CYKELKATTEN
Månadsarkiv

mars 2020

Äventyr med barnKatja om cykel

Från blod via bommar till blommor

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Här är jag på morgonen. Står i köket, mitt eget kök långt bort från köket i Sävedalen, lyssnar på de sköraste bitar jag normalt undviker när jag inte är helsolo för att inte grina inför mitt barn. Har nåtts av ännu ett jävligt sjukdomsbesked. Ringt till ännu en förstörd person. Står tåras, vattnas, blöder inombords, inför mitt barn som är så stoiskt och harmoniskt som pysslar så tryggt i sina små leksaksöar utspridda i lägenhetshavet.

Vi kör ut flera timmar senare än planerat. Rakt in i vårblomsterhavet hamnar vi, mitt i de starka små rackarnas kamp med sitt. Upp till solen ska de och därmed basta.

Jag har ingen plan, jag saknar ett mål, jag vill bara cykla och bli trött och det ihop med min Ivar.

Kommer på att jag har glömt det där med lurre mitt i alltihop. Vi rullar ner till Öhrmans på Öster Mälarstrand och slänger i oss en varsin godbit (Plutten en sockerfri rawboll, om det nu finns ortorektiker bland mina läsare) och kryssar sedan mellan alla coronaförnekande övremedelklasspanschisar som flockas på strandpromenaden och dess caféer.

Och ju längre bort från staden vi cyklar, desto friare går det att andas, desto gladare glittrar Mälaren. Det gör Ivars ögon också – håll i dig på smala bryggor och yviga stigar!

Vi börjar med att föga otippat hamna i Gäddeholm. Här vill jag bo och tänker bo om inte snart så ganska snart i alla fall. Måste först skrapa ihop lite mer cashmoney bara, det är ju fisförnämt dyrt här. Men that’s okay with me. Det är det värt. Går enkom på känsla när det kommer till områden att bo i och hit kan jag åka varje dag utan att känna annat än tillhörighet och naturglädje. Dessutom är det fullt av fantastiska grusvägar och mtb-stigar runt omkring.

Än så länge är underlaget snällt. Vi snurrar runt lite på Gäddeholm (i Västerås säger vi på om allt, även om ställen där andra säger i) och snackar om allting vi ser. Älskar att Ivar kan numer snacka om det mesta. Utan några idare s-ljud och med något barnsliga uttryck men det är ok känner jag, han är ändå bara två plus.

Jag hittar en spännande avväg och frågar Plutten om vi ska testa den. JA MAMMA! säger han. Sedan testar vi vägen och det går ju fint och lite tungt men ändå smooth sådär. Vi växlar mellan att sjunga Sopbilen och Brandbilen (så. bra. hits!) och plötsligt är jag nära att

nästan krascha in i en bom!

Ops.

Men Ivar vet att mamma älskar vägbommar för vägbommar betyder HINDER OCH FARA 😍 och det är just de vägarna man vill cykla på. Vi krånglar in oss förbi vägbommen och kör en sväng på något som troligtvis, kanske, möjligen varit en väg någon gång i tiden.

Till slut måste jag ändå ge mig och vi vänder. Lite övermäktigt hindrigt vart det ändå, även med mina mått mätt. Vägen tog ju helt sonika slut mitt i skogen.

Vi kopplar istället på den gamla gäddeholmsvägen. Även i sitt bedrövligt gropiga skick känns den som lenaste asfaltsväg i jämförelse mot hinder och fara-vägen i skogen!

Vi sjunger vidare på Sopbilen och Brandbilen

Hamnar i värsta makadam-/krossgruspartiet, här måste jag cykla elegant och sakta, sakta för att inte punka mitt i alltihopa

Kross kross kross

Motor motor moootor!

Sedan dör min Canon och även benen lite grand, jag måste äta och även utfodra min unge. Efter någon mils kämpande i motvinden gör vi en klassisk scandorando-move och mellanlandar på Irstamacken för lite energi och pust pust innan vi cyklar hem

och jag kan duscha och fixa falafel under tiden Jonas och Ivar fortsätter cykeläventyret i lägenheten.

Och sedan kommer Anna förbi! Endorfinhög efter att ha gravvlat runt på sörmländska vägar. Och mycket efterlängtad. Så blir det folkbärs och skvaller och så lite allvar på det och sedan är det plötsligt kväll och hejdå och gonatt.

