Kategori: Okategoriserade

  • Walter tokköraren.

    T1-_pSvMkw4

    Djärve Walter skäms.

    Visste ni att den första någonsin polisjakten på en motorburen fortkörare skedde på en cykel? Britten Walter Arnold busade till och överskred den tillåtna hastigheten på 3 km/h med fyra gånger och uppnådde den skandalösa farten på hela 12 km/h. Som tur var hann den vakande konstapeln hoppa på sin tjänstecykel och stoppa galningen i tid. Svettigt – men effektivt.

    Det var 1896 det.

    Under tiden håller jag på och jobbar på racerapporten från helgens Basemile Snowdown-event. Ha tålamod och kör lugnt så länge.

    Puss.

  • The snow must go on.

    rockelstad

    Hej. Hemma nu, från en otroligt fin och trevlig helg i snöcyklingens tecken. Berättelsen (eller snarare, flera berättelser) kommer men nu ska jag däcka och njuta av att inte behöva gå upp i ottan och lycra upp mig. Skojar. Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet. Men natten är här, i sömnen vill jag räkna rådjur som hoppar över vägen mitt framför mina ögon.

    Det var slaskigt när vi körde hem i mörkret idag. Det vankas brunare vägar. Ännu mer snö som smälter bort undan våra däck. Vill inte att det ska sluta, must the snow go on.

  • En äventyrsredo torsdag

    16776081080_d81c99ce62_o

    Dra styret i gruset så skönt det är att sova ut ibland!

    Jag är i Stockholm på mys och jobb. Mest jobb, tyvärr. Älskar Stockholm trots att jag inte vill bo här. Men hemmastad är alltid hemmastad, även om nån rasse till bekant (inte längre bekant inte ens på Facebook och jag är ändå generös på Facebook) en gång påpekade att jag minsann inte är född och spenderat min tidiga barndom här. Vilken dumhet, att tro att man inte kan känna sig hemma där man inte är född och att tro att man inte kan känna sig hemma på flera ställen. Som mest hemma känner jag mig i en alpin stigning helst från åtta lutningsprocent och uppåt tack – och där är jag på sin höjd max en gång om året!

    Idag blir en lång dag. Först ska jag tjänstgöra klart, med alla småfixar och stormöten och någon lunch emellan. Sedan blir det tåget hem till Västerås och kanske cykla förbi Valle och hämta de där energikakorna som jag kan ha stor glädje av i helgen.

    Väl hemma blir det varm, skön dusch och sedan cykelfix. Tyvärr hann jag inte sätta på någon skärm i tisdags innan jag på onsdag morgon åkte till Stockholm. Därför måste det göras ikväll. Det, och packas inför Basemile Snowdown som startar imorgon! Gäller dock att packa smart – servicebilen är liten och ska få plats även med de ädla dryckerna. Måste också tanka in gps-rutterna i garminet.

    För er som vill kanske följa med en bit eller bara gå ur huse och langa lite varm choklad eller bara ropa allez så är de tänkta rutterna följande:

    ➳ Dag 1 (imorgon) ➳ Dag 2 ➳ Dag 3 ♛

    Jag är så förväntansfull, det kan inte bli annat än klassiskt episkt. Dels är det alltid spännande att cykla på nya vägar och bo på nya platser – det är egentligen då jag känner mig som mest hemma (på tal om). Och dels så ska det bli skönt att äntligen slukas in i cykeldimman igen. Att omringas av människor med samma passion för maskin och estetik som en annan. Att omringas av cyklister. Gudarna ska veta att jag behöver det just nu.

    (dessa högtravande ord kommer jag nog att behöva upprepa som en mantra när jag ligger där i lanterne rougen kall som en istapp, blöt som en disktrasa och tom som kvarg modell light smak naturell)

    Nu ska jag accelerera här. Puss!

  • Om Katja vore världshistorien

    cykelkatten historia

    Ja, inte var det skrivet i sten att denna
    lilla vilding skulle behärska det roterande hjulet!

