Blogg

Hej. Tänkte idag tipsa om ett gäng braiga tjänster för cyklister med eller utan cykel. Vissa av de finns tyvärr bara utomlands men kan kanske inspirera nån entreprenör/appmakare i Sverige att göra en egen variant för oss i Sverige.

♥ Spinlister

Spinlister är en sorts airbnb för cyklister utan cykel som vill hyra en cykel av andra cyklister. Det funkar så att du söker på ort, till exempel Stockholm, kollar vilka cyklar som är lediga, väljer den du gillar och kontaktar sedan personen som har listat cykeln. Väl klaffat och klart hämtar du cykeln och hyr den. Spinlister tar en viss liten procent av hyran i mäklarlön. Det kan vara bra att ha läst genom FAQ-delen innan man lägger ut en cykel till uthyrning/börjar hyra. Trots att jag inte testat tjänsten än tycker jag att den verkar grym och cyklism- och miljövänlig. Tänk att som turist eller tjänsteresenär hyra en vintageracer istället för bil eller tråkbuss.

♥ Kerbi

Den brittiska tjänsten Kerbi innebär att vem som helst med mekskillz kan skriva upp sig som “flygande cykelmek” och sedan välja att rycka ut och hjälpa till när någon i stan får punka på sin cykel och skickar ut en “sos-signal” via appen. Allting sköts via kerbiappen som är social och använder sig av GPS. Jag fastnade för idén. Egentligen är det inget annat än en extra inkomstkälla för redan cyklande ungdomar (som förmodligen redan jobbar som cykelbud eller liknande) men jag tror att det (tillsammans med andra insatser) kan dels bidra till ökad cykling i storstäder och dels öka statusen på dem med guldhänder och med tid över, till exempel arbetslösa, studenter. Tyvärr finns det ingen svensk kerbivariant. Är man i Göteborg så finns det dock en liknande variant att tillgå som heter Punkapp som är en GPS-baserad liten app som listar närmsta ställen med luft och (officiella) cykeltillbehörs- och mekställen. Finns det nåt liknande i Stockholm och andra städer, nån som vet?

♥ Google Maps cykel

Att Google Maps är en bra tjänst har nog undgått få. Jag tror dock att många glömmer hur användbar den mobila tjänsten är för oss som gillar att planera våra cykelrutter samt utforska nya områden på cykel. Den senaste Google Maps-appen är den absolut bästa cykelkartappen som finns på marknaden idag, så är det bara. Förutom att man kan välja cykel när man behöver navigera till ett visst ställe, får man inte bara förslag på cykelbanor – man får förslag på vägar som kan lämpa sig för cykling, hur många höjdmeter det blir, höjdprofilen och annan information. Efter att studerat rutten kan man helt enkelt plugga in lurarna så talar appen för en när det är dags att börja svänga, hur många kilometer det är kvar till nästa avfart osv. Som en vanlig gps-grunka helt enkelt – men med det pluset att den är cyklistanpassad. Glöm bara inte att köpa extra internetdata utomlands (annars är det smart att ladda ner en offline-map, kan vara bra som komplettering till den obligatoriska papperskartan i jerseyfickan).

♥ Bike Gear Calculator

Bike Gear Calculator är en ruggigt nördig app som går ut på att du matar in så många data du bara hittar om din cykels utväxling, kuggkransarna, kassettstorlek, hjulstorlek och -tjocklek, vevarmslängd etc. När du väl gjort det kan du börja leka. Genom att dra i virtuella rattar och trycka på virtuella knappar kan du ändra de olika dimensionerna för att på så sätt visa och “optimera” relationen mellan de olika specifikationerna, tid, kadens och hastighet. Tanken är att man ska kunna välja de bästa specifikationerna för sin önskade hastighet vid sin önskade kadens. Eller bara få mysklicka och fundera lite om man har tråkigt på pendlingssträckan mellan Jakobsberg och Kallhäll.

Det var dagens smarta tjänster det. Hoppas ni gillar inlägget. Jag kommer att fortsätta leta efter de bästa (och snyggaste, annars får det vara) tjänsterna för oss cyklister. Tipsa mig gärna! Finns det nåt du skulle vilja ha en smart cykeltjänst för?

Smygselfie från ett
överbefolkat omklädningsrum

Morgon!

