År: 2017

  • Nu är den till salu – min racer!

    Handen följer inte med
    utan är ett serveringsförslag.

    Hej! Nu är den till salu – min tyskitalienska trotjänare under de senaste åren.

    ROSE Xeon CRS-3500 (som modellen heter) anno 2014 är en riktigt bra landsvägscykel i klassen prisvärd. Den har en klassisk unisexgeometri som går lätt att anpassa dels efter kroppens nycker och dels efter terrängen. Till exempel så har jag växlat mellan olika styrstamlängder beroende på om jag skulle tävla i ett tekniskt GP-lopp, mata på uppför mångmilastigningar i Alperna eller träna med klubbgänget här i Västerås.

    Eftersom jag inte är typen av cyklist som håller mig enbart till asfalten så sitter det några små knappt synliga jack i lacken. Dessa har uppstått på grund av till exempel grusskott nerifrån marken. Dessa små lackskador påverkar inte kolfibret.

    Cykeln är väldigt lätt – har fått många komplimanger för dess låga vikt under åren som jag haft den – och styv. Standardhjulen som följer med är förstås inte å det lättaste slaget men gör ett kanonjobb som reko träningshjul. Annars är det bara att uppgradera – där sätter bara fantasin och plånboken gränsen.

    En annan sak jag gillar är att cykeln är utrustad med Campagnolo. Athena-gruppen är en mellanklass-grupp men har fungerat klanderfritt även i kritiska lägen. Hela gruppen är vacker att se på men finessen ligger även i reglagen som är smäckra och växlingen och bromsningen sköts precist. Bli inte avskräckt av myten om att det är supersvårt att få tag i campadelar – idag går allt att beställa, antingen på nätet, via cykelhandlarna eller ROSE:s egen representation i Sverige. Annars är det som med hjulen – bara ta och byta.

    Summa summarum så är det en perfekt cykel för den som vill ha en smakfull, klassisk och välpresterande cykel till ett vettigt begagnatpris.

    Läs mer om cykeln på dess annonssida på Happyride och storleken är 53. Bara att maila cykelkatten@gmail.com för frågor!

    (och nej, jag ska inte sluta cykla –
    bara byta ut flottan lite)

    English: My beautiful ROSE Xeon CRS-3500 is now for sale and the ad is here.

    Tack för intresset – nu är cykeln såld!

  • Kaninrundan och lemurrundan

    Kaniner, förbaskat gulliga djur. Lemurer likaså. Igår fick jag se en helsöt kalaskanin på en gård vi passerade och därför blev rundan döpt efter djuret. Idag fikade vi i ringsvanslemurernas lilla värld i Kungsbyn utanför Västerås så därför blev rundan döpt efter de djuren. Trots att de enda djurläten som hördes under vår fikastund i cafét placerat lite separerat från själva zoot var otäcka gutturala apläten.

    Ändå lite småskönt att döpa rundor efter fluffiga djur snarare än intervalldifferentialer – som omväxling om inte annat!

    Så, jag har äntligen äntligen kunnat cykla ute. Gånger två nu i helgen till och med.

    Det var trögt igår – trög mage, tröga dubbar, seg postgymkropp, löjligt uselt flås – men så vackert, så soligt, så senvintrigt!

    Det var mindre trögt idag – lite mindre trög mage, dubb endast fram (enorm skillnad alltså), lika uselt flås men bättre ben som liksom åter rullats in.

    Men struntsamma trög mage, struntsamma uselt flås, struntsamma att det blåste än motigt hit än kyligt dit! Jag njöt så mycket. Igår njöt jag av att äntligen komma ut. Jag var grönbeteskalven, jag var den fritagna svalan, jag var den avgipsade löparen. Ljuset var senvintrigt, starkt och guldigt – in i mässingen i Skultuna där vi fikade goa surdegsmackor!

