Inte för att missbruka termen vinterträning (ty hösttävlingssäsongen inte är över än) – men gårdagens köldknäpperull måste ju ändå räknas som höstens första vinterträningpass. För nog var det vintrigt. Jag och Contis gled ut från mig strax före sex och rullade genom bostadsområdet Hökåsen och där var det kanske minus sex eller något i den stilen. Sedan körde vi ner mot Groopen och ut på gärden mot Mycklinge (känd som hemmaort för Grisfabriken) och plötsligt blev det minus elva kanske!
Katja i -11 (ett studieexempel)
På mig hade jag:
– en något tätare sportbehå, leopardmönstrad för er som undrar
– mitt Geschwindigkeit ohne Doping-underställslinne som jag ogillar ty för lång men som jag dras med ty för snål för ett nytt.
– flossade paddingbibs (funkade perfekt om benen och knäna men frös lite om tjockstjärtens bakdel)
– min gamla Rapha-yllemeshkompis som mellanlager
– min blåa men tighta skidjacka (hemskt omatchande både färg- och stilmässigt men den är förbaskad bra till vinterturerna)
– vinterskor på fossingarna
– Hestra-lobsters på händerna, utan lining (jag har väldigt varma händer)
– rånarluva i yllefrotté på huvvet
– pannlampa på hjälmen.
Anledningen till denna utförliga förteckning är för att jag vet att många undrar vadfasiken man ska ha på sig i dessa minusgrader.
Varm eller kall eller mittemellan?
Nu är jag rätt så varm av mig och svettas lätt. Det gör att jag får absolut inte överklä mig för då slutar det bara i blöt, livsfarlig kyla. Men min kroppsvärme gör också att jag t ex sällan behöver lining i handskarna, och det räcker med ganska tunna lager.
Fundera på hur du är – är du som jag, klä dig någorlunda tätt men svalt så gör kroppsvärmen jobbet.
Är du en sval, osvettig rackare som har svårt att få upp värmen så är lite tjockare eller dubbla, underställ och kanske extratjocka eller dubbla vinterbibs ingen dum idé.
Förändring
Men oavsett din typ – ha alltid med dig lite backup i form av extra handsklining och kanske extra yllesockor i fickan. Ens organism genomgår förändringar under cyklingen. Man är inte samma person under uppvärmningen som man är under effektivkörningen som man är när man börjar bli trött eller i värsta fall, bonkar. Är man lite ovan vid hur ens kropp reagerar på kyla så är det bra att förlägga de första vinterpassen på vägarna nära hemma och vara ute en kortare stund – men ändå så pass länge att man hinner både värma upp, köra på och så blir lite trött också.
Kylan ser skillnad på folk och folk
Cyklingen är inte bara en materialsport – det är en jämförelsesport. Vi tittar på varandra, tipsar varandra, tar efter varandra. Vilket är jättebra – men tänk på att vi människor är ju så förbaskat olika varann kroppsmässigt. Vissa fryser mycket om händerna. Andra (som jag) fryser om skallen. Somliga fryser om stjärten, och andra har känsliga knän. Osv. Så stirra inte blint på hur din polare klär sig – och ge fan i att tro att det är badass att frysa bara för att din tuffa kompis (som förresten kanske knappt cyklar ute eller tvärtom, gör det så ofta att hen frusit av sig känslocellerna för länge sedan). Det är badass att cykla ute, att ta sig ut när det tar emot och man vill helst ligga inlindad i en filt och titta på Netflix. Men det finns inget smart med att försöka bekämpa vädermakterna – det är bra mycket klokare och framför allt roligare att bli kompis med dem istället.
Blir inga fler tips idag.
Ok ett låttips då, här.
Puss!