Månad: november 2018

Fredag folks. Är trött i huvudet idag. Så vi kör oh so serious ihop med lite glada cycling memes. Fredagsstämning here we go:

Har man någonsin känt endorfinruset skölja över en så vet man.

Ungefär så, därför är jag extra snäll mot mina mekkunniga cykelvänner, ni vet vilka ni är :*)

Gillar den för den påminner mig om min #dagensdåligacykelskämt jag körde på den tiden jag hade #cykeltwitter. Det var mycket glenn all over it men så skoj!

= när man leder VCK:s introgrupp (älskar leda VCK:s introgrupp, men va är det med att ha hjälmen precis överallt förutom på rätt ställe?)

:))

Typ jag när jag cyklade precis överallt och på alla underlag på stålhojen under min barndom i Karelen – utan att ens hört talas om mtbendurobmx hehe (shit va off barndom jag hade egentligen! Inget rinnande vatten hade vi heller. Bara massa skog att leka i, massa böcker att läsa och massa sjöar att bada i. Bäst.)

De mindre subtila gubbsen i klubben be like ↑

Her som i min mamma alltså *psst*

Sann för att jag Tony jämt snackar om hur vi teraperar oss med cykling och att vi bara måste ha den där senaste superfly pro deep winter deluxe highviz-jackan för att hur ska vi terapera oss med stil annars?

Vardagsgoals.

Mm, speciellt de som ska dra igång cyklister i bredd-snacket på fikat

Jag i år 🙂

Alingsås 2014 folks.

(och hm, kommer Malmö nästa helg leverera någon episk lera må tro? ← hint hint)

Haha, jag och min racepassat (köpt för 18 lax, såld för 15 lax, gjorde till och med ett UCI-race som servicebil under vår tid ihop) ju!

Känner igen mig. Hemskt egentligen när jag tänker efter. Men vaffan, det är för sent att erkänna att man är något annat än den man är eller hur?

(jag missade iaf inte ditt bröllop Nadja. Även om jag aldrig tidigare kört så långa sträckor i omkörningsfilen som den gången mellan Dalsland Runts Vänersborg och Göteborg där bröllopet skulle hållas…)

Hehe, så gulligt o-PK bara

När man taggar #mountainbike efter att ha stigcyklat sina 56 hm på en 30 k-runda i Västerås

Att vara ihop med mig <3

Att vara ovän med mig </3

Skål puss och ha en fin fredag nu cykelhjältar.

Hej torsdag! Ska vi se tebax på den gångna helgens andra grymma november(!)pass?

Let’s go

Körde passet med den här. Fadern till mitt barn.

Ge mig finvägar, sa jag

Och då vart det så för om det är något Jonas är bäst på så är det ruttplanering och stigfinneri.

Varken deppig eller wannabe-mystisk,
glor säkert bara på något litet spännande i riset

Tja, även om inte alla stigarna riktigt gick att cykla på

ens om man är är en enduroperson på en Ibis (fast obs obs han kom förstås längre fram på den dära stigen än jag gjorde, om än med en liten ettrig krasch som inslag).

Men de som gick att cykla på var förstås wow. Helst hade jag hållit mig enbart till skogsstigarna. För trots att vädret var lika fint till utseendet som i lördags så var det mycket fuktigare, blåsigare och därmed obehagligare i luften – överallt utom just i skogen.

Men det var ändå distans och inte enkom stigpickel som stod på schemat så vi adjökade brötet och rullade ut på grusvägarna istället.

Så cyklade vi några partier på kraftledningsgatan i närheten av Ölbo.

Älskar kraftledningsgator sedan tidig barndom. Det är något med det öppna, torra, nyttotekniska, knastrigt elektrifierade som gör mig glad i själen. Som luftens järnvägar är de genom skog, och ingen annan är den andra lik. Vilken bra uppfinning egentligen! (och på tal om, kommer ni ihåg Sound Of Noise-filmen där de lirar på kraftledningar?)

