Månad: november 2015

Hej! Nu när de sista lerklumparna och de sista envisa grästussarna är bortgnuggade ur öronen är det dags att sammanfatta årets cykelcrossäsong. Ute ligger vitt blött snö – tänk hur annorlunda det hade sett ut om snön kommit redan igår! Men nu är det måndag och alltså början på den cykellösa säsongen ett tag framåt. Men här är den – sammanfattningen i ord och siffror (pulsen och hans moster kan ni nog själva läsa ut på Strava).

Antal körda race

Sju av tio möjliga crosscupentävlingar och ett SM.

Antal trasiga kroppsdelar

Förutom ett gäng klassiska blåmärken och andra mindre repor verkar det mesta sitta kvar där det ska.

Antal trasiga cykeldelar

Noll under själva tävlingar, ett växelöra och en bakväxel under träningen.

Top 3 roligast banor

3. Göteborg (urmysigt mtb-ish skogsparti, farligt grus)

2. Eksjö (variation, gräs och lera och två trappor)

1. Västerås (sand, feta backar, skråfest)

Antal DNS

Två. Bangade Uppsala och speakade i Västerås pga. förkyld. Hade gärna cyklat då förstås men speaka och jobba med vårt hemmarace var ju kul det också förstås <3

Tre låtar som hängt med mig under tävlingssäsongen

Antal DNF

Ett, SM. Hade noll kraft i benen ty precis varit förkyld och SM pallade jag liksom inte bara “åka klart” när jag visste att jag kunde mycket mer. Så jag klev av.

Top 3 godast crossfika 

3. Glögg och pepparkaka i Södertälje igår. Värmde själen och händerna.

2. Kvällsbuffén på lördag i Eksjö. Ok det var kanske lite mer än bara fika men det satt lika fint för det, om inte finare. Vilket kanoninitiativ av arrangören!

1. Brieost-, valnöts- och honungsbaguette i Göteborg – lagad framför mina ögon (bara en sådan sak). GMFG den satt fint som ett par italienska snörskor.

Min bästa prestation

Det måste då vara Göteborg, då båda benen samarbetade någorlunda simultant och där mojon var top notch under hela den fina helgen. Men så sken ju solen och säsongen hade precis börjat så man var hur pigg och pepp som helst.

Sedan gillade jag mina ben i Eksjö. De kom igång när jag minst anade det. Slutar aldrig förundras över de två rackarna. Ska fan belöna dem med en ny succédoftande embrocation.

En sak jag grämer mig över

Att jag fortfarande suger på att hoppa på snyggt efter hindren. Det gör mig så f r u s t r e r a d, den kommande sommaren ska jag lägga ett gäng timmar på att nöta i det momentet så jag slipper tappa så mycket tid på grund av denna min oförmåga.

Top 3 vurpor

3. Ingen vurpa kanske, men fastnade i pedalen innan brotrappan i Eksjö. Paniken infann sig och jag drog ut foten rätt så hårt vilken slungade cykeln mot insidan av låret och orsakade både roligt på-plats-studsande och en lårkaka stor som en månfläck.

2. Stilleståndsvurpan i en sjukt lerig skråbacke i Södertälje igår. Cykeln stannade, jag stannade, och tillsammans föll vi framstupa i leran. Det hela var över rätt så fort men sekunderna med näsan i leran kändes långa.

1. Förnedringen i Göteborg, då jag under uppvärmningen föll i första skogskurvan neråt, hamnade utanför avspärrningen, bröt pinnen och bandet och låg med cykeln ovanför mig och sprattlade som en annan skalbagge tills någon funktionär snällt hjälpte mig och pinnen upp igen. Skyller på första tävlingen med den nya något större cykeln… Hehe.

Antal bortcrossade saker

Två. Ett par gamla men braiga hestrahandskar (drog av dem under hettan på SM och glömde sedan att plocka upp igen) och min CX Sweden-mössa tyvärr 🙁

Min sämsta prestation

Förutom benfiaskot på SM måste det ju vara förrgårdagens tävling. Sällan har jag cyklat med lägre mojo. Men så ogillar jag den banan starkt (obs ej arrangörens fel, bara jag som inte finner mig i det naturområdet) och jag var inte riktigt mentalt på plats typ.

