CYKELKATTEN
Månadsarkiv

maj 2019

CX och gravelKatja kör landsvägKatja om cykel

En bildskön förfest inför Dalsland Runt 2019

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Min erfarenhet är att helger som dessa blir de bästa, när man är med sina kompisar som är på samma nivå och man gör nåt kul ihop. När man övervinner nåt som inte bara är rutin, utan okänt och annorlunda. I skogen kommer man ifrån lite av det där grupptrycket som kan gälla i klungan på väg. Vi hjälps åt på ett otvunget sätt och skapar minnen tillsammans.

(från artikeln om min drömhelg i Bicycling, ett citat som stämmer så väl in på rides som DR)

Hej från kvinnan i rosa herrväst (den har btw Tony nu)!

På fredag smäller det. Dalsland Runt af Wenersborgs Racer Club. Det underbara tredagars scandorandoloppet som samlar cykelsjälsfränder från när och fjärran och som går på undersköna vägar och ovägar genom sydvästra Sverige och om man har tur även Norge.

Min vana trogen är jag på gränsen till (eller från, ty haft halsont sedan i fredags?) sjukdomsomgång nr 5673 i raden sedan i maj. Trycker i mig all ingefära och gurkmeja i världen, rör mig i slow mo och håller alla tummarna i världen för att det inte blir ännu ett sumpat cykeltillfälle, denna helgen jag har längtat till med hela hjärtat.

Har hört att positiviteten hjälper immunförsvaret på traven så här kommer en liten festlig recap på mina tidigare dalslandruntar. Voilà

#dalslandrunt15 ♦ #dalslandrunt2015

Känns ändå lite härligt att säga att man var med från början. Första officiella DR gick av stapeln 2015. Enfant terrible som jag är valde jag förstås att köra med min tävlingsracer. Med ett gäng modifikationer ↑. Ångrar inte en sekund. Hade det lättast och skönast i backarna. Och inte en punka på hela turen hehe. Däremot mådde gruppen sådär efteråt men äsch, den risken hade jag förstås inte tänkt på alltför mycket och tur var väl det. Orka harva runt 10 +17 + 10 mil på tunga föremål!

Förresten var det f d Sweco-kollegan Tikket-cyklisten Jonatan som hade tipsat mig om DR :))

Vi hade strålande sol första dagen!

Och typ årets största regnmängd (inte typ, så var det) under lördagen – den långa dagen! Hade teamat ihop oss med några fellow crazy heads och hade sketakul in i kaklet. Hade nog sällan skrattat så mycket under en cykeltur som denna dagen <3

kort Jonatan

Den här nu legendariska bilden på mig togs i en av depåerna under denna dagen. Kaffet hade tagit slut men kom igen, let them eat mud instead

För fler minnen från denna episka helg det glada året 2015 – in här på Velonode och läs min artikel.

#dalslandrunt16 ♦ #dalslandrunt2016

kort JSWG

Nämen vem ser vi här på min rulle (tro mig, det var tvärtom under dagen också)? Grön Cyklist-Anna ju! DR 2016 var vi hela fyra glada fricykelskitar som for ner mot vackra Vänersborg

jag

Tony

Anna

och Jonas och därav alla proffskorten

kort Victoire (som har en fin story därifrån)

Jag var både starkare än året innan och nykraschad på ett kurvigt GP så körde slut på mig på rakorna och småfegade i de torra gruskurvorna vilket störde mig för jag är inte typen som fegar i kurvorna. Men krascher spelar märkliga games i ens psyke så det var bara att gilla läget.

Hur som handlade hela DR 2015 om det sociala och det fina. Det var förvisso mer asfalt och mindre grus än 2016 men vägarna var lika wow för det.

kort JSWG

På söndagen gjorde jag livets undantag och bangade cyklingen fast jag var både frisk och inte alltför trött i benen! Istället tog jag skjuts med en gullig arrangör, badade racern (jepp, samma som året före) i Vassbotten, väntade in Jonas som hade liftat med en vätternklunga (hehe), packade ner oss och cyklarna i gamm-passaten och körde allt jag och passaten förmådde till Göteborg och Nadjas bröllop. Det följande dygnet blev kanske ett av de lyckligaste i hela mitt liv och ett minne jag vårdar ömt.

