Den här stora näsan på en liten tjej är ju helt fantastisk. Att en näsa kan producera så mycket snor! Det kan man inte tro. Undra om mindre näsor producerar mindre snor och vice versa? Nejmen skämt åsido. Jag är fortfarande tråkigt sjuk men håller på att bli bättre – sakta förstås, lite för sakta. Är inte längre febrig hostig och dan men fortfarande svag, kall och ytterst tråkig i humöret (som jag alltid är när jag är sjuk). Jag är så ledsen, vet ni. Den här hösten har jag varit sjuk fyra, kanske fem? gånger. Typ varannan vecka, syns så väl på Strava. Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag tycker jag klär mig rätt, sover så gott jag kan, trycker i mig grönsaker vitaminer, tränar, är snäll mot barn och små djur… Och likt förbaskat så räcker det med nysning i tunnelbanan så ligger jag där däckad igen. Jag tror jag ska söka hjälp för det, kanske kolla lite blodvärden och grejs? Det tär så mycket på motivationen att gång på gång på gång starta upp träningen igen. Snart litar jag inte på frasen säsongen 2015 börjar nu! eftersom det tar tre-fyra pass mot säsongen 2015 så är jag sjuk igen. Och då har jag testat med mellow träningsingång också, tro mig. Inte gått på för hårt. Ah men då vet ni läget. Bli alltså inte förvånade om majoriteten av inlägg den här veckan handlar om framtid och dåtid snarare än nutid. Nutiden är rätt trist just nu. Bara att bita i det sura äpplet och komma tillbaka när kroppen så vill. Puss!
2014
Jag tänker inte dra den gamla visan om att en minsann får nya perspektiv på sina svårigheter när en ser mot alla odds-folks som Zanardi göra mirakel utav sin vardag. Det är väl upp till var och en att rubba på sina perspektiv. Jag tycker mest att det är en sjukt stilig video på en sjukt stilig man – med eller utan ben. Och ja, jag har kollat upp. Han har vunnit världsmästartröjan så han får cykla i regnbågsfärgat. Det vore hemskt opassande annars! Voilà – den otrolige mr Alex Zanardi.
Nås idag av nyheten att Fredrik Kessiakoff lägger av som proffs. Ingen jätteöverraskning direkt men självklart, tråkigt för oss svenska cykelfans och lite tråkigt för Fredrik själv som ju måste finna ny mening med livet. Det verkar dock som att han ämnar fortsätta jobba med cykling och coacha unga cyklister. Grymt och fint. Jag kommer för alltid förknippa Fredrik med min första sommar som nyfrälst cyklist. Och ännu mer exakt – Touren 2012, då jag och Peter härjade runt i Schweiz och Frankrike och då solen sken prick varje dag även när det hade stormat och de enda skuggorna som var värda namnet var de som kom från de magnifika alpörnarnas vingomfång. Men hursom, just Fredrik var ju bergakungen den Touren. Under hela sju (ej jämt sammanhängande) etapper lyckades han hålla tröjan tills fransmannen Voeckler snodde den för gott. Den åttonde etappen passerade den lilla schweiziska byn Saint-Ursanne där vi campade tillsammans jämte helfestliga kristna musikungdomar och bister norsk cykelfamilj som bjöd på risig bärs till sauerkrauten. Saint-Ursanne är förresten fortfarande en av de vackraste byarna jag känner till, järnvägsbron och floden är som tagna ur en dråplig Hauff-saga. Men just den dagen Touren gick genom byn var jag och Peter rätt så kalas på all sangria (av alla drycker!) som serverades längs med den brutalt bitska stigningen. Som enda svenskar på stället var vi ju förstås tvungna att springa efter stackars Fredrik och skrika oss hesa. Precis så här, här Katja:
och så Peter:
Jag hann inte många meter innan jag “släppte” men Peters ben hann en bit längre. Typiskt hetsig publik man stör sig på :D
Under publikkaravanen fick vi dessutom ett par finfina mass”bergströjor”. Den ena klottrade vi Kessiakoff på och hade på vårt tält tills Kessiakoff sumpade ledningen. Jag har kvar tröjan i min partylåda hemma. Den andra tröjan används flitig som vandringspris till den mannen som vinner festtävlingen som vi kör före vår- och höstcykelfesterna. Just nu är det Tony som har tröjan.
Tack för fina minnen Fredrik och lycka till i din fortsatta satsning. En gång cyklist – alltid cyklist.
Hej folks. Är åter brutalt förkyld (för kanske femte gången denna höst? Nåt är djävulskt fel på kroppen min) och tråkig, tur att andra inte är det i alla fall. Här kommer i alla fall sju stycken länkar som jag tycker är bra just nu, voilà:
ett. En inte alltför långsökt jämförelse mellan hur det är att vara cyklist och hur det är att vara kvinna i den moderna staden. Här.
två. Helenas julklappstips – del ett här och del två här – personliga och vettiga klappar! Ser redan fram emot del tre om det kommer en.
tre. Frida är född, eller årets kanske sötaste cykelblogginlägg. Har ni inte grattat Öijerz än så är det dags att göra det nu! :D
fyra. Elnas grymma insamlingsinitiativ Distanspasshjälpen. Vinterdistans och välgörenhet är ett oslagbart kombo. Jag tänker bidra när jag blir frisk och kan distansa igen!
fem. Hashtaggen #perfecthairpin. Folks som bidrar med bilder på fantastiskt vackra och jobbiga hårnålsstigningar. Ett visuellt paradis för oss som föredrar bergporr framför amatörporr. Bidra med din bild du med! Åh Gud va jag ska cykla berg i sommar.
sex. Köpguide till vinterhandskar. Ytterst aktuellt, jag är på jakt efter gedigna vantisar till kommande vintercykling. Tack Thomas för länktipset, och alla andra tweeties för era handsktips <3
sju. För lite wtf i vardan så kan man alltid roa sig med Unusual Bicycles på Pinterest. Folks fantasi vet inga gränser. På gott och ont.
Lite senare kommer förresten samlingsinlägget med era favvovägar. Det är inte för sent än – bidra gärna med din favvoväg här! Puss.
Ah men allt handlar om känsla eller hur. De här och så ett par till på judiska muséet och Larsa utanför RLD är de enda fotona jag har tagit under amsterdamresan. Eftersom min vardag normalt handlar om att pressa in så många handlingar under så kort tid som möjligt (tiden är ju så knapp! Och allting är så spännande och roligt!) – den vakna tiden alltså – så tycker jag att det ibland är skönt att bara flyta med. Så jag gjorde just det de här tre dagarna i Amsterdam. Flöt med så gott jag kunde – förbaskat med duvor, moppeförare och street dealers i denna stan, bara att försöka cruisa undan dem på väg till nästa lagliga anhalt. Nu är jag hemma. Puss!