Top 3 coola priser

3. En elegant handsåg i Eskilstuna

2. Ett presentkort på Activitus – får allt boka in mig snart, här ska det darthvädras för tydligare siffror!

1. En skitläcker nagellacksröd golvpump som pumpar finfint och snabbt.

Mina tre förbättringar sedan förra året

Tekniken, styrkan och smidigheten. Trots att det fortfarande finns mycket, mycket att jobba och på så sätt tjäna sekunder (och i slutändan minuter och placeringar) både crosstekniskt (påhoppen till exempel…) och styrkemässigt (löphindren är till för att springas och inte klivas över) så är jag fan bra smidigare och starkare i år. Vilket är roligt för det blir roligare att tävla då.

Antal gånger jag önskade jag höll på med någonting annat istället.

Vilken dum rubrik. Noll så klart!

Så, kommer inte på fler siffersaker just nu. Får duga så länge och tack alla ni som trodde och hejade på mig. Ni är bäst, fast det visste ni ju redan! Puss.

Racerapporterna och korten kommer, säsongsreflektionen likaså. Men inte idag. Idag sitter jag i min soffa, dricker hett myntate och äter chokladbit till, slösurfar och är skittrött och ganska nöjd. På den något dammiga (crossäsongen råkade krocka med de där tråkiga städtillfällena man dras med så fort man inte bor på hotell) porslinsvitrinen som används som garderob i sovrummet står en glasstytuett, i mörka blårange toner. Den gör mig försiktigt glad. Min vinst kan ses med olika ögon – men för mig står den för hur mycket jag tycker om den roligaste sporten som är så mycket mer än bara sport.

Puss och imorgon börjar offseasonsäsongen. Och vi hörs ju också förstås!

Snart så…

Imorgon tänkte jag göra ett masochistiskt experiment.

För första gången i mitt liv ska jag bestiga min statiskt placerade trainer tidigt på morgonen!

Som ni vet är arlaträningen inte riktigt min starka sida. Jag tävlar, grupptränar och sånt gärna tidigt på förmiddagen men att självmant palla mig upp för att dra på mig det iskalla pulsbandet och peppa igång benen innan jag ens hunnit förstå var jag befinner mig (brukar hända någon gång vid lunchtid annars)? Oj så svårt.

Men idag orkade jag inte. Det blev helt enkelt för mycket. Hela den här veckan har varit för mycket. Jag är egentligen lite off-season nu, vill mest gå till simhallen och flyta omkring och stirra upp i takkaklet. Men så har de igenbommat det lilla badhuset bredvid mig och gör en flott konferens eller liknande av det och så är det ju två tävlingar kvar.

Så imorgon biter jag ihop och rullar som vanligt. Fast väldigt, väldigt morgontidigt. Tänk om jag lyckas, tänk om det kan bli en… rutin?

Vad tror ni, kommer experimentet lyckas eller blir det som vanligt?

Gnattis!

Jag gjorde det! Jag körde trainer imorse. Jag morgontränade vintertid. Ok, det var kanske inte extremt tidigt på morgonen – men tidigt nog för mig som just nu går på lite sömnunderskott. Okej, det tog mig några nävar frukostflingor och ett rejält glas bollnäsfil att ta mig upp på trainern. Men sedan rev jag av uppvärmningen och sollérstigningen på sköna lätta växlar med några pulshöjande inslag som sig bör dagen före tävling. Ingen big deal för de flesta morgonpigga – men en stor seger för mitt morgonsengångarpsyke. Nästa steg får bli att gå upp ännu tidigare. Men då får jag kanske ge fan i att somna strax före ett…

Varför är det så lätt att gå upp tidigt och cykla på helgerna, men så svårt att göra det på vardagarna? Borde ju vara tvärtom eller hur?

Puss!

er viljelösastarka Katja

Från kjol och citycross till tempodress och tävlingscross –
– för nästsista (vi har ju ett Helgmys kvar den 12) gången i år!

Vad ska du köra för tävling nu då?