Har ni sovit gott? Det har jag, som en mindre stock faktiskt. Var slutkörd igår, efter en lång jobbdag, märkligt tuffa löpbandsintervaller (vad gör man inte när man bara har 30 minuter att träna under? Löpning är det jobbigaste jag kan komma på så det är väl lika bra att göra det) och ett kanonmöte med VCK:s bästa marknadskommitté <3 Tre (och snart kanske fyra?) grymma damer med kloka idéer och järnvilja. Gillas så att omringas av och jobba ihop med järnviljemänniskor som ändå vill gemensamt bästa.

På tal om järnvilja så känns det som det är det som krävs för att få någorlunda ordning på benen just nu. Järnvilja, och en stor gigantisk gnutta tur (dvs. inte bli sjuk igen). De senaste två veckorna har jag visserligen märkt en absolut förbättring av både styrkan och kondisen men jag känner ändå att watten inte riktigt imponerar eftersom kroppen blivit så försvagad av alla sex rejäla förkylningarna jag har haft under denna vintern. Visst, träningen har funnits där och träningen har varit bra, riktigt bra men det har inte direkt varit så systematiskt som jag hade önskat. Så det är det jag försöker få till nu. Systematiken. Ordningen. Kontrollerad framfart.

I helgen ska jag kanske förbi Stockholm. Hoppas fan låta bli smittas. Annars… annars kommer jag sätta mig i ett litet hörn långt, långt borta från allt, stoppa tummen i munnen och gråta.

*självömkar lite*

Så!

Är faktiskt glad egentligen. Ikväll kommer benen få intervalldäng så det står härliga till. Låt watten dansa. Puss på er!

Hej. Än är det inte för sent att ta tag i styrkan inför den kommande sommarcykelsäsongen.

Tänker därför börja med en liten serie där jag går igenom vilka övningar jag kör på gymmet. Det är inget program jag har satt ihop själv utan jag har fått hjälp med, men det är ändå inga konstigheter utan beprövade saker som garanterat gör dig till en starkare cyklist. Med andra ord – inga nyheter men väl ett komplett program för ett pass på ca enochenhalvtimme.

Idag börjar vi med första setet som fokuserar på – ben – och avslutar med core (så kommer vi att göra på varje “pass”). Vi lyfter tungt och relativt snabbt.

1. Upphopp. Man kan hoppa upp på i princip vad som helst. Alla gym har egna varianter, box eller sån där metallplatta man hakar fast i en ställning är vanligt – håll utkik i crossfitdelen av gymmet. Är du ny på upphopp kan det vara bra att låta bli plattan – det finns risk att man slår i smalbenen (ajaj!) innan man har fått upp tekniken. Börja lågt – öka allt eftersom! 15-20 reps*3 är ett lagom antal upphopp.

2. Benpress. Det finns lite olika benpressmaskiner, men jag kör på en sådan som har separata viktplattor för respektive ben. Jag gillar det eftersom det adderar ett core-/koordinationsmoment vilket får fler muskler att jobba samtidigt.

3. Benspark. Varje gym har en bensparksmaskin och man kan köra antingen båda benen samtidigt eller ett i taget. Jag kör ett i taget. Då märker man ofta att man är starkare på ett av benen! Kör tungt, kör så många reps du orkar, upprepa tre gånger dvs. 7+ reps*3.

4. Stående baksida lårcurl. Vad heter curl på svenska? Ni får hjälpa mig! Oavsett så är det en grymt jobbig och skön övning där varje ben tränas för sig. Det gäller att få till tekniken dvs. sparka benet så högt uppåt man kan, inte stanna till halvvägs. Lättare sagt än gjort men då kan man börja med lite lättare vikt. 10+ reps*3.

5. Ryggresning (back extension på engelska). Min favvoövning, min onda ländrygg till trots. Den utförs i tre delar, alla omedelbart efter varandra sedan vila osv. Först: klassiska ryggresningar med eller utan vikt. Jag brukar köra 10 kg. Även 15 funkar men 10 kg ger mig fler reps. Det är viktigt att fokusera på att hålla kroppen stram, bålen spänd och inte “nicka till” med huvudet. 20+25 reps*3. Del två: Sidoresning – man tränar sida av magen. Man lägger sig på sidan med ena höften mot dynan och kör ett antal lyft med stram, spänd över kropp. Håll händerna mot huvudet. 10 reps*3. Del tre: Sidoresning för andra kroppssidan. Utan maskin? Använd pilatesboll och ta benstöd mot väggen.

