CYKELKATTEN

vck

Äventyr med barnCykel

Somrig distans med tyngst och sötast hejarklack.

av Katja 2 år ago
skrivet av Katja

God morgon vänner!

Här på Haga råder uppspelt stämning. Ikväll tar jag och Ivar snabba vita loket till Göteborg och våra vänner i Sävedalen. En långhelg i min bästa vårstad med bästisen och våra barn är något jag ser så fram emot efter ännu en veckas vabb med spretiga vobbförsök, sorgen över en gammal och mycket sjuk farmor och andra livets påhitt.

Är själen skör är det bäst att låta benen jobba, det är sedan gammalt.

I tisdags vaknade jag med kanonben samtidigt som naturen hade äntligen bestämt sig för sommaren. En perfa dag för en distanstur med kärra med andra ord, vad annars göra med en frisk-men-fortfarande-snorig unge för att inte dö av cykellängtan?

Från början hade jag tänkt att ta Stålis men Stålis hade lånats ut till en kompis och var i bedrövligt kedjetorrt och obikefittat skick så det blev Sirrus istället. Efter en chill morgon pallade vi så äntligen iväg och upptäckte att vi var hungriga just när vi skulle lämna stan.

Det blev därför en reko ride through på Max! Hur fint som helst, lite saltigt fast food är ibland precis vad man behöver för road trip-stämningen.

Sedan for vi österut mot Irsta, tog av mot Frösåker, cyklade de slingriga landsvägarna tillbaka mot Mälaren och hamnade i gamla goda Gäddeholm. Jag hade ju hoppats att Gäddeholms Café skulle vara öppet men nä, det var ju visst tisdag och stängt.

Däremot hade Gäddeholms Trädgård öppet. Vilken tur, för vi hade just snackat om att vi måste köpa de där fröna till balkonglådorna.

Massa spännande blommor och slangar hade de, samt de rätta fröna. Och av en slump råkade expediten även ha en isglass i rockärmen. Mycket flott tyckte vi även om jag fick smaka null av glassen (vilket inte gör något, hellre en nöjd lillpassagerare än en förklibbad storcyklist).

Efter lite mer blomspaning och jympa i Gäddeholm var det dags att cykla vidare.

Förutom att jag för första gången i mitt liv började drömma om bar ends (lova att inte berätta det för någon och note to self: montera på en bock på Sirrusen) så kände jag mig harmonisk och stark. Att cykla långt med unge i kärra kräver sin rytm. Tur jag hade en så positiv påhejare där bakom som både sjöng för mig och dubbelkollade att det var tillräckligt tungt (Är det tungt mamma? Är det tungt nu? Jag är tung och söt mamma! Heja mamma!).

Mycket fint att vila ögonen på på vägen. Rådjur och gåsparningsorgie såg vi också, men de slapp komma med på kort.

Väl tillbaka i Västerås drog vi in på Lidl för klassikern rispiroger och pärondryck som vi tryckte i oss på en närliggande lekpark. Ivar hade vilat upp sig i kärran och tog sig an lekparken medan jag vilade benen på bänken.

Efter tre timmar rulltid plus någon timme paus- och lektid landade vi så äntligen hemma. Då hade klockan hunnit bli sex. Jag svängde ihop en basic pasta-och-färs-rätt och sedan blev det soffan och teven för hela slanten.

Måste nog skruva på en wattmätare på Sirrusen, vore intressant att veta lite siffror på dessa distansturer. Man får ju pressa på rätt bra ändå, särskilt i backarna och i blåsten. High five team Mamma & Ivar, inte illa pinkat direkt.

Puss och hoppas ni unnar era själar och vader cykel och sol i helgen <3

2 år ago 2 kommentarer
11 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja kör landsväg

En kroppslig tisdagstur med blårange

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Tack för tröjan Åsa, är liksom så hemma i den <3

Tja! Här är jag, med en finne i pannan, väger hundra pannor, eller nä inte kanske men så känns det i alla fall lite här och var på kroppen. Mens. Mycket kan man säga om denna naturens gåva till oss kvinnor men fasiken så opraktiskt det är emellanåt.

