Författare: ck-admin

Fatta Breaking Bad om det stod
Removes grease, gunk and crime istället?

Hej.

Det är alltid trögt att komma igång men när man väl gör’t då jäklar! Jag verkar vara inne i en riktig rensningsrage-period just nu. Igår kväll bestämde jag mig för att det fick vara nog med att vara sjuk, kavlade upp them Barbour-ärmarna och dammsög den goda passaten. Ikväll kommer nämligen en potentiell köpare och snälla – håll tummarna för att åket blir sålt. Det är en grymt trevlig bil och jag känner mig alltid cool när jag rattar den (och var inte vi lagledarduon Birjer & Katja coolast i följebilsklungan under Scandinavian Race då åket fick leka följebil?) men är man en blivande mor så vill man ha en lite modernare bil. Känns liksom bättre psykiskt då. Hur som! Jag dammsög bilen och tvättade den ren invändigt. Nös fram till midnatt men så värt för bilen skiner nu.

Sedan blev jag av med mina underbara tävlingshjul :'( som bäste AK hade handbyggt åt mig. Hade egentligen tänkt låta dem ligga och vänta på min racecomeback men när en cykelkompis annonserade ut hjulbehovet så slog det mig att herre, hellre hon får dem att träna/tävla på än att de ska ligga och förtorka i min källare. När det väl är dags för comebacken så får AK bygga ett par nya, ännu fränare hjul helt enkelt!

Efter hjulförsäljningen vattnade jag mina martyrer till blommor och såg mig omkring i mitt kombinerade vardagsrum/cykelrum. Nu var det inte många tävlingsprylar kvar hemma. Racern är såld och tränar för Vättern i Stockholm. Hjulen tillhör en femtioåring som kickar de flesta tjugoårings asses på asfalten. Ena hjälmen sitter på en cool stockholmsbrutta. Storlek S-kläderna är returnerade (tack öppet köp!) och inga nya tävlingskläder är beställda. Kvar stod jag med en ultegrakassett i handen. Den hade suttit på bakhjulet. Jag gick in i mitt lilla kök. Omsorgsfullt sänkte jag ner kassetten i en plastback och sprutade med Limon Velo. En underbart god citrusdoft spred sig i det lilla utrymmet. Alla rengöringsmedel borde dofta naturliga paradisfrukter!

Kikade sedan i mina verktygslådor. Så många till synes onödiga men för varje cyklist oumbärliga (även när vi inte använder dem) prylar. Diverse små kopplingar. Omaka styrpluggar. Udda avdragare. Ett trasigt (men går nog att laga) växelreglage. De tingen är inte till salu och inte till bortskänkning. För även om tävlingsbenen vilar så slår tävlingshjärtat. Och de riktiga mekaniska sakerna som blänker och låter är de bästa leksakerna för både stora och små eller hur?

Puss.

tips ett. MyWindsock. Genialt eller onödigt, avgör själva. Men kul grej hur som. Jag måste själv erkänna att det har hänt att jag har “råkat” cykla genom ett visst stravasegment när jag vetat att vinden låg bra. QOM på denna skönhet till exempel togs inte i motvinden precis. Laddar jag upp segmentet i vindsockan så får jag en massa info jag kan göra precis vad jag vill med. Offline-tips: Saliva ett valfritt finger och höj det i vädret. Dit det kyler blåser vinden. 

Bild från förra årets podium – härifrån.

tips två. La Flèche Wallonne. Herrarnas pågår just nu och finns på Eurosport, damerna har kört färdigt för idag. Året är 2017 men ASO som står bakom Pilen är världens största och pengastinnaste tävlingsarrangör “kan” av någon anledning ändå inte greja en officiell livesändning av en av vårens viktigaste cykeltävlingar som har gått sedan 1998. Jag har i alla fall följt tävlingen via @ellacyclingtips på Twitter. Vill ni läsa mer om damernas tävlingar i år så har jag gjort en guide här. Offline-tips: Vill du påverka? Dela – diskutera – skriv till Eurosport/arrangörerna – åk och se på tävlingar – börja tävla själv.

tips tre. Jerseypsykadelika från Twin Six. Är man en liten stilren fegis som en annan så har de en hel del blockfärgade och enfärgade tröjor. Hittade märket av en slump (sökandes efter sockor med kattmotiv… eh…) så har ingen aning om kvalitén eller så men gillar kreativiteten och flummet. Offline-tips: Batik är rätt hett igen. Just sayin…

tips fyra. Vasakronans nya Cykel och service-satsning. Tanken med satsningen är att via abonnemang underlätta cyklingen för Vasakronans hyresgäster och de närboende. Det rör sig om bland annat säker förvaring för cykeln, cykelservice via Cykloteket Service Store, dusch-, tork- och ombytesmöjligheter och lånecyklar till dem utan egen hoj. Än så länge finns det bara en fullskalig anläggning i Stockholm och den ligger på Mäster Samuelsgatan men hoppas det blir succé och ett startskott för fler liknande anläggningar och då inte enbart i Vasakronans regi. Tills vidare – creds!