Somnar med skönt trötta ben och ett hjärta med fullt med sol, bön och hopp.

Puss från stålmamman.

3 år ago 0 kommentar
9 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the rides

Idag är det ofantligt långt till köket i Sävedalen.

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

kort Jonas.

Jag vill sitta i Nadjas kök på Sävedalens högsta och grönaste kulle och dricka starkt yellowlabelte med en citronskvätt i medan ungarna ömsom myser ömsom slåss med varandra på gräsmattan utanför. Jag vill prata musik, barn, killar, släktingar och politik samtidigt som vi sjunger med till alla guilty pleasures som strömmar ut ur högtalaren. Jag vill känna hur hela jag plötsligt slappnar av, hur axlarna faller ner och hur jag klarar av att till och med att bryta ihop och gråta. Om än kort, om än med en automatisk förlåt att jag kommer och förpestar stämningen, och det är inte synd om mig men du fattar, äsch en ändå. Jag vill sitta i Nadjas kök och gråta och prata musik, barn, killar, släktingar och politik. Men Sävedalens högsta och grönaste kulle ligger i storstaden Göteborg.

Jag vill ta tåget till Stockholm, plocka med mig lillebror och driva runt på Stockholms vackraste gator med underhållningsplånkan öppen på vid gavel utan en tanke på alla räkningar som måste betalas och på alla besparingar som borde påfyllas. Jag vill möta brorsan på Centralstationen här i Västerås och ha honom här med oss hela helgen, åka på en massa äventyr i naturen, höra allt om hans små och stora tweeniebekymmer och kikna av skratt åt dåliga komedier på kvällen när vi har nattat Ivar. Men Johnny bor i storstaden Stockholm och tillhör riskgruppen.

Jag vill luta mormors huvud mot mitt bröst. Läsa högt för henne, ur hennes favoritböcker, mata henne med skalade äppelklyftor, pussa henne på hjässan, så som hon gjorde för tjugofemsexsjuåttaniotio år sedan när hon var bland de starkaste och jag var liten och rädd för det mesta. Jag vill putsa hennes flaskbottnar till brillor, ta tusentals kort på henne ur minsta lilla vinkel, tusentals kort där hon håller sitt barnbarnsbarn hon har enbart sett på foto och någon gång på Skype. Vill berätta för henne, igen och igen, fysiskt, inte i Skype, vill få henne att fatta att det var hon och farmor som fanns där på riktigt, kärleksfullt, villkorslöst och sunt, när det verkligen gällde under mitt första år som mamma. Jag har längtat så efter att visa upp Ivar för mormor och farmor. I sommar skulle det ske – min första resa till det gamla hemlandet på sjutton år.

Men mormor ligger på ett coronasjukhus i mångmiljonstaden på andra sidan Östersjön, med lugninflammation, besöksförbud och hemgångsförbud tills hon anses helt frisk.

Jag vill till…

Jag vill gråta, gråta en miljon klara karelska bäckar, vill tjuvröka morfars arbetarcigg och stortjuta bakom bastun innan mörkret kommer och älgarna hälsar på för att tugga på slyn mellan bastun och dasset.

Idag är det ofantligt långt till köket i Sävedalen.

3 år ago 2 kommentarer
14 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelInspiration

#ridealone motivation på Youtube

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Hej folks – nu är det här.

Mitt lilla snack om att förbli säker, (någorlunda) pepp och inte (alltför) tokig när livet tvingar en till ett ovanligt stort antal solorides. Ett snack för alla er som måste cykla solo – som småbarnsföräldrar, som nyinflyttade, som blyga, eller som medmänniskor som #ridealone för att #flattenthecurve.

Voilà – det är blåsigt, svengelskt och ganska så improviserat. Men småsnott från detta inlägg.

Gillar ni videon? Sprid det goda cykelordet för mer cykelkärlek åt folket. Puss!

3 år ago 0 kommentar
5 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja kör landsväg

Min ekersång i solnedgången

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Igår fick jag smaka på våren, oj som jag fick smaka på våren.

Från racersadeln – check!

Med blommor på hjälmen (tack Tvåhjulsmästarna) – check!