Omg överexponerad bild deluxe sorry sorry. Hur som! På kraftledningsgatan fanns det en hel del coola stenhällar med massa naturliga drop och hopp att träna på. Det var soligt och härligt och inte särskilt halt heller. Fast okej, tillräckligt halt för att jag skulle fega i de brantaste partierna. Men äsch. Tränar man teknik för sällan så blir det så. Är väl bara att fortsätta nöta

Kul hade vi i alla fall, och var inte särskilt sugna på att lämna denna naturens spontana lekpark!

Men det var till slut så dags att göra det. Mer grusväg, stig och motionsspår hem till Plutten <3

Inser nu att inte ett enda av korten däruppe visar mitt fejs. Så här får ni mig i makro. Nycyklad. Mör. Vacker som man blir efter en dag i naturen. Saligt skelögd.

Vilket bra söndagspass att se tillbaka på. Har precis klarat mig undan en fet förkylning (enormt med sömn och energisparläge i dagarna två är receptet denna gången) och hoppas att hinna sno åt mig ett gäng distanstimmar även i helgen.

Puss och hoppas ni är kry och cykelsalig ni å!

Kära cykelvänner!

Nu är den här. Min guide till cykelsäsongen som lämnar ingen oberörd. Vår älskade, mytomspunna, fruktade vinter. Även om jag är en van vintercyklist både till vardags och i tränings- och äventyrssyften så sitter jag inte på all kunskapen eller all erfarenheten. Men om det är något jag har lärt mig så är det just att träning ger erfarenhet. Så våga möta vintern från sadeln och lär dig gradvis om vad som funkar för dig – gärna i sällis av en god varm dryck ut den medtagna termosen. För så är det lite när det kommer till att cykla i minusgrader. Mycket sitter i huvudet. Men att klä sig rätt och skönt på kroppen är en bra start.

Så nu kör vi, här är guiden voilà:

❆

Frågor att checka av inför turen

Koll, självrannsakan och sunt förnuft är A och O när man cyklar i extrema förhållanden (ja, det gäller även hetta sommartid) så ta för vana att göra en snabb statuscheck inför varje runda:

• Hur van vintercyklist är jag? ← Är man det minsta osäker på hur ens kropp brukar reagera eller på klädseln så är det bättre att cykla kort och hålla sig nära hemma. Efter några turer har du lärt dig vad som funkar för din kropp och ditt psyke.
• Hur mycket svettas jag? ← Olika personer fryser och svettas olika mycket. Anpassa klädseln efter just din kropp. Här finns ett gäng bra tips för oss speciellt för oss svetton.
• Hur kallt är det ute?
• Hur mycket blåser det? ← en tuff blåst kan ibland ställa till det mer än tuffa minusgrader. Planera gärna turen utifrån vindriktningen, eller förlägg den på skogiga vägar/stigar om det blåser ohemult mycket.
• Hur lång tur planerar jag?  ← en längre, lugnare tur med flera pauser kräver något varmare klädsel än ett kortare intensivpass utan pauser
• Hur mycket aero är jag villig att offra? ← det är skillnad på att cykla mtb och racer. Kör man vinterstig i skogen är inte aerodynamiskt fördelaktiga (tighta) kläder lika viktiga som ute på blåsiga åkrar.
• Har jag sällskap? ← Sällskap vintertid är på gott och ont. Sällskap gör det roligare och oftast tryggare, men samma sällskap kan också trigga en till att företa snabbare/längre turer än vad du är van vid, eller babblar sönder dina eventuellt känsliga luftvägar. Prata igenom turen och era förväntningar och försök att hålla er till planen.
• Har jag tillräckligt med energi med mig? ← Ha alltid med dig extra energi när du cyklar vintertid. Odiskutabelt.

Tänk på att stuva in det mesta du kan under cykelbrallornas hängslen.
Då har du färre lager att ta av när du ska stanna för PP (gäller särskilt oss kvinnor då)

❆

Ylle eller syntet?

Den eviga frågan. Här är det fritt fram – även om jag personligen föredrar yllens eller yllemeshens organiska mjukhet framför syntetens svala funktionsmässighet. Men oavsett vad din hud gillar bäst – ta gärna med dig ett extra underställ om du ska ut på en längre tur. Känslan av att ta på sig något torrt och varmt när man har en lång väg hem ger en vingar.

+ Fördelar med ylle: Varmare – även om blött, miljövänligare (inte minst för att det håller längre, kolla bara så att tillverkningen går sjysst till), så gott som luktfritt, skönt – även om blött, behöver oftast bara vädras mellan turerna

– Nackdelar med ylle: Dyrare, mer tvättkänsligt, håller inne fukten mer än syntetplaggen gör

+ Fördelar med syntet: Billigare, tokar snabbt, mindre tvättkänsligt

– Nackdelar med syntet: Svalare, mindre miljövänligt, slits fortare, luktar mer

Känns det mer som höst än vinter där du bor? Då är du varmt välkommen att ta del av min klädguide för hösten istället. Funkar förstås för våren också. Kör hårt!

❆

På cyklisten – under cyklingen

Principen: Börja aldrig för varm – jobba upp värmen, tänk lager-på-lager, värmande men fuktavvisande, vindtätt men på de partierna som behöver det, extra värme på de känsliga punkterna 

Överkropp

• Lager 1: Långärmat underställ (helst i ylle) och
• Lager 2: (cykel)tröja – helst i ylle/yllemesh, anpassa tjockleken efter temperaturen. Jag rekommenderar att ha en tjockare och en tunnare hemma
• Tunnast: Vindjacka eller
• Varmare: Softshelljacka vidtät fram, med bakfickor eller
• Varmast: Vinterjacka vindtät fram, med bakfickor
• Väst – går att förstärka extra med

Nödfallstips: Gratis/billiga tidningar på närmaste mack eller affär – som extra bröstvärmare

Underkropp

• Vanliga eller helst – för knänas skull! – 3/4-bibs underst
• Tights med padding (för lite svalare “mellanväder”) eller
• Tights utan padding (för mycket svalare väder, att dra över bibsen)

Nödfallstips: Fryser man om knäna kan man med fördel lägga in handskarna, några tidningsbitar eller egentligen vad som helst torrt där man fryser under tightsen. Värmeeffekten garanteras.

Extra lyx: Testa att smörja in knäna och benmusklerna med lite värmande olja eller liniment inför turen. Jag gillar Elites värmeolja eller Raphas vinterembro.

Huvud och hals

• Tunn öronhjälmmössa (bör ha skärm och täcka öronen) eller
• Tjock öronhjälmmössa (bör ha skärm och täcka öronen)
• Halskrage “buff” – ta gärna med en extra att byta om till, eller att ha under hjälmmössan om du fryser på där under turen

Om vidrigt kallt/extra känsliga luftrör: En Airtrim-andningsmask med värmeväxlare

Windstopper® eller inte? Windstopper® är nice. Tänk bara på att den försämrar hörseln samtidigt som vindsuset hörs mer.

Not so aero? Jo visst kan man känna sig rätt stuvad när man vinterhojar.
Vi får trösta oss med klassikern – det blir bättre träning då.

Händer

Principen: tjockt, flera lager, köp aldrig för små

• Lobstervantar med löstagbart foder eller
• Tjockare smidiga cykel- eller skidvantar
• Tunna yllehandskar att ha med som extra lager, ta med två par när du ändå håller på
• Styrmuffar (“bar mitts”) – är egentligen något jag inte riktigt gillar pga. osmidigt och därav mindre säkert (hellre feta outdoor-/försvaretsvantar) men vet att de uppskattas av många så okej då

Nödfallstips: Billiga trädgårdshandskar från närmaste mataffär utgör ett helt okay extra lager

Extra lyx: Grabber Warmers-värmekuddar

Sugen på fler och detaljerade tips och inspiration kring rätt klädsel, utrustning och teknik under vintern? Under kategorin Katja älskar vintercykling finns en mängd nyttoinfo.

