Blogg

Tänk om livet istället vore snittblommor hemma i köket varje dag, Frankrike-resor i sikte varje år, glada leenden istället för känslokalla meningslösheter mest varje arbetsdag, inlägg i stil med denna och denna och denna på bloggar varje klick och smalröra cyklar i lenaste nyborstat stål täckt med tunnaste lager färg varje säsong och noll sjukdomar aldrig aldrig.

Ja vore livet så.

Nu ger jag upp för idag men imorgon har jag nåt roligt att berätta.

Glöm inte tävlingen så länge! Till kl 12.00 imorgon har ni på er att delta.

Puss.

 

medan försökskvinnorna dreglade åt Freddans nyrakade face…

Ibland kan man inte annat än att älska dessa forskare som ägnar sig åt annat än totalt obegripliga cern-, världsekonomi- och organisk kemi-prylar. Här är ett gäng forskare som efter att ha låtit ett gäng på 72 kvinnor dregla till bilderna av 80 toksnabba cyklister anno Touren 2012 och kommit fram till den revolutionära upptäckten att snabba cyklister också uppfattas som mer attraktiva av kvinnorna.

Orsakerna är enligt denna omfattande studie följande:

det finns ett samband mellan fysisk prestation och god hälsa eller vissa personliga egenskaper, som till exempel hur tävlingsinriktad man är. De egenskaperna kan i sin tur associeras som attraktiva

individer med hög uthållighet har bättre möjligheter att förse sin partner och avkomma med föda. Det var alltså en fördel för kvinnor att välja en man med de egenskaperna. Även om de flesta i dag inte behöver jaga för att få mat på bordet så tros preferenserna finnas i våra arvsanlag

Men tillåt mig tvivla, i all min ovetenskapliga ödmjukhet:

• Hur fan kan man veta hur pass uthållig en snubbe är genom att kolla på hans porträtt?
• Vem av dem som kör Touren är inte uthållig?
• Bilderna är tagna dagen före loppet. Förmodligen var grabbarna nytvättade, nyrakade och helylle då hela bunten. Tacka vet jag cyklister efter loppet, då snackar vi risig attraktionskraft med ådrorna utåt!

…kom av mig lite…

…så ja, tillbaks nu:

• Till den viktigaste frågan – hade Luca Paolini skägg på bilden?
• Och var Wiggo något sorgsen i blicken eller var han mest random loj?
• Vilken plats fick Boasson Hagen?

P.S. Freddan Kessiakoff hamnade på plats 20 av de 80 grabbarna i fältstudien. Nåväl, han var om inte annat jävligt perky upp i bergen.

…dreglade eran fotograf åt den lilla samling maskiner på Freddan & Co:s servicebil

Hej kära läsare.

Jag vet att jag inte måste men jag vill bara be så hemskt om ursäkt för att jag är en så tråkig bloggare just nu, smått humorlös och uppdaterar för sällan. Men jag är ju konstant sjuk känns det som. Självklart vaknade jag helsjuk i måndags morse. Risig i halsen, småfebrig och inte duglig till annat än jobb och soffligg. Tur jag hade VM i cyclocross att trösta mig med (hann inte se i helgen).

Men inte är det särskilt njutbart att vara sjuk när träningen blir lidande. Jag som kommit igång så bra de senaste veckorna! Jag börjar misstänka att det är någonting med mina mandlar (vad det nu är) som är åt skogen. Jag har ju varit konstant sjuk sedan nyår. Och mina symtom nu skiljer sig inte särskilt mycket från den senaste (tredje) omgången halsfluss. Så ett tråkigt måste denna veckan blir att ringa vården och försöka få till en ordentlig utredning.

Ja, det är helt enkelt inte mycket med mig just nu.

Ikväll är det dock dags för årets omgång av den årliga racerkvällen hos Stenströms i Hallstahammar och då tänker jag som vanligt flirta med Vacchi, shoppa liniment och bars och snacka skit om BBB med resten av gänget som ska dit. Puss!

Hej.

Alltför länge sedan vi körde en cykeltävling. Och alltför länge sedan jag ritade ofta och mycket. Därför kör jag en win-win-tävling här – ni får chansen att förevigas, jag får chansen att ha nåt vettigt att rita!

Det är enkelt att delta. Det enda du behöver är att här i bloggkommentarsfältet kommentera vad du vill läsa mer om här på cykelkattenbloggen. Glöm inte att ange ditt namn. Tävlingen avslutas nu på fredag kl 12.00.