Har avvikit vid Skultuna kyrka pga. hemligt ✨

Vinkat hejdå till det här kalasgänget jag cyklade med denna fantastiska tisdagskväll!

Eller fantastiska och fantastiska. Är man som en annan både pollenkänslig och värmekänslig så vill man bara skrika hold your horses våren, hoppa inte mellan +2 på morgonen och +23 på kvällen så fort, en får ju panik

Men säger man minsta lilla neggo om juniväder i april så blir det ett jäkla liv, det vet en ju, så en stämmer in i hyllningskören som den klungcyklist man är

Man snyter ut sina litervis med pollenallergisnor, man andas som en sönderbolmad festprisse, man får tredubbel energi när ens klunga åker in i ett skuggigt skogsparti

och man har en förbaskat fin cykelkväll med likasinnade i hemmaklubben.

Trots pollen
trots covid,
trots trång behå
våren I love you
love me likaså.

Puss.

3 år ago 0 kommentar
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om cykel

Försövd, motvindad, fikad, avhängd, påhängd, afterbajkad och nöjd.

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Vi börjar med de här. Hur fina? Mycket fina. Nästan lika fina som mina sprillans fizikisar som jag måste påklossa innan de kan börja jobba åt mina fossingar. Brukar ni också facetimea unboxing med era kompisar?

Nu när Tony har visat upp sitt ska jag visa upp mitt. Eller snarare berätta kanske.

Idag begick jag årets riktiga landsvägspremiär. Alltså jag hade ju cyklat racer tidigare i år också men inte i klunga med allt vad det innebär.

Fast i början såg det ut som att de där odjuren rådjuren skulle bli mitt enda sällskap. Hade begått misstaget att försova mig – till hemmaklubbens årspremiär klockan tio på Cykelberget. Fatta ironiskt. Jag som annars går upp mellan halv sex och sex.

Straffet blev ett nästan två timmars långt tröstlöst pinande i den värsta sortens västmanlandsvind, på den värsta sortens västmanländska vägar – de långa, öppna, utan en tillstymmelse till skydd. Det var tufft och det var kärvt och det var elakt, och jag hade nog ballat ur om jag inte hade ett litet mål i sikte – att hinna ikapp någon av klubbens klungor för att få wheelsucka hem i gott sällskap.

Till slut så kom jag fram till finfiket med det lättstavade namnet Skeppshandelns Stenugnsbageri och se där:

det fanns både gott om åkare och fika kvar att belöna sig med. Och jag behövde inte ens stressäta. Pust.

#fikaporr

And off we go! Tyvärr så hade jag likt förbannat dragit på benen rätt ordentligt med syra. Efter de inledande kilometrarna så sprätte blandklungans starkaste iväg och jag pallade inte rycket, mest mentalt faktiskt.

Men tro’t eller ej så blev jag uppringd, inväntad och peppad. Så gulligt blev rörd.

Kan inte påstå att cyklingen blev lättare efter det – folksen var starka, bra starka och kantvindarna bitiga brr. Men cyklingen blev helt klart roligare i det glada sällskapet vårhjältar.

Dags att sakta in

och skåla in landsvägspremiären!

Jag ba på Instagram (som jag har lite dåligt samvete för, man borde kanske lägga ut mer där):

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Den här lambiölen, åh som jag är värd den här lambiölen! I motvind har jag kämpat solo, i kantvind har jag lidit/njutit med gullisarna i #blårange (ni är mina hjältar idag @tbirath & Co ♥️). Som @eva_lindskog brukar säga – det är watten som räknas, och de har tydligen de där turerna med Thule i ur och skur ändå bidragit med (även om tro mig – jag är fint medveten om min låga ”placering” just nu). Varit stark och klen och darrig och säker. Nu är den riktiga landsvägspremiären avklarad och vet ni vad – det här sömnlösa osäkra knepislejonet är inte helt hopplöst. Och vägen till den där formen känns för första gången på två år inte omöjligt avlägsen. Nåväl skål för pannben och skoskydd. Puss! #roadcycling #afterbike #västeråsck.

Ett inlägg delat av Katja Fëdorova 🕶🎹💨 (@cykelkatten) 4 Apr 2020 kl. 6:46 PDT

Jo men så känns det idag och den känslan ska jag rida på en sväng. Strava här.