    Idag blev cyklingen räddningen. Dagen började uselt, med en natt som jag spenderade i ett slags längre oros- och stresskramp som gjorde att jag sov uselt och vaknade med en hemsk huvudvärk. Jonas hade inte heller sovit så gott så vi var två små vrak på morgonen. Spenderade den med att lägga ut cykelannonserna för min Rose och hans Trek, äta mat och läsa Howards End och hoppas på att det skulle kännas bättre men istället fick jag ett rejält anfall vårångest av det skira vita ljuset som sipprade fram mellan molnen. Tyvärr finns det bara ett slags medicin mot vårångesten och det är att möta våren utomhus, hur mycket man än vill gömma sig under täcket. Gjorde alltså ett ryck, kittade upp mig och så for vi österut, fikade hos lemurerna och hade till slut spenderat så pass mycket tid ute att det började skymma och i och med försvann vårångesten lika snabbt som den kom.

    Åh cykling <333

    Nu lagar jag fänkål och zucchini i ugnen, till det blir det grillad halloumi och ett gäng goda röror. Båda rutterna finns på min Strava, voilà.

    Har ni haft en skön helg? Puss!

    English: This weekend, I enjoyed two fancy rides 1st) named after one adorable bunny we saw yesterday and 2nd) named after ring-tailed lemurs at Kungsbyn Zoo we stopped by today. 

  • Kravlös men inte menlös

    You get ready, you get all dressed up
    To go nowhere in particular
    Back to work or the coffee shop
    Doesn’t matter cause it’s enough
    To be young and in love
    To be young and in love

    Hej! Kommer ni ihåg mitt kravlöshetsinlägg för någon vecka sedan? För er som inte pallar läsa hela svamlet så handlar det liksom om att jag plötsligt känner mig smått hemlös som inte får träna prestationsbaserat på ett bra tag här. När jag istället för att driva ut bekvämlighetsdemonerna ur kroppen och sträva uppåt måste tvärtom hålla på och göra det bekvämt för kroppen och typ, se inåt?

    Efter att ha tänkt till en sväng så förstod jag att denna min farhåga eller vad man ska kalla det är en naturlig reaktion på en plötslig förändring. Man kör i ett visserligen brokigt, men ändå uttänkt, spår och så är man plötsligt off-track och terrängen är ny och hur ödmjuk man än är inför förändringen så känner man sig ändå vilsen.

    Vänta, vilsen…

    jag älskar ju att vara vilsen!

    Det är ju precis det jag ägnar mig åt när jag är ute och hojar off-tävlingsträning – ser till att cykla vilse med flit!

    Det är ju då man upptäcker nytt och lär sig.

    Eftersom jag aldrig varit någon hurtbulle med träning hängandes över mig som något slags måste utan alltid tränat enbart det jag finner kul och när jag finner det kul (det är ju då man kommer långt med sina intressen tycker jag) så är det ju egentligen inga konstigheter.

    När jag förstod detta så blev det genast både lättare och åter lite spännande. Säg vad man vill om mig men jag är typ världsbäst på att ta mig an förändringar med glimten i ögat och storögd naivitet och i de svartaste av stunden så triggar de ändå min inre hopplös äventyrsromantiker. De mången historiska orsakerna till detta är inte alltid så kul men palla se bakåt.

    Så det min förändring gör är förstås inte att ta ifrån mig mitt sätt att träna på. Utan precis tvärtom – den ger mig chansen att under en period träna på sättet som jag mår bäst av  det nyfikna sättet. Att genom min denna inställning utforska naturen, kroppen, omgivningen, hitta nya vägar, stigar, sätt och äventyrskamrater att ha roligt ihop med under resans gång.

    Nu har jag äntligen chansen att ägna mig åt det fullt ut och det känns härligt :*)

    Puss och lovar, inget mer träningsflum på ett tag. Idag ska vi istället fira – men om det senare idag.

    English: Some words about me learning about how my adventurous mindset helps me to face the new challenges of my new physical state. 

  • Katja med racer fem år

    Titta vad som poppade upp i mitt facebookflöde imorse! En påminnelse om vad som hade hänt för exakt fem år sedan:

    nämligen att jag hade köpt min första sportcykel – min första racer

    en Specialized Dolce Sport-damracer för femtusenniohundra avbetalningsriksdaler på Cykloteket. Det var på gränsen med vad jag hade råd med. Hade ju precis börjat bygga upp något slags eget liv med en någorlunda vettig månatlig avlöning för förvärvsarbetet på ingenjörsbyrån där jag träffade er som fått mig att trilla dit på konditionsträning igen, och dig som fått mig att trilla dit

    Jag kunde prick ingenting om landsvägscykling men hade tydligen redan innan jag började cykla själv kommit på mig att snegla på män i tighta bibs

    ja, jag var en lyckligt ovetande sexist med en nyfunnen stolthet över en kropp som började anta en någorlunda muskulös form efter att ha börjat längdskida igen

    Föga anade jag hur fort det skulle gå för överkroppen att förtvina av intresset som skulle sluka mig för en livstid framöver!