tips fem. Grand Tour – en pyssel-/målarbok för cyklisterna. Idag är det ju sjukt poppis med sådana sirliga målarböcker för vuxna. Böckerna är oftast väldigt vackra men det är idel natur-, djur- och modebilder. För mycket myspys, för lite cykel helt enkelt. Men nu har illustratören Richard Mitchelson fyllt nischen. Boken kretsar kring de tre klassiska Grand Tours och man kan både pyssla och lära sig lite cykelhistoria på köpet. Jag är förtjust. Finns på bland annat Bokus.

Puss och det var dagens fem, hoppas ni gillade!

Det känns så himla annorlunda. Tomt? Ja, kanske känns det lite tomt utan en digital flygbiljett till min älskade apelsinö i den mobila fickan. Eller till något annat ställe som bjuder på berg, hav, klara färger, fantastiskt starkt kaffe latte (på dubbelespresso och med minimalt med mjölk, och i en liten glasmugg förstås) och torra prassliga ödlor som springer över vägen rakt framför ens hjul. Nu svär jag i min egen kyrka men det är faktiskt inte själva cyklingen som jag saknar just nu – utan den heta, saltstinna luftens och den oändliga horisontens evighetslöften.

Samtidigt vet jag att det är här jag ska vara just nu. Här hemma, med min Jonas och vår fantastiska bäbis som växer till sig dag för dag. Här är luften kall, och min hals är fortfarande något förkyld. Här är min lägenhet med sina slitna trägolv att trampa runt på. Här någonstans är vår nya lägenhet, den som vi inte hittat än men som vi letar efter i lugn och ro. Här lever min lilla familj och öarnas och apelsinöarnas evighetslöften får allt locka några andra i vår, för vi haft fullt upp med att skapa här hemma.

Så jag sjunger sånger om fjärran länder och havet och bäbisen dansar i magen.

Notera de uppknäppta vintertightsen.
Ett hett gravidcykelklädtips helt klart.
Fler kommer snart!

(bilden är gårdagens så klart, idag gäller morgonrocken)

Hej och välkommen till lya ciclista sjukstugan. Jag är hemma med halsont och har mycket tråkigt. Att vara hemma dagtid utan att ha gjort något före eller ska göra något efter är typ det tråkigaste som finns även i friskt tillstånd (jo, jag har varit arbetslös) men att inte ens kunna trösta sig med en promenad suger. Så jag plågas. Försöker läsa böcker men de jag har påbörjat nu verkar tråkiga trots hypade. Kan bero på halsontet förstås, allting känns tråkigt.

Har i och för sig åstadkommit en bra sak idag. Nämligen slörensat i skåpen och lådorna och fått ihop hela sex stora kassar kläder, skor och andra mjuka paket att köra iväg till Myrorna. Äntligen går det att komma in i den lilla garderoben jag har i sovrummet och det känns lite gladare i själen. Jag har aldrig varit någon storshoppare eller gillat samla saker som inte har något för mig historiskt värde utan det mesta är sådant jag har fått i fel storlek, eller inte kunnat ha av någon annan anledning. När vi kom till Sverige dröjde det kanske ett år innan vi fick råd att köpa en andra (förutom den jag hade på mig) stickade tröja till mig och så småningom handla fler men jag kan inte komma ihåg att min “tröjbrist” störde mig då. Så varför äga tio om man har två som sitter fint och värmer? tänker jag än idag och sliter glatt ut de plaggen som väl sitter bra tills de ibland får hål (↑ som understället däruppe) och lite till. Inte för att jag är snål eller så utan för att… orka?

Jag kommer ihåg den där tröjan förresten. Rosa, hög fluffig krage, hundrafyrtionio kronor på lyxigaste H&M. Sådana var på modet då. Den flottaste jag sett och ägt, om än något svettig ty syntetisk men äsch, petitesser när man är femton år.

På tal om varma tröjor så har jag faktiskt spart två varmare tröjor med cykelmotiv som jag kommer att lägga ut i den grymma facebookgruppen Cykelkläder för tjejer. Ska även lägga ut lite andra cykelplagg där, så håll utkik!

