Speakern pustar ut.
Gårdagens Barkarölinjet
bjöd på sol, moln, vind och massa grym cykel
Pics JonasHej. Att jobba med en cykeltävling i dagarna två (eller tre, speakerns läxa görs ju dagarna innan) brukar ta musten ur en – att göra det i ett välsignat tillstånd med två hungriga pöjschar varav en liten och en sjuk hemma och med två stockholmsturer t/r tar muuusten ur en. Idag är jag lika delar sliten som glad. Dels så älskar jag spendera tid med brorsan – som denna helgen dessutom varit till ovärderlig hjälp som kioskpersonalis och sålt hur mycket som helst! Dels så är det ju för jäkla kul med tävlingscykel – även om man inte tävlar själv. Dels är det ju för hett när ens röst är sådär rökigt hes. Om jag får säga det själv alltså. Och sist men inte minst så har jag inte skänkt mitt tyvärr just lite väl stressiga jobb en endaste tanke på hela helgen. En vinst i sig liksom!
Så. Idag vilar jag rösten och kroppen och skriver ner desto fler bloggidéer. Det är nämligen rätt många cykeltankar som dyker upp i ens skalle under ett tvådagarsrace som Mälarcupen. De kommer förstås ut till er kära läsare så småningom.
Tack alla ni fantastiska cyklister som kom och gjorde arrangemanget till en tvättäkta cykelfest! Om ni är intresserade av resultat, bilder mm info från den gångna helgen så hittar ni det här och här. Skicka gärna in era egna bilder och tagga det ni lägger upp i them sociala medierna med #Mälarcupen och #VästeråsCK så blir vi som arrat tävlingarna superglada!
Puss och vi hörs mer snart lovar jag ♥
Cyklingen, hästläppen, känslan, dagen efter gårdagen
Hej. Gårdagen alltså, vilken himlans jäkla dag också. Först, så många timmars väntan. Var för en gångs skull glad för den stora arbetsbördan på mitt skrivbord, allt gick tiden fortare då.
Sedan, stunden av ren och skär lycka, skräckblandad förtjusning, den största lättnaden kombinerat med insikten om det största allvaret. Gick jag… eller dansade jag, eller sprang jag tillbaka till jobbet sedan? Andfådd lät jag i alla fall i luren fick jag höra. Några sms till bästisarna. Hjärteögon.
Framme på jobbet, märklig stämning, förstod ingenting, tuggade i mig en bit kanellängd som fanns kvar i fikarummet kvar från fredagsfikat. Jobbchatten med kollegan i Stockholm, har du inte hört vad som hänt i Stockholm? Då läste jag och tänkte fy nej men hallå och sedan var det bara att greppa luren och börja ringa. Och andas. Och försöka bestämma sig för hur man skulle må denna märkliga dagen, men sedan ge upp, fara hem, spendera resten av kvällen i soffan, däckad av alla känslorna.
Desto skönare blev det att komma ut och cykla imorse! Jag hade skrivit upp mig på att leda den lugna VCK-gruppen och det visade sig vara precis rätt och lagom för mig. Vi vart en mindre, tight klunga med idel starka cyklister. Vi fick både underbara gratismil med vinden i ryggen och några lite kämpigare stunder då klungarbetet intensifierades. Och jag fick mig min efterlängtade hästläpp med blåbärsfyllning på Markan i Strömsholm. Dagens kulinariska höjdpunkt, att en simpel munk kan vara så förbaskat gott alltså!
På tal om höjdpunkter, åh som jag värdesätter mina cykelstunder, både de korta och lite kämpigare som torsdagens ytterst trötta timme bara för att få komma ut och andas och de längre och piggare som dagens gruppcykling. Jag tror inte att de som försöker avråda en från att cykla riktigt förstår – att cykla är ju som att andas! Den dagen min graviditet sätter ett tillfälligt stopp för cyklingen kommer jag utan att fälla en tår acceptera det för det är naturens fantastiska gång. Redan nu är kroppen så klok att den vet precis hur reglera min fart, min distans och överlag om jag ska cykla eller inte, den aktuella dagen. Hur coolt är inte det liksom?
Nu gäller soffan, teet, två sorters choklad (mörk med blåbärssmak och vit med mangosmak) och så blunda lite. Jonas kör trettiomilaren med CK Distans-gänget idag.
Puss och hoppas att ni har fått komma ut idag ni också!
English: Yesterday was strange. Both fantastic and horrible. Love, hope, fear, despair and love again, all of it within a matter of a few hours. Such a relief to come out and ride today!
Stolt för tredje året i rad
Ni känner igen fotot på kortet va?
Just det – från min hemskaste tävlingsupplevelse
från säsongen 2016. Min bloggheader.
