• Hem
  • Om Katja och CK
  • Klädguider för (k)alla väder
  • CYKELKONSTBUTIKEN
  • Mer CK än hos CK
  • Hem
  • Om Katja och CK
  • Klädguider för (k)alla väder
  • CYKELKONSTBUTIKEN
  • Mer CK än hos CK
0
Katja kör landsvägKatja om cykel

Träningsdagboken (över)analyserar: ett första intervallpass med blårange

av Katja 19 maj, 2019
skrivet av Katja 19 maj, 2019

Vantrivs i sportiga sportbrillor men ibland vill man bara smälta in… 

God morgon*! God regnig, syremättad morgon. Jag och Plutten har andaktsfullt stått och tittat på majregnet genom glasdörren. Nu är åskan förbi och det har slutat forsa ner vatten. Men blött och friskt blir det nog ändå hela dagen. Vår vilosöndag. Som jag sannerligen förtjänar efter gårdagens barnhäng sedan halv sex på morgonen, tio raska solomil (inlägg kommer!) på kvällen och så Eurovision-kalaset på TV på kvällen (fel låt vann, tråk-Holland, jag röstade på Stromae-Italien, fiiina Australien och Rednex-Norge).

Men hörni, till sharp cycling matters:

I torsdags körde jag så äntligen ett sjysst intervallpass med goa hemmaklubben VCK! Det var en smått nervös landsvägscyklist som for mot startplatsen Berget och var noga med att inte komma för sent. Sedan jag hade köpt racern hade jag hunnit med bara två landsvägspass – en kortare solokörning och en glassig fikadistans med klubbens lugnare gäng. Men nu var det dags att växla upp och då kändes medel som rätt nivå för min nuvarande form.

Eller?

Skulle jag bli avhängd redan i starten?

Skulle jag komma ihåg att växla rätt, att ligga snyggt på hjul, att hålla en säker linje, att inte sänka gruppen med mina extra kilon som inte riktigt satt sig enbart i musklerna – ännu?

Det blev en hel del mentalt snack med mig själv under färden in till samlingen. Jag fick påminna mig om att ingen förväntade sig att jag skulle ”dominera”, att säker och teknisk klungcykling alltid varit en av mina styrkor och att jag är världslatast och ovilligast att dra för länge i ”onödan” men däremot rätt bra på att bita mig fast på andras hjul även om jag teoretiskt sett borde bli uppäten för länge sedan. Men också om att ta det lugnt, inte ta några onödiga förningar och vara ödmjuk och redo att cykla hem själv – om så krävdes.

Sjyssta gubbs :)

Av alla hundra (typ? Så kändes det i alla fall) pers på berget så utkristalliserades så en klassisk medelgrupp. Vi blev åtta pers – sex stabila gubbs, en yngre kille som precis som jag inte legat i hårdträning de senaste två åren – och så jag 👋

På schemat stod lagtempo. Underrättade om min trevande småbarnsmammeform var herrsen idel gentlemän, lät mig lata mig bak precis hur mycket och lite jag behagade för stunden och frågade med jämna mellanrum hur det kändes.

Och jag var ärlig och sa att det kändes okay men också att man skulle ge fanken i att anpassa tempot efter mig för hallå, är inte här för att mellanmjölka utan för att bli stark tack.

Så då blev det så här:

duglig på uppvärmningen, växlade mellan att gå runt och ligga bak

– avblåst efter 2/3 av första lagtempot, efter en lite småkaxigt längre förning

– småsur i benen under intermezzon men med i svängen

– med under andra attempten – mest på hjul än framför hjul men äsch bra träning ändå

– fett trött i benen efteråt.

Motsol forever

Ett kanoners första riktiga klungintervallpass på räser på fett länge med andra ord! Därav sådant överanalyserande hehe.

Och forminventeringen: stark men mindre uthållig (nähä?) Klungtekniken sitter fint pust men mer träning krävs förstås för att hamna på samma slicka nivå som förr och ännu slickare för dit jag ska. Fler kilon ska bort men det fixar ju träningen som brukligt. Jag behöver intervalla med andra starka, jag behöver backträna, jag behöver kontinuitet.

