Hej från bussen till Uppsala.
Jag är orolig.
Inte på ett panikartat sätt utan mer molande. Som ett envist moln över staden ligger påminnelsen om covid-19-hotet där och mal i katjahjärnans katastroftänkregioner.
De är ju så sköra, de jag oroar mig för. Lilla min Ivar, som trivs så bra på sin stora kommunala föris men som är mitt inne i trotsfasen och som varje gång kämpar in i det sista med att vägra handtvätt och tandborstning.
Brorsan, vackrast hjärta klurigast hjärna men med cirkus trettio procent nedsatt lungkapacitet, astma och taskigt immunförsvar, för så blir det ibland när man föds flera månader för tidigt.
Mamma, med sina andningsbesvär. Gamla farmor och mormor i mångmiljonstaden nordöst. Mina vänner, deras kids, bästisens äldre mamma…
Mina amatörihopknåpade böner har blivit fler. Om att snälla, låt aldrig någonting ske dem, de jag älskar mest, och låt så få barn som möjligt, mig kända som okända, råka ut för något.
Själv är jag redan sjuk. Inte i corona förvisso, men dock i en klassisk förkylning signerad ”Katja med klenast immunförsvar har varit till Sthlm för första gången på jättelänge”. Småilsken – ska man behöva flytta ut till landet och bli en bilburen digital nomad med korna som närmast klunga för att hålla sig frisk? – men inte så värst. Med mina mått mätt har denna höstvintervår varit skonsam. Har dock jobbat hemma nästan hela veckan. #flattenthecurve osv.
Men här är en liten bön till – snälla låt mig och Jonas hålla oss friska från det värsta så att vi kan ta hand om vår Ivar.
Fler och fler av medarbetarna i mina projekt hör av sig och berättar att de måste jobba hemifrån eller vabba på grund av förskolornas och skolornas regler (tänk om det var så i normalläget med, att alla som hade snoriga barn stannade hemma med dessa istället för att smitta andra och förlänga sina egna barns förkylningar!). Idag måste jag flagga för mina kunder att samhällsläget kan påverka tidsplanerna och leveranserna.
Usch och blä du, corona.
Men mitt i all oron har jag ett för cykelkatja inte så litet fantastiskt glädjemoment.
Kan ni gissa vad det är? Så berättar jag resten sen.
(luft)puss