Två faktiskt den här helgen. SméCrossen är morgondagens cykelcrosstävling i Eskilstuna, Kringelcrossen är Södertäljes dito på söndag. Tävlingarna avslutar årets svenska crosscup!

Är du pepp?

Ska jag vara helt ärligt – njae. Jag har utan att själv märkt av det redan glidit in i vintertränings- och findistansmode. Privat har det hänt mycket sedan eksjöhelgen för två veckor sedan så jag har haft lite svårt att tävlingstagga. Men jag känner mig själv så pass mycket att jag vet när klockan ringa upp ur sängen imorgon så kommer jag att le och älska det faktum att jag ska få cykla med nummerlapp på tempodressen i dagarna två.

Är du nervös?

Lite faktiskt. Eskilstunabanan har jag inget gott minne av – förra gången minns jag bara ett vattensjukt elände som inte blev bättre av att jag dumdristigt nog tävlade fast jag var väldigt förkyld. Och så fanns det ett bunnyjumpparti som jag inte alls behärskade speciellt väl då, hoppas verkligen jag gör bättre ifrån mig nu när jag ändå kört några tävlingar. Annars får man väl hoppa av och hoppa på, ett klassiskt moment… Däremot minns jag de roliga skråbackarna och den snabba starten, de ska bli kul att ta sig an om de finns kvar. Södertäljebanan har jag aldrig sett men den verkar gräsig, lerig och fin och så är det ju först på söndag och så tidigt fixar ju jag inte vara nervös heller.

Hur har du tränat inför racet?

Den här veckan har mest inneburit rull och (tyvärr lite väl ofrivillig) vila. Min kropp gillar vila före tävling men jag hade gärna haft något teknikpass den här veckan. Nu blev det inte så men det är ok. Jag hoppas att de tidigare veckornas intervall- och teknikpassen samt de redan körda tävlingarna ändå lämnat ett positivt avtryck i mina olurviga.

Vad kör du på?

Min Ridley X-fire, med Challenge Grifos på hjulen, de enligt mig lervänligaste kanttrådsdäcken.

Vad har du för mål med racet?

Till skillnad från söndagens tävling då vi blir några stycken i seniorklassen och sjysst fight kan uppstå verkar jag tyvärr vara enda anmälda senioren i morgondagens SméCrossen. Mitt mål är dock fortfarande att närma mig (och om jag har tur köra om) en och en annan elittävlande. Långsiktigt kommer jag att tävla i elitklassen men ska man komma dit så är det bara att bita ihop och nöta tills man blir bra av rent och skärt djävulskap om inte annat. Så mitt mål imorgon – cykla så fort jag kan. På söndag – vinna i min klass. Delmålet är att ha kul men det är ju liksom lite självklart för annars stannar man hemma.

Vad gör du om det skiter sig?

Blir sur, gnäller av mig lite på vägen hem i bilen, får lite godis av någon snäll, tinar upp på kvällen och vaknar dagen efter och redan glömt att jag varit sur. Kör med samma iver dagen efter. Det finns fördelar med att ha guldfiskminne och en naiv äsch, nästa gång blir det prompt mycket bättre-inställning.

Vad packar du med dig?

En megavarm postracejacka, ett par växelöron och en liten burk Cola, gudarnas cykeldryck jag unnar mig enbart när jag i mina ögon presterat lite. Blir godare så.

Och sist men inte minst – helgens racepeppmuzak?

Får vara lite ego och säga Katie Queen-låten– för vad kan gå fel när man värmer upp till en låt som innehåller både mitt namn och ordet Queen?

Puss och skitcykling på mig!

Jag träffade den som jämt skulle säga jag längtar efter dig istället för jag saknar dig, för hans muntliga förklaring var minsann att det var bra att sakna varann och inte hålla på i onödan men det håller jag inte med om för vad finns det för nytta med det, då kan man lika gärna vara själv. Hans pedagogiska stil gjorde att jag till slut inte vågade säga jag saknar dig heller utan jag längtar efter dig.

Jag fattar inte varför man inte kan sakna! Om nån eller nåt fattas en – då längtar man väl inte?