Puss och hoppas vindarna och benen var med er idag 💃

3 år ago 0 kommentar
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om cykelKatjas tips

Hur är det att vara cyklist i Västmanland?

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Jonas och Jesper i rätt typisk västmanländsk terräng.

Glad fredag cykelvänner all around the world – hemmavid och utomsocknes! Planerandes söndagens distans (håller tummarna för att kroppen är helt frisk då) har jag kommit att tänka på hur det är att vara cyklist just i Västmanland aka “Sveriges närmaste glesbygd” . 

För jo, hur är det egentligen? 

🦌 Man har tillgång till ett fantastiskt vägnät. Visste ni förresten att det är magiskt och kan skifta med årstiderna? Är man en allroundcyklist som inte håller sig enkom på asfalten eller de uppcyklade stigarna så hittar man nya vägar hela tiden.

Vintertid byter vägarna skepnad.
Och vissa ovägar blir plötsligt till helreko vägar. Magiskt eller hur?

🦌 En annan grymmig sak är förstås Västerås smidiga läge geografisk sett. Är man som en annan sugen på att upptäcka nya platser, vägar, cykelbekantskaper och annat cyklish är kommunikationerna goda åt alla hållen

🦌 eller okej, kanske inte exakt alla hållen. Den där Mälaren är ju lite i vägen. Men det är också det fina – som cyklande västmanlänning har man aldrig långt till ett härligt afterbikedopp i Mälaren eller någon annan sjö (för övrigt något som min kära f d västmanlänning Grön Cyklist-Anna har gjort till en konst)

🦌 Det är konstaterat platt. Inte sådär extremt jätteplatt men tillräckligt platt för att man som landsvägscyklist ska längta till backigare ställen. Vilken tur då att vi är grannar med både Dalarna och Sörmland! Fast då får man cykla några mil. Och det fort…

🦌 och det är kanske därför vi producerar en hel del duktiga tempocyklister, triathleter och randonnörer.

Grymma Johanna kör Queen of Rocklunda

🦌 Är man en mountainbikecyklist är det inte fullt så platt här i Västmanland. Det döljs nämligen en och en annan ettrigt brant backe i skogarna… Och den brötiga miljön gör att det är både tufft och tacksamt att träna mtb här. Och arrangera lopp och SM-lopp på köpet.

🦌 Så vi har ju vinden. Alltid vinden. Den är vår följeslagare, vår backe-wannabe, ett extra cykelsällskap, en individ med en egen vilja som hon gärna använder både för att bestraffa och belöna oss på våra turer

Två som fattat det där med race och cykelkärlek –
svenska CX-proffset Ida och hennes Erik på Hässlo-GP :)

🦌 Vi har gott om urstarka motionärer men ganska ont om tävlingscyklister. Det är lite synd kan jag tycka som vet hur roligt det är att tävla.

🦌 På tal om belöningar så har man som västmanlänning aldrig särskilt långt till finfina cyklistvänliga fik här i trakten. Och då vi är typ mitt i bilbältet så kryllar det av sjyssta bensinmackar också.

Här är bara ett litet urval av alla fab cykelfik inom rimligt cykelavstånd från Västerås:

 

– Markan i Strömsholm (missa inte deras specialitet hästläpp)

– Magnifik, Drott, Fabian Flinks med flera finfik i Enköping (som förvisso ligger i Uppland men <4 mil från Västerås)

– Kopparlundens (surdegs)bageri i Västerås

– Gula Stallet i Målhammar

– Skeppshandelns Stenugnsbageri i Köping (deras laxmacka jag dör alltså)

– Elsa Andersons i Norberg

– Kuskens i Ramnäs

– Å-caféet i Skultuna

🦌 Tyvärr så har ju det där med bilbältet sina nackdelar också. Särskilt som landsvägscyklist i klunga blir man tyvärr lätt utsatt för provokationer och livsfarligt bilistbeteende av de med attitydproblem.

Starten på det omtyckta loppet Västeråscykeln är alltid en härlig upplevelse!

🦌 De flesta som är klubbanslutna är medlemmar i Västerås Cykelklubb, en anrik förening som har arrangerat ett och annat episkt lopp och som kan stoltsera med fantastiska motions- och träningsledare inom flera grenar. Ni glömmer väl förresten inte att läsa herr Ordförandes eminenta cykelblogg?

