Bron till höger, mitt jobb till vänster. Bild tagen från den säkra sidan
under ett sällsynt tillfälle änderna inte vältrar sig på bron (därav
schematiskt inklipp av anden). Notera den vita sörjan på marken.
Nej, det är inte snön jag menar.
Som stadscyklist är man ständigt i stor fara. Är det inte ekologiska bananskal, kaffeberusade fotgängare och konservativa motormän och -kvinnor med cyklistförakt i blicken, Lugna Favoriter i örat och foten på gaspedalen så är det ettrigt löst småhund, personligt hala isbildningar på cykelbanorna och den dära motvinden som hotar både ens psyke och sminket. Staden är ett minfält och man hinner be till samtliga indiska gudar innan de tvåkommafem (varav cirka två går genom villakvarter med noll trafik men det hör inte till saken) kilometerna till jobbet är över.
Pust, så är jag nästan framme. Jag har blivit varken påkörd eller förnedrad. Jag ska bara över den lilla bron som leder till cykelparkeringen vid jobbet.
Då ser jag plötsligt att de är här och mobiliserat sig igen. De har ockuperat bron, de är lönna och mätta och de tänker inte flytta på sig en jota om jag så än kör över dem med trallahn.
Fuck.
Banditänderna har gosat in sig på den lilla bron och de är fullt medvetna om att trallryttaren lider av fågelfobi av det värre slaget.
De gör det jämt alltså! Brer ut sig och vägrar flytta på sig! Kvackar och har sig och vill ha mat fast de knappt orkar flyga de få metrarna ner till ån. Nej just det. De flyger inte ens numera. De betar sig nerför åsluttningen mot isen som knappt bär deras små tunga hyddor fyllda med brödsmulor och arrogans.
Situationen börjar bli ohållbar. De få modiga vågar stå och gapa på änderna tills dessa flyttar av ren förakt; de flesta kryssar mellan dem och väntar in tills dessa behagar flytta på sig. En del – inklusive mig – får vända och gå en omväg till den andra bron längre bort.
Exakt så tufft är det att vara cyklist vs. banditänderna i Västerås.
Tänk på det du, nästa gång du klagar över petitesser som obefintlig snöröjning eller avsaknad av cykelbanor.
Just det.
För fler inlägg om kampfåglar
vs. cyklister, läs om Suicidala cykelhöns.