Fötter

• Cykelsockor i ylle – tjocka eller dubbla
• Vinterskor
• Tåvärmare (om rätt varmt ute)
• Skovärmare (i t ex Goretex eller neopren)
• Värmesulor
• Folie runt tårna (läsartips)

Extra lyx: Batteridrivna värmesulor (mitt kanske bästa djupvintertips).

❆

Till cyklisten – i bakfickan eller väskan

• Energi – t ex bars, chokladbitar, “jägarsnus” osv
• Termosflaska – köpt eller hemmagjord
• Toapapper
• Punkakit, pump, extra slang
• Första hjälpen
• ID-kort och pengar
• Kamera – för vintern är vacker <3

Så ja, pust och en kaffe på det. Men hörni. Trots att jag har försökt att göra guiden så komplett (om än simpel) som möjligt så är min tanke att hålla den levande dvs. fylla på med tips och erfarenheter – både mina och era – för att guiden ska bli bättre och bättre för varje vinter. Så kom gärna med era tankar och idéer så ska jag försöka få med dem i guiden så gott jag kan.

Snöpuss och glöm inte att gilla Cykelkattens facebooksida för att bli först med att få updates kring bloggen.

Hej.

Hah, ett till s så hade det stått måndagssmör

Och då hade jag haft en anledning att spela denna för er:

fast nä skojar.

Sin enkelhet till trots är denna låten rörande tidlös snarare än smörig.

Och lika tidlös är den underbara känslan av att ha cyklat mycket, vackert och givande i dagarna två – den i benen, den i sinnet.

Med fem+ timmar soligt cykelkonto i bakfickan känns det som att den här veckostarten kan bli helt okay. Tack förresten för era vintriga cykelberättelser på fejis. Mer winter cycling magic to come här på bloggen. Puss.

Hej cykelvänner. Redo för major #wintercycling magic? Klart ni är!

Jag har cyklat i härliga minusgrader och är därför mycket glad för sjyssta minusgrader är lika med sjysst cykelmojo för min del.

På med lobstervantarna och häng med:

Jag cyklade ut ungefär samtidigt som solen var nästan helt uppe på sin plats uppe i det blå (blå! Efter all novembergrå)

Vinterskotrotjänarna på fossingarna och min funky rosa stighoj som fordon.

Förbaskat friskt, typ minus sju-ish och så vackert att andan togs ur mig vart jag än vände blicken.

Finfilter? Din mamma finfilter!

Solen, den kan den.

Ring Swarovski!

Men alltså, jag var ju faktiskt ute och tränade också.

Jag växlade mellan att hänföras och att trampa på rätt friskt.

Är ju ändå av den uppfattningen att god fart kryddar upplevelsen.

Och hjälper endorfiiiinerna på traven förstås.

Cyklade så klart min vana trogen vilse. Skogsvägarna i Vinnersjötrakten är nämligen mycket många.

Men hittade till slut till byn som hette – Byn! (så praktiskt, jag gillar) – och kunde därför orientera mig hem till byn. Som i Hedesunda, alltså.

Fick på eftermiddagen höra av en annan cyklist att han hade sett mina däckspår i gräset :))

Vilken tur! 2+ timmar energismocka från ovan. Strava här för ruttkoll. Puss! Hoppas att ni också var ute och njöt idag.

Hej.

Hah, vilken respons på gårdagens inlägg. Där snurrade tankarna igång och hjärtan började slå hårdare va? Besöksstatistiken och alla meddelanden pekar på det i alla fall. Med andra ord blir det lätt en spinoff på inlägget. Dels för att jag har fått veta lite saker som jag måste berätta för er och dels för att det kanske blir verklighet, att ta fram något singelvänligt och #lidamedstil™-vänligt förstås? Den som lever får se <3

Idag vaknade jag till en vacker utevärld. Hela alltet, ner till det minsta skitstrået, var täckt med vitaste glitterfluff. Alla husen glittrade! Fan hela 56an glimrade, med långtradarna allt. Till och med den ugly citybiken i stället bredvid busskupan såg ut som något snödrottningen hade snickrat ihop. Snacka om shimmer in my soul, som Amanda Tenfjord (← musiktips) skulle säga. Faktiskt så fällde jag en tår eller två. Gissa om de förvandlades till diamanter på vägen ner mot marken? Klart de gjorde. Kunde förresten inte låta bli att tänka på första dagen på första Basemile Snowdown vi körde back in 2016. Just så var det då! Kommer ihåg jag dog hänförelsedöden under så gott som varje kilometer av riden.

Och vem vet – om jag har tur så kommer jag att cykla i hänförelse även i helgen. Ty det blir Gästrikland och förhoppningsvis mtb i dagarna två. Måste bara komma ihåg att packa ner vinterskorna.

Oavsett hoppas jag verkligen att snön ligger kvar i helgen. Det blir ju Ivars första snö han kanske kommer att liksom förstå och kanske till och med vilja leka med! Förra året gjorde jag en del snöiga utflykter med vagnen men det var mest jag som fick uppleva snön då, i alla fall i vaket tillstånd.  I år är det minsann nya puckar. Nya äventyr. Min Ivar med skoklädda fossingarna i snön. Så spännande!

Jag har för övrigt bra trötta ben. Drog till med ett spontant men rätt effektivt intervallpass på en F&S-träningscykel. Tanken var sega långa intervaller men det blev lite tight med tid så det vart kort och momentant smärtsamt istället. Benen skriker distansbrist – hoppas de får sig lite av den varan i helgen.

Hoppas ni får en strålande cykelhelg och glöm inte att kitta er rätt för kylan. Puss!

Hej.

En god flört förlänger livet, eller hur var det?

Kom att tänka på en sak när jag såg vandrar-Angeliqas roliga inlägg om gröna mössor imorse.

Vandrarna (och friluftsfolket i allmänhet) har alltså gröna singelmössor. Har man på sig en grön mössa så innebär det att personen är singel och redo för kärlek så det är bara att flörta på.

Swingers, de har sina rosa flamingos. Ja, det är helt sant. Visste ni inte det? Sätter man ut en rosa flamingo i trappen eller i fönsternischen så är man tydligen redo att swinga, eller vad det nu heter när par träffas och idkar älskog med varandras partners.

Jag misstänker att det finns fler hemliga koder för de som vill markera att de är singlar. Inom andra nischer så att säga.

Men vad finns det för en hemlig kod för singelcyklister?

Ingen alls ju. Och det tycker den obotligaste romantikern ever Katja är minst sagt tråkigt. Tänk så mycket potentiell kärlek som går till spillo bara för att folks inte vågar ragga på varann av rädsla för att 1) bli avvisade 2) utpekas som snuskon som cyklar ba för att få ligga med folks med vadmuskler och 3) få en pump in mellan ekrarna?

Så mycket potentiell kärlek. Så många potentiella pastamiddagar. Så många potentiella härliga stunder. Och inte minst – så mycket potentiell vänskap. För skiter sig romantiken så har man alltid friendzona varann och ha kul på det viset istället eller hur?

Men då börjar jag ju tänka, vad skulle symbolen vara?

Cykelsporten är ju ändå den vackraste sporten så det måste vara fint. Lite som den gröna singelmössan. Smakfullt och i samklang med naturen. Jag har avverkat ett gäng idéer:

💘 en grön cykelmössa  – men en måste ju matcha cykelmössan med resten av kitet och då kan man ju inte ha grönt till allt så nä. Alla (pekar på mig själv) passar dessutom inte i skärm.