    Jag var nyss fyllda tjugosex år och hopplöst nykär med Lana del Rey på repeat i huvudet

    och tre Västeråscykeln-mil var tufft, så tufft i den västmanländska motvinden

    inte fan är det lättare idag heller
    i och för sig, ba hastigheten
    som är snäppet högre

    Jag cyklade utan att sitta fast de första månaderna. Jag avskydde att sitta fast.

    jag fick komplimanger för mina retrocykelskor som egentligen var morsas avlagda promenadpjux i svart skinn. Men jodå, jag var en smakfull jäkel redan från början.

    Det var ju precis det jag föll för hos cyklingen i första hand – att det var så fruktansvärt himla vackert, det man kunde göra med denna sporten. I den kunde jag leva ut mitt livslånga design- och stilintresse, kombinera det med de svunna tiders eleganta skugga över det moderna sportutövandet.

    jag kunde cykla från bergen till Monaco och skita i att handla dricka därinne för att vattnet i mina bidons ändå smakade bättre

    Jag var så skönt blasé! Minns första gången jag rakade benen. Första gången någon påminde mig om att det kanske vore ändå bra att cykla med hjälm, fast det är klart snyggare utan. Proffscyklingen var lika med herrcykling. Avhängd var jag efter varje pass med klubben – vadå finns det grupper för nybörjare? Och inte var det alltför poppis att lägga sig bakom bilar och köra heller. Tydligen ansågs det farligt.

    att Rapha skulle bli synonymt med elitistiska rikemanskläder. Vadå, vi köpte ju bara ett gäng plagg från någon Matthew-dude i England som hade taskigt fotade knöliga ylletröjor på sin hemsida. Det kändes vettigt – då kunde jag ju ha en cykeltröja i många år framåt! De vanliga cykelkläderna satt inge vidare på mina former. Luktade gjorde syntetmaterialet också.

    I somras var det någon relativt nytillsatt
    Rapha-chef som sa till mig att hon
    inte skulle vinka till mig på en tysk
    mtb-stig om jag inte hade mtb-shorts (!) på mig.

    Det fick mig att sakna Matthews knöligt
    upplagda och grynigt fotade ylletröjor.

    Jag hade ingen aning om att vikten var så pass viktig i cykling. Att en del redan tändstickstunna damcyklisterna spydde efter att ha ätit, för att inte riskera gå upp i vikt. Säkert vissa av männen med. och att det inte var klokt att försöka klå mina nyfunna cykelvänner som hade tränat hela sitt liv i en sport som krävde en enorm uthållighet. Inte klokt alls, inte bra för ryggen.

    att man behövde speciella cyklar för att cykla på grus. Trots att det gick alldeles utmärkt att göra det på racern. Och att det inte gick att lämna in cykeln på omlackning hos cykelhandlarn, så märkligt?

    Idag skålar jag för att jag trots att jag lärt mig ett och annat på vägen fortfarande lär mig nytt varje dag, och för att jag är både klokare än tvåtusentolv men fortfarande lika oklok också

    jag menar, till skillnad från mig så har min första vita instegsracer gjort en och en annan vätternrundan medan jag har fullt upp och leker oavlönat proffs här. En gång gröngöling i mina egna ögon – alltid gröngöling i vissa andras ögon, för all del.

    För hundrafemtio skitsamma, nu kör vi-år till, skål!

  • Soligt, kortbent och surrigt – som jag längtar!

    Från sommarfesten med blårange cykelledarpack –
    bästa packet! <3

    tänk, vakna till solens äntligen värmande strålar in i köket, så glad att vi inte har några gardiner.

    inne i mig sjungs det!

    sätter mig upp med ett ryck, hela inret dansar av glädje, idag är det äntligen lördag, två oändliga cykeldagar ligger framför mig

    långa, heta

    gör en kanna en gnutta för starkt pressokaffe, steker på några ägg med lite riven ost ovanpå, kokar gröten söt av alla russinen. Ta fram den tunna chokladkakan ur kylen, gott när chokladen är sval men inte iskall till morgonkaffet.