🦌 Som västmanlänning blir man lite extra glad när man hör Roberto Vacchis muntra stämma förkunna cykelsportens sång irl eller på teve – Roberto har nämligen tävlat för Västerås Cykelklubb en gång i tiden.

Heja Västmanland!

🦌 Man är bortskämd med många bra cykelbutiker, både kedjor och ett gäng fristående.

🦌 Som deltidsstockholmare uppskattar jag närheten till Stockholm och dess cykelevenemangs och cykelsällisutbud.

🦌 Till skillnad från de nordligare trakterna så kommer perioden av laglig djurskjutning rätt sent till våra trakter. Vilket innebär att vi cyklister har höstens grannaste period för oss själva.

🦌 Cyklar man i skogen nära Westeros man får akta sig på diverse kungar och drottningar som slås om några himla stolar och är livrädda för vintern. Herregud, börja cykelträna med er så har ni inte tid med det där spelet ni håller på med ;)

Nu får vi nöja oss med de här sakerna, kommer jag på mer så uppdaterar jag. Hur är det att vara cyklist där ni bor? Berätta gärna!

Visste ni förresten att Västmanlands landskapsdjur år Bambi… nä, menar rådjur förstås? När jag cyklar i bergen utomlands brukar jag låtsas om att bergsgetterna är själarna av alla gamla cyklister som har lämnat en bit av hjärtat i bergen. Här i Västmanland blir går man och blir istället ett vackert rådjur eller en ståtlig hjort.

3 år ago 0 kommentar
5 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Enköping och cykeltidernas vägar

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Jag och Ivar är strandade i Enköping. Staden där gymmet heter ”Enköpings styrketräningsförening”, skoaffärerna ”Skor för fötter” (no shit!) och ”Skoaugust”, klädaffären ”Fridolfs herrmode” och det kryllar av små och större kyrkor, församlingshem och andra diverse fromma lokaler. Okristliga som vi är hänger vi dock inte i någon kyrklig lokal utan på tågstationen. Tyvärr har någon blivit påkörd någonstans i Vårgårda så det är stora förseningar på Stockholm-Göteborg-sträckan. Lite knövvligt men för oss ingen fara. Fast det var inte det inlägget skulle handla om…

hit åkte vi med buss. Bussen tar lång tid på sig och passerar en del vägsnuttar och vägskäl jag känner igen så väl från cykelturerna.

Här kom jag precis ikapp utbrytningen under en av VCK Snabbs brutala intervallpass.

Här var oljegruset utlagt i all sin vidrighet just när jag Anna och en till skulle köra ett fint glidarpass.

Här hade jag blitt av med en eker.

Och här blev jag avhängd som så många gånger förr, typiskt mig att vara för het i början.

Här stannade vi till och åt energikakor på vägen hem från vår första, spännande stockhomsdistans ”Tour de Chat”.

Här blev jag utskälld för att inte hålla linjen.

Här kom sommarregnet och sköljde över våra utmattade svettiga kroppar, åh så tacksamt.

Här fick jag eargasm och snittade kanske max under den rundan, för bra låt alltså!

Här brukar jag dra mina tjejdrills i diket. 

Här mötte vi upp några från det härliga Ride of Hope-gänget vi körde med det året. 

Här låg den där godisaffären som skröt om att vara störst (har ni tänkt på att typ alla godisaffärer gör det?) men som idag gapar tomt för E18 dragits om.

Här går den nya cykelbanan in till Enköping som vi ändå aldrig tar eftersom den är så oklungvänlig.

Och här startade E18-tempot – ett rätt ballt VCK-arr där vi fick köra exklusivt tempo på den då ännu avstängda nya E18-biten…

Och här är klassikercyklistfiket Drott mums mums 

Så många cykelminnen på en så kort – cirka tre mil – sträcka. Överlag finns det nog ingen grupp som har så många geografiskt bundna minnen som cyklisterna. Ett cyklistminne per vägsnutt…

Nu kommer tåget hem. Puss och glad Friday rideday på er.

5 år ago 0 kommentar
2 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN