Månad: februari 2017

– Lås upp mig, sa hon och vickade flirtigt på sin breda brooksbak. Lås upp mig så blir det åka av lovar jag dig!

Hon kände spänningen i alla sina svetsmuffar stiga. Hon visste att det faktum att hon var några decennier äldre än honom lockade honom som aldrig gjort det med en retroracer förut.

Han var glad som någon timme innan de skulle ses hade putsat sitt runda, maffiga överrör så att alla karbonfibrerna framhävdes extra.

– Åh du, jag har alltid drömt om ett chainsuck med dig, gnisslade han fram och vek direkt ner styrstammen, skamsen över att inte vara mer diskret.

Hon skrattade lätt vilket fick hennes utanpåliggande vajrar att slå lite lätt mot metallen.

– Men gör det inte ont då? frågade hon förföriskt och rullade fram till honom. Han kunde inte slita blicken från hennes ekrar.

Till skillnad från hans få och grova var hennes många och glänste i vårsolen.

– Du ska få vara med om ett chainsuck du sent glömmer! väste hon fram samtidigt som hon hakade in sitt ena styrreglage i hans. Växla upp! beföll hon.

Han hade inget annat val än att följa med i hennes yviga rörelser. Han har alltid varit en styv hoj, men nu gällde det verkligen att hålla kursen. Hon ledde ut honom genom garageportarna rakt ut i skogen. Han kände bromsskivorna hettas upp då de hela tiden fick parera för stenar, rötter, branta svängar.

Vart leder hon mig? tänkte han och började just bli orolig när skogsbrynet plötsligt öppnade sig och de rullade in i ett gammalt övergivet grustag.

– Vi är framme, sa hon och lösgjorde sitt styre ur hans, gick ner till lillklingan och sänkte sadelhöjden till den lägsta nivån och började backa mot honom. Nu är det din tur att hacka fast i mig.

Hej! Till skillnad från många andra mindre lata individer så instagrammar jag inte varje dag men gillar ändå hålla mitt flöde någorlunda aktuellt och sammanhållet, med min passion som röd tråd men inte bara precis som här på bloggen. Postar jag nåt – oftast med mobilen taget – kort så får det gärna berätta något och vara vackert att titta på. Mina justeringar handlar därför om att ta fram fotografiets starka sidor och accentuera dessa utan att för den delen sönderfixa dem.

Så här gör jag när jag redigerar mina bilder för att posta dem* på Instagram:

Först så väljer jag en bild jag gillar som jag vill posta. Som den här på Jonas från vinterns första snödistans till Ransta! Det första jag gör är går in på LUX ovanför bilden. LUX är instas funktion för att fixa underexponerade bilder. Just denna är okay som den är så det blir ingen justering här.

Det andra verktyget jag kör är KONTRAST. Det intressanta i den här bilden är just kontrasten mellan cyklistens mörka silhuett och den skinande omgivningen – samt hur ljuset söker sig över cyklistens axel och sprider sig i andetagen. Därför drar jag upp kontrasten lite för att accentuera mer.

HÖGDRAGRAR är kanske mitt favvoverktyg. I korta drag så är det de redan ljusa partierna som man jobbar med – genom att antingen mörka till dem eller ljusa upp dem. Här spar jag inte in på krutet utan så mycket ljus som möjligt ska in – hela +18 blir justeringen!

Så går jag in i LJUSSTYRKA och höjder den ett snäpp. Det gör inget att detaljerna blir något lidande – sådana saker är fullkomligt ointressanta i en bild där ljuset och färgerna spelar huvudrollen.

För att ge ljuset ytterligare spelrum runt cyklistens silhuett går jag in på SKUGGOR och tar ner dem lite. Jag vill att bilden ska vara matt men inte platt och lite ljus in i det mörka gör att man undviker att objektet tappar sin struktur.

Eftersom bilden innehåller några vackra färger – som rapharosa i mössan, cruxens blågula ramlack, gyllenheten i solljuset till vänster så kontrollerar jag färgernas styrka i MÄTTNAD. Här räcker det med 1 upp.

Mitt nästsista knep är den tyvärr utskällda funktionen VINJETT (fast jag förstår iofs, kommer ni ihåg i början på instagramtiden när allas kort antingen hade ram eller var söndervinjettade?). Utan att det syns på mina kort använder jag vinjett varje gång. Genom att adda pyttepyttelite vinjett får man korten lite mer 3D-ish, lite mer tavel-aktiga? Här körde jag hela +4, brukar annars räcka med +2 typ.

Den sista justeringen blir att öka skärpan lite lätt för att addera lite krispighet till bilden.

Sedan är bilden redo att postas – resultatet ser ni här! Ni kanske undrar varför jag inte använt nåt filter – men det för att jag inte tycker något filter behövs för just detta kortet. Annars är LARK och CLARENDON mina favvofilter.

Puss och mitt instakonto är förstås Cykelkatten 📷

* alltså jag använder ett antal olika verktyg för att redigera mina kort (både desktop- och mobilprogram). Redigeringar i insta sker alltså enbart när jag lägger upp bilderna i flödet. Så tro för all del inte att Instagram är ett allsmäktigt redigeringsverktyg för att producera högkvalitativa kort för det är det inte. Utan mest fotosocialt och fint!

Jag säger ba helgen <3 Sista minuten till Göteborg. På resande fot vilar jag. Vänner. För djävligt söta småpöjschar. Hetsig men självklart humoristisk politisk debatt. Te! Stadspromenaden. Kameliahuset. Havsdoften. Sista minuten till Vänersborg. Långbad med tidningsläsning. Långfrulle och GP. Superlång promenad. Stadshistoria. Svart kaffe, åh sådan lyx. Tågresan hem, ljudet från rälsskarvarna mellan Vänersborg och Herrljunga. Glo ut på landskapet och tänka fan, att behöva cykelträna på säg, Varaslätten en blåsig dag, vi i Västmanland ska hålla käften liksom!

Det enda som fattades var mina nuvarande bästisar blodapelsinerna men så kom Jonas hem med ett nytt nät.

För lite träning i bloggen? No shit det är. Ta mig dock på orden – jag förfaller inte. Tvärtom skulle jag säga. Så bare with me, det kommer. Puss!

(rubriken kommer förstås från den surrealistiska
måsteoperan Kärleken till de tre apelsinerna)

Jag, Anna, grusis under årets  DR!

Vänersborg, pärlan vid Vänern. Residensstaden, handelsstaden, tingsrättsstaden – den typen av staden där varenda minsta gamla instituation typ skolan, regementet eller sinnessjukhuset är en fröjd för det kräset lagda ögat. Gatorna är lagom breda och stentrapporna ojämna. Det är gott om backar, smala gränder; husen i målade i matiga dova kulörer och portarna är stora, praktfulla och en del jugendstildetaljer är kvar här och var. Det är rensopat inne i centrum och kryllar av caféer och diverse smakfullt inredda kommersiella verksamheter i husens gatuplan – vilket perfekt strövarcentrum, särskilt i nöjesbesökarens blick!

Men det är egentligen inte centrumet – vars kommersiella verksamheter ändå håller helstängt om söndagar – som gjort att Vänersborg för alltid lämnat ett glatt intryck i mitt cyklisthjärta.

Det är ju så klart för att äventyret Dalsland Runt – av mig upplevt både 2015 och 2016 – som har sin start och sitt slut här, precis här, några steg österut från hotell Strand längs med kanalen. Vid café Sessan om vi ska vara precisa.

Anledningen till att vi är här nu är inte Dalsland – CK Distans hade sitt årsmöte här och vi var ändå i Göteborg så Jonas for hit och så kom jag sen och så bestämde vi för att bli kvar och njuta av staden och orten en stund – men tanken på Dalsland finns ju.

För bortsett från alla snygga kåkar och turistvänliga torg i staden så är det främst naturen runt om som är värd besöken här. Tack vare Dalsland har jag upplevt ännu en fantastisk del av Sverige – Dalsland och Värmland – som bara måste upplevas om man gillar djupa skogar, stenlagda akvedukter, broar, branta backar, otaliga sjöar och en känsla av att cykla mitt i en berättelse från svunna tider!

Gott om tid för foto – gott om tid för bonka – gott om tid för umgänge med nya vänner – gott om skratt och svordomar beroende på var man kör.

Jag är så glad att det finns människor som grabbarna i Wänersborgs CK som anordnar turerna som denna. Där cyklingen blir en självklar men ändå en del av den stora upplevelsen och där miljön verkligen spelar roll och får glänsa. Vi några i Västerås har länge funderat på att ställa till med ett liknande (fast ändå med egen prägel) äventyr – antingen uppe i Bergslagen eller nere i Tiveden – och jag hoppas att vi får till det i år.

Lovar så klart att underrätta er!

Nu ska jag skala en mandarin (inte blodapelsin men man kan inte få allt) och bylsa på mig för en vänernpromenad innan vi far hem till Västerås.

Vem vet, tar kanske en tur Krampbacken upp – min QOM kvarstår än lalala.

Puss och vi hörs, sök på #DalslandRunt och #DalslandRunt2015 / 2016 på Instagram (mobilbloggar så jobbigt att länka)!

Partiet tackar dig för din insats!

Om jag mot förmodan skulle bli politiker och så småningom president (enda rimliga politikermålet, mvh tävlingsåkare) och Styrstam (alltså partiledare) för Det Stora Cyklistpartiet så skulle jag lätt lagstifta om följande:

– företagsbsubvad cykelvård för alla som cykelpendlar till/från jobbet minst 3/5 arbetsdagar

– poängavdrag för mönstrade färgglada sockor på landsvägsrace

– straff i form av tvångspodieflickande under minst fem cykeltävlingar per år i upp till tre år för alla f d dopingsstraffade cyklister

– cykelundervisning i grundskolans program – “lilla cykelkörkortet” så man lär sig ta hänsyn till andra trafikanter, ge fan i facebook på stans cykelbanor etc

– samma behandling som för de skyldiga till medverkan till/grov misshandel, dråp och mord för de som avsiktligt (prejar av vägen, byter körfält och skrämmer mm) utsätter cyklister för fara ute i trafiken

– ännu fler, riktigt många luftpumpar utplacerade överallt i städer

– krav på bred, separerad infrastruktur för gångare, cyklister och bilister vid varje nybyggnad/ombyggnad av utemiljön

– obligatorisk miljömärkning av alla nya cyklar som får säljas. Inte kan vi glida runt och anse oss så jäkla miljövänliga när produktionen och transporterna av (de flesta av) våra n+1 och prylarna lämnar ett rejält avtryck på miljön. Som materialsportare har vi ett större ansvar än barfotalöpare liksom.

– att ersätta det nuvarande, undermåliga metriska systemet med det nya canyonska. Kalibreringen sker varje år mot de senaste aeroad-ramarna.

– gratis cyklistpaket (1 wienerbröd, 1 dubbelespresso, 1 belgisk stark, 1 våffla, 1 nutellamacka, 1 pestopizza, 1 påse före-race-godis) till alla som röstar fram oss. OBS Max ett paket per hjälmskalle!

Puss,

er framtida Styrstam Katja

 

Hej.

Är ju faktiskt snart i Göteborg så tågblogg här! Sista-minuten-tågresor är de bästa resorna speciellt om de tar en till ens bästis och hennes familj.

Imorgon är det dessutom ett intressant cykelmöte i Vänersborg. Får dock se om vi åker dit tillsammans eller om jag skickar dit Jonas – allt beror på läget liksom.

Det bästa med att må som jag mår just nu är att jag ger blanka fan i att planera. Orka, man kan ju le istället.

Puss, nu ska jag fortsätta dricka te ur min Elite-cykeltermos och knapra på riskakor med chokladöverdrag.

En av förra vårens gladaste stunder – nytvättad efter Prioritet GP
(därav tävlingsbrillor till casual look)
redo för Nadjas möhippa vid Delsjön!

bild coach Tony som också hamnade på möhippan haha

Hej hur mår ni?

Jag mår fint! Hiskeligt trött bara och då jag slutat upp med att hälla i mig enorma mängder kaffe så blir jag bara tröttare för var timme på dagen som går men det gör inget – sova har jag liksom alltid haft som hobby, nu sover jag precis hur mycket jag vill när jag får tid över.

