Jag kommer ihåg

…när vi cyklade vägen förbi Heby och lekte Wiggins vs. Contador. Jag var Wiggins och du var Contador och vi både pratade och cyklade som de två.

…när vi körde backintervaller vid Strömsholm och sen skulle vänta in klubbklungan och vi skulle pinka i buskarna och så kom klungorna en efter en och vi fick hoppa ur med hängslena nere och ropa Väntaa!

…när jag väntade till du hade gått in i duschen och sedan snodde lite assoschamojs ur din burk och kände mig ruggigt kriminell

…när vi flydde logdansen på varsin lånad damtralla med barnsits, mitt i natten, salongs och med musiken dånandes i mobilen, och cyklade fyra mil med värsta snittfarten och det var kanske bästa cykelnatten någonsin

…när du berättade för mig att ni hade gjort slut och jag vinglade till med framdäcket eftersom jag blev så ledsen för er kärlek

…när jag redan i den första backen på årets mallisresa insåg att jag inte längre var bland de sista upp. Utan alldeles tvärtom.

…när du körde och gnällde på hur jäkla värdelös du var trots all träning men det enda jag tänkte på var hur långt du hade kommit på den korta tiden du hade cyklat

…när jag insåg att samtliga i den lilla klungan hånglat med varandra någon gång under de senaste åren och kunde inte hålla mig för skratt

…varenda en som hejade, peppade, uppmuntrade under de tävlingarna jag kört hittills

…när jag ville köra in pumpen i vartenda ett av era jäkla kaxmörtshjul men gjorde inte för att ni var mitt enda sätt att bli snabbare och starkare och så blir jag ju aldrig sur på riktigt

…när du hade tagit mig på en mtb-rundtur på Lidingö och jag för första gången faktiskt tyckte om ön på riktigt fast jag bott här i massa år

…när du föreslagit och jag sa Ja klart, vi kör helt enkelt! och så körde vi

…när du var så grymt stark framför mig i den supersnabbaste klungan och jag kände mig så glad över att ha en så duktig tjejkompis

…när du och jag och din polare låg bakom en hötraktor och det var hö i näsan hö i ögonen och en riktig jäkla drömsommardag på köpet

…när du tittade upp med dina gråblå ögon, likadana som mina och frågade mig, Kommer jag nånsin lära mig cykla Katja? och jag sa Självklart. Jag gjorde det när jag var elva. Eller tolv. Men se på mig nu. Jag har ont i benen om nätterna, men jag cyklar rätt snabbt om dagarna.

Glad måndag på er och nu skapar vi nya minnen. Puss på er!