    (Stenristning från tidiga stenåldern, omkring 2 300 000 år sedan)

    Ja, tänk om? Vi drar en snabb historisk genomgång, voilà!

    Stenåldern, samlingsbenämning på den äldsta
    och mest omfattande delen av människans förhistoria.

    (Källa: NE)

    Efter en vecka i Jönköping med några av sina nya jägar- och samlarkollegor och en del vackra vätternvyer vaknar Katja upp och gör slut med sitt dåvarande liv. Katja får för sig att hon vill åter börja cykla men hennes utveckling är på så låg nivå att hon inte ser skillnaden mellan en Biltema-tralla och en Världsmästarcykel från Crescent, som Katja tror fortfarande är det senaste skriet inom cykelvärlden.

    Bronsåldern, den period i C.J. Thomsens
    treperiodsystem för förhistorisk tid
    då bronsen var råmaterialet för redskap och vapen.

    (Källa: NE)

    Ivrigt påhejad av upplysar-Peter, skaffar sig Katja med hjälp av byteshandeln med sedlar en enstegsracer med Sora. Racern är tung. Katja är också tung. Racern, Katja och Sora väger tillsammans en hel del. Katjas utveckling är fortfarande så låg att hon cyklar med tunga skinnskor på platta pedaler. Katja är okammad, orakad om benen, okunnig och rädd, även om det börjar ljusna något, inte minst tack vare cykelmissionärernas insatser och den nylärda läskunnigheten.

    Under antiken formades det klassiska västerländska
    kulturarvet inom särskilt filosofi, konst,
    politik, astronomi och matematik.

    (Källa: Wikipedia)

    Katjas gudar är många – hon blandar hejvilt Craft med Nike och cyklar gärna med ryggsäck. Skymmer vi en och en annan spetsig troskant under trekvartsbyssorna? Inte längre! Cykelintresset utvecklas och tack vare de nya erövringarna och upplysningarna, i kombination med Katjas stränga uppfostran inom ämnena konst, filosofi och subkulturell astronomi – så karakteristiska för denna tidsperiod! – så överger hon vildingfasonerna och formar sin alldeles säregna cykelklädstil – stifft, grafiskt och utan en enda uns motionsglädje. Hon besöker för första gången Alperna.

    Medeltiden, benämning på den epok
    som ligger mellan den romerska antiken
    och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

    (Källa: NE)

    Medeltiden är en mörk, grumlig tid. Peter dör men Katja blir kvar, säljer instegsracern och köper sig en helsvart kolfiberhäst. Katja upptäcker att hon har svagt hjärta men starka ben, blir avhängd under nästan varje korståg men klänger sig ändå fast i barbarernas snabba klunga.

    Renässansen (av franskans renaissance, “pånyttfödelse”)
    är den period då medeltiden avslutades och
    antikens kulturarv sägs ha återuppväckts.

    Upptäcktsresornas epok var den tid när
    flera långa upptäcktsresor förändrade européernas bild av världen.

    (Källa: Wikipedia)

    Katja och hennes likasinnade cykelvänner följer i de gamla cyklisternas spår och cyklar en hel del motionslopp, land och rike runt. Katja upptäcker nya cykelländer, hon finner tryggheten i att aldrig finna någon ro. Hon har alltid varit en resenär – tack vare cykeln och de starkare benen kommer hon närmare de kulturerna hon tidigare enbart läst om i rullarna och i de dyrbara böckerna i huvudstadens bibliotek.

    Katja riskerar bli bränd som den potentiella häxa hon är i flammrött och tvingas färga håret blont igen. Typiskt kyrkans maktförsök! Istället för att träna inför häxbålen börjar Katja träna cyklistbålen.

    Upplysningstiden, även kallad upplysningen,
    var en kulturhistorisk rörelse i Europa under 1700-talet.

    Livskraften hämtades från naturvetenskapens framsteg.

