Skäggstalaktiter, bjudkaffe och strålande sol – så fin distanstur!

Hej flåt blir inga bilder på mig men äsch, ni överlever. Tänkte istället förtälja för er om dagens underbara isdistans med Jonas och Erica – vinterns första dubbdistans för mig och livets första för Erica faktiskt! Nu är iofs Erica en van motorcykelåkare och en nedför-badass av rang så jag var liksom aldrig orolig för hennes del. Men skicket på gatorna (hårda, slagiga, spåriga) ut från stan gjorde att jag trodde att detta skulle bli en sån där första tur för oss då man inte kan skilja på svett och kallsvett om man nu ens får upp någon puls ty så darrigt halt så man mest kämpar för att överleva de få kilometrarna man hinner köra i fegisfarten. Innan det blir mörkt, det vill säga.

Tack och lov hade jag fel! Så fort vi kom utanför stan började ett fantastiskt, lagomt pirrigt och bara bitvis otäckt före. Förutom det lilla pulshöjande snömoddpartiet ett par kilometer som kändes som fem ungefär (ah men tänk er som att cykla i djup sand fast i klibbigt snö med isiga mänskospår under) gick det med vintermått fort. Det ljuva solskenet gjorde det hela om än mysigare men man blir av med energi även om man har det mysigt – och speciellt när det är kallt, för då märker man inte av accelerationerna och pulshöjningarna på samma sätt. Ruggigt bra satt i alla fall fikabröden och bjudkaffet (tack!) på Tempo i Ransta.

Med kaffet i magen begav vi oss hemåt via Sevalla. Så vinkade vi av Jonas utanför Tortuna, han skulle skarva på en extra sväng. Så fort vi började närma oss de större vägarna nära Västerås så blev det tröttsamt spårigt och slagigt igen så vi tog av mot grisfabriken-klassikern i Mycklinge och fick oss några fler småbackar (med tillhörande sladdkänningar) och kvällssolen i ansikten. I huvudet hade jag soundtracket till grymma Sing Street vi såg igår (så Katja-film, se den!).

Jag är både trötter och supernöjd med dagens träning, här är stravisen. Bättre förhållanden för vintercykling än så här får man leta efter. Många blir de gångerna man undrar varför man ens tagit sig ut när det är så hemskt ute som det kan bli. Men då får man plocka fram turerna som dagens ur minnet eller hur?

Puss!