💘 en singelklinga på cykeln? – eller, nä. Vi glömmer den idén. Kan i dagens tider leda till mycket, mycket förvirring – vem har inte minst en hoj med singelklinga idag?

💘 en speciell klibba på hjälmen? – ingen dum idé egentligen, men risken är ju att man ser ut som en fixieperson även om man inte är en fixieperson (fixiepersoner gillar att överdosera hjälmklibbor).

💘 ett speciellt märke på tröjans bakficka? – hm. Nu närmar vi oss något. Frågan är hur det ska se ut…

Och så fick min morgontrötta hjärna slut på idéer. Men jag misstänker att ni sitter på en massa goda förslag. För visst vore det något – ett elegant hemligt kodspråk för kärlekssökande cyklister?

Så kom med era idéer, i kommentarsfältet eller i de sociala medierna. Bästa idén tar och belönas med att den kanske går och blir verklighet – vem vet? (jag tänker iaf lobba för det då så klart)

Puss och låt kärleken in.

er Katja

P.S. På tal om singelklingor så finns det två förträffliga facebookgrupper för singelcyklister – Singelklingan (för landsvägscyklister) och Cyklande singlar. Ba att gå med och bon amour.

Hej. November gjorde mig stum härommånaden. Vilken konstig känsla. Ingen skrivkramp. Ingen känslobrist. Bara märklig stumhet. Men det är bättre nu. Tror jag.

Jag har mest umgåtts med stålisen. Den gör sig så bra nu till min _form_.

och till min sinnesstämning (yep, fortsätter knarka vemodet helt oberörd)

Jag har varit sjuk. Blivit frisk och njuter åter av cyklingen och skogen.

Njuter av cykelsällskap fast just nu mest mitt eget, och så sidodjurens förstås även om jag gillar bäst

– får

– mufflon

– rådjur och hjortar

– harar

– rävar

– hästar

– kor

– övriga

(om jag ska rangordna sidodjur alltså)

Passar gärna på och grisar ner mig så mycket det går. Nu när man bor i hyreslägga med både tvättmaskin och torktumlare hehe

Börjar fundera lite smått på 2019. 2017-18 har ju varit mina skönt mållösa och pulsbandslösa perioder. Jag känner absolut inte för några jättesatsningar – v ä g r a r jättesatsningar under tiden min son är en baby. Men i enlighet med min långsiktiga plan blir det till att levla upp träningen och grunda ordentligt inför de kommande åren. Känns kul!

Det är en intressant känsla. När jag började åter cykla efter graviditeten så kände jag mig som en liten skugga av mitt forna cyklistjag.

Nu är det inte längre så. Jag känner mig som en – förvisso lite klen och lite picklad småbarnspäron style – avbild av mitt kommande cyklistjag.

Heart of glass, legs of steel.

Här är en upplyftande poplåt till er en som får iaf mig att vilja dansa lite sådär förfestligt, fast ni kanske känner annorlunda men det kan ju inte jag rå för.

Puss.

(inombords)

I söndags cyklade jag en av dessa novemberrundor vars minne jag lever på när tidigvårens souleater till tomt ljus torterar min själ (Strava här).

På grund av skivstrul blev det på gravelstålisen istället för på crossen men det gjorde kanske inget just den dagen. Stålisen gjorde sig bra i skogen och hans tjocka däck gifte sig fint med det något vattensjuka underlaget. Och så fick jag ju bättre träning så klart.

Skogarna norr om Västerås badade i den trösterikaste sortens dimma av de alla, då ingen kontur är för retligt skarp och där ingen färg skär sig mot omgivningen. Det hade regnat. Solen hade på novembersolars vis den goda smaken att skina med en graciös försiktighet.

Min rumpa, baksidan av mina lår, mina vader, mina skor, mina kinder täcktes med underbar, glad skogslera. Jag körde grus och lättare stig och så cyklade jag förstås vilse inte bara en gång utan kanske fem gånger men det rubbade inte min cyklistharmoni.