    I vardagsrummet dansar redan solkatterna på väggarna, gör så att de nyputsade cykelramarna ser prickiga ut och inte särskilt farliga!

    De rena krispiga vita sockorna är redan framlagda på soffan. Svala i skuggan, skön känsla att ta bort silkespapperet och prassla lite med det i handen, dra på sockorna och göra några piruetter inför spegeln iklädd sockorna.

    Klockan är halv nio så hög tid att äta frukost. Svalt och skönt med trästolen mot rumpan. Sådan lättnad att inte behöva först huttra och sedan svettas när man ska på med tre lager vinterkläder.

    Frukosten är klar, chokladbitens mumssmak dröjer kvar i munnen så jag väntar med att borsta tänderna in i det sista. Bara hjälmen och skorna kvar när jag borstar.

    hur kommer det att bli idag? Långt blir det i alla fall. Undrar vilka som dyker upp på Berget? Hoppas det blir ett bra blårange gäng.

    Jag känner mig stark, det spritter i de försomrigt bleka benen! åh så trött jag kommer att bli i slutet av passet.

    Så himla värt!

    en sista kisspaus och så beger jag mig till Berget, och ser att det strömmar in cyklister från alla fyra väderstrecken. Alla glänser i solen – alla är förväntningsfulla om än döljer det för man är cool som cyklist.

    åh underbara, sköna klassiska landsvägsklungcykling i sommarkit och i glada cykelvänners surriga lag. Jag längtar!

    Puss ☀

    English: Longing to the summer road cycling season surrounded by dear cycling mates in short legged bibs!

  • 8 saker du som cyklande tjej inte måste

    Hej tjejer som cyklar! Idag på den Internationella Kvinnodagen så tänker jag att det kan vara fint med en lista med åtta saker man som cyklande tjej inte alls måste. Fast de så gärna vill få en att tro det. Vi kör. Voilà!

    ett. Du måste inte lära dig att meka med cyklarna

    Tycker du att det är kul att meka eller vill jobba med det? Kör hårt ja tack! Självklart har man stor glädje av att kunna fixa med cykeln och fler kvinnor behövs inom cykelbranschen. Men tro för att del inte att du måste gå en mekkurs och prompt kunna göra allt själv för att bli accepterad för vet du vad – det måste du inte. Visst kan det kännas skönt att knäppa en och en annan självgod besserwisserherre på näsan – men helt ärligt, är det för dessa herrars godkännande som du cyklar? Om inte så är det upp till dig och bara dig att välja hur du gör med din cykel – lagar den själv eller lämnar in den på lagning. Precis som både människor gör med allt annat i livet – hus, bilar, sjukdomar, relationer och självkänslan.

    #peelikeaboy eller #readmaplikeagirl liksom.

    två. Du måste inte köpa skaviga specialbyxor, använda plastgrunkor och annat jox för att förkorta din kisspaus

    – inte för de andras skull i alla fall. När vi tränar så dricker vi och när vi druckit tillräckligt mycket så blir vi kissnödiga. Hur länge man behöver kissa är upp till var och en. För de flesta männen räcker det med att hänga ut snoppen, för de flesta kvinnorna räcker det att ta av på överkroppen och dra ner byxorna. Tidsskillnaden mellan de klassiska herrkisspausen och den klassiska damkisspausen är kanske 3-5 minuter? Alltså knappast någon överhuvudtaget i träningssammanhanget. Faktum är att det oftast tar längre tid att stanna och dubbelkolla vägen i mobilens kartapp. Klart osportsligt att gnälla på. Särskilt under motionsloppen – gnäller klungan på att kisseriet tar för lång tid så har man nog glömt syftet med varför man är där.

    tre. Du måste inte be om ursäkt för att du blir avhängd eller trött

    Alla cyklister – nya som erfarna, unga som gamla, gröna som proffsen blir avhängda med jämna mellanrum. Ändå hör man sällan männen be om ursäkt till resten av klungan för att de har blivit avhängda och säga saker som hehe ja, jag är ju värdelös på backar eller sorry, jag är ju en klenis. Självklart är det fint och sportsligt att tacka för att klungan väntar in en – men man måste. inte. ursäkta. sig. för något som är en självklar del av cykelträningen.