Allt för att påminnas om att aldrig bli bekväm.I förrgår damp den ner för tredje året i rad – tävlingslicensen. Säsongen 2017/2018 (crossäsongen pågår ända in i 2018) kommer att bli min andra säsong som elitsatsande amatörtävlingscyklist. Precis som förra säsongen så kommer jag att tävla för CK Valhalls damelitlag – i år ännu större och starkare – på landsvägssidan och för hemmaklubben Västerås CK på crossidan.
Jag tycker att tävla är det finaste och roligaste man kan göra som cyklist. Sättet och nivån man tävlar på spelar mindre roll i det stora hela. Alla vi som någonsin stått på startlinjen till en tävling eller för den delen till ett motionslopp – från nervdarrig motionär till lika nervdarrig elitcyklist – vet att redan där är mycket vunnet.
Och trots att jag är den första som driver med mig själv och min inte alltid spikraka tävlingssatsning så är jag seriös med det jag gör och stolt över mina framsteg, små som stora. Och tacksam för att jag har ett liv som trots all skit som på skitavis händer då och då ändå låter mig ägna mig åt det jag älskar.
Puss och med förhoppning om fler med nålade bakfickor säsongen 2017/2018! In och teckna här.
Malmöcrossen i siffror
Pust å pust mina damer och herrar. Är slut bakfylle-style (fast utan att vara det då) efter den fantastiska Malmöcrossen i dagarna två. Vilken jäkla tillställning vi gjorde alltså! Sån cred till CK Barriär, stödfunktionerna och alla som tog sig dit – cyklister som publik som fotografer som buskids från närgårdarna.
Kommer att blogga lite mer detaljerat om helgen. Men här kommer lite rådata så länge:
antal våningar i höjd – 29 (ni som fotade och hejade hade typ, 70 per dag?)
antal steg – 30 000 (man står och trampar rätt mycket på samma ställe som kommentator)
antal meter per sekund – typ ziljoner. Som det blåste i Malmö – dock märkligt nog inte avsevärt mycket just på banan.
max antal slag per minut – 179 dvs. för lågt lika med ouppvärmd
antal falafelrullar – en (för 35 riksdaler och lätt godaste någonsin?)
antal cykelmil – 2,7 (5 varv på banan på lördag )
antal bilkilometer Malmö tur och retur – 1250
antal indiebryggda fatöl på lokal – 2 på Söder om Småland
antal stämband som blev hesa – ≥ 30 – Barriär bäst på att heja i hela Cykelsverige?
antal cyklister som cyklade (crossparadoxen!) uppför springbacken – 4, varav danskar – 2, varav världsmästare – 1.
antal crosskällor som gick åt – rätt många, alltså. Fråga klubben!
antal bokstäver i vinnarnas namn – alla resultat finns på CK Barriärs facebooksida/Skåne cykel
antal beats – här är den kompletta spellistan från helgens race:
Idag kommer jag med andra ord inte träna ett smack och tala så lite som möjligt. Vila hjärnan, vila hjärtat, vila rösten. Och precis som er ödmjuka kommentator ropade ut under tävlingarna – det är #malmöcrossen som gäller. In på insta och Facebook med er och spana in de fantastiska bilderna och filmsnuttarna från årets mest kontinentala (bokstavligen) crossrace. Puss! Igår banfixade vi Groopencross!
Alltså Groopencross, det kommer att bli så himla fett! Självklart mycket tack vare sin geografi – vi är verkligen lyckligt lottade som har vår grymma arena Hökåsen-Gropen – men mest tack vare all energi och allt engagemang hos oss som jobbar med tävlingen. Igår var just en sådan dag då ett helt gäng peppa cyklister dök upp vid Gropen klockan nio för att ge arenan en första och största städning. När man kommer till en cross-/mtb-tävling så vill man ju som åkare, depåartist och publik att det helt enkelt ska klaffa. Särskilt som åkare vill man lita på banan. Den ska vara rolig och utmanande och säker. Ska man vurpa så är det för att man själv gjort bort sig – inte för att det finns dolda hinder som inte går att förutse eller träna på. Så det var precis det vi gjorde igår – rensade banan från de dolda hindren. Vi räfsade undan en massa löv för att blotta de eventuella vassa stenarna som vi antingen undanröjde eller noterade för senare hantering, vi krattade, vi la på och tog bort grus, jämnade ut ytor, fluffade till kurvsanden, såg till att inga rostiga spikar (längre) dolde sig i badstrandens sand, klippte dän farliga grenar som hotar sticka en i ögonen, röjde i snåret, klippte mer gräs med mera. Vår yngste banfixade var tio – grymt jobbat lillebrorsan! – och vi hade tre kungliga gäster från Enköping – stort tack till er med. Självklart blev vi inte utan fika heller. Till slut skingrades vi och for åt varsitt hemmahåll, trötta järnet, svettiga men nöjda.
Groopencross-arenan tackar och glänser i sin höstprakt – redo för Helgmys idag och bandning och finslipning nästa lördag för på söndag den nionde smäller det – och ni lovar väl att komma? Anmäl er här!
