Hej från vabträsket folksis. Det är minst sagt schlemmigt och gröngrått både i luften och i stämningen här hemma. Vad passar då bättre på en cykelblogg än en färgkick i form av bildbomben från helgens cykelguidekurs i Nora.
Så, i helgen gick vi så äntligen en fördjupad kurs i cykelguidande –
vi som i jag och Freddans mtb i behov av både service (hehe, det fixar jag som tack för lånet Fredde 😘) och rastning.
Hade sällis av Jonas och Plutten som höll bilen och stugan varma under tiden jag utbildades. Samt testade lite moment själva…
Kursen var en fortsättning på guideintro i Färna och hölls i Bergslagens brukshistoriska pärla Nora och hennes cykelstolthet Digerberget – ett paradis med leder, backar, pumptracks, teknikbana, klubbstuga med toaletter (bäst!) och en natur så vacker att en fick gnugga sig i ögonen med cykelhandsken.
Varför en fördjupad kurs i mtb-guidande då?
Det är ju så att jag gillar att lära mig saker ordentligt. Även om jag har lett en hel del träningspass och social rides så är det ju inte samma sak, att leda klubbträningar på landsväg som att guida cykelturister på stigar och på cyklar som kräver ett särskilt material- och tekniktänk.
Så även om jag är en fullifan och inte helt grön offroadie så är jag bra ödmjuk inför skillnaden på det löser sig och på jag ska kunna lösa det.
Och så det där med turistigt ledarskap. Helt klart värt att lära sig mer om, och det av de bästa.
Törs påstå att det hade knappast kunnat bli ett bättre gäng än det jag fick gå kurs med.
Dels kursledaren herself – Katarina Rönnbacka Nyberg, hjärnan och hjärtat bakom Bike in Bergslagen och en mycket erfaren och karismatisk mtb-guide, kursledare och egenföretagare inom cykel.
Och dels kursdeltagarna själva – varenda en hade ju både cykelerfarenhet och andra talanger inom bland annat cykelledarskap, pedagogik, turism och annat bra-att-ha. Ta till exempel Christer som driver Hiking is Life, Lotta med mångårig erfarenhet från Friluftsfrämjandets mtb eller Jocke som har stenkoll på mekanismerna bakom minsta lilla kroppsvinkel.
Och så mig då, som växte flera centimeter bara jag fick byta om från mina blöta landsvägssockor till Jockes yllediton (mina yllisar låg förstås kvar i stugan två bil bort, på tal om jag ska kunna lösa det).
Kursen var uppdelad i två pass à fyra timmar vardera, ett pass på lördag eftermiddag och ett på söndag förmiddag. Under lördagens pass fick vi deltagare mest lyssna och testa på de olika momenten och teknikerna. Praktisk teori med andra ord.
Allt från bikefit-på-plats, säkerhetsgenomgång av cykel och cyklist till hur man fick sina kunder att slappna av i kurvorna eller studsa över stockar.
till pausövningar och backteknik och -psykologi.
Digerberget där vi höll till var som gjort för teknikträning.
Eller okej jag får rätta mig, Digerberget är som ni ser på Pluttens moves till en viss del bokstavligen gjord för teknikträning (ge Fredrik i grävmaskinen big kudos vänner).
Självklart ingick det fikapaus då vi passade på att fylla på med energi samt ännu mer cykelinspo.
Söndagen gick ut på att omsätta lärdomarna i praktik. Nu var det vår, deltagarnas, tur att lära ut de olika momenten och ge och få feedback. Note to self: Pumptrack är grymt bra för att bli av med nervositeten.
Det var både skitkul och lärorikt! Nu tyckte jag att prick alla var superduktiga, men det blev mycket tydligt hur mycket förberedelse det krävs för att sätta de olika momenten och faktiskt kunna lära ut de till både noviser som erfarna “kan allt”-cyklister.
Camilla fick oss att verkligen jobba med hela kroppen för att fixa slalomsvängarna.
Jocke lärde ut dropteknik på ett pedagogiskt och avdramatiserande sätt.
Jag höll i backe.
Och rätt som det var så var kursen över, även om de flesta av oss ville mest stanna kvar och leka söndagen ut. Tydligen var jag för snabb för skarpt foto enligt Jonas, yeah right men men
Fick säga hejdå till mina grymma medkursare – hoppas vi ses på stigarna och kanske på de guidade turer framöver.
Fick plocka av ungen från teknikbanan.
Tackade Katarina (och Tobbe som pushat mig till det hela) för en rolig och givande kurs
och erhöll min cykelguidediplom. Ett papper som jag är faktiskt stolt över. Inte så illa pinkat av Katja och av Freddans mtb – som inte failade den blivande mtb-guiden en endaste gång. Who needs brakes anyway? 🦦
Puss.
På tal om mitt guidande så har det redan sedan kursen i Färna trillat in lite förfrågningar och idéer. Jag glömmer dessutom inte att ta med vinnarna av min företagsnamntävling på en guidad tur med lunch och fika. Jag jobbar stenhårt på att få till det både tids- och energimässigt men det tar lite tid då jag är dels obotlig perfektionist och dels har inte råd att bränna ut mig (igen). Under tiden – håll ut, jag scoutar fram de finaste turerna i Västmanland och Bergslagen (och kanske även södra Norrland).