Längta gör man till nyårsafton för då får man födelsedagspresent och fyrverkerier!

Eller till höst- och vårrean på Fred Perry! (svartfreda på Rapha btw, 30 % off, in och bidra till att förgylla mitt synfält under nästa lopp)

Till lunchcigaretten, om man röker. Till acaibowlen, om man är fitness (är det gott förresten? Gillar ordet).

Man längtar till vårcyklingen på Mallis trailrunnervägar (hehe, cykla offroad med racer är verkligen min grej), man längtar till årets första lussekatt, man längtar till dagen då wattmätare slutar kosta som tre storstadsweekendar.

Men man saknar bergen. Man saknar musiken, när det plötsligt är tyst i ens hjärna och ingen kärlekslåt går på repeat. Man saknar den fluffiga nacken, man saknar när det ät tomt där det ska vara komplett.

Man längtar till solen, men man saknar värmen.

Man kan både sakna och längta. Och man ska få sakna ifred utan att känna sig töntig. En bra relation mår bäst av närhet, inte av några jävla regler nån idiot satt upp för att skydda sig från att bli sårad av dem hen egentligen borde skitit i för länge sedan.

Jag vet egentligen inte varför jag tänker på det där med längta och sakna just nu men det kan finnas tre skäl:

* jag saknar cykla

* jag är sugen på nya tennisdoftande vardagskläder

* jag längtar till att få cykla

* ikväll när jag kör årets första trainerpass (på lätta växlar förstås, ändå cupvavslutningen i helgen) så kommer minst tre kärlekslåtar snurra i min skalle. Töntiga förstås, för vem fan kör trainer till deep shit?

Inte för att missbruka termen vinterträning (ty hösttävlingssäsongen inte är över än) – men gårdagens köldknäpperull måste ju ändå räknas som höstens första vinterträningpass. För nog var det vintrigt. Jag och Contis gled ut från mig strax före sex och rullade genom bostadsområdet Hökåsen och där var det kanske minus sex eller något i den stilen. Sedan körde vi ner mot Groopen och ut på gärden mot Mycklinge (känd som hemmaort för Grisfabriken) och plötsligt blev det minus elva kanske!

Katja i -11 (ett studieexempel)

På mig hade jag:

– en något tätare sportbehå, leopardmönstrad för er som undrar

– mitt Geschwindigkeit ohne Doping-underställslinne som jag ogillar ty för lång men som jag dras med ty för snål för ett nytt.

– flossade paddingbibs (funkade perfekt om benen och knäna men frös lite om tjockstjärtens bakdel)

– min gamla Rapha-yllemeshkompis som mellanlager

– min blåa men tighta skidjacka (hemskt omatchande både färg- och stilmässigt men den är förbaskad bra till vinterturerna)

– vinterskor på fossingarna

– Hestra-lobsters på händerna, utan lining (jag har väldigt varma händer)

– rånarluva i yllefrotté på huvvet

– pannlampa på hjälmen.

Anledningen till denna utförliga förteckning är för att jag vet att många undrar vadfasiken man ska ha på sig i dessa minusgrader.

Varm eller kall eller mittemellan?

Nu är jag rätt så varm av mig och svettas lätt. Det gör att jag får absolut inte överklä mig för då slutar det bara i blöt, livsfarlig kyla. Men min kroppsvärme gör också att jag t ex sällan behöver lining i handskarna, och det räcker med ganska tunna lager.

Fundera på hur du är – är du som jag, klä dig någorlunda tätt men svalt så gör kroppsvärmen jobbet.

Är du en sval, osvettig rackare som har svårt att få upp värmen så är lite tjockare eller dubbla, underställ och kanske extratjocka eller dubbla vinterbibs ingen dum idé.

Förändring

Men oavsett din typ – ha alltid med dig lite backup i form av extra handsklining och kanske extra yllesockor i fickan. Ens organism genomgår förändringar under cyklingen. Man är inte samma person under uppvärmningen som man är under effektivkörningen som man är när man börjar bli trött eller i värsta fall, bonkar. Är man lite ovan vid hur ens kropp reagerar på kyla så är det bra att förlägga de första vinterpassen på vägarna nära hemma och vara ute en kortare stund – men ändå så pass länge att man hinner både värma upp, köra på och så blir lite trött också.

