Det jag inte gillar med mtb är att man får dras med brett rakt styre och att hojen blir för jäkla skitig varje gång man ska till att ha roligare än kul i skogen (ni med hus ba vadå, är väl bara att spola av cykeln innan man tar den in i garaget, vi med lägga ba åh va drygt med tvätt och städ och lerblafs i sovrummet).
Det jag gillar med mtb är att man blir just sådär sweet skitig och underbart trött av att leka i skogen även under kortare pass. Och så fokuset förstås. Ingen gren snor ens fokus och tömmer ens hjärna på bekymmer så effektivt som mtb. Möjligen CX då men nu är inte säsongen för CX inne så.
Ah men ta gårdagens tvåtimmars på grusvägar, stigar och Gästrikeleden i närheten av eminenta Hedesunda.
Utetempen – typ plus två-minus tre Celsius. Blåsten – rejäl. Underlaget – tjällossigt, vattensjukt, lerigt, tungt så in i bomben förutom de slätare transportsträckorna på grus. Benen – okej efter en timmes uppvärmning. Pumpen – så som den är efter en vinter med idel förkylningar och diverse udda influensor men helt klart på bättringsvägen. Cykeln – lånad, tung, alu, dock perfekt ergonomiskt. Pannbenet – helt okej.
Strumpor – eh, jorå. Ulliga sköna i alla fall.
Kvinnan – åh så nöjd och mör och urblåst och ännu mera mtb-sugen, Fredde du vet vad som väntar din cykel nästa vecka! 😀
Rutten med det talande namnet I lera och temperatur kan ni sno hos Jonas.
Avslutar med segerbilden (la victoire = segern på franska) jag tecknade ihop under Liege-Baston-Liege på afterbiken i soffan. Puss!