Nu tryter energin igen, ska fortsätta vila blä tråk suck. Orkar kanske höja styret på Ridleyn ikväll, gravvisanpassningen ni vet. Eller titta på när Jonas gör det…

Puss och hoppas att ni är friska och glada!

Hej!

För det mesta får ni ta del av mina braiga cykeldagar här på bloggen. Nu under graviditeten, alltså. Det beror förstås inte på att jag utelämnar det mindre glittriga utan för att jag numer helt enkelt avstår från att cykla om det inte känns bra (och för att jag är en naiv och tacksam idiot som ser det fina i det mesta typ). Idag är en dag då jag kanske borde avstått men jag hade inte cyklat utan mest helgdegat på tre dagar och ni vet ju hur man mår då liksom. Rastlös och en liten pest både för sig själv och omgivningen.

Så jag iggade den metalliska känslan i halsen, drog på mig de första bästa… okej, de sista rena bibsen och vintertightsen, tog Jonas under vevarmen så att säga och så for vi ut ur stan med Strömsholms Markan och hästläpparna (de med sylt och vanilj, har blivit något av en udda gravidcraving för mig) som destination.

Snacka om en failtur! Allting gick snett. Bortsett från den dryga halskänslan som gjorde att kroppen surnade till så fort jag tryckte på det lilla minsta så hände följande. Bibsen var förstås för små och för tighta mot magen. Hade ju glömt att det var just därför de låg längs inne i byrålådan. De tryckte något djävulskt mot magen som i sin tur (?) tryckte mot urinblåsan konstant så detta var min vanligaste utsikt under turen:

ett underifrånperspektiv så att säga.

Kissnödig och missmodig och stel som en pinne för att undvika trycket och obehaget stålsatte jag mig ändå för benen var ju trotsigt kalaspigga. Då pajade Jonas jackas dragkedja. Ungefär samtidigt började det blåsa isande kallt och solen gömde sig för gott. Vi beslöt oss för att genskjuta och fara hem. Det kändes helt ok men tanken på den missade hästläppen (den med sylt och vanilj) smärtade ändå. Mer än halsen faktiskt.

Tur vi cyklade förbi macken vid Hammarbyrampen och tur de hade både svart kaffe och donuts. Inte i närheten av hästläpparnas friterade gudomlighet, men heldugliga för ett par stelfrusna cykelsjälar.

Lya ciclistan känns otroligt välkomnande idag. Golven doftade fortfarande Gysinge linoljesåpa som jag hade skurat dem med imorse, det var ljust och tyst och duschen bjöd på en stunds helande njutning.

Det må inte blivit min cykeldag idag – men de tre kämpiga mil ute hade nog gjort det skönare att njuta resten av dagen.

Puss och hoppas ni haft en glad måndag i detta småhemska aprilvädret!

English: Today was not my cycling day. The bibs were too small for my growing baby bump (and my bladder), my throat began to hurt, the zipper on Jonas’ jacket broke in the windiest section and so on. 1,5 hour later we were happy to finally be back home!

Hej.

Oavsett hur fåfäng man är som person så är man en levande människa som blir torr, narig, svettig, skitig och på andra sätt påverkad av att vistas och särskilt träna utomhus. Det sliter på huden och om vi bortser helt från det kosmetiska så blir det helt enkelt obehagligt när huden är torr, spänner och fnasar. Förutom det torrluftade kontorsjobbet så är jag mycket ute och utsätter huden och håret (ett eget kapitel) för sol, vind, svett och vatten. Överlag är jag en aktiv person som kanske till vardags inte riktigt prioriterar den tiden som noggrant smörjande och målande och diverse flerstegsprocedurer tar. Därför uppskattar jag dryga, snabbverkande och fräscha produkter som helt enkelt gör sitt jobb. Hittar jag någon produkt som jag gillar – oavsett märke eller “könstillhörighet” så fortsätter jag köpa den.

Nedan berättar jag hur jag skyddar jag min torra till kombinerade hy under utomhusträningen. Obs obs, produktexemplen är med helt enkelt för att jag har testat dem och gillar dem.

I kylan och blåsten:

Om jag ska cykla ute i kyla eller rusk så smörjer jag in ansiktet med en rikligt fuktgivande, fet kräm.

Det finns många feta kroppskrämer men jag rekommenderar inte att använda dem i ansiktet – förutom kanske på nästippen och runt näsborrarna som tenderar att bli som mest utsatta! Den feta fuktkrämen måste ge mycket fukt och utgöra en skyddande hinna utan att täppa igen porerna.