    (Källa: Wikipedia)

    Katja upptäcker hur roligt det är att tävla i cykel. Hon är både påhejad och ifrågasatt – men som en någorlunda modern kvinna är hon van vid att de mörkare sedvänjorna och okunskaperna överlever även i de modernaste samhällen. Tävlandet är som kokabladen hennes vänner sjöfarare bringar hem från de nyupptäckta länderna – det är sött och beskt och beroendeframkallande i ett. För att ha råd med tävlandet arbetar Katja hårt och försöker lära sig om de nya naturvetenskapens framsteg för att optimera både sin kropp och sina tävlingsredskap.

    Industriella revolutionen, term som avser omvälvningen
    från agrarsamhälle till industrisamhälle, i första hand i Storbritannien
    men även industrisamhällets genombrott i andra länder.

    (Källa: NE)

    Katja börjar träna med hjälp av pulsband och lär sig att behärska de i början hotfulla rörelseanordningar i träningslokaler, så kallade gym-machina.

    Synen på det förflutna formas av de i samtiden rådande förhållandena.
    Med samtidshistoria förstås vanligen en historia som redogör
    för processer som ännu pågår och om förhållanden som ännu är rådande.
    Samtidshistoria skrivs av historiker som själva befinner sig innanför
    den samtida världen och därför ännu inte har fått distans till den tid som de skriver om.

    (Källa: Fil. d. R. Wadenström)

    Snödistans i söndags. Ben och core i måndags. Klena ettor-försök under spinningpasset igår. Träningsvärk idag. Vila idag och imorgon, trettio mil distans stundar i helgen. Kaos i själen, blir det cykel och kärlek eller bara cykel till slut? Ingen vet och det är spännande om än oroligt.

    Vi är mitt i.

  • Hej kompis, hur gör man en kompislapp?

    rawness_skarmzoner-1

    Rawness-crew förklarar hur man
    låter bli att vara ett arsel.

    Hej jag måste fixa en simpel men snygg kompislapp. Det börjar bli bråttom med att ordna det till helgens organiserade distansförlustelser så det finns ingen tid till att beställa sämskskinnslappar från Brooks lixxom. Speciellt inte med tanke på att jag kommer att ligga ute på jobb* onsdag och torsdag.

    Så jag slängde ut en cykeltwitterfråga igår: Vad kan man i nödfall tillverka en kompislapp utav?

    Eftersom jag fick så många bra svar på frågan så vore det synd att inte låta er ta del av dem – för den goda gamla inspirationens skull. Voilà!

    Johan tyckte jag skulle frisera en gammal bidon.

    Henrik och ett par till tipsade om att fästa på en assaver – en ständig vän i nöden.

    Björn påminde mig om att en bit av en gammal bilmatta också går att nyttja. Faktum är att passatens bilmattor börjar se ut som att de duger till just denna grej men inte så mycket mer…

    Andreas tyckte det gick fint med en böjbar Ikea-skärbräda och Magnus Den Cykeltokige berättade att han redan inhandlat en varsin sådan i kulörerna kräkgrön och rödorange.

    The Schitz hade en förträfflig idé om att nyttja bitar av gamla plast- och gummimattor.

    Anna sa att man kunde böja till en övningskörningsskylt (vilket ju egentligen would suit me best) och Elna tipsade om att det gick att använda en gammal burklock!

    Tony kom med en något mekigare men klart hållbar lösning: ta en gammal stänkskärm, skruva ihop med en självborrande plastskruv.

    Petflaska var något som låg flera, inte minst herr Rundtramp varmt om sjärtat.

    Mattias Thyr kom med en miljövänlig idé om ett gammalt mjölkpaket och bäste Cross-Markus tipsade om att det gick att köra med gammal hederlig silvertejp.

    Johan gjorde det enkelt för sig och använde en… kompislapp som det stod kompislapp på. Hur elegant?

    Klubbkompisen Thomas tipsade om att man kan använda en avklippt cykelslang, kanske så här.