Vinnaren lottas ut. Utifrån vinnarens foto ritar jag en snygg tavla som jag postar hem till vinnaren. Jag står för frakten men också den konstnärliga friheten i val av material, ritmanér etc. Snygg och cyklig kommer du dock att bli, det kan grafiksnobben i mig garantera. Vinnaren meddelas här på bloggen och får då maila in ett cykligt foto samt sina adressuppgifter till cykelkatten@gmail.com. Lycka till!

Pepplåt förresten:

Tävlingen är nu avslutad och vinnaren kommer att utses under helgen. Tack ni som deltog <3

Cafécyklissan med rejäla lår måste ritas klar

Hej. Det är måndag och alltså dags för ett nytt litet schema för kommande vecka.

Träning

* Idag är jag självklart krasslig efter att ha hängt runt i Stockholms kollektiva trafik (slår aldrig fel!) så måste därför hållas fastbunden vid soffan med varmt te och damernas samt juniorernas CX VM som (i och för sig jävligt braiga) sällskap
* Imorgon fortsätter min uppstyrkningssatsning à la förra veckan! Förra veckan tränade jag som ni kanske vet såna prylar som bål, armar och sånt som komplement till den klassiska klubbspinningen och denna vecka fortsätter i samma melodi.
* På onsdag ska det hinnas med både jobb, träning och ett nytt ledarmöte inför den stora fina infokvällen vi i klubbens motionsledargrupp håller för våra blivande ledare (kom kom den 12 februari, bjuder på fika och elitcyklissföreläsning!)
* På torsdag intervalldödar vi benen
* På fredag dödar vi benen och resten av kroppen
* På lördag gäller distans av nåt slag – skidor eller cykel, det bestämmer kroppen! Blir det cykel så måste jag till söndag fixa en kortare styrstam.
* På söndag planerar jag också köra distans alternativt skidor, beroende på vad vädret bjuder på för skoj

Ordinary life

Veckans huvudmål är (förutom att hålla mig frisk) att försöka vända lite på dygnet så jag är på jobbet senast åtta och pigg i skallen – varje dag. Jag är trött på att jobba till sex-halv sju varje dag! Jag vill inte bara hinna med jobb – träning – sömn utan även hinna rita, skriva, pyssla – ja allt sånt jag tycker om men inte riktigt får till. Annat var det på plugg-fest-tiden – då hann jag med allt! utom träning just. Men så mådde jag ju också därefter, som en annan manodepressiv missförstådd konstnärstyp. Så veckans to-do gällande livet är:

* Fixa den där jäkla skåpluckan i köket som ju aldrig vill upp känns det som
* Producera minst en artikel på ämnet cykling
* Köpa mig en ny sminkväska
* Boka den obligatoriska mallisveckan
* Hitta billiga biljetter till Paris den 27 juli (eller den 26-28 förstås)

Vad ser ni fram emot med denna vecka?

Fanfanfan.

sitter på toan håller krampaktigt i tandborsten och ber till det ena och det andra. Egentligen borde jag vara nervös över att jag ska föreläsa på Sveriges äldsta universitet imorgon.

istället är jag livrädd och arg och ledsen och om än förhoppningsfull i ett… Eftersom jag nu återigen fått känningar av satans förbannade hals-jävla-fluss!

Nu hoppar jag in i sängen. Imorgon tänker jag vakna antingen frisk eller med vanlig klassisk förkylning i fickan.

Jag är Vos och mity sämsta immunförsvar är resten. Jag tänker vinna, måste vinna, har inte råd med några veckors sjukdom till.

håll tummarna för mig nu, gnattis på er!

Hej.

Nu sitter jag på tåget igen, denna gång på väg hem till Västerås. Med mig har jag minnet av en mysig helg som jag spenderat mest med den som aldrig missförstår mig, aldrig sårar mig (förutom när han råkar busa till och picklar mig oavsiktligt med nån vass leksakskant eller nåt), nån som aldrig frågar vaffan jag alltid tjatar om mitt jäkla cyklande – fast han inte lärt sig cykla än själv – min älskade lillebror J! Som fått sig i en fet lektion i skidstakning igår (all cred, var ju kramsnö ute!) av sin visserligen för tillfället skidlösa men dessvärre jobbigt pedagogiska storasyster, samt den största popcornbägarn han orkat stoppa i sig under filmen vi såg på bio igår (Frost, skitbra, prinsessorna i den äger bara).

Med mig har jag också ett nytt våffeljärn för belgiska våfflor (tack pärona) och det passar ju alldeles utmärkt. För jag har ju den (cykel)roligaste biten kvar av helgen – cyclocross-VM – sönderspoilat (tack Twitterberoende…) men ändock sjukt spännande.

Hörs i Västerås!

