En helt nödvändig väska med cykelpendlande räv på, inga konstigheter!
Ett par manschettknappar i finaste cykelventilutförande
Och mintgröna glasunderlägg med historiska motiv.
Alla fem kommer från Etsy där man kan köpa och sälja hemgjorda / vintagesaker till rimlig peng.
Vilken är er favorit?
Hej.
Igår blev det en spontan (glömsk som jag är) cykeltur till Team Sportia på Erikslund för utprovning av Västerås CK:s nya teamkläder.
Kräsen som jag är måste jag ändå säga att designen är riktigt lyckad i år! Kanske mest tack vare randen* som har tillkommit. Ja, det måste vara randen.
Tyvärr var det inte VCK-färger man fick prova ut utan de standardkläderna som Crafts representanter hade med sig. Tanken var ju mest att var och en skulle hitta sin rätta storlek. Kläderna var fina och hade bra passform.
Det kryllade av till synes likadanda kortärmade långärmade vädertåliga tröjor…
… samt halvnakna (här blygsamt skymda bakom ställningarna) klubbmedlemmar som skulle prova och ha sig. Stämningen blev något högljudd när en annan, lite mer high-tech variant av standardtröjan och -byxan utannonserades.
Min kära cyklist hade riktigt svårt att bestämma sig. Det vills ju så gärna mest high-tech och coolast och bäst men blir jobbigt när det high-techigaste bästaste coolaste inte sitter lika bra som det näst bästa. Gnälls lite.
Jag passade på att prova lite tröjor och så men förköpte ingenting. Dels för att det kostar mycket pengar som jag inte har lust att lägga ut just nu, dels för att jag lagt rätt mycket på de nya kläderna från Rapha för inte så länge sen. De klubbfärgade kläderna kommer ju ändå inte att komma ut förrän i vår. Och tills dess får jag klara mig med dem jag har.
__________
* randen – den vackra detaljen på klassiska (och retro) cykeltröjor à la världsmästartröjan, som snyggast här
Ännu en gång trodde jag det var kört redan vid uppvärmningen. Jag såg säkert förjävlig ut med snor å dreggel i hela fejan plus att jag glömt glasögonen hemma! Vilket pucko, då kan man ju inte ligga på rulle! En skön dusch med lera och grus sköljde mina ögon och min gom. Riktigt crisp.
Regnet regnade och cyklisterna cyklistade sig riktigt brutalt. Backarna var groteska!
Då e det ju jättesnällt att gubbarna tar sig tid å vänta och heja på och tipsa och hjälpa. Lite synd om dem e det som får vänta hela tiden, men mest synd om mig e det som e så otränad ändå. 🙂
Jag fick för första gången i mitt liv kramp i en muskel! Läskigt tyckte jag, coolt tyckte gubbarna.
Haha, bäst ju! Inlägget tillhör en stark donna som kallar sig lvgHanna och jag kan inte annat än att hålla med gubbsen: COOL! (plus att jag vet precis hur det känns, till 100 % liksom)
Hannas blogg hittar ni här.
Hej.
Äntligen har jag träningsvärk i de “nya” musklerna! Innan jag började med hardcorecykling (höhö) så tränade jag egentligen mycket mer allsidigt. Jag sprang på diverse F&S-pass, testade nya träningsformer hit och dit och höll igång lite allmänt. Men så kom cyklingen och tog mig med storm och tja – inte fan ville jag göra något annat än att cykla. Och springa lite dårå. Men nu mina vänner, nu är det kallt ute igen.
Vissa tycker att kylan bara är en dålig ursäkt för att pausa utecykling (vilket jag förstås inte har gjort, utan bara minskat på). Och visst, så är det säkert också. Men kom ihåg att du tränar för din egen skull, inte för att bevisa något för omgivningen. Och framför allt – se den här tiden du drar dig för att cykla ute som en tid kvalitetstid för kroppens övriga muskulatur. När tränade du bålstabilitet sist? Och armar? Ryggen? Ja, den onda, stela, alltför krumma cykelryggen? Jo, jag tycker själv att det är skittrist att inte bara kunna dra på sig ett par bibs och en kortärmad, hoppa på sin bike och bara dra ut – men jag väljer att se denna paus från cyklingen som välbehövlig. Dessutom måste jag köra igång hela kroppen inför skidsäsongen.
För att hålla igång benen vardagscyklar jag, kör spinning ca två-tre gånger i veckan. Sen tränar övrig kondition / styrka de resterande dagarna. Är det sol och skönt ute så cyklar jag förstås ute. Måste förresten köpa mig en sån där “gunda”, mina höstbibs är lite väl ventilerande runt härligheten för att få kallas höstbibs.