    fyra. Du måste inte vara snabbast för att ställa upp i en cykeltävling

    Är det bara de allra saktaste som kör motionsloppen? Skulle inte tro det, va? Exakt så är det med cykeltävlingar – som förresten var det enda som fanns förr i tiden innan man kom på att det gick att ta betalt för kravlösheten, något som annars är en gratisvara på alla sjyssta amatörrace. Det finns ingen regel att man måste vara snabbast (av vilka då förresten?) för att ställa upp i ett race. Det enda man behöver är en licens och att gilla cykla. Ju fler tjejer som ställer upp desto större blir spannet också.

    Connie Carpenter vann damernas första OS-linjelopp 1984
    och samlade genom åren på sig ett gäng andra medaljer. 

    Efter att ha avslutat sin karriär fick hon sonen Taylor Phinney
    som följde i sin mors fotspår och numera tävlar för Cannondale
    (källor Cykelintresset / Rapha)

    fem. Du måste inte redovisa hur du gör för att vara en duktig [infoga valfri kvinnoroll] och cyklist

    – ens för dig själv.

    Alltså, ditt privatliv och hur du gör för att klara av det är din ensak. I alla tider har männen varit de som utan att bli ifrågasatta ägnat sig åt sina intressen och yrken samtidigt som de har varit fäder, äkta makar, söner osv. Men det är först när kvinnorna har öppet börjat ägna sig åt sina av familjen och männen icke-avhängda intressen som det plötsligt inte längre ses som en självklarhet att man kan vara både mor (eller sambo, eller dotter) och cyklist samtidigt. Plötsligt ska det skrivas artiklar, snackas förebilder och ställas osynliga krav och ribbor. Med det följer ännu mer stress och det är det sista vi kvinnor behöver mer av.

    Truten omgivningen, till er förtret klarar vi oss alldeles utmärkt utan era välmenande förstoringsglas :*)

    sex. Du måste inte köpa en specifik tjejcykel för att sitta bra

    men inte en specifik herrcykel heller. Det enda som gör att du sitter bra på en cykel är att den passar just dina behov och att du trivs med den. Även om det är helt rätt att tillverkarna har äntligen börjat utveckla cyklar som inte har den stereotypt manliga kroppen som norm så är din kropp unik och hela marknaden är din.

    sju. Du måste inte ha kul när du cyklar

    Men hallå, dum eller? Visst cyklar man för att det är kul!

    Men måste det vara det då? Måste man ha en ständigt positiv inställning till allting, att ständigt le och behaga när man gör saker?

    Idag är det ett oskrivet krav att man måste bra av att och finna livsglädje i att cykla. I alla fall när man är tjej.

    Som i någon gammal svartvit film jag såg där bokförsäljaren åkte runt i stan och från sin kärra ropade: Moderna vetenskapsböcker för herrarna! Färgglada bilderböcker för damerna! 

    typ.

    Extra tydligt är det i marknadsföringen av de tjejspecifika aktiviteterna och föreningarna. Där männen lockas med den utmanande banan och de häftiga stigningarna lockas kvinnorna med att det är socialt och att finns gratis alkoholfritt (tänk på hälsan!) rosévin vid målgång.

    Och jag blir så trött av att vi kvinnor ständigt omyndigförklaras. Som inte skulle vi klara av att göra det vi vill göra av våra egna anledningar utan att lockas med gosedjur och sockerdricka.

    åtta. Du måste inte ha dåligt samvete för att cykling är en tidskrävande sport

    Att städa, tvätta, diska och projektleda en familj samtidigt som man tillfredsställer samhällets förväntningar på Kvinnan är också tidskrävande. Ändå är det ingen som någonsin frågat kvinnorna som fortfarande år 2017 innehar den största hushållsbördan om de känner dåligt samvete över att (det obetalda) hushållsarbetet tar sådan tid och kostar i material som dammsugare, huvudvärkstabletter och hudkrämer för de nariga händerna.

    Kvinnorna står i dag för tre fjärdedelar av föräldraledigheten, sex av tio vabbdagar och en majoritet av det obetalda hemarbetet (källa: SACO)

    Så ha inte dåligt samvete för att du är och cyklar några timmar hit och dit – det är en piss i det stora hela ansträngningshavet.