– är väldigt nykär och det blir bara större för varje dag! Och musiken spelas, och det dansar stjärnor inom mig.

– fönstershoppar vårens cykelnyheter (inlägget med vad jag tycker är snyggast kommer förstås inom sinom)

– längtar till vårens njutaturer då det rullar lätt, ja tack

– kan fortfarande inte komma över att Bernard i Westworld… Äsch, se själva, bäst serie just nu, för musiken bland annat! Går runt med OSTen i skallen hela tiden

– och på tal om skallen, letar efter en snygg stadshjälm som är både prisvärd och lätt och snygg men så råkar man ju belönats med både kräsnaste smaken och hjälmovänligast huvudform

– hejar på Jessica Clarén som är numrets Högprofil i Bicycling

– och på Marcus som sluppit möta Gud ute på slätten. Om ni inte redan börjat läsa Marcus blogg så gör det nu, vartenda inlägg är fett.

– är konstant sugen på blodapelsiner, kanske vackraste citrusfrukten om man tänker efter?

– surar över att skattesänkningsförslaget ska enbart gälla elcyklar. Elcyklar! Är väl en fantastisk uppfinning men ännu en uppfinning som gör oss beroende av energikällorna (läs: energileverantörerna). Fast suck, sen när har de politiska besluten tagits med rent samvete €

– skissar – ihop med Jonas förstås – på hur min lilla lya ciclista kan komma att se ut när han flyttar in. Vi söker förstås efter stort men denna logistiken två lägenheter emellan är hemsk så det får bli merging i lilla tvåan tills vi hittar nåt luggslitet, centralt och perfekt nog för just oss (cyklarna inklusive)

– ser fram emot att hänga med VCK:s ledarpack – bästa packet! Årets första ledarmöte är ikväll och jag hoppas på några nya ansikten och på en hel del “gamla” förstås

– längtar lite till vida vidder från crosscockpiten i helgen. Puss!

Imorgon fredag den 10 februari är ingen vanlig ta-sig-till-jobbet-dag – imorgon är ju den internationella Winter Bike To Work Day! Dagen som är till för att fira vardagscyklingen i allmänhet och vintercyklingen i synnerhet.

Steget mellan att ta bilen (eller kollektivtrafiken) och cykla till och från jobbet är stort för den vid cykling ovane. Att en kall, ruggig vinterdag byta något varmt, på kort sikt bekvämt och som inte kräver speciella kläder mot att utsätta sig för kyla, blåst och kanske snö innanför kragen? Brr! Det steget är ännu längre. Särskilt om man har långt till jobbet. Eller saknar dubbdäck på hojen och vägarna är hala.

Därför tycker jag att Winter Bike To Work Day är ett roligt påminnelse om att i alla fall testa cykla till jobbet på vintern.

Hemsidan bjuder dessutom till ett fint tävlingsmoment – trycker man på COMMIT TO RIDE så får man anmäla sig och ange vilket företag, land och stad man kommer att cykla i. Och cykeltyp. Sedan hamnar de olika länderna och städerna i topplistan – in och spana vilka länder, städer och cyklar som toppar (Umeå före Köpenhamn – la la lala la!). Vill man kan man också berätta lite om sig själv och föreslå hur företag ska göra för att få sina anställda att cykla mer.

När du är klar kan du enkelt dela uppmaningen att cykla till jobbet imorgon på sociala medier som Facebook och Twitter så får du kanske fler att välja cykeln imorgon eller en annan dag.

Hinner du inte cykla till jobbet just imorgon? Äsch. Ta det på måndag. Ba att skriva till mig ifall du är orolig för klädseln eller annat. Lovar svara. Annars står vår grupp Vintercyklisterna redo för alla slags frågor och så klart bilder och rapporter.

Och till sist… hör du till dem som har en cykel ståendes i källarn men som aldrig tar ut den? Tänkvärt sagt av en av mina gamla chefer när jag såg honom komma inrullandes till jobbet första gången: Jag cyklar till jobbet regelbundet – en gång varje år! 

Puss!