(det var trädgårdsmästarn som vann VM… nä då, som var mördarn förstås!)

er Katja

Vet ni, jag är inte rädd för döden. Jag har sett den, jag har känt den, jag ser ner på den för vad den gjort mot mig och jag förtränger den med gott samvete – men jag är inte rädd för den. Däremot är jag inget fan av av utdragen (icke-cykelbenmosrelaterad) smärta. Jag är en sån som alltid behandlas av sjukhus främsta läkare eftersom jag helt enkelt inte ger mig de första gångerna när “vanliga” läkare försöker behandla mig. Godis och narkos, då kan vi snacka! Och för att fixa mina tänder går jag förstås alltid till tandläkare som specialiserat sig på “barn med tandvårdsskräck”. Konstigt nog är jag dock inte speciellt rädd för cykelvurpor och sånt. Det får man liksom ta om man ska hävda sig inom sporten och hävda mig, det gillar jag.

Jahapp, festligt fredagsinlägg det här var då, din trista filosof till bloggare, tänker ni då.

Men jag vill bara varna er. Snälla, visa lite respekt för livet ihelgen. Trotsa den luriga bekvämligheten, lämna bilen hemma i helgen.

Igår eftermiddag var jag på väg till Stockholm. Tanken var att jag skulle åka skidor tillsammans med lillebror som har fått sitt första par. Jag har sett fram emot det, så jag lånade en väns bil och packade den full med pjäxor, underställ och annat skidmysigt.

Det hade snöat under dagen, men slutade vid tre-snåret. Jag lämnade jobbet vid fyra-snåret. Jag kände direkt att det var lite slirigt, men så har denna bilen inga dubbisar utan såna miljövänliga (?) vinterdäck. Men jag tänkte ok, jag kör väl i typ 70 km/h så borde det funka. Jo tjena! Bara nån km in på E18 började det yra, värsta snöstormen, massor med snö virrandes omkring och det värsta – hal is under all snö. Det gick knappt att se vägbanan. Till och med de vanligtvis hetsiga audis och bmw:ar körde i max åttio!

Plötsligt blev jag omkörd av en långtradare vars sida nästan smekte spegeln på saaben jag satt i. Det var inte många millimeter. Då tog jag ett beslut som jag förmodligen inte tagit för ett par år sedan. Jag hittade första bästa synliga avfart mot Enköping, åkte in i stan och krypandes fram med tvåan i, letade upp en gratis över-helgen-parkering. Packade med mig det som gick att bära. Tyvärr fick skidorna ligga kvar i bilen. Traskade ner till tågstationen, väntade tålmodigt in det entimmesförsenade tåget och slutade till slut skaka om “gasfoten”.

Så nu är jag i Stockholm, skidlös men med skinnet i behåll. Läser i VLT (Västerås lokaltidning) om gårdagens alla olyckor på E18 samtidigt som jag avundsjukt tänker på alla andra som twittrar om sina härliga spårupplevelser.

Men jag vill leva lite till. Och kära fina miljön får maka på sig, men dubb är ett måste på isiga vägar här uppe i Norden. Olycksstatistiken talar sina tydliga siffror. Men i slutändan så handlar det om att helt enkelt lämna biljäveln hemma. Och för min del – skaffa skidfodral så jag kan ta med mig dyrgriparna på tåget.

Nej, dö tänker jag i värsta fall göra fullproppad med bland annat choklad, kämpandes uppför någon alltför brant och vacker col. Inte ute på motorvägen, inlåst och hjälplös.

Lagom stelt att posa inne på gymmet…

Hej.

Saker och ting är i sin ordning just nu – de otäcka fyrorna (5 st) jag tvingade mina kära klubbkamrater till gjorde sitt och nu mår mina ben kalas igen! Eftersom jag hade lite bråttom när jag skulle göra listan blev det mest hetsig klassisk ebm och gothsynt och punk folks fick spinna till, lite ensidigt men å andra sidan – väldigt trevlig taktkänsla! Mitt nästa uppdrag blir att skaffa nån sjysst mixerapp för iPhone… om det ens finns till Spotify? Ni vet, är ju så svårt att hitta låtar som är exakt fyra (eller tre, eller så) minuter långa, vore skönt att kunna mixa ihop hela kalaset så man slapp klippa mitt i refrängen typ. Har ni tips på nån sån app som får ni gärna berätta för mig (har iPhone).

Ett urval av kära medspinnare

Nu ska jag packa ner mig själv och mina längdskidor i bilen och bege mig till Stockholm för att hänga med lillebror och diverse. Ska bli mysigt! Ha en superhelg nu. Puss!

Eftersom ni förmodligen F5-mmar ihjäl er under tiden jag leder mitt episka spinningpass så kan ni ju ta och lyssna på lite kvalitativ cykelmusik istället. Voilà – LE VELO!