I fredags lämnade jag Västerås för lite familjehäng i Stockholm. Den här gången struntade jag i att träffa mina partyriddare (även om I <3 you, det vet ni!), struntade i att gå ut i Stockholmsnatten – nej, jag njöt av såna saker som promenader och lek med lillebror, kastanjeplock, långa telefonsnack med Nadja m fl, dålig kvällskomedi med farsan, nattliga skrattsalvor med mamma istället. Jag hann också med ett, nej två museumbesök! För det är ju sånt som är bra att ha en sexårig brorsa till – att upptäcka världen tillsammans. Först så såg vi en utställning om innovationer på Tekniska Museet där jag till min glädje kunde peta och pilla på old school-bikes (även om man inte fick, men vem kan stoppa Cykelkatten?) medan brorsan mest roades av att operera grävskopa. Sedan skulle det prompt gås på Riksidrottsmuseet (gratis entré tack och lov!). Torrt värre, men lite roande med utställning om Stockholmsolympiaden år 1912, mest för att de hade så fina kläder på den tiden och kallade bikefolks för ”cyckelåkare”. Det hanns med en sjujäkla god cheesecake också till råga på allt. Och så massor med höstluft och djupa diskussioner om livets ting med en vars sinne är fortfarande helt öppet. Kom hem sent igår kväll, helt slut på fysiska krafter men full med mental energi! Tänk va gott det var att få pussa på den mjuka hjässan samtidigt som han mest ville visa mig sina nya blanksvarta fälgar <3
Och idag, idag hände en helt otrolig sak som väckte känslan som bäst kan beskrivas med bilden nedan.