Igår körde jag 30 min step, 30 min core, en kvart crosstrainer på hög tyngd samt testade den nya SkiErg-maskinen. Fick 3,16 på 500 m på ok belastning. Ska förstås öka. Rätt så kul maskin, denna SkiErg.
Så – nu har jag härlig träningsvärk och om en timme är det dags att hoppa på damtrallan för att cykla till spinningen.
Så rullar jag ut från det (för det mesta) vindstilla Klockartorpet där jag hänger kungligt i en trea tillsammans med alla cyklar och en het manlig cyklist.
Jag passerar en ettrig liten bro som är skön att cykla nedför men dryg att cykla uppför om man cyklar på en oväxlad damtralla med tre matkassar, en ryggsäck och en påse ostbågar, säg.
Som sagt, jag älskar Västerås. Men Pilgatan är ta mig stans fulaste gata och nånting. borde. göras. (håller ni inte med så är det för att jag är en så otrolig duktig fotograf som zoomar in de få stackars poppelträna istället).
Skulpturpojk jag gillar! Kan dock fortfarande inte röna ut om grabben är deppig eller helt enkelt trött. Vad tror ni?
…Domkyrkan…
 |
| På Charlie´s – som gör världens kanske godaste gulaschsoppa |
God morgon.
Igår gick jag igenom lite resebilder på datorn (gör det ofta, är ju de bästa bilderna!) och hittade denna. Är ju från Idreresan i våras! En resa som gick ut på lika många delar längdskidåkning som skratt, Irish-drickande, bastande, pussande, gulaschdrickande, dansande, pastaochköttfärslagande, efter-ett-par-järn-slalomåkande (med längdskidor förstås) och så lite obligatorisk rethosta på det 🙂
Förra året hann jag med två “träningsläger” inför Stafettvasan. I år ska det bli ännu fler om jag får bestämma, men så får vi ju hoppas att det kommer att komma snö här hemma också. Förra vintern var ju outhärdligt trist ur skidsynpunkt.
Och juste, snöripor måste ju vara de sötaste snödjuren som finns, förutom fjällrävarna och vinterhararna då.
 |
| I snöripelandet |
 |
| Högt uppe ovanför idrebyarna |
I fredags lämnade jag Västerås för lite familjehäng i Stockholm. Den här gången struntade jag i att träffa mina partyriddare (även om I <3 you, det vet ni!), struntade i att gå ut i Stockholmsnatten – nej, jag njöt av såna saker som promenader och lek med lillebror, kastanjeplock, långa telefonsnack med Nadja m fl, dålig kvällskomedi med farsan, nattliga skrattsalvor med mamma istället. Jag hann också med ett, nej två museumbesök! För det är ju sånt som är bra att ha en sexårig brorsa till – att upptäcka världen tillsammans. Först så såg vi en utställning om innovationer på Tekniska Museet där jag till min glädje kunde peta och pilla på old school-bikes (även om man inte fick, men vem kan stoppa Cykelkatten?) medan brorsan mest roades av att operera grävskopa. Sedan skulle det prompt gås på Riksidrottsmuseet (gratis entré tack och lov!). Torrt värre, men lite roande med utställning om Stockholmsolympiaden år 1912, mest för att de hade så fina kläder på den tiden och kallade bikefolks för ”cyckelåkare”. Det hanns med en sjujäkla god cheesecake också till råga på allt. Och så massor med höstluft och djupa diskussioner om livets ting med en vars sinne är fortfarande helt öppet. Kom hem sent igår kväll, helt slut på fysiska krafter men full med mental energi! Tänk va gott det var att få pussa på den mjuka hjässan samtidigt som han mest ville visa mig sina nya blanksvarta fälgar <3
Och idag, idag hände en helt otrolig sak som väckte känslan som bäst kan beskrivas med bilden nedan.
Hej.
Har ni haft en bra helg? Jag har tagit ett – förmodligen föga livsavgörande men nog så livsförbättrande! – beslut igår.
Så låt oss börja veckan med att avslöja beslutet.
Jag hoppas ni inser allvaret, ty jag varit beroende i mååånga år.
Som ni ser så har jag garderat mig för lite extrema situationer. Just för att det alltid är lättare att stå ut med nånting när man inte behöver tänka åh är det så för resten av mitt liv? Nej, det är det ju inte. Det är ju bara lite tills vidare. Som i tuff men rolig anställning som man inte vill ska ta slut.