CYKELKATTEN

Katjas blogg om cykel, liv och kärlek.

I väntan på kattungenKatja om kärlek

Jag kallar det att älska Jonas Wiking.

Jag kallar det att älska Jonas Wiking.

Så himla tung och loj, omöjlig att få upp ur sängen i tid! Ramlar in i köket, hårburret står upp, ögona är oseende, skägget snett, kroppen sover än. Får en lätt puss på magen.

Svart kaffe. Sluta spela Nintendo under frukosten!

Men du sitter ju med tidningen?

Och jag går och leder min svarta biltematralla och du leder din svarta awol och jag kan inte låta bli att småskutta ibland, och ibland när vi råkar pussas i otakt så slår läpparna mot varann

AJ!

Och jag saknar skydd mot separationer och jag har lärt mig att formellt kunna säga hejdå och du far iväg mot dina jobbäventyr.

Och jag vet, med dig vet jag, att vi ses på kvällen. Och jag fylls med glädje.

Skickar sms. En gullig kattunge som är blind och svansen är triangel. En unge som röker med en läbbig påskhöna bredvid, kortet är svartvitt. Kort fråga om en bokad tid.

Den korta pausen mellan möten på jobbet, passar på att kissa, blunda, åter fyllas upp av värmen. Värmen har bott i magen ända sedan vi hånglade i din retrosoffa till tonerna av någon domedagsmusik. Och fastän jag ville bli din inredning så slog jag an med en pryd ton och drog hem för att typ sova, men det var ju sista gången.

Jag är rädd om dig, dagligen rädd om dig. När jag somnar om natten så ber jag min vanliga simpla bön där jag så länge jag minns i tur och ordning nämner dem jag ber om att få behålla, få se glada, friska, lyckliga. Du är med i den bönen.

Du ligger med ryggen mot mig med nackfluffet ständigt utsatt för pussanfall, min mage som har sitt perfekta rum i den utsökta krökningen av ländryggen.

Jag ligger och bearbetar de senaste nyheterna jag har läst, på hur jag ska lösa något jobbproblem, på det helfestliga och helmärkliga att det jympar en hel egen person inne i min mage, vilken helg som passar bäst för mig och brorsan att åka till Göteborg, och om boken jag läser nu blir bättre senare eller om recensenten har sämst smak.

Jag drar lite extra hårt i polisonghåret och väcker dig bara för att fråga

Sover du?

Åh jag har precis somnat.

Kommer allt bli bra Kärlek?

Ja, det kommer det.

Säg jag lovar!

Jag lovar.

Sedan somnar jag, och jag drömmer mina drömmar och då och då springer jag och kissar.

Kallt om fossingarna, kallt porslin mot hakan. Jag är kvar i drömmen, åh nej, kommer de att tvinga mig att fly staden? Spring, spring, det är åter krig och hon skriker och jag måste rädda henne

Vaknar upp, kriget är över. Du har bytt ställning, jag stoppar om dig. Du tar hand om mig varenda sekund av vår tid, ihop som isär. Det finns mycket litet ont som jag inte kan bota genom att tänka på dig.

Kalla det vad ni vill.

Jag kallar det att älska Jonas Wiking.

Dela detta inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

3 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.