Jag, Anna, grusis under årets DR!
Vänersborg, pärlan vid Vänern. Residensstaden, handelsstaden, tingsrättsstaden – den typen av staden där varenda minsta gamla instituation typ skolan, regementet eller sinnessjukhuset är en fröjd för det kräset lagda ögat. Gatorna är lagom breda och stentrapporna ojämna. Det är gott om backar, smala gränder; husen i målade i matiga dova kulörer och portarna är stora, praktfulla och en del jugendstildetaljer är kvar här och var. Det är rensopat inne i centrum och kryllar av caféer och diverse smakfullt inredda kommersiella verksamheter i husens gatuplan – vilket perfekt strövarcentrum, särskilt i nöjesbesökarens blick!
Men det är egentligen inte centrumet – vars kommersiella verksamheter ändå håller helstängt om söndagar – som gjort att Vänersborg för alltid lämnat ett glatt intryck i mitt cyklisthjärta.
Det är ju så klart för att äventyret Dalsland Runt – av mig upplevt både 2015 och 2016 – som har sin start och sitt slut här, precis här, några steg österut från hotell Strand längs med kanalen. Vid café Sessan om vi ska vara precisa.
Anledningen till att vi är här nu är inte Dalsland – CK Distans hade sitt årsmöte här och vi var ändå i Göteborg så Jonas for hit och så kom jag sen och så bestämde vi för att bli kvar och njuta av staden och orten en stund – men tanken på Dalsland finns ju.
För bortsett från alla snygga kåkar och turistvänliga torg i staden så är det främst naturen runt om som är värd besöken här. Tack vare Dalsland har jag upplevt ännu en fantastisk del av Sverige – Dalsland och Värmland – som bara måste upplevas om man gillar djupa skogar, stenlagda akvedukter, broar, branta backar, otaliga sjöar och en känsla av att cykla mitt i en berättelse från svunna tider!
Gott om tid för foto – gott om tid för bonka – gott om tid för umgänge med nya vänner – gott om skratt och svordomar beroende på var man kör.
Jag är så glad att det finns människor som grabbarna i Wänersborgs CK som anordnar turerna som denna. Där cyklingen blir en självklar men ändå en del av den stora upplevelsen och där miljön verkligen spelar roll och får glänsa. Vi några i Västerås har länge funderat på att ställa till med ett liknande (fast ändå med egen prägel) äventyr – antingen uppe i Bergslagen eller nere i Tiveden – och jag hoppas att vi får till det i år.
Lovar så klart att underrätta er!
Nu ska jag skala en mandarin (inte blodapelsin men man kan inte få allt) och bylsa på mig för en vänernpromenad innan vi far hem till Västerås.
Vem vet, tar kanske en tur Krampbacken upp – min QOM kvarstår än lalala.
Puss och vi hörs, sök på #DalslandRunt och #DalslandRunt2015 / 2016 på Instagram (mobilbloggar så jobbigt att länka)!