Då DR hade vuxit till sig det glada 2016 finns det en hel del svenskt och utländiskt skrivet om festen. Googla Dalsland Runt 2016 vetja!

2017 och 2018 vart jag utan kära DR. Hade ju blitt på smällen och så med lille Hoppetuss. Då har annat gällt. Mycket mer solo bikefulness, mycket mindre cykelsocialt irl och i medierna (har fortfarande svårt att förmå mig att instagramma t ex). Har arbetat upp en fin längtan.

Och jag undrar om inte DR saknat mig lite också. En fågel har viskat i mitt öra att det blir bra mer grus i årets upplaga. Det ser inte ut att bli för hett och för torrt.

Så här fick ni lite postpepp och prepepp.

Jag hoppas så så så att jag kryar mig lagom till helgen. Jag tänker förstås njuta oavsett – men jag kommer att bli olagligt deprimerad om det skiter sig igen. Så snälla gulliga ni, skicka alla styrketankar ni förmår till mig. Får jag en fin cykeldag av tre ingående så är jag faktiskt nöjd.

Oki boys & girls – let Dalsland shake again!

Puss.

4 år ago 2 kommentarer
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the rides

Sweet Valley High i Göteborg

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Hej från Blå Tåget! (också ett namn på ett idietågbolag så här i EU-valtider…)

Ivar har däckat. Så här är lite blogg voilà ☕️

Titta mamma, titta ALLT!

Team Mamma & Plutten har alltså varit i Göteborg. För er som inte vet/minns så har jag min Nadja i Göteborg. Samt hennes två pojkar och karln då som är göteborgare.

Hjärtan mina

Det har varit en lika delar rolig som vilsam helg. Bortsett från all backträning till fots då. Det är visst något med Nadjas familj och bo i backiga miljöer (Sävedalen, Toltorpsdalen – därav inläggsnamnet hehe). Och även om det är rätt plågsamt att dra tunga vagnar med barn plus annat (till fots eller med cykel) i den terrängen så kan cyklisten inom mig inte låta bli att känna en släng av avundsjuka. Vilka sjujäkla backträningsmöjligheter next door va. Nåväl, unnar det er göteborgare för ni är söta har hav skaldjur grymma cykelrace osv

Alpina cykelbanor typ denna el likv (OBS bilden gör ej rättvisa)

Vad har vi gjort då?

Njutit av en stad full i majblom. Vill nästan bli florist efter den här helgen.

Attendat två middagsbjudningar varav en rolig (fredagens, full fart i stan) och en trögare (lördagens, men gott käk och flott vy iaf), lekt i skogen och på en flott lekplats, hängt lite på stan och i Saluhallen och trivits i Nadjas nya hus. Badat badkar, stekt pannkakor, lyssnat på 90-tal (ofc!) och pratat Livet och Valet (tolka stort).

Pioner!

Och inte en droppe regn fick vi på oss heller, men däremot massa sol och friska vindar. Så tack Nadja, Levi, Noel (och Roman) för världens bästa majhelg med er jag älskar så. Att Iv har börjat fixa klättra ner för trappor för egen maskin är en fin bonus.

Nästa gång får han en trappmaskin i julklapp

Nu väntar en mastig jobb- och aktivitetsvecka. Det blir jobb-Stockholm x2, det blir sommarfest med kajakpaddling mm med västeråskollegorna, det blir Kristi Himmelfärd (tänker inte röra en fena då) och det blir – WOHOO! – Dalsland Runt i helgen 😍🕶💨

Bisarrt nog rätt utsövd.

