Från ingenstans dök hon upp och ville gosa med allt och alla. Slank in i huset genom garagedörren, hoppade upp i bilsätet när Jonas skodde om saaben till sommardäck, skulle prompt blötpussas som en annan Delilah och utövade mjukt kattmotstånd när hon inte fick komma in i köket på kvällen. Så lätt, så välskapt, så nyfiken och med en solklar förkärlek till behjulade ting. Strax innan vi ska lämna byn får vi varsamt lyfta av henne från cykelhållaren där hon har parkerat sig mellan min GB och Ivars NBD. Nya fina cykelkatten.
Cykel
Måndag riders! Har ni tänkt på att vi gruscyklister är rätt så lika skogsrån? Söta och släta (bortsett från vissas randoskägg då) framifrån – men fulla av diverse jox och skit i bakfickorna, under sadeln mm bakifrån. I lördags då, efter en lång förmiddag med Hotwalk-cykling och påskmatöverdos bestämde sig päronen Katja och Jonas för ett stycke skogsråterapi på grus och gräs i kvällsljuset. Jag hade lagt rutten i händerna på Jonas, han är ändå från trakten och kan skogarna bäst även om jag har också lärt mig att hitta efter alla dessa år. Ska dock inte sticka under stolen …
Hej från Haga cykellovers. Tänk att det är redan april och allt. Hade tänkt att skämta den första (ah men om triathleter, bar ends, sockor och cyklister, det vanliga ni vet) men hann inte. Lika bra kanske, färre kränkta triathleter och tyska touringturister är väl ändå trivsamt. Nåväl, hey vad det stormar ute – helt underbart rivigt, stönigt, som en hit av Wuthering Heights-kalibern! Före Ivar skydde jag allt som våren hette (utom regnen och stormarna då förstås) men inte nu längre. Varje dag läker han mig och föder mig på nytt, min lilletutt, utan att veta om det. Har …
Klämde in hullet i catsuit sorry menar lycran och yllet (mitt kontor är roligare än så här, men affischerna och böckerna syns inte på kortet). Stack ut lagom till de blå skuggornas pånyttfödelse, vink till den nya bautalekparken vid Öster Mälarstrand – som vi ser fram emot att leka i dig i sommar! Såg ut som en kom-och-hjälp-mig-cykelsärling på tävlingsracer med tjocksockor, trailtrampor, mtb-skor och svart (jösses) styrlinda. Men så blir det när man har mest cyklat i kyla samt på ett underlag bäst beskrivet som “grusfalt”. Först ett parti grus, sedan så äntligen snabba hårda landsvägar med relativt få …
Som du ser Ivar duger ditt skrivbord till stordåd bortom napp- och småfordonsförvaring. Förra onsdagen fick jag finbesök från mänskobyn av hon den där Grön Cyklist! Skojar. Det var ju förstås kvinnan bakom Grön Cyklist som kom – min underbara vän Anna! Som precis som jag trotsar modet att skylta med förnamn efternamn på bloggen utan fortsätter köra stenhårt på detta med nick. Men vi skulle förstås inte bara jobba, älta relationer, dricka procent och spela in cykelpodd (host host). Nä här skulle det premiärcyklas landsväg. Katja på racern, smalare däck, skärmlöst och allt och Anna på Katjas gruscykel (palla …