Och så slutsatsen: jag är nöjd och glad. Jag är precis där jag borde vara – fast lite starkare än så med tanke på att jag både tränar och sover en bråkdel av det de gör som jag cyklar med. Fast mest nöjd är jag över min mentala hårdhet som jag har utvecklat som crazy solotränande morsa. För som jag har skrivit så många gånger förr – varje pass är som en liten fest. Just för att jag vet aldrig om och när och hur jag får träna nästa gång.

Hur som – det är bra härligt att träna med starkisarna trevlisarna i hemmaklubben igen! Hoppas den positiva känslan håller i sig. Så att jag får en skönt sällskaplig och roligt utmanande resa mot favoritnivån på licensen som väntar på mig nästa år. Men nu ska vi inte sia utan massera benen och kolla på Bamse. Som sagt, när om och hur och ingen stress ever no more.

Puss och pardon swenglish, jobbar en del med skottar holländarem fl just nu så det är rörigt i huvudet

* de flesta av mina inlägg påbörjas på morgonen i ett slags naiv tro att jag ska bli klar på direkten. Livet ba JO TJENA ^^ 

2 kommentarer
5
FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

föregående inlägg
Watt’s up long weekend!
nästa inlägg
Med en maskros i styret

Du gillar säkert också

Gravel girl next door

En kroppslig tisdagstur med blårange

Måndan jag strippa av mig vintern för gott.

Försövd, motvindad, fikad, avhängd, påhängd, afterbajkad och nöjd.

#ridealone motivation på Youtube

Gårdagens kantvindslunch.

Så många saker att gilla ändå.

Hardcore not so hardcore

I väntan på smärtan (vi älskar)

Om tempo, raps och gröna skogar (en RR)

2 kommentarer

Sofia 24 maj, 2019 - 16:18

Heja dig Katja! Inspirerande att läsa för en blivande cykelmorsa.

Svara
Katja 26 maj, 2019 - 12:29

Tack grymma du! Du fixar det galant det vet jag :D <3

Svara

Lämna gärna en kommentar <3 Avbryt svar

Kom ihåg mina uppgifter till nästa gång tack! (OBS spars endast i webbläsaren)

CommentLuv badgeShow more posts

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Cyklistens överlevnadsguide i coronatider 🖤

Cyklistens överlevnadsguide i coronatider 🖤

Katja är tävlings- och äventyrscyklist med lika delar helt okej elitklassplaceringar som nöjespoäng i bakfickan och i sikte. Hon är också uppdragsledare inom infrastruktur, frilansskribent, lat kreatör och mamma till världens gulligaste treåring.

 

Katja älskar sin Ivar, att äventyra genom livet med tillförsikt och naivitet, att cykla fort och njutbart på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik.

 

Sedan starten 2012 är CYKELKATTEN.CC en omtyckt och stilbildande skattkista full av cykelkunskap och mer eller mindre verklighetsnära stories.

 

Tack för att du läser och delar min passion. Maila dina frågor och tankar till cykelkatten@gmail.com så blir jag glad.

Bloggarkivet

Kategorier

Stolt kreatör av CXSM2021

CK på Insta

  • #ivarlove #madeinsketches
  • ”Den stora älgvandringen är ett direktsänt SVT-producerat TV-program, med premiär våren 2019. Det är ett okommenterat naturprogram som i långa
  • Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp #gymgirl #gym #fanvetjagvilkahashtagsgymfolketanvänder
  • #bringyourkids @jswg way #cyclinglife #daddycyclist #ivarlove
  • But I got an emptiness deep inside And I
  • Ett par veckor in i det nya året är den äntligen här - min numer traditionella cykel#trend-spaning för #2021. Jag
  • ”2021 blir året då vi står upp inför oss själva” säger @annaklaralinden och vem fan är jag att inte lyda
  • Första bilden för min bästa present, varje minut jag existerar (ja nu är han hos sin mormor på Lidingö och
  • 35 år ah men kom igen alltså #grattispåfödelsedagen #happybirthday #gottnyttår #highnote etc.
  • Sometimes a lady likes to have some fun ⚔️ @storasundbyslott #storasundbyslott #ivarlove

Bon courage! Puss, Katja

Voilà, liknande inlägg:x

Cykeltrender 2021

13 januari, 2021

Checkpoint Charlie: Den första ingrisningen

23 december, 2020

Trek Checkpoint SL 5.

18 december, 2020