Hade egentligen helst velat ha en lugn och småtråkig vecka före Dalsland Runt. Har dragits med sur hals hela helgen. Måste jag avstå DR så kommer jag att seriöst deppa ihop big time – även om det tyvärr är aldrig säkert men hoppet dör sist så klart. Men gudarna ska veta att jag behöver en cyklig (och sovig) helg i härliga cykelvänners lag.

Många parenteser i inlägget ser jag. Säkert ett och annat typo med. Men så blir det när jag spontanbloggar från tåg.

Sälj EU-valsgrej med tjej!

Okej, strax vaknar nog min avkomma. Grattis på mors dag mig och alla andra mammor i Sverige, håll tummarna för att min hals ger sig och

gå och rösta för ett sjysst EU-läge nu.

Puss!

4 år ago 0 kommentar
8 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör landsvägKatja tävlar

Om tempo, raps och gröna skogar (en RR)

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Hej. I onsdags måste jag cykla och jag fick för mig att tävla lite när jag ändå skulle cykla. Det fick bli tempo för det var tempo det bjöds på i landsvägsvägen (heh) i krokarna. Jag tävlar ju annars inte i tempo. Har aldrig ägt någon temporigg och det lär inte ske på ett tag heller. OBS inget personligt mot tempo men den grenen har liksom aldrig roat just mig. Jag gillar att köra tempo-ish men då i linjesammanhang. Men tempo är fantastiskt karaktärs- och bendanande så why not om tillfället ges på ett smidigt sätt.

Eller smidigt eller smidigt.

Den lilla uppvärmningen till starten öst om Enköping – dit jag normalt brukar cykla på strax över en timme tog den här gången runt hundra år. Eller så kändes det i alla fall. Jag hade lika onda WED/RLS-mörbultade ben som ond skalle. Det var tryckande hett och det var motvind och kantvind och inte en meter gratis. Och det var så påtagligt med smolk i hjärtat att jag inte riktigt förmådde mig att distansera mig själv från läget. För så är det mina vänner – finns det barn med i bilden så är det inte sig själv man prioriterar att vyssja.

Men jag cyklade på, för om det är något jag har lärt mig och lär ut till andra genom den här bloggen sedan starten är att cykling lindrar om inte annat så för stunden. Hur cyklingen nu kan lindra trötta ben men men.

Fan det här skulle ju bli en kort och peppig racerapport… typiskt. Fast har ju faktiskt varit positiv i de senaste inläggen. Är väl inte mitt fel att förutsättningarna hade kört ihop sig helt den onsdagen.

Oki vi raskar på –

bokstavligen för det är inte långa min kvar till starten! Jag glider genom lilla Enköpings fina stadskärna, lillklingar mig upp till starten och erhåller chip och nummerlapp. Surrar lite med Enköping CK:s Markus och Daniel – mina, Tonys och Johans kära brothers in cross ni vet – drar en kort prerace-pinkpaus, önskar super-Jenny lycka till och kör sedan mina 18 km tempo med nästsista starttiden.

Fy fan vad dåligt det går. Är så trött och loj att jag knappt pallar veva runt. Men vägen slingrar sig fin och småkuperad genom Upplands rapsåkrar, och jag mår ändå bättre av att fokusera på att hålla mig någorlunda aero och inte säcka ihop för mycket. Nickar kort hej till de jag möter – hej temporigg på temporigg! – vinkar mentalt till vännen Sari vars gård ligger strax före vändningen. Blir smått uppgiven av att åter mötas av kant och mot på vägen tillbaka men är ändå tacksam för egentiden på två hjul. Tänker på att jag kanske ändå ska ta och köpa ett par landsvägsdojs redan före nästa veckas Dalsland Runt (jepp, där är jag fortfarande – kör landsväg med mtb-skor och bindningar, fast ingen märker det riktigt utom jag själv).

Kommer näst sist eller sist, är för den här gången ointresserad. Hade ju vetat hur det skulle gå redan när jag körde ut från Västerås för tre timmar sedan.

Väl framme blir det lite mer surr med diverse klubbies och andra cykelbekantingar. Får skjuts hem av Tony, vi cruisar genom onsdagskvällstomma Västerås, handlar lite käk på Ica och säger hejdå i skymningen.