    Glad 8 mars alla fantastiska cyklande tjejer! Jag är så glad att vi finns. Puss <3

    English: Today’s women have to constantly deal with the demands and expectations. Today, I’d like to celebrate The International Women’s Day easing the burden by listing 8 of such things us girls who ride bikes hear of a lot – but must not do.

  • Shoppingdepp, skosök och monarkpepp

    Offroadterrängpromenadallt-i-allokängorna!
    Här i en skog nära dig.

    Hej folksis! Hoppas ni har en fin lördag. Här har en stressig arbetsvecka övergått i en stressig helg men äsch, det är väl bara att äta en blodapelsin till och gilla läget.

    Jag hade dock sett fram emot att ta ut crossen på en längre fikatur idag men snön faller blöt och horisontell och söker sig innanför kragen och jag måste göra sådant jag normalt sett skyr med alla medel alltså shoppa och tvätta. Shoppa till några i den icke-breda men ändå kära släkten utomlands vars några representanter kommer på besök i Stockholm imorgon, shoppa till en viss liten pöjsch som fyller år om några dagar och shoppa lite nya plagg typ behåar och sådant till mig själv. Den där sista biten är den absolut tråkigaste men nu måste jag helt enkelt.

    Det gör mig lite depp att lägga en lördag på att gå i affärer och sedan tvätta så jag tänker lyxa till dagen med en lunch på stan med Jonas (han är befriad från shoppingen, skulle aldrig någonsin utsätta en person jag tycker om för den bördan) och sedan med att ge benen en rejäl omgång på Monarken ikväll mellan tvätthämtningarna.

    Och för att själva shoppingen ska kännas roligare så ska jag försöka ta mig till minst två vettiga skoaffärer och leta efter ett par riktigt sköna och förstås snygga promenadskor. Jag är ju tjejen som gärna går runt en mil om dagen och som jag berättat tidigare så lär promenaddandet bara öka nu och då funkar det inte att gå i gamla nitade skinnkängor med ingångna gympaskosulor i bara för att slippa se sportig ut. Där jag är nu är promenaderna inte längre bara en del av min vardag utan en träningsform i sig. Då känns det inte mer än rätt att göra det riktigt skönt för fossingarna på ett – jag fogar mig – sportigt sätt.

    Nu kan jag noll om just promenadskor – är det ens en egen skogenre? – men jag tänker förstås inte något kulört och käckt utan hoppas på någon nedtonad historia. Det viktigaste är greppet – de bästa promenaderna företas självklart inte på asfalt utan på stigarna i skogen. Hm, man kanske ska kitta upp sig på ett par nya terränglöparskor helt enkelt och gå i dem? Kom gärna med era tips.

    Puss och nu ska jag kitta upp mig för en rejäl promenad som ska föregå dagens tough shopping challenge. Tur jag gymmade (med bland annat kettlebells på inrådan av starkot Erik) igår – är säkert sjukt stark och klarar av allting idag.

    Må blodsockret vara med oss, puss!

    English: Wanted to go riding, instead I have to shop lots and wash lots today. Gonna try to still enjoy the day and look forward to do some Monark intervals tonight. 

  • Fem alternativ för dig som vill piffa upp ditt träningsliv

    Fast i samma träningskörspår? Börjar gymmets passutbud kännas fjuttigt? Gråt icke. Här är fem alternativ för dig som vill testa något nytt. Jag har sorterat dem utefter träningspersonlighet – men självklart är det upp till dig vilket av passen som du känner dig mest bekväm med.

    Lycka till!

    För snyggingen som lessnat på fitness men loves att visa upp sin tighta body – trikåaerobixxx!

    För cykelmotionären som tycker att de tre positionerna man har under ett spinningpass inte räcker – Jackie Spinning™!

    För bandypappan som vill åt mer tackling – radball på liten yta!

    För livsnjutaren som gärna kombinerar träning med livets goda – inomhuscykling på Finlandsfärjan-vis!

    Och sist men inte minst – för alla de som tycker att man får träna klädd i vad som helst bara man har roligt – Conchita Wursts träningsvideo, aldrig släppt här hemma i Europa men självklart big in Japan!

    Puss.