Lite väl påpälsad, det hade ju varit sviiinkallt innan – check!

Så fint det är, runt Björnö, Tidö, Axnö.

Med kåkarna och vägarna fulla med dansande solkatter – check!

Alltså kantvind. Älskhatar kantvind. Eller snarare hatälskar.
Börjar alltid med att störa mig på den och blir rädd för att hojen välter med mig på,
men så fort jag har samlat mig och påbörjat kriget så är det plötsligt skitkul. Let them spokes sing!

Med raphafladder i vindisen som vek sig för kantvindarna till skillnad från mig lalala – check.

Livstrött och orolig i inret innan – stämplad med lite mer hjälm’n’ro efter turen – check.

Oförskämt snabb utan att knappt behöva trampa på vägen hem – check.

Bonus: spelade in en liten indiecykelfilm till er. Kommer ikväll eller imorgon om jag törs lägga ut den dvs. Puss.

3 år ago 0 kommentar
8 FacebookTwitterLinkedinEmail
Äventyr med barnCykel

Vår soldränkta cykellördag på ås och hög

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Hej morgon. Jag skulle vilja att hela världen blev målad i gladaste vår. En vår som slår sig fri från meteorologins torra siffror och symboler, som bjuder upp till dans, som drar upp smilbanden och lättar på hjärtan. Vet dock fanken inte hur man gör annat än med pensel och med ord. Och med att cykla, för då orkar jag lite mer, det där med att fortsätta trots alla yttre och inre stormar.

Igår drog jag och Ivar ut på en grusfalt-tur i närhoodsen!

Osäker på kroppstillståndet efter typ två veckors märkliga förkylningssymtom i kroppen slog jag till på en högst casual fritidsklädd småbarnsmamma-outfit. Ett slags no Garmin no rules-statement för mig själv, för att påminnas om att ge fan i att dra upp farten eller få för sig att cykla över länsgränsen. Knappt något tight plagg och inte ens nå riktiga cykelhandskar hade jag på mig, så det så.

Plutten var ivrig att komma ut I SKOGEN MAMMA NU! och tävlade mot marssolen i vem som strålade mest. Vi drog österut, genom alla lördagstomma industriområden med sina maskiner, upplägg och färgglada skyltar. Ivar tyckte det var spännande. Jag kände en sorg över hur många som får gå arbetslösa på grund av epidemin.

Den minst sagt friska nordanvinden påminde om att vintern inte hade tänkt att ge sig och bege sig under den här helgen i alla fall.

Vår första anhalt blev Café Anund vid Västerås fornlämningskändis Anundshög. Det braiga med Café Anund är baksidan – med sitt soldäck, sin lekpark med gratis lånelekmateriel till alla barn och så närheten till mysig skog och annat naturskojs.

Men vi började med att fika på cafét förstås. Ungen tryckte i sig mina två rawfoodbollar medan jag fick snällt äta upp hans mindre rawfood-kanelbulle. Häpp.

Sedan solade jag mitt bleka kontorsråttefejs och gladde mig åt att vi inte direkt var de enda som hade hittat ut. Sonen rände runt och hade sig, hög på pärondrickat och våren.

Sedan klättrade vi upp på högen. Förstås! En gång, och en gång till…

Sedan fick vi herrsällskap. Sällskapet skulle på dejt senare ikväll men kände för lite kompishäng och luft.

Så blev det sovstundsdags för lillen och vi drog vidare, upp på Badelundaåsen.

Så förbaskat vackert det är där uppe. Slås av det varje gång och önskar att åsarna bara fortsatte i all evighet, eller i alla fall ett gäng-femtio kilometer i alla fall.

Tiden gick fort för man hade bra trevligt och roligt. Nästa anhalt blev Lidl där jag kittade upp oss på ett gäng karelska piroger (mums) och två minipizzor (mindre mums men matigt). Sedan blev det picknick och a bit of deep talk på en helgen till ära öde skolgård.

Och sedan var det dags att rulla hem, skicka iväg cykelsällskapet på dejt, väcka Ivar och måla Våren. Med nittio min sköntungrull i benen och över tre timmar sol, luft och så även hopp.

Puss och hoppas att ni är safe kära läsare,  tänker på er <333

3 år ago 0 kommentar
9 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN