Katja tävlar

Tempobrons.

Hej. Skulle tryckt ut inlägget igår kväll… morgon… dag men somnade/cyklade/vilade utan mottagning på motocrossbanan istället. Men ni får originalversionen ändå:

Mörkt ute, mörkt i Crossbussen. Vi har dinerat tillsammans med SM-hjältarna Watt-Cissi (guld, D30), Super-Jenny (silver, D40) och Eva (fyra, D50). De två första oförskämt pigga och stackars Eva som känt sig sjuk ända sen igår. Nu sitter jag och hoppas att Eva kryar så vi får oss en stunds partempo imorgon!

Kom igen Eva!

Jag menar, FINNS det nåt jobbigare än dagens körning?

Här sitter jag med en bronsmedalj och ändå cyklat en av mina mindre stolta tre mil idag. Anledningen – värmen. Vi var tre damer i min klass – jag, Maria och Cecilia (i rätt startordning) och så nån Julia som inte dök upp.

Tyvärr gjorde jag rookiemisstaget nr ett och kom för sent till uppvärmningen. Orsaken – det gudomligt svala vattnet i skön utanför Selma Spa Sunne där vi åt lunch. Till slut kom vi dock fram till Sunne Arena och jag fick i mig några helt ok km uppvärmning. Tyvärr för få. Jag måste ha mina tvåochenhalv-tre mil förspel, annars blir det inge bra. Men hursom! Banan var kuperad och det blåste lite snål motis. Egentligen älskade jag banan – kuperat gör mig glad och pepp – men värmen var olidlig. Jag led, åh som jag led. Magen var katastrof. Benen (och fötterna) svullna. Hjärnan simmig, nästan hallisar (överdriver inte). Är det ingen tävling brukar jag knappt ta mig hemifrån dagarna som denna – förrän efter mörkret och svalkan infaller.

Men idag var det tävling. Så jag ställde upp, på min linjecykel, med min smärtande rygg, med min oförmåga att låta startgubbsen hålla fast mig vid starten, med min tidsödande vana att dricka typ varje kilometer.

Det måste låta löjligt i era öron. Tre mil i denna härliga sommarvärme – hur jobbigt kan det vara?

Svinjobbigt om man heter Katja. Men ändå jäkligt nyttigt – för man blir inte bättre av att stå över sånt som härdar än. Mental och fysisk härdsmälta – en starkare Katja inför de kommande utmaningarna.

Och grattis motståndet (eller snarare, förebilderna). Att se er köra så starkt och snyggt gör mig än mer sugen att fortsätta träna för att tävla!

Synd jag är för fattig för riktiga tempoprylar, men nån gång i D40 så! ;)

Dag nu. Ätit underbar frulle, överraskad av en mumsig wienerlängd, nästan utsövd men bara nästan, säkert gått ner hundra fram pga. myggbiten så inåt helsike inatt. Crossbussen är grym men myggen verkar dras till den som bina till blommorna!

Eva är sjuken. Det blir det inget partempo för oss idag. Lite surt – hade ju ändå peppat för det! Men jag om nån vet hur dumt det är att starta sjuk (ja ni minns ju alla mina onödiga febriga crosstarter). Så jag, Eva och Caj är ute på en lugn runda, och sedan ska jag fortsätta trampa ur syran de milen till Kils MX-bana ligger.

Kväll. Vi har badat igen! Rundan mot Kil var underbar, kuperad och med massor av smultron längs med vägen. Jag slog till med lillklingan och tillät mjölksyran lämna benen. Svettades och svor men njöt lite av vyerna ändå. Nog så. Softade järnet på Kil MX, köpte årets första glass!

Imorgon är det linje. Bland brutalt starka, värmetåliga, intävlade brudar. Måtte det vara lite svalare, resten sköter benen.

Puss och gnatt från mobilbloggen.

/semesterantecknarn

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

4 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.