Kategori: CK Valhall Dam Elit

Ni känner igen fotot på kortet va?
Just det – från min hemskaste tävlingsupplevelse
från säsongen 2016. Min bloggheader.
Allt för att påminnas 
om att aldrig bli bekväm.

I förrgår damp den ner för tredje året i rad – tävlingslicensen. Säsongen 2017/2018 (crossäsongen pågår ända in i 2018) kommer att bli min andra säsong som elitsatsande amatörtävlingscyklist. Precis som förra säsongen så kommer jag att tävla för CK Valhalls damelitlag – i år ännu större och starkare – på landsvägssidan och för hemmaklubben Västerås CK på crossidan.

Jag tycker att tävla är det finaste och roligaste man kan göra som cyklist. Sättet och nivån man tävlar på spelar mindre roll i det stora hela. Alla vi som någonsin stått på startlinjen till en tävling eller för den delen till ett motionslopp – från nervdarrig motionär till lika nervdarrig elitcyklist – vet att redan där är mycket vunnet.

Och trots att jag är den första som driver med mig själv och min inte alltid spikraka tävlingssatsning så är jag seriös med det jag gör och stolt över mina framsteg, små som stora. Och tacksam för att jag har ett liv som trots all skit som på skitavis händer då och då ändå låter mig ägna mig åt det jag älskar.

Puss och med förhoppning om fler med nålade bakfickor säsongen 2017/2018! In och teckna här.

CK Valhall Dam Elit Katja happens to race Västerås CK

Må 2017 bli ett år med färre spurtorsk
och ännu läckrare vadmuskler!
(och mindre cykelstrul)

Hej god kväll, god första januari 2017 för sjutton folks!

Förutom att det är ett alldeles nykläckt, ångande färskt nytt år så är det ju förstås även ett nytt bloggår. Spännande va!

Det är nu jag borde drämma till med någon häftig nyhet gällande bloggen men jag ska inte lura er – det blir inga häftiga nyheter pang på just nu men säger till när det dyker upp.

Om inte det faktum att tänderna på min nya header ser nyborstade ut till skillnad från på den gamla är en häftig nyhet. Men seriöst, de var nyborstade på förra headern med men såg gula ut i motljuset. Störigt. Men nu är det nya tag. Headern är för övrigt tagen under landsvägs-SM 2016 – värmeslagupplevelsen utan dess like. Faktiskt det gångna årets hemskaske cykelupplevelse nu när jag tänker efter. Men jag gillar bilden ändå, den är idel smärta sportif och därför lite cool.

Vill ni veta en hemlis förresten? Jag retuscherade bort en blemma på kinden. Fuskigt tycker nog vissa, läsarservice säger jag.

På tal om – tillbaka till det nya bloggåret.

Jag älskar verkligen att blogga och försöker utvecklas lite för varje år (skulle säga för varje inlägg men det vore att ta i faktiskt). När det kommer till vissa grejer som skitnödigheten i valet av illustrationer och tendensen att skriva för långa inlägg, så är jag tyvärr smått oförbätterlig.

Men jag tänker att i år försöka satsa lite mer på kvantitet än tidigare. Kanske – precis som i det övriga levernet – släppa kravet på mig själv liiite och blogga lite mer old school. Lite enklare, lite sakligare. Det är ju så lätt annars att man dränker sig själv i alla episka ride stories och glömmer notera de små glädjetingen i blogglivet, som att visa upp det senaste sockinköpet eller anmärka på den grymma benkänslan under ett vanligt tidagspass.

Annars tänker jag fortsätta satsa på kvalitetscykelfoto, både mitt eget, Jonas och andra fotografernas. Lyfta fram dem och det som lyftas bör. Föra en dialog med er läsare – både i kommentarsfältet (hörni era latmaskar som hellre kommenterar på Twitter, Facebook eller Instagram) och via mail och irl. Göra mitt bästa för att ha kul med bloggen och få er att gilla den för det mesta men även ogilla den då och då ty ogilla är sunt och omväxlande.

Så i och med det så önskar jag er varmt välkomna till det nya bloggåret.

Puss och hojta till om ni saknar nåt på bloggen. Det fixar jag!

CK Valhall Dam Elit Power to the readers

30594384705_e8566d7073_o

Lol, bilden ser ut som körd genom nåt sånt därt
festligt “konstnärsfilter”. Men ni överlever!