Kylan ser skillnad på folk och folk

Cyklingen är inte bara en materialsport – det är en jämförelsesport. Vi tittar på varandra, tipsar varandra, tar efter varandra. Vilket är jättebra – men tänk på att vi människor är ju så förbaskat olika varann kroppsmässigt. Vissa fryser mycket om händerna. Andra (som jag) fryser om skallen. Somliga fryser om stjärten, och andra har känsliga knän. Osv. Så stirra inte blint på hur din polare klär sig – och ge fan i att tro att det är badass att frysa bara för att din tuffa kompis (som förresten kanske knappt cyklar ute eller tvärtom, gör det så ofta att hen frusit av sig känslocellerna för länge sedan). Det är badass att cykla ute, att ta sig ut när det tar emot och man vill helst ligga inlindad i en filt och titta på Netflix. Men det finns inget smart med att försöka bekämpa vädermakterna – det är bra mycket klokare och framför allt roligare att bli kompis med dem istället.

Blir inga fler tips idag.

Ok ett låttips då, här.

Puss!

Hihi, titta så snygg blick man får efter att ha cyklat sig kär i natten!

Inte ens crossleran döljer det faktum
att jag är osubtilt, oåterkalleligt skelögd :=

Hej kära bloggläsare, som jag har saknat er!

Shit kl är snart kväll och jag har inte hunnit uppdatera än
De kommer sluta läsa mig
BUHUUU
#foreveralone #shoreline

Det är måndag och alltså dags för ett nytt veckoschema. Den här veckan är speciell eftersom det är sista företävlingsveckan i år – efter den återstår enbart den kravlösa vinterträningen då man får ha på sig lite vad som helst och där man har helt enkelt kul med sina vänner.

Strava Premium – Check!
Dubbla pulsband – Check!
De dubbrikaste dubbdäcken – Check!
Raphas nya vinterhat – Check!
Watt-Monark som kompletterar trainer – snart check!
Varje cykelvän är en potentiell avhängare – Check!

♥ Idag måndag kommer jag att rulla fint och sedan ta det lugnt och ta hand om mig själv med hjälp av värmande bad och ren mat.

Får väl försöka att inte bryta alla tänder på åsen först.
Ska bli så jäkla nice att sen sittduscha på golvet och sen käka simpel ostpaj
till helgens crossändningar jag har bommat,
tror jag har en skvätt tjut kvar dessutom. Ren och skär njutning <333

♥ Imorgon tisdag stundar mysiga intervaller i månskenet på den gnistrande gräsbanan Kallecrossen. Visste ni förresten att varje gång en hare pinkar i skråkurvan så gnistrar det guld istället för silver? Åh!

Imorgon kommer det att bli ännu svinkallare än idag
så bara att räkna bort typ alla utom oss glada idioter fyra-tre
(om ens det) för resten kör spinning och ger blanka fan
i att träna med oss på frostlerig gräsmatta (och jag förstår dem nånstans
men ändå inte)

♥ På onsdag möter jag äntligen mitt Stockholm och låter benen återhämta sig.

Fett med jobb, kommer bli tungt.
Lovat morsan att komma förbi och käka och slagga
och det blir ett jäkla liv om jag inte kommer
och så vill jag skryta inför brorsan om mitt nya åk också
hehe

♥ På torsdag tränar jag teknik på Kallecrossen – sista passet före helgens tävlingar. Jag ser fram emot att visa mig själv vad jag har lärt mig under årets crossträningsperiod!

Så går det till:
jag drar på och vill helst “bara cykla” för att slippa det svåra
men Tony är en smartass
Så han ba häpp häpp nu vänder du och så vill jag se några perfekta av- och påhopp
Och så en gång till
och en gång till. Titta, det går ju!
(to run is not an option)

♥ På fredag pysslar jag om Den Röda Faran inför tävlingarna. Det är en hel del att komma ihåg att packa och det är viktigt med en tävlingsrutin. Det är lugnande och fokuserande. Om inte du har ordning på dina saker – hur ska dina saker ha ordning på dig?

