Hittade tillsammans med en kompis, tre taniga maskrosor i en asfaltsspricka på förskolegården. Hon bakade in två rosor i sin fläta. Han stoppade in den tredje i sin mössa. Proklamerade vår, sommar och sol.
Så cyklade vi hem i det aprilgrå, blomman i mössan.
Jag kopplade loss cykeln från vagnen, han lastade koncentrerat upp kottar och pinnar på flaket på sin gula lastbil.
Jag tittade på, kände hjärtats klot, lindat i mjukaste ylle, tänkte att lyckan är störst vid små stunder som den här.
Det jag inte gillar med mtb är att man får dras med brett rakt styre och att hojen blir för jäkla skitig varje gång man ska till att ha roligare än kul i skogen (ni med hus ba vadå, är väl bara att spola av cykeln innan man tar den in i garaget, vi med lägga ba åh va drygt med tvätt och städ och lerblafs i sovrummet).
Det jag gillar med mtb är att man blir just sådär sweet skitig och underbart trött av att leka i skogen även under kortare pass. Och så fokuset förstås. Ingen gren snor ens fokus och tömmer ens hjärna på bekymmer så effektivt som mtb. Möjligen CX då men nu är inte säsongen för CX inne så.
Ah men ta gårdagens tvåtimmars på grusvägar, stigar och Gästrikeleden i närheten av eminenta Hedesunda.
Utetempen – typ plus två-minus tre Celsius. Blåsten – rejäl. Underlaget – tjällossigt, vattensjukt, lerigt, tungt så in i bomben förutom de slätare transportsträckorna på grus. Benen – okej efter en timmes uppvärmning. Pumpen – så som den är efter en vinter med idel förkylningar och diverse udda influensor men helt klart på bättringsvägen. Cykeln – lånad, tung, alu, dock perfekt ergonomiskt. Pannbenet – helt okej.
Strumpor – eh, jorå. Ulliga sköna i alla fall.
Kvinnan – åh så nöjd och mör och urblåst och ännu mera mtb-sugen, Fredde du vet vad som väntar din cykel nästa vecka! :D
Rutten med det talande namnet I lera och temperatur kan ni sno hos Jonas.
Avslutar med segerbilden (la victoire = segern på franska) jag tecknade ihop under Liege-Baston-Liege på afterbiken i soffan. Puss!
Här häckar jag och inviger min balkong!
De tio minuterna jag har på mig mellan lunchjoggen och eftermiddagens första jobbmöte.
Har börjat följa Nadjas råd och springa med rätt teknik (aka hälen sist och inte först som jag alltid gjort förut) och får därför ont på helt nya ställen än vanligt. Måste därför stretcha lite extra.
Älskar min balkong!
Ikväll blir det fortsättning på invigningen fast då med annat än vatten som dryck. Puss!
Våren är nog ändå här. Torra gator, blåa toner, skarpa skuggor. Lämnar av Ivar på föris, kopplar loss kärran, flyger in mot stan och är allmänt i gasen men
måste stanna till och sola ansiktsskinnet, må bra i sällskap av de gamla husen. Och snart så blommar även körsbären både i Vässan och i Kungsan. Måste komma ihåg att visa Ivar, han kommer att förundras så fint.
Idag fyller vår Ivar 3,5 år!
Det hade jag förstås ingen aning om när jag vaknade men efter 11:28 så
(Okej got it, det var inte för Tiburtius namnsdag som det skulle bli kalas ändå)
Siffror lämnar till skillnad från det mesta annat ungefär noll avtryck i min hjärna så att ens komma ihåg att tänka på datum?
Å andra sidan vem bryr sig när det finns så mycket annat fint att komma på sig med att tänka på:
som nackdunets lätta rörelse när jag varmblåser på det under nattningen
eller uppsynen när du nakenfisar dig efter duschen samtidigt som du säger saker som det jag menar mamma, är
eller tyngden av dina cirkus arton kilo stadig nallekropp när du dimper ner över mig vid halv sju-snåret på morgonen
eller det faktumet att du har snart knäckt läskoden men gör fortfarande en fasansfull scen varje gång vi borstar tänderna
eller när du sjunger hjärtligt med klar ljus röst osv.
Hittills har Ivar lyckats avverka två hjälmar – en grön baby-Abus och en svart barn-Bontrager. Nu är båda för små.
Därför blir 3,5-årspresenten en ny hjälm!
För sådana saker glömmer jag förstås inte ser ni.
Grattis min lilla stora kärlek och puss på er.