Jag hade tackat nej till cykelsällskap, men jag var inte ensam. I mig hade jag musiken. Och jag tillät mig fortfarande att känna lycka.

Jag hade som vanligt glömt att äta; tre timmar senare rullade jag in på Nordanby – tom, rå och klarögd. Helgens cykling hade gjort sitt för mitt sinne och hashtag #rideitout på det.

Trodde jag va

Mors cykelloverz.

Jag hade en fet solohelg då Plutten & hans far var upp till byn och hade sig (aka käkade cheesecake och cyklade enduro i dagarna två, en gjorde det i alla fall). Saknade förstås Plutten – hur inte sakna Plutten? – men helgen var välbehövlig. Sportade förstås cykel, kompishäng och soffpotätande, just i den ordningen. Häng med på fredag och lördag:

Fredag kväll

På fredagen jobbade jag klart, käkade dumplings med grabbarna och gick sedan och blev eldhårig igen. Så här:

(sorry saltet i flufffejset men hade liksom ansträngt mig lite där)

Fint va? Jag känner mig iaf som hemma igen :))

Lördag fm

I lördags körde jag, Tony och ett gäng glada nollåttor Halloweencrossen i Barkarby norr om Stockholm. Alltså det var ett träningsrace och inte en del i någon cup eller så. Ungefär som Helgmys vi kör i Groopencross-gropen här hemma i Västerås. Hade därför inte särskilt mycket preraceangst. Har överlag väldigt lite preraceangst nuförtiden, som småbarnsmorsa har man varken tid eller energi till sådant joller. Även om vi hade planerat att vara ute i mycket god tid så blev det förstås som vanligt aka framme i ganska så sen tid så uppvärmningen blev därefter – en pinkpaus på närliggande Biltema och så ett knappt varv på den snitslade banan. Jag hade aldrig kört banan förut så var nyfiken. Den var rejält kuperad och innehöll bra med ettriga crossmoment som två OTB-diken, löphinder, en skrångest-backe, en massa kurvor, ett mindre berg osv. En mycket crossig bana helt enkelt.

Till min förtret så gick starten i uppförsbacke. Uppförsbacke vid dålig form och ouppvärmda ben är lika med inge bra. Fasiken också, där tappade jag rejält direkt. Så även om uppförsbacke följdes åt av ett långt katjavänligt gräskurvor-parti så var det rätt kört. Jag hade dock ett par gubbs bakom mig så var inte helt sist men ändå. Sedan vet jag faktiskt inte hur det gick. Jag lyckades ju så klart cykla fel (ja, jag skäms lite) på ett par ställen och sedan var det bara syra i ett gäng varv. Jag körde defensivt. Hade dragits med halskänningar ända sedan löpningen i torsdags och ville inte äventyra helgen. Oavsett så hade jag skitkul! Det var tufft, jag led och jag fick mig en dos bra träning. Tyvärr var vi enkom tre tjejer – jag, någon svinstark MTB-ungdom och Jenny Rissveds. Av någon himla outgrundlig anledning lyckades jag komma sist av oss tre. Hehe. Nä men en sak måste jag erkänna att jag är ändå lite stolt över. Jenny varvade ju mig någon gång under loppet (no shit) och då låg jag bakom henne i gräskurvpartiet och matade rätt fint och bra och i typ samma tempo tills vi kom till det första OTB-diket och där var det hejdå direkt liksom. Nåväl – ett kanonarrangemang, tack Micke & Co.

Lördag kväll

På kvällen var det dags för käk och utgång med Tony och Baby G. Kvällens stämning kan väl best beskrivas så här ↓ och inte mer om det 🍹

Dagen efter sov jag för första gången på huuur länge som helst utan någon väckarklocka och vaknade något uttorkad men likväl redo för ett soloäventyr på sjyssta grusvägar. Och så vart det också, fast det blir ett eget inlägg på det.

Puss och hoppas att ni också hade en bra helg.