Body Shops Heavy-duty Face Protector (2) funkar bra så här på våren. Weledas Cold Cream (5) gör ett grymt skyddjobb eller om man har en riktigt torr hy.

⭐ På språng

I fickan ligger ett klassiskt Apotekets Försvarets-stift (6). Jag föredrar originalet men det en uppsjö liknande salvor. Kruxet är att inte missbruka utan smörja in enbart vid behovet.

 I solen:

Cyklar jag en solig dag måste jag skydda både kroppen och ansiktet från solens skadliga strålar.

Jag är inte alltför intresserad av att bli mycket solbränd, men även om man är det så bör man inte skippa solskyddet för att “det tar bättre då”. Vistas man mycket ute i solen så blir man solbränd trots allt solskydd i världen och solkrämen gör att man inte bränner sig och flagnar bort brännan istället för att bygga upp den.

Innan cykelturen smörjer jag in så gott som hela kroppen med en solkräm med minst faktor 30. Precis som med andra krämer så är det bäst att smörja ansiktet med en särskild ansiktssolkräm och där tycker jag antingen Apotekets Solcreme Ansikte eller Cliniques SPF 50 Sunscreen Face Cream (3) är bra.

En aloe vera-gel (kolla efter så hög aloe verahalt som möjligt) som till exempel Urtekrams Aloe Vera Gel (1) är en skön lättnad för huden irriterad av solen eller annat.

⭐ På språng

Med mig i jerseyfickan har jag ett litet solstift typ Vichys Idéal Soleil (4) att bättra på skyddet med på de särskilt känsliga ställen som nacken. Sådana säljs på ungefär samtliga apotek utomlands så ingen fara om man glömt sticket hemma.

Inte så värst avancerad rutin eller hur? Lite mascara på franstopparna, fram med skrattrynkorna så är jag redo för vilket äventyr som helst.

Hur tar ni hand om er hud under träningen? Har ni några produkter ni vill tipsa om? Är det något ni inte rekommenderar?

Puss.

(och rubriken kommer förstås från vår cyklisternas bästis chamois crème som appliceras på inget annat än just mellan skinkorna)

Känner speakern intervjuobjektet så
får hon ställa lite extra kniviga
frågor, eller hur? (SméCrossen 2016, pic Jonas)

Slänga käft är vi i alla fall världsmästare på!
(i Contis nya fina lägenhet, pic jag)

Idag är minsann ingen dussindag – idag är Tonys födelsedag!

Tony är en av mina allra bästa vänner. Hela tvåhundratrettiosex gånger förekommer han som Tony eller Contis* på bloggen, bara en sådan grej.

I fem år har vi känt varann jag och Tony, och gjort en hel del tillsammans. Mest cyklat förstås men också rest, käkat, skrattat, gråtit ihop, gnabbats och även bråkat, surat på varann, förlåtit varann och accepterat varann. Kånkat varandras grejer, skjutsat varann, stöttat varann i vått och torrt och lerigt och skitigt och ishalt.  Somliga säger att vi är superlika medan andra undrar hur så olika typer som vi kan vara sams. Och det är väl kanske där hemlisen ligger. Sams är vi långt ifrån alltid, men vi har då aldrig tråkigt ihop! Varken som polare, som cykel- och lagkamrater eller som kollegor. Jepp, det är tryggt med en bästis några kontorsstolar bort.

Grattis Tony och du vet i vilken låda chokladen ligger.

* Ursprunget till Contis-nicket är lite oklart. Det kan bero på vår väns uppsyn i Contadors Tinkoff-ställ runt 2014. Jag har själv varit med om när cykelfolks skrikit Ey, Contador! efter Tony cykeldefilerandes på den mallorkinska strandpromenaden. Det kan också hittats på av Johan som gärna ger cyklister coola proffsklingande smekisar. Tony själv kanske kommer ihåg och kan berätta..?

Lika stark som jag kände mig i förrgår, lika klen och trög kände jag mig igår. Det hade funnits en plan att hoja en timma eller två innan vi for norrut men jag vaknade sjukt tidigt, pigg i huvvet men trötten i kroppen. Ute var det närmare nollan, blåste och snöade. Gravidkroppen vet bäst och igår visste den bäst i att låta bli cyklingen så vi lät bli. Istället tog vi en tidig buss till Uppis, fikade morotskaka, spanade in lite böcker, handlade lite och for sedan vidare mot Tierp och sedan Hedesunda.

Resten av dagen gick åt att vila. Vilket viloproffs jag har blivit! Kommer förstås aldrig nå vissa kompisars (host host coach Tony) slapparkonstnivåer men ändå, att jag klarar av att gå och lägga mig och vila mitt på dagen bara så här liksom. Inte sova kanske – dit är vägen lång tyvärr, hur mycket jag än försöker lära mig somna spontant så går det inte i friskt tillstånd – men bara softa. Så skönt!