Pust! Nu är man förmodligen trött, väldigt trött. Då funkar det bra att avsluta med ett gäng minuters aktiv planka (då man inte bara står i planka utan t ex lyfter ena benet och den motsatta sidans arm samtidigt) och/eller lite skön stretching. Om man pallar det.

Det var första passet det. Kör ni också de övningarna/antal repetitioner eller gör ni annorlunda?

Varje senvintervår, med det blottande ljusets plötsliga återkomst, händer samma sak. Eller händer och händer, pågår snarare. Jag känner mig alldeles trött och trist och klen och orkeslös. Som att vintern har sugit sav ur mig, sakta men säkert och utan att jag har märkt det själv. Som en annan övervintrande björk.

Inte ens musiken täpper till min savblödande bark. Nä, ingen musik spelas i mitt huvud just nu.

Håll med om att vintern är en tuff årstid även för oss nutida människor med alla våra anpassningar och livsbekvämligheter. Hur mycket vi än köper på oss och bygger in oss så kommer vi inte undan naturen. Inga smarta funktionskläder i världen räddar oss från de ständiga temperatur- och underlagsväxlingarna. Inga appar med sömnkontroll- och återhämtningsfunktioner räddar oss från de sena nätternas ljuslösa påverkan, arbets- och familjeoron, all den energin vi lägger på att bylsa på oss utvändigt och invändigt.

Förut blev jag alltid paff när insikten om att jag var urless på vintern slog mig. Jag som alltid påstått och innerligt trott att jag älskar vintern! Måste jag låta bli att älska den som vuxen? Eller, åh hemska tanke, älskar inte vintern mig tillbaka så som jag älskar den?

Hela mitt liv har jag varit en sorts vinterambassadör, en winter advocate. Har på nåt sätt känt att vaffan, om inte någon står upp för den här lilla kalla årstiden vi här uppe i norr har blivit välsignade med, vem gör det? Vem ska trösta vintern, så sårbar i all sin förgängliga snö?

Jag bor lite för långt nere i Sverige för att riktigt uppleva den vintern jag minns från min barndom, samt den vintern vi är vana och se på diverse skid-VM och skilfies på sociala medier. Det är helt enkelt så banalt som i att vintern aldrig blir sådär sagolikt vintrig igen såvitt jag inte pallar min rumpa till kallare breddgrader för att uppleva den. Här i Mellansverige är vintern rentutsagt mjäkig och obestämd. En mittemellanårstid som slits mellan norr och syd. Och vi slits ihop med den. Än får upp hoppet om det vita undret, än luras med falska vårkänslor.

Vintern, jag gör slut med dig, min barndomsförälskelse.

Det är inte jag som saknar energi att handskas med dina nycker. Det är du som inte har självkänsla nog att välja vara mig trogen. Du är inte mig värd. Jag vill inte flytta för din skull, jag kan på sin höjd ha ett öppet modernt förhållande med dig.

Från och med i år kan jag äntligen andas ut och komma ut med min egentliga älskare sedan många år tillbaka.

Vem då?

Sensommaren och hösten, så klart.

Trodde ni att jag skulle nöja mig med bara en?

Som nybliven singel är vintern förstås förkrossad.
Han hälsar dock att han gärna tar emot tröstbrev
och låter sig mutas med Swix Blå Extra. Ta era chanser nu.
Killen är skev men är en jäkel på att göra snöänglar.

Ni som har läst bloggen länge vet nog vi det här laget att jag inte är nåt större fan av glättiga girl power-påhitt som av nån anledning alltid slutar med att kvinnor får klä av sig, fota sig halvnäck och sedan hashtagga det med nåt kroppsfokuserande och självnedvärderande #imnotperfectbutimnaked-hashtagg och sedan vad, ingenting typ annat än ännu mera utseendefokus och ännu fler näck tjejbilder ute på nätet.

Jag stödjer dock helhjärtat alla initiativ som får upp ögonen för (och alltså pengarna till) damcykling – i alla dess former och applåderar därför den nya CYCLE LIKE A GIRL-sidan som är tänkt att göra just det – promota kvinnlig cykling. Inte minst med hjälp av användargenererat innehåll. Hashtagga ditt instagramfoto med #cyclelikeagirl så kommer det med. Hoppas fler tjänster ansluter sig för jag är bestämt trött på Insta (men det är jag det).

Så – in på cyclelikeagirlsidan och börja inspireras av alla kvinnliga cyklister och deras berättelser (och dregla åt alla vackra ställen lyllosarna cyklar på). Och sist men inte minst – bidra med eget material! Så promotas svensk damcykling också.

Puss! och tack Petri för tipset.

P.S. På tal om att hjälpa cykelsatsningen – på fredag är det “avskedskalas” på Le Mond i Stockholm för elitcyklisten Sara Penton som lämnar Sverige för belgigare proffsgrader. Dyk upp och/eller stöd hennes satsning genom att köpa en lott. 

Ah men en sån cykelparkering till exempel, häftig va?

Min ingenjörshjärna tänker direkt två saker: omg energiförbrukning för kalaset? och tänk om nåt går sönder och så fastnar hela arrangemanget. Det första kan dock rättfärdigas med att det ändå är bättre att det dras lite (solcellsdriven säger vi) ström för att hushålla supermånga bikes än att bikesen stjäls och folk måste köpa nya alternativt bistras till och sugs in i Vi som hatar hen och cyklister-grupperna på Facebook. Det andra… robotgrejer går väl aldrig sönder. Istället blir de kära och pussas istället. Det har Björk lärt oss:

Vad tror ni – kommer såna poppa upp här i Sverige med så småningom eller är vi för manuella av oss för sånt?

Shame on me, styrlindan är så oren att den matchar
den hemskt ovackra sörjan vi har
till väder här i Mälardalen just nu. 

Hallojs, helgrecap här!

I fredags gladdes jag åt rosor och grymma praliner från Västerås stolthet Mälarchocolaterie. Alltså dör på praliner, vem vill äta dussin-Lindt efter att man har fått smaka på paradiset? <3

Lördagens tanke var distans minst 2-3 timmar men jag kände mig trött och hängig både på fredag och på lördag. Skumma känningar i halsen och i själen. Bet ihop och svettades genom den lilla timman ute – märklig puls, märkliga ben, tydliga tecken på att det var lika bra att cykla hem och låta kroppsjäkeln vila sig ifred. Palla bli sjuk igen. Lät de två andra störtfriska vinterstjärtarna AK och Tony distansa ifred. Passade på att tvätta och städa min för tillfället racerlösa lägenhet. Ramen har förresten anlänt till Tyskland, hoppas Rose grejar det hela fort så jag får hem min tysk-italienare.

På kvällen drog jag och Tony till Tiveden där vi ägnade oss åt mat, måleri, sömn, skogspromenader och ännu mer mat. Och sömn. Bland annat åt jag mitt livs godaste vaniljhjärtan, Tonys morsa är så sjukt grym på att baka gott.

Igår ägnades kvällen åt VCK:s årsmöte. Mycket spännande är på gång inom klubben, men gu va rastlös jag blir på möten. Varför bygger man inte små löparbanor kring stora möteslokaler? För dampflickor som jag.

Och nu är nya veckan här och jag tror jag har vilat bort den begynnande förkylningen nr 100! Ikväll blir det dock försiktigt (you wish) igångdrag med core och överkroppsstyrka på gymmet. Imorgon är det ju intervalltisdag, och vem vill vara helfräsch då?

Gjorde ni nåt alldeles romantiskt i helgen?

Världen suger. Tänker inte blogga idag.

Bron till höger, mitt jobb till vänster. Bild tagen från den säkra sidan
under ett sällsynt tillfälle änderna inte vältrar sig på bron (därav
schematiskt inklipp av anden). Notera den vita sörjan på marken.
Nej, det är inte snön jag menar.

Som stadscyklist är man ständigt i stor fara. Är det inte ekologiska bananskal, kaffeberusade fotgängare och konservativa motormän och -kvinnor med cyklistförakt i blicken, Lugna Favoriter i örat och foten på gaspedalen så är det ettrigt löst småhund, personligt hala isbildningar på cykelbanorna och den dära motvinden som hotar både ens psyke och sminket. Staden är ett minfält och man hinner be till samtliga indiska gudar innan de tvåkommafem (varav cirka två går genom villakvarter med noll trafik men det hör inte till saken) kilometerna till jobbet är över.

Pust, så är jag nästan framme. Jag har blivit varken påkörd eller förnedrad. Jag ska bara över den lilla bron som leder till cykelparkeringen vid jobbet.

Då ser jag plötsligt att de är här och mobiliserat sig igen. De har ockuperat bron, de är lönna och mätta och de tänker inte flytta på sig en jota om jag så än kör över dem med trallahn.

Fuck.

Banditänderna har gosat in sig på den lilla bron och de är fullt medvetna om att trallryttaren lider av fågelfobi av det värre slaget.

De gör det jämt alltså! Brer ut sig och vägrar flytta på sig! Kvackar och har sig och vill ha mat fast de knappt orkar flyga de få metrarna ner till ån. Nej just det. De flyger inte ens numera. De betar sig nerför åsluttningen mot isen som knappt bär deras små tunga hyddor fyllda med brödsmulor och arrogans.

Situationen börjar bli ohållbar. De få modiga vågar stå och gapa på änderna tills dessa flyttar av ren förakt; de flesta kryssar mellan dem och väntar in tills dessa behagar flytta på sig. En del – inklusive mig – får vända och gå en omväg till den andra bron längre bort.

Exakt så tufft är det att vara cyklist vs. banditänderna i Västerås.

Tänk på det du, nästa gång du klagar över petitesser som obefintlig snöröjning eller avsaknad av cykelbanor.

Just det.

För fler inlägg om kampfåglar
vs. cyklister, läs om Suicidala cykelhöns.

Efter tre år som träningsbloggare
är jag fortfarande obekväm med att ta gymselfies
så ni får en glad hemmaselfie istället. Så får det bli.

Morgon!

Den här veckans träning har fortskridit riktigt bra (peppar peppar) om man bortser från att styrkan inte riktigt känns hundra procent ännu. Å andra sidan så sa Tony under benstyrkepasset på gymmet igår att jag tar vissa vikter som han tog förra året så det känns ju inte helt hopplöst. Nu gäller det att få till lite snyggare motorik och lite fler reps på vissa av de vikterna!

I måndags vilade jag. Det behövde jag efter helgens förlustelser med konferensen, löprushen och skidåkningen. Har ju min nya strategi att unna mig rejält med vila efter de hårdare utepassen. Även om jag kände mig pigg och lätt under skidpasset så blev jag ju ändå nerkyld i två timmar. Så måndag – vila.

I tisdags körde jag ett kort men intensivt intervallpass. Pulsjäkeln stack upp så inåthelvete snabbt och benen kändes starka men jobbigt sega. Riktade in mig på tunga växlar och bet ihop. Senare den kvällen gick jag (nyduschad och med kjol och läppstift på så klart!) på min första danskurs och hade supersuperkul. Kommer att skriva mer om dansen, tack Anna för att du tjatade med mig dit!

Igår körde jag och Tony som sagt ben och core på gymmet. Vi började med en km rodd och fortsatte sedan med upphopp på box. Mina ben ville dock inte komma igång och det låste sig i hopp-hjärnan, märklig känsla. Upphopp handlar mycket om att sluta tänka och det fixade jag inte igår. Gjorde totalt typ femton halvdana upphopp. Sedan gick det dock betydligt bättre! Vi körde ett gäng ben-, rygg- och core-maskiner och avslutade med aktiv planka men då var jag redan trött på att koncentrera mig så jag jagade corebollen runt i avslappningsrummet istället. Typiskt mig, blir alltid uppbusad av påtvingat lugn stämning och qigongig avslappningsmusik.

Kom hem helt slut! Idag väntar “lugn” (max tröskel) spinning. Herre vilken pulsjunkie jag har blivit. Var nästan på väg att ha med mig pulsbandet till danskursen men hejdade mig i sista sekunden eftersom pulsbältet såg lite väl suspekt ut under den tajta tröjan. Orka vara kursens cyborg…

Hursomhelst! En alldeles vanlig och på det sättet skön träningsvecka. Hoppas det håller i sig, den här lugna men givande träningstrenden. Blir kanske starkare till säsongen 2015 ändå.