Hej!
För det mesta får ni ta del av mina braiga cykeldagar här på bloggen. Nu under graviditeten, alltså. Det beror förstås inte på att jag utelämnar det mindre glittriga utan för att jag numer helt enkelt avstår från att cykla om det inte känns bra (och för att jag är en naiv och tacksam idiot som ser det fina i det mesta typ). Idag är en dag då jag kanske borde avstått men jag hade inte cyklat utan mest helgdegat på tre dagar och ni vet ju hur man mår då liksom. Rastlös och en liten pest både för sig själv och omgivningen.
Så jag iggade den metalliska känslan i halsen, drog på mig de första bästa… okej, de sista rena bibsen och vintertightsen, tog Jonas under vevarmen så att säga och så for vi ut ur stan med Strömsholms Markan och hästläpparna (de med sylt och vanilj, har blivit något av en udda gravidcraving för mig) som destination.
Snacka om en failtur! Allting gick snett. Bortsett från den dryga halskänslan som gjorde att kroppen surnade till så fort jag tryckte på det lilla minsta så hände följande. Bibsen var förstås för små och för tighta mot magen. Hade ju glömt att det var just därför de låg längs inne i byrålådan. De tryckte något djävulskt mot magen som i sin tur (?) tryckte mot urinblåsan konstant så detta var min vanligaste utsikt under turen:
ett underifrånperspektiv så att säga.
Kissnödig och missmodig och stel som en pinne för att undvika trycket och obehaget stålsatte jag mig ändå för benen var ju trotsigt kalaspigga. Då pajade Jonas jackas dragkedja. Ungefär samtidigt började det blåsa isande kallt och solen gömde sig för gott. Vi beslöt oss för att genskjuta och fara hem. Det kändes helt ok men tanken på den missade hästläppen (den med sylt och vanilj) smärtade ändå. Mer än halsen faktiskt.
Tur vi cyklade förbi macken vid Hammarbyrampen och tur de hade både svart kaffe och donuts. Inte i närheten av hästläpparnas friterade gudomlighet, men heldugliga för ett par stelfrusna cykelsjälar.
Lya ciclistan känns otroligt välkomnande idag. Golven doftade fortfarande Gysinge linoljesåpa som jag hade skurat dem med imorse, det var ljust och tyst och duschen bjöd på en stunds helande njutning.
Det må inte blivit min cykeldag idag – men de tre kämpiga mil ute hade nog gjort det skönare att njuta resten av dagen.
Puss och hoppas ni haft en glad måndag i detta småhemska aprilvädret!
English: Today was not my cycling day. The bibs were too small for my growing baby bump (and my bladder), my throat began to hurt, the zipper on Jonas’ jacket broke in the windiest section and so on. 1,5 hour later we were happy to finally be back home!