1. Röda Faran my ass, hojen är så lätt att det knappt går att
mosa sönder en skalbagge med den (obs skryt unintended)
och 2. Helt seriös, när nånsin skulle jag lägga en fredagskväll på att packa,
är jag 30+ eller? Nä drar hellre till gymmet och kör rodd eller nåt.
Eller dinerar hos nån vänlig själ. Och hejar på när hen packar 😛

Puss!

Stuss.

Visste ni att…

Raphas första kepsedition var typ för småskallar only.
Den vita kepan på Gamm-Nallen går knappt att trä på min skalle.
Dagens classic-kepsar görs lite rymligare.
Men nu trivs jag inte i cykelkeps i alla fall.

På tal om Rapha, ni har väl inte missat det nya Canyon//SRAM-laget?
Som bland annat Lisa Brennauer och Tiffany Cromwell ska köra för.
Och som Rapha ska klä nu. In och gilla laget för att hålla kollen,
nog för att teamet är USA-ish (och jag eurocentrisk) men åkarna är internationella så.

God lördagsmorgon från min morgonljusa lya ciclista! Idag vaknade jag till ett nytt liv och jag tror att jag är frisk nog att cykla. Jag är dock fortfarande för klen för att köra all in så det blir att rulla ner till vår crossträning Helgmys i Groopen, köra runt lite, kanske fila lite extra på tekniken, dra en och en annan sandvurpa, ingen extravagans, lite Barbra-smooth så där, kanske rulla en timma efteråt och så hem och duscha själen varm. På kvällen vankas supé på staden med några kära vänner och imorgon är distans tanken. Väldigt klassiskt, inget konstigt, kaffe och en bit choklad på det nu amen.

Min kompis är med på en dejtingsida och häromdagen pratade vi nätdejting. Jag har aldrig med flit nätdejtat (även om jag lärt känna folks som jag känner än idag via nätet!). Tanken med nätdejtingen är lite att man ska lära känna varandra innan man träffas. Totala motsatsen till mina ytliga förhållandestarter där jag alltid börjat med att falla för killens fysiska utstrålning. Men tänk om jag skulle vara med om en sån där nätdejtingchatt, hur skulle det se ut? Här är ett litet tankeexperiment!

N får stå för Den Okända Nätkillen, K får stå för Katja.

Scen 1 av 1, rum Chattrummet, kulisser Inga.

N: Hej snygging! 🙂 Gillar din bild skarpt. Vad är det för konstigt skydd du har på huvudet? Kan bara säga att jag gillar alla slags tjejer även handikappade!

K: Det är en cykelhjälm.

N: Jaha jaså hehe, söt var du i alla fall!

K: Tack!

N: Vad gör du en fin dag som denna?

K: Tja, nu är ju jag på toa och chattar med dig, annars tänkte jag cykla med mina vänner!

N: Är de också störda?

K: …

N: Skojar ju med dig! Gillar du killar med humor?

K: Jadå, Jensie har till exempel skön humor!

N: Så du har pojkvän?

K: Nej, han är gift och bor i Tyskland.

N: Vem är han då? *blink*

K: En cyklist.

N: Vad gör en så snygg tjej när hon inte cyklar då? 😉

K: Tja… Ehm… Jobbar? Reser? Festar? Typ.

N: Låter trevligt ju! Vad gillar du mysiga hemmakvällar, tänd brasa, bara du och jag, italienskt vin…

K: Jodå, brukar däcka på Tonys soffa efter att vi kört distans! Han brukar väcka mig till maten.

N: Vem är Tony?

K: Han är en cyklist.

N: Sover du hemma hos din manliga kompis?

K: Dårå?

N: Personligen föredrar jag när min Kvinna tillhör mig, och bara mig… Massage, vin, bara du och jag…

K: Fan bor du ute i skogen eller?

N: Svär du alltid så mycket?

K: Inte när jag är ute med Larsa, då svär vi ännu mer!

N: Låt mig gissa, är Larsa en cyklist?

K: Nej då. Han är bara lika störd som jag.