    Kanontips eller hur? Ikväll ska jag skrida till verket – ni kommer förstås att få veta resultatet.

    Tack och puss!

    * eller egentligen bo hos päronen på Lidingö
    medan jag jobbar i Stockholm men
    ligga ute på jobb låter råare och häftigare liksom.

  • Cykeltankarna en måndag

    God morgon cykelbabies. Hur är läget?

    Nu ska ni få ta del av cykeltankarna som snurrar i min blonda skalle idag.

    Jag är lite trött i benen efter gårdagens runda som blev min första efter förkylningen. Hade tänkt att styrketräna ikväll men nöjer mig nog med någon timmes trainerrull och kanske någon coreövning eller två hemma. Så får det bli styrketräning med lite extra rull imorgon istället. En lite omvänd vecka faktiskt – inget klassiskt tisdags- och torsdagsintervaller-schema den här gången.

    Anledningen är att jag jobbar och umgås med familjen i Stockholm onsdag till torsdag och att jag vill vara fräsch till Basemile Snowdown som startar på fredag.

    Jag har ju varit lite orolig för om jag fixar biffen med lite väl få långa distanspass i benen men nu tänker jag att äsch, let it be som en annan Lennon <3. Det får bli som det blir, i mål kommer jag alltid dryg och envis som jag är. Speciellt med tanke på att vädret blir milt i helgen, närmare nollan än minus tjugo som det har varit ett tag nu. Däremot får jag tänka till en extra gång och ha med mig mycket energi. När jag kör mina vanliga distanspass så äter jag inte speciellt mycket, någon barbit hit och dit. Men ska man cykla långt och i grupp i dagarna tre så finns det ingen anledning att hungra sig slö. Tur jag har ett lass apgoda GCN-cykelkakor hemma hos Valle. Vi fabricerade dem en kväll för någon månad sedan och sedan bad jag Valle att stasha dem åt mig så länge – annars äter jag bara upp dem som efterrätt min onyttiga vana trogen. Men nu känns det som att det är dags att nyttja dem.

    Skärmarna ska också på. Eller i alla fall bakskärmen med en kompislapp till. Fått en masse bra kompislapptips på världens bästa Cykeltwitter:

     

    Blir det slaskigare före så är det osjysst att distansa utan bakskärm och kompislapp. Ridleyn som jag ska köra på har aldrig haft några skärmar och självklart smärtar det att beskärma henne (Ridley är min första sportcykel som faktiskt är en hon). Min tanke har egentligen varit att ha alu-Cube som vintercykel men Ridleyn är ju så mycket lättare och mer lättväxlad och jag inbillar mig att hon inte skits ner så mycket så länge det är snö. Ikväll ska jag testa att pilla på min befintliga Biltema-skärm (också en budgetklassiker som förgyller många cyklisternas vintervardag). Hoppas det funkar.

    Läget känns ändå under kontroll. Jag har ju värmesulorna så kölden är besegrad en gång för alla.

     

    Nu ska jag återgå till att vara smånervös inför dagens lilla icke-cykliga utmaning – vårens första föreläsning på högskolan. Nu är det ju inte första gången jag föreläser men det händer så sällan att jag hinner liksom avvänja mig mellan gångerna. Nåväl, de är ju bara sextio studenter och jag är propert klädd. God save the cat!

    Puss.

  • Ett gäng distanstimmar med golvvärme.

    24410700186_1e5ab82248_o

    Dagens outfit:

    – min Rapha softshellvinterjacka (tack päronen <3), under den Café du Cycliste-långärmisen, under den mitt hemska för långa underställslinne

    – mina gamla Rapha winter tights, under dem gamm-bibsen från Craft, knävärmare samt yllesockor

    – på halsen yllebuff, på huvve Rapha vintermössa med täta öron,
    mitt ventilerade S-Works-vurpollon samt POC-brillor

    DSC_5259bw

    Dagens cykel:

    – min Ridley X-Fire med Schwalbe Winter-dubbdäck.
    Hade kanske räckt med enbrt dubb fram idag – så tätt packat var det.