På kvällen sken plötsligt solen och trots att det nu var minusgrader så var det ljuvligt att traska ute en sväng innan läs- och sömndags.

Älsk på de lugna men ändå stillsamt upplevelserika dagarna som gårdagens. För få, men just därför extra värdefulla.

Puss!

Alltså är det aprilväder eller aprilväder ute? Kolla på bilderna – nog skulle det kunna föreställa höst om man bortsåg från det lilla gröna här och var?

Men självklart var det vår!

Och självklart var jag cykelsugen, åh så cykelsugen. Tur att Anna var det också. Gårdagens runda blev belöningen för en tuff period – och en perfekt kickoff för ledigheten. Svinkallt var det, och blåsigt. Men vad gjorde det när vi gjorde det vi älskar i ett alldeles lagomt tempo, och på de oavsett årstid fina vägarna – välbekanta som för mig nya – till tonerna av snack och däckmönster mot gruset och asfalten?

Efter ett par timmars stabilt cyklande med rimligt mycket gravvis- och motvindsflås och en perfekt kisspaus på Frösåker golfklubbens flotta toaletter (merci) så drog vi hemåt och degade med kaffe och snacks. Snart kom bäbisfar hem med massa gott käk och vi lagade en finfin middag och så mer snack och dega på det.

Vilken underbar helgstart, nu drar vi mot gästrikekogarna. Puss! Strava här och jo, det är självklart fortfarande kul med QOM, speciellt oväntade sådana.

Så himla tung och loj, omöjlig att få upp ur sängen i tid! Ramlar in i köket, hårburret står upp, ögona är oseende, skägget snett, kroppen sover än. Får en lätt puss på magen.

Svart kaffe. Sluta spela Nintendo under frukosten!

Men du sitter ju med tidningen?

Och jag går och leder min svarta biltematralla och du leder din svarta awol och jag kan inte låta bli att småskutta ibland, och ibland när vi råkar pussas i otakt så slår läpparna mot varann

AJ!

Och jag saknar skydd mot separationer och jag har lärt mig att formellt kunna säga hejdå och du far iväg mot dina jobbäventyr.

Och jag vet, med dig vet jag, att vi ses på kvällen. Och jag fylls med glädje.

Skickar sms. En gullig kattunge som är blind och svansen är triangel. En unge som röker med en läbbig påskhöna bredvid, kortet är svartvitt. Kort fråga om en bokad tid.

Den korta pausen mellan möten på jobbet, passar på att kissa, blunda, åter fyllas upp av värmen. Värmen har bott i magen ända sedan vi hånglade i din retrosoffa till tonerna av någon domedagsmusik. Och fastän jag ville bli din inredning så slog jag an med en pryd ton och drog hem för att typ sova, men det var ju sista gången.

Jag är rädd om dig, dagligen rädd om dig. När jag somnar om natten så ber jag min vanliga simpla bön där jag så länge jag minns i tur och ordning nämner dem jag ber om att få behålla, få se glada, friska, lyckliga. Du är med i den bönen.

Du ligger med ryggen mot mig med nackfluffet ständigt utsatt för pussanfall, min mage som har sitt perfekta rum i den utsökta krökningen av ländryggen.

Jag ligger och bearbetar de senaste nyheterna jag har läst, på hur jag ska lösa något jobbproblem, på det helfestliga och helmärkliga att det jympar en hel egen person inne i min mage, vilken helg som passar bäst för mig och brorsan att åka till Göteborg, och om boken jag läser nu blir bättre senare eller om recensenten har sämst smak.

Jag drar lite extra hårt i polisonghåret och väcker dig bara för att fråga

Sover du?

Åh jag har precis somnat.

Kommer allt bli bra Kärlek?

Ja, det kommer det.

Säg jag lovar!

Jag lovar.

Sedan somnar jag, och jag drömmer mina drömmar och då och då springer jag och kissar.

Kallt om fossingarna, kallt porslin mot hakan. Jag är kvar i drömmen, åh nej, kommer de att tvinga mig att fly staden? Spring, spring, det är åter krig och hon skriker och jag måste rädda henne

Vaknar upp, kriget är över. Du har bytt ställning, jag stoppar om dig. Du tar hand om mig varenda sekund av vår tid, ihop som isär. Det finns mycket litet ont som jag inte kan bota genom att tänka på dig.

Kalla det vad ni vill.

Jag kallar det att älska Jonas Wiking.