Hej. De flesta effekterna av cykling (och träning i allmänhet) är som känt positiva. Men en sak som har stört mig så länge jag hållit på med vår favvosport är att det tyvärr inte verkar nåt positivt på håret. Jag har väl aldrig varit den som hållit på med håret särskilt mycket – men jag har alltid gillat känslan av fräscht och glansigt hår och en hårbotten man helst inte märker av. 

Med cyklingen tillkommer följande problem, för mig i alla fall: svettigt huvud pga hjälm (och nu även mössa) – frekvent tvättande för att slippa den ofräscha känslan och kliandet – hårslitage på grund av håret intryckt under hjälmen och att håret tvättas ofta.

Det blir som en ond cirkel! Känner ni igen er? Och då har jag till och med slutat färga mitt hår rött trots att jag trivs bäst i rött. Men allt svettande och tvättande i kombination med färgandet sliter håret x 3 gånger typ.

Så kom jag på att jag ju faktiskt känner en cyklande frisör nämligen grymma klubbkompisen Elin Malmqvist som jobbar på salongen/galleriet Kloak här i Västerås. Jag bad Elin att inkomma med några handfasta råd för att hålla cykelhåret friskt och slitagefritt. Elin berättade att det är många inklusive hon själv som lider av “träningshår” men att det finns några knep. Här är de:

✄  När håret är svettigt – börja med att rufsa till det/lyfta upp det från hårbotten och låt det torka utan att det ligger mot hårbotten. När håret är torrt – spraya lite torrschampo i botten och gnugga runt det lite varsamt.

✄  Anpassa frisyren efter hur håret ser ut för tillfället. Ju “skitigare” hår – desto bättre med uppsatt (t ex flätat) hår.

✄ Försök att trots att du vill ändå inte tvätta håret oftare än 1-2 gånger i veckan.

✄  Anpassa tvättschemat efter träningsschemat – tvätta håret om före de lättare, mindre svettiga passen. På så sätt går det flera pass mellan tvättillfällen.

✄ Hitta ett schampo som ger mycket fukt till ditt hår – för lite fukt skapar paradoxalt just svettigt och torrt “cykelhår”. Och balsam så klart – jätteviktigt!

✄ När du tvättar håret – gör det supernoga men koncentrera dig på att gnugga rent hårbotten men rör inte längderna alls. Schampot kommer ändå i kontakt med dem när det sköljs ur.

✄ Det ska inte klia i hårbotten. Den behöver mycket fukt. Ibland räcker det med att skippa schampot och tvätta rent med enbart vatten och ha sedan i balsam alternativt olja.

✄  Om du ändå får torr hårbotten av för mycket tvättande – ha i lite kokos- eller arganolja innan tvätt som en kur som tvättas ur sedan.

Tack för råden Elin! 

Har ni några egna hårtips och metoder? Hur sköter ni ert “träningshår”?

Hej, jag har sovit noll timmar inatt. Det var i och för sig väntat för det som hände igår var så rock’n’roll att ni anar inte och när det är rock’n’roll i själen så är det total röra i skallen och sömnen är då bara att glömma fast vem fan behöver sömn när det finns rock’n’roll?

Idag är jag alltså en ödmjukt lycklig zombie (jag vet, ett ytterst märkligt kombo men det är precis så det känns). Ni får alltså vänta lite till på del av av helgens dråpligt-episka cykeläventyret. Tänkte istället visa er presenten som jag råkat köpa till min cykel för att fira att landsvägarna är torra och komponenterna åter finkänsliga om bara några, några veckor!

Här är presenten:

Sju stycken reko handgjorda cykelvårdprodukter

med supergulliga namn! Vad sägs om Mud Honey-tvättskummet, Limon Velo-avfettningen och Mayo Jaune-lackputsen?

Jag förväntar mig att hela lya ciclistan kommer att dofta som en somrig cykelö!

Eftersom det är en present måste en fin förpackning till så flaskorna kommer i en fin svart box. Snyggt jobbat Crankalicious. Fanns på Rouleur men så knep jag sista exet hehe. Antar att de fyller på lagret någon gång i och för sig.

Puss och cyklar är också människor! 🍋