    DSC_5262bw

    Dagens handske:

    – Mina lobstergirls, Hestra Wool Terry

    Dagens låt på hjärnan:

    Galgvisan från senaste Tarantino vi såg igår

    DSC_5264bw

    Dagens ben:

    – Klena och tröga efter förkylningsdippen. Är ändå
    glad att jag tog mig ut, alltid alltid värt.

    Lämnade pulsbandet hemma ty så eländigt hoppig puls den här vintern,
    mojosänkande.

    23808704964_e172d5f075_obw

    Dagens fötter:

    – Varmare än någonsin, för idag cyklade jag med den nya budgetsnackisen
    Rubicson-sulor från Kjell & Co.

    Vad gjorde jag innan värmesulorna fanns?

    Puss och Strava här.

  • The cold next door, is such a whore

    IMG_1754

    Jag är krasslig. Det stör mig. Blir kanske ingen cykling i helgen. Det dödar mig. Men det som inte dödar härdar. Softade igår kväll. Softar idag. Kommer troligtvis behöva softa imorgon. Lite ironiskt med tanke på mitt blogginlägg om att längta sig fördärvad till de där två enda långdistansdagarna. Jag är nu något orolig för Basemile Snowdown-helgen om en vecka. Har tyvärr inte fått till ett enda femtimmarplus-pass ute i den här vinterkylan ännu. Och visst, även om målsättningen med Snowdown är att helt enkelt genomföra det så gott jag kan så är inte 335 km att skoja bort om föret är tungt, graderna låga och de i bagaget riktigt kalla distanstimmarna lite för få. Jag har sett fram emot den här helgen som ett slags formtoppningshelg med två rejäla distanspass. Nu blir det tyvärr inte så, hälsan har svikit mig. Jag måste se realistiskt på saken och blir jag inte bättre idag och får inte till någon bra cykling i alla fall på söndag så kommer jag att sälja min biljett till någon mer förberedd.

    Men vi ska inte deppa än. Jag kanske inte blir mer än just småkrasslig och blir jag så illa tvungen att hoppa Snowdown så har distanståget inte gått än. Vintern är lång och tuff i år, men det är Katja också ❆

    Vad ska ni göra denna vintriga helg? Puss!

    Inläggtiteln har inspirerats
    av denna gamla goding

  • Hur bör ett perfekt cykelcafé vara?

    lemond

    Fyller på och bildar kö
    på Le Mond under stockholmsdistansen i somras

    Vi cyklister är ena fikaconnoisseurer. Få subkulturer bidrar till fikaställenas tillväxt som cyklisterna. Subkulturen cykelbloggarna är förmodligen värst av allt. Vi cykelfikar oss fördärvade och bloggar gärna och ofta om fiken och de gudomliga bakverken som radas upp framför våra svettsaltiga cyklistnunor så fort vi öppnar dörren.

    Men hur ska ett bra cykelfik vara? Så här tänker jag mig ett perfekt cykelfik:

    ☕ Luftigt med gott om sakytor. Vi cyklisterna gillar att bre ut oss. Dessutom finns det ju alltid saker att ta av – handskarna, yllekragarna, vindsjackorna. Bordsytorna dignar av alla bakverk och våra sportmaterial så som cykeldatorer, glasögon och kartor.

    ☕ Nischat. Helt enkelt för att det ska vara lite småspännande i sig att cykla förbi just detta fiket. Det kan vara känt för sitt gudomliga bröd – som Köpings Stenugnsbageri, för sitt tema – som hästfolksfiket Markan i Strömsholm, för sitt natursköna läge, för att vara ett äkta cykelfik – som Le Mond på Söder i Stockholm, eller för något annat minnesvärt.