Hej från regnrusket i Västerås! Nu är det verkligen überhöst här. Första november! Kallt, rått, blåsigt, regn in i kragen och blöt rumpa ty ingen skärm på damtrallan…

…och jag är alldeles lycklig av det hela. Vill vara ute och traska i sköna kängor längs med någon älv, typ Dalälven eller likv. hela dagen. Mälaren kan i och för sig duga också. Vill doppa fingrarna iskalla i vattnet, se någon liten firre irra omkring i det klara vattnet vid vassen, dricka svart hett te med massa socker i ur termosen, med en hård bit choklad till, sedan hem och läsa bok medan Jonas lagar mat med massa tomat och chili i. Sedan tittar vi på antingen cross eller djurprogram och dagen efter vaknar vi och det är alldeles stilla och solen har tittar fram och lockar ut oss på en fet distanstur på vägar och ovägar.

Fin dagdröm va?

Nåväl, verkligheten är inte riktigt sådan – det är ju trots allt en arbetsdag med allt vad det innebär (läs: arbete) och jag är småkrasslig :( Skulle springa igår kväll men orkade till slut knappt gå runt kvarteret. Idag mår jag bättre men inte tillräckligt bra för några större exerciser men tänker gymma lite core och ben.

Den här veckan är för övrigt tilltänkt som att vara min sista mellanmjölksvecka. Jag har vilat rätt mycket mentalt och fysiskt och energin börjar så sakteligen återvända och jag har börjat planera vinterträningen mot #CKValhallDamElit-målen 2017. Men det sociala tillståndet är fortfarande skört. Jag har till exempel konsekvent tackat nej till de fritidsuppdragen som jag annars finner roligt och givande. Jag engagerar mig gärna, men än så länge i bakgrunden, shades on. Jag satsar på att få kvalitet i de passen jag genomför samt vara mycket hemma med Jonas, något båda hämtar mycket energi från.

Imorgon jobbar jag (för sista gången på mitt nuvarande jobb!) i Stockholm och håller i ett litet hejdå för mig själv och så fyller Jonas år och ska firas. På torsdag och fredag blir det cykel – håll tummarna för att jag är frisk så jag kan köra tungt på torsdag och lättare på fredag. Och så ska jag tömma min arbetsplats! På lördag firar jag och Jonas ett halvår tillsammans (och lär fira med att cykla ihop då också om jag känner oss rätt hehe) och på söndag tänker jag tävla. Men mer om det sen.

Hur är det med er förresten, kör ni crossfullfart, höstvila eller vinterträning? Tell me! Puss!

/MVH er manodeppiga elitcyklist

CK Valhall Dam Elit Träning

Hej cykelfolksis, vilken helg, vilken underbar cykelhelg! Och rätt så intensiv på köpet, märktes på oss båda igår, utsträckta i soffan med varsin dator och inte orkade vi förverkliga idén om ugnsrotisar medmera utan det vart hämtwok från Gröna Woken istället.

Lördag – Sörmland

Så, till cyklingen då! Igår skulle jag landsvägstävla för sista gången i år. Snyft snyft faktiskt, ty tävlingsglädjen är tillbaka. I alla fall – eftersom jag skulle tävla igår så hade jag bestämt att prompt ta det lugnt dagen före. Trots att jag hade chansen att köra Ramnäs sista chansen så valde jag att avstå eftersom inte riktigt i form att pumpa hårt i dagarna två. Sicken tur att jag slapp välja – Jonas skulle köra Randonneurs Stockholms tjugomilare på grus i Sörmland och jag var given chaufför och (om än yngre) chaperone. Goa Tony lånade ut sin bil till oss eftersom passeten är fortfarande paj, och så for vi till Södertälje, Jonas med sin cross, och jag med min racer.

Väl framme så vinkade jag av min kära randonnör och hoppade på racern. Jag skulle köra Södertälje – Järna – Gnesta och det på de finaste vägarna och så lättsamt som möjligt!

Notera att lättsamt och mållöst inte riktigt är min melodi. Jag beundrar verkligen er som kan njuta av att bara vara ute och rulla, men jag får spunk av planlöst cyklande. Även det gulligaste lilla sköljpasset måste ha ett mål, om det än så är att ta sig från A till C med-något-spännande-som-finns-i-B som mellanstop. Sedan njuter jag förstås under tiden. Så begränsad är jag!

Nåväl, sagt och gjort. Passets punkt C skulle bli kalasfika i Gnesta och B fick bli Järna. Hade något slags tanke om att hitta till Saltå Kvarn, trycka i mig lite cerealier och kanske skymta någon livs levande antroposof men istället rullade jag genom Järna sittandes i telefonkö till Apple Store i Täby hehe. Missade säkert en och en annan antroposof. Kom till Gnesta efter fyra mil på små slingriga vägar. Fikade godast räkmackapåbeställning på Humbles. Cyklade hem, samma väg halvvägs, sedan genis på grus upp till Södertälje.