  • Sömn är också godis, rulla med Lewinsky och annat om min träning just nu

    En sak är säker här i livet –
    det är alltid lättare att pressa crossen mellan däcken
    än att pressa dubbdäcken i crossfälgerna.

    (kort från årets Basemile dag två då
    det faktiskt var rätt vårigt ute som ni ser)

    Hej och tack för alla välmenande ord angående mitt kravlöshetsinlägg häromdagen. Känner dock att jag kanske borde slagit an en lite lättsammare ton för vissa uttryckte rejäl oro. Det behöver ni verkligen inte, oroa er. Jag har varken väggat eller blivit frälst. Jag är van vid förändring så den i sig skrämmer mig inte men gnälla av sig måste man få göra ibland, ändå min blogg, mitt gnäll liksom.

    Nu råkar min blogg vara en på gott och ont öppen historia och jag ber er därför att hållas på spänn ett tag till. Så vi snackar träning idag.

    Eftersom jag är på g med att bli qom av kravlös träning här så tränar jag varannan dag just nu. De dagarna jag inte tränar så “kompenserar” jag med att gå så mycket jag orkar och hinner (har ändå jobbet, relationerna och sådant att sköta) och sova järnet. Sömn är ju som bekant också godis!

    Jag och Monarken är superbra kompisar just nu. Jag som annars har svårt att motivera mig att träna (eller jobba eller ringa folks eller inreda eller göra något annat ansträngande än ligga i soffan och peta i näsan läsandes en bra bok) hemma har nu när jag lider av den Stora Mäktiga Tröttman verkligen insett fördelen med att inte behöva palla sig iväg för att få sig lite rull. Eftersom fjärrkontrollen till smartteven och Youtube är batteridöd just nu så har jag nu kört till vanlig musik och radiodokumentärer. Sist rullade jag till Lewinskyaffären i P3. Gick hur bra som helst att få upp pulsen dit jag ville – man skruvade bara motståndet hårdare varje gång en smaskighet kom fram.

    Annars har jag gymmat. Eftersom jag är otäckt klen om överkroppen så är den faktiskt den som får mest uppmärksamhet just nu. I tisdags körde jag och coach Tony ett smått jobbigt pass som resulterade i att jag inte kunde lyfta på armarna i dagarna två och ikväll tänker jag upprepa succén fast med lite mer ryggfokus. Min rygg är ju sådan som ballar ur så fort jag inte cyklar på en vecka eller två så jag måste hålla den i trim precis hela tiden.

    I övrigt så längtar jag precis som Helena till vårens torra stigar, och även asfaltsvägar förstås. Jag överdriver inte när jag berättar att cyklingen har räddat mitt liv vårtid. Alla andra årstider cyklar jag för att jag tycker det är roligt – på våren cyklar jag för livet. Så jag ber varje dag att jag när det har töat mår så pass bra fysiskt att jag kan cykla så gott som varje kväll. B-planen är förstås att gå långt varje kväll men det är ändå inte lika roligt.

    Imorgon är det lördag! Jag hoppas kunna cykla ute. Lär kännas tungt och jävligt med dubb men här i Västmanland är inte läget än att ta dubbdäcken ännu. Inte om man kör off-landsväg alltså. Jepp, cykel och fika får det bli.

    Puss och ni är bäst.

    English: Some words about my recent training routine – walking, doing gym stuff and spinning on my Monark stationary bike listening to podcasts. 

  • 💥 Och de fem vinnarna är…

    Hej kära läsarfolks!

    Tack alla ni som har deltagit i tävlingen. Skulle vilja att varenda en av er vann förstås! Men nu vart det bara fem som fick vinna och för att undvika ens minsta lilla jävet så bad jag coach Tony att i blindo slumpa fram fem namn bland de som lämnat både förnamn och efternamn i kommentaren eller i e-postadressen.

    Och vinnarna är:

    💥 Alexandra Berglund

    💥 Agneta Hansson

    💥 Bo Medin

    💥 Anna Johansson

    💥 Robert Ottosson

    Grattis, ni ska få ett varsitt vinnarmail också och sedan är det bara att meddela namnet vid mässans infodisk så är ni inne! Ha så kul på mässan och berätta gärna sedan vad ni tyckte om tillställningen.

    Puss.

    English: Time to crown the winners of the Bike Expo blog contest.