    ☕ Reko. Att cykla sig och naturen frisk för att sedan trycka i sig säg, palmolja känns ju bara helfel. Det behöver inte vara extremtsuperdupereko på allt. Men hembak själva med rapsolja och vanlig svennevetemjöl i alla fall. Man vill ju liksom leva lite som man lär.

    ☕ Gott. Hellre enkelt och sparsamt men gott än flott och intetsmakande. En självklarhet – men också en konst.

     Prisvärt. Jag vill helst inte att någon person ever avstår att åka med i min cykelgrupp (leder ibland fikacykling sommartid) för att den inte har råd med det gemensamma fikat. Hur lyxigt och “cykligt” stället än är. Cykelsporten är segregerad redan som den är. Samtidigt kan jag också förstå fikaägarna – det är knappast billigt med hyrorna, profileringen o d utgifterna, särskilt i de större städerna. Men 39 spänn för en kopp vanligt kaffe? Ta mig härifrån eller erbjud ett billigare alternativ.

    ☕ Cyklistvänligt. Som cyklist ska man känna sig sedd och välkommen. Fotbollssändningen ska stängas av till förmån för belgiska crossloppen… Nädå. Men alltså, man ska inte känna sig som ett ufo bara för att man inte har finkostymen på. Det ska finnas ett bra cykelställ så man har bra uppsikt över cyklarna inifrån. Eller en inneyta för att förvara sin dyrgrip. Man ska välkomnas även efter en skitig runda. Det ska till och med finnas en lånegolvpump. Kostar pyttelite för caféägaren – men vilken service för oss pedalfolket!

    ☕ Med gott om – eller i alla fall minst två – toaletter. För den smidiga och eleganta tömningens och påfyllningens skull. Och för att de övriga cafégästerna inte ska börja hata oss för den stadiga och sorliga köbildningen.

    Vad säger ni då, hur vill ni ha ert perfekta cykelfik? Har ni en favorit hemma i Sverige eller utomlands? Tipsa mig!

  • Aurore polaire ?

    IMG_1823

    Hej folksis! Ännu en snöig onsdag men inte en ljus distanstimme i sikte. Jag måste säga att det var en omställning när den sorglösa semesterveckan med all cykeltid i världen på sig (i några dagar i alla fall) tog slut och det slog mig att nu kommer vardagsträningen ske i mörkret ett bra tag framåt. Egentligen är det rätt logiskt och bra att det är så – mörkret inbjuder till både kontrollerade inomhusintervaller och mysig gymtid – men jag kan ändå inte låta bli att ha lite småångest över att en normal vecka innehåller bara två riktiga distansdagar nämligen lördag och söndag. Och då ska ju allting klaffa.

    mycklinge

    De här korten är från söndagens pass – ett teknikmässigt fiasko i nysnon på gamm-isen då mina Schwalbe Winter-dubbdäck gjorde allt för att slira mig av de spåriga vägarna och jag hade för svaga linser och såg ungefär hälften av det vanliga (är inne i en ny linsutprovningsperiod just nu) och var för rörig i skallen (privatlivets vedermödor, påverkar även ett vinterpannben som mitt) för att som annars kaxigt ta mig an föret som en utmaning. Alltså just en sådan dag då det inte klaffade någonstans. Jag klickade ur oförskämt många gånger, stannade till och bökade. För att inte sabba träningen helt så lämnade jag sällskapet och begav mig till de stadsnära cykelbanorna som var bättre plogade för att på egen hand späka benen istället för tårkanalerna. Men hu så vackert det var ute. En sann vinterdröm, särskilt om jag hade varit klok nog att ha bytt ut framhjulet till ett dubbfritt men grövre mönstrat däck, typ mitt vanliga Grifo Challenge.

    I helgen som kommer måste minst två rejäla distanspass till. Låt oss hoppas på ett snabbt före. Kommer förresten kanske få min födelsedagspresent aka min nya vinterjacka idag. Sällan har ett cykelplagg varit så efterlängtat som detta.

    Puss.