Ivars första lopp 👏

Hej onsdag.

Ibland fixar jag knappt tänka på all denna lyckan som stavas Ivar. Hur kan något så litet och bestämt bringa så mycket glädje? Vad har jag gjort för att förtjäna hans ljus? Blir snurrig. Det är hisnande. Och alla dessa första är hisnande. Djupt inne i hjärtats bokhyllor samlar jag på Ivars första. Tar fram dem då och då, typ när jag tråkväntar på någon buss eller är nere, minns Ivars minspel och blir sams med livet på nytt.

Första tanden. Första ordet. Första samtalet. Första magsjukan (japp, det var banne mig komiskt när två vuxna och en liten stod och koncentrerat tvättade av sig *piip* i det vita badrummets inte längre så stilrena duschkabin, storgarvade mellan vanmaktstårarna). Första skämtet! Första gången det åts vattenmelon. Första gången det lyssnades på Queen.

Första loppet! På Förskolans härliga dag.

Redo… färdiga… gå!

Nä. Iv står inte i pole position (eller vad det nu kallas när man ska just börja att springa). Ivars föräldrar har förlorat sig i barnaskaran inne på förisgården och har missat starten något. Så Iv räcks över till fröken ett gäng tio meter in i loppet. Klassiker liksom.

Ivar är intresserad av precis allt annat än att ta rakaste vägen in i mål. Oj, en vimpel! Oj, en buske! Åh, titta – fågel! *dansa lite* *peta lite* *förundras mycket* *springa ifrån frökens hand* *fångas upp av mamma och bäras tillbaka till banan* Och mamma skrattar och bär. Pappa försöker hänga med och tar kort.

Och mamma fäller tår efter tår, mamma kan inte riktigt fatta att det är hennes kött och blod som härjar där ute så fint och så glatt.

Alla korten JSWG

Efter målgången är det dags för en fruktstund. Lillhärjaren går till slut med på att mumsa i sig lite päron och nöön. Jag tackar de närvarande pedagogerna för allt de gör för mitt barn. Stoppar Ivar under armen (bästa bärsättet om avkomman är långsmal). Traskar mot cyklarna och cykelkärran.

Pustar ut. Har nervat inför Förskoledagen så länge. Haft en magsjukemisstänkt unge hemma dagen före. Men larmet har för en gångs skull visat sig vara falskt. Och dagen blev lyckad.

Så grattis till ett väl genomfört Vårloppet Plutten – och tänk så bra att du så tydligt gick din egen kringelikrokiga äventyrsväg samtidigt som du alltid kom tillbaka. Fortsätt njut av livets väg min kärlek 👏

Puss mamma Katja