Till poängen, som alltså är – fy satan nyp mig Sörmlands natur i höstskrud! Precis som jag twittrade: Jag har en ny älskare. Hon heter Sörmland i höstskrud. Det var ju gyllet! och ochkrigt! och så många lager! och ljuset, som att någon sytt ihop en duk av solljus och honung och lagt över jorden. Små röda bärkluttar tittade fram ur mossen. Sjöarna jag passerade glittrade och lockade till sensommarbad. Backarna avlöste varandra, upp och ner gick det, och aldrig rakt, aldrig tråkigt. Här är vägen. Bokmärk den, cykla den.

Söndag – Anundsloppet

Så kom söndag och min tidiga start i Anundsloppet. Anundsloppet är alltså Sveriges kanske anrikaste och poppigaste tävling – fast det var det (läs gärna lite historik här). De senaste åren har loppet – på gott och ont förstås! – fått sig konkurrens i form av fler race och ligger oturligt nog rätt sent på säsongen vilket gör att många amatörtävlingscyklister prioriterar bort det. Vilket är synd tycker jag, för banan är jobbig, luften är klar och upplägget klockrent.

Igår var vi en ruskigt liten damklunga. Vi skulle bli typ sju elittjejer till start, istället var vi bara fem. Plus några junisar på det. Två Ormsalva-damer, Emma och Frida. Super-Jenny. Umbra-Maria. Och så jag, av vuxna då. Jag har liksom inte tävlat sedan SM i Norrköping utan mest cyklat långt och grusigt, så inte direkt i pangform. Och så lördagens backiga tur på det, hehe. Men kry och pepp ändå, inga problem med andningen, och ge benen lite däng är alltid skoj! Vi skulle alltså köra femton varv på den 3,8 km långa banan. Och så här blev det: efter ett par varv i lugnare tempo så drog Frida Knutsson. Alla försökte hänga på henne vilket resulterade i att klungan splittrades. Det vart Frida först i ensam tempomajestät, sedan Jenny och Emma (och junior ett? Tror jag), sedan efter en kortare jakt jag, Maria och junior två. Vi försökte oss på ett slags samarbete. Helt ärligt kändes det som att Norbergs-junioren inte var sådär jätteglad på att inte vara framme, men efter lite om och men så vart det en liten trekvinnoklunga ändå. Jag och Maria hade ett riktigt fint samarbete och det hela förlöpte riktigt peppt, med små lidandesuckar från oss alla. Jag mådde fint i spurtbacken och fick till och med hålla igen lite – var på vippen att bli avhängd och jagade ikapp på slakmoterakan efter startrakan – återfann krafterna på rakan efter den rakan och så höll det på. Alltså den där slakmoterakan är min värsta fiende. Hur som. Jag funderade ett tag på att kanske göra ett ryck men insåg att jag helt enkelt var för trött för det. Den dära slakmotan sög musten ur mig så väl på sista varvet blev jag hängig och dan och smått slut lagom tills det var dags att spurta uppför den långa, sega målbacken. Spurttorsken var ett välförtjänt faktum.

Men inte ledsen för det! Jag hade skitkul under tiden (mycket tack vare Maria, loppets hjälte alltså!), fick mig en grym träning och bevisade för mig själv att benen, visst finns de.

Gäller bara att inte låta sig nedslås av krascher, heta dagar och sådant tråkigt och fortsätta träna och tävla. Målmedvetet. Smart. Och peppa er att tävla mer, så att klungan är stor och jag slipper tröttas ut i förtid, hehe.

Puss! Cyklade ni något fint i helgen?

P.S. Lite bilder kommer så småningom. 

CK Valhall Dam Elit Katja happens to race

28869806433_af92d0a1e1_o
29203048550_1e5045a1d7_o
28867227714_962e85574f_o

Parrando (läses som par-rando alltså), kantareller i bidonen, godkänt test av min långtradarväskis, färja (granna färjekarlar eller hur!) över Dalälven, grusmys ihop med bästa CX Västerås-gänget, somriga kvällsturer med Jonas… det var förra veckan det. Nu i helgen är jag i Stockholm och cyklar inte själv men tänker uppmärksamma er på två andra events som pågår:

✪ Ikväll är det GP Hasse Mård här i Stockholm och jag hade jättegärna velat delta men hade blivit för bökigt med cykeln mm utan bil just idag. Tänker dock plocka med mig lillebror och åka och heja på mina kära #cxbandits. Och fika förstås. Jupp, det går att efteranmäla sig. In här och läs om GP, och dyk upp och säg hej!

✪ Imorgon är det min lvg-klubbs CK Valhalls kungliga arr Velothon GP och jag och ett gäng till klubbkamrater står (morgontrött, obs obs) funkis. Här finns all info – här finns bankarta – det kommer att bli fett!

Så – två tillfällen att racea, heja och säga hej, idag och imorgon. Puss!

CK Valhall Dam Elit Cross is boss