Jag går upp, värmer på lite rester, äter och läser ögonen trötta tills det är dags att krypa ner i sängen.

Tack SMACK-serien och Enköpings CK för tillställningen. Tack alla ni – vi!- som arrar lokala lopp. När livet inte är raps och gröna skogar så är det fint att veta att det (nästan alltid) finns någonstans dit man kan bege sig för dosen världens bästa medicin.

Puss och läs mer om SMACK-serien här (och på min blogg, googla Cykelkatten + SMACK så får ni ett gäng bra mer normis RR) ♥️🕶

4 år ago 0 kommentar
6 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the rides

Ivars första lopp 👏

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Hej onsdag.

Ibland fixar jag knappt tänka på all denna lyckan som stavas Ivar. Hur kan något så litet och bestämt bringa så mycket glädje? Vad har jag gjort för att förtjäna hans ljus? Blir snurrig. Det är hisnande. Och alla dessa första är hisnande. Djupt inne i hjärtats bokhyllor samlar jag på Ivars första. Tar fram dem då och då, typ när jag tråkväntar på någon buss eller är nere, minns Ivars minspel och blir sams med livet på nytt.

Första tanden. Första ordet. Första samtalet. Första magsjukan (japp, det var banne mig komiskt när två vuxna och en liten stod och koncentrerat tvättade av sig *piip* i det vita badrummets inte längre så stilrena duschkabin, storgarvade mellan vanmaktstårarna). Första skämtet! Första gången det åts vattenmelon. Första gången det lyssnades på Queen.

Första loppet! På Förskolans härliga dag.

Redo… färdiga… gå!

Nä. Iv står inte i pole position (eller vad det nu kallas när man ska just börja att springa). Ivars föräldrar har förlorat sig i barnaskaran inne på förisgården och har missat starten något. Så Iv räcks över till fröken ett gäng tio meter in i loppet. Klassiker liksom.

Ivar är intresserad av precis allt annat än att ta rakaste vägen in i mål. Oj, en vimpel! Oj, en buske! Åh, titta – fågel! *dansa lite* *peta lite* *förundras mycket* *springa ifrån frökens hand* *fångas upp av mamma och bäras tillbaka till banan* Och mamma skrattar och bär. Pappa försöker hänga med och tar kort.

Och mamma fäller tår efter tår, mamma kan inte riktigt fatta att det är hennes kött och blod som härjar där ute så fint och så glatt.

Alla korten JSWG

Efter målgången är det dags för en fruktstund. Lillhärjaren går till slut med på att mumsa i sig lite päron och nöön. Jag tackar de närvarande pedagogerna för allt de gör för mitt barn. Stoppar Ivar under armen (bästa bärsättet om avkomman är långsmal). Traskar mot cyklarna och cykelkärran.

Pustar ut. Har nervat inför Förskoledagen så länge. Haft en magsjukemisstänkt unge hemma dagen före. Men larmet har för en gångs skull visat sig vara falskt. Och dagen blev lyckad.

Så grattis till ett väl genomfört Vårloppet Plutten – och tänk så bra att du så tydligt gick din egen kringelikrokiga äventyrsväg samtidigt som du alltid kom tillbaka. Fortsätt njut av livets väg min kärlek 👏

Puss mamma Katja

4 år ago 0 kommentar
8 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Med en maskros i styret

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Hej måndagstisdag. Jag har idag en ljusblå skjorta, fördragna persienner, sex onlinemöten och ett sjok olästa mail. Jag har också en tyngd i bröstet och är därför tacksam för alla mailen och de sex möten som håller tankarna uppe. Jag längtar också till arbetsdagens slut då jag får vara med min son. Det blir Bamseglass och vilsam lek i någon skuggig minilekpark.

Jag tänker tillbaka på lördagskvällen då jag flög fram på otäckt fina landsvägar i ständig motsol och levde i nuet

med en maskros i styret

dået

4 år ago 0 kommentar
6 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN