Blogg

Madeleine och Anna i Supertempo-Jennys kök igår, två starka kvinnor!

Hej.

Kort uppdatering just nu.

Blandade känslor – dels salighet efter gårdagens träff med Madeleine Lindberg Wall (hur stor och ödmjuk och äkta cyklist är inte hon egentligen?) och dels panik inför – tadaa! – mitt tredje linsträningstillfälle. Den här gången har jag dock sällskap som förhoppningsvis gör det hela lite lättare!

Jag kommer att berätta om mötet med Madde lite senare. Nu peppar vi inför den sabla linsträningen samt kvällen – för då väntar tacos och cykelhäng hemma hos Linkan tillsammans med Contis och AK! Misstänker att scenariot blir att pojksen mekar med cyklarna medan jag tränar på att sätta in linserna som AK förhoppningsvis tar med sig. Tacos utlovas, nice. Har vi tur så får rosen äntligen nytt framväxelreglage och ny vit Cinelli som bonus. Mys.

Men innan det ska jag hinna riva av ett gäng intervaller på stationärcykeln på F&S, förstås. Tydligen har ena hojen ANT+-kadensmätare så det tänker jag testa idag.

Hörs, fredagsstudsa på!

Gårdagens kvällshimmel var inte att skoja med

God morgon folks!

Sovit gott? Det har jag! Vart direkt sänggång på kvällsmaten igår, in med teet och chokladbiten, sen var det zoom zoom gonatt – rätt så slut efter arbetsdagen och intensivjympan. Som den glada idiot en är så tog jag ju i lite extra förstås, och det kändes efter två dagars cykling också.

Idag blir det spännande!

Vi ska nämligen ta och utröna två saker här förstår ni:

noll. Kommer jag att ha lärt mig sätta in linsjäkeln på linsträningen idag eller tvingas jag på ännu ett linsträningstillfälle? Hoppas jag fixar det redan idag så jag kan prova mina nya linser redan ihelgen! Håll tummarna, och svaret vet vi förstås i eftermiddag.

ett. Kommer jag att bli en bättre cyklist ikväll? En klokare cyklist hoppas jag på att bli i alla fall. Vi Västerås CK:s tävlingsdamer har ett litet möte hemma hos Supertempo-Jenny ikväll och då är ingen mindre än Madeleine Lindberg Wall som förärar oss med besök och lite coaching. Kommer vara rätt så starstruck (damen har ändå varit med OS och vunnit diverse medaljer, bland annat i VM). Min förhoppning är att Madde kan ge oss lite tips på vettiga upplägg, teknikträningstips etc. Eller bara berättar om sina cyklisterfarenheter – det är faktiskt inspirerande nog.

Så, sagt och gjort. Nu tar vi itu med denna torsdag – veckans enda vilodag med för den delen. Så värt. Puss!

Fan också. Känner mig så misslyckad just nu. Gråtig och orolig! Idag hade jag som berättat tidigare, mitt andra linsträningstillfälle. Det har sedan tidigare konstaterats att jag:

– har grymt starka blinkreflexer

– har smala ögon

– har djupa ögonhålor (shit va creepy det låter, som en annan döskalle!)

Idag har detta bekräftats igen. En lunchtimme satt jag och försökte! Bytte fingrar, spärrade upp, försökte andas x 3 lugnt, inte freaka ut av att se rakt in i ögat. Men likt förbannat, resultatlöst. Linsjäkeln vill inte in eller så blinkas den ut innan jag ens hunnit peta in den in där.

Det som gör mig spänd och stressad (förutom det självklara att det skiter sig gång på gång och att jag nästan svimmar av att se mitt öga uppspärrat i närbild) är att jag tvingas sitta i en offentlig bås à la kontorslandskap och pickla medan folks går förbi och väljer märkesbrillor eller ännu värre, köper nya linser och får in dem på en gång.

Hade jag fått sitta hemma, i lugn och ro och försöka så skulle jag ju våga mycket mer. Det är ju så jag fungerar. Precis så var det med systemtrampor när jag började sportcykla, vilket resulterade i att jag cyklade med citybiketrampor när folks var i närheten, och Eggbeaters och sedan SPD när jag cyklade själv, tills jag lärde mig tillräckligt.

Alltså ni kanske tycker det är värsta i-landsproblemet, men testa själva god cykel- och kurvteknik med nästan minus fyra i synfel och lätt skelögdhet så förstår ni att en längtar efter att slippa skygglappar. Har man dessutom hela sitt liv varit livrädd för sina egna ögon så blir inte saken lättare.

Men visst, jag har bestämt mig. Jag ska kunna bära linser hur många linsträningsförsök det än tar mig. Om det så kräver att jag gör mig till stammis hos varenda optiker i den här stan. AK har dock lovat låta mig träna på hans linser hemma, och jag tror starkt på den idén (hoppas optikern inte läser denna blogg).

Tråkigt inlägg, sorry, men fan allt är inte vita sockor och grusfritt i en liten cykelflickas liv jämt sörni. Men jag kämpar på, visst brukar det ge resultat om man gör det?

Puss!

Hej.

Det jobbiga med att resa är att boka tycker jag. Jag gillar att planera, läsa på om stället och packa men själva bokningen (och betalningen) är mest jobbigt. Men nu har jag i alla fall bokat Mallis! Jag har ju som vanligt dröjt in i det sista med att boka – främst för jag inte riktigt bestämt mig för när jag skulle åka – men nu är det check på den. Samma hotell som sist, grymt prisvärda (dock hårdsängade) Hispania i Arenal.

Den tredje april lyfter planet som tar mig, Contis och ett gäng andra till min älskade cykelö. Hela åtta cykeldagar får vi där, alldeles lagom för att hinna med både tuffa intensivpass samt enmannadistanspass som kommer att ta mig till både favvoställen och förhoppningsvis en och en annan för mig ännu oupptäckt hörna av ön.

Framöver blir det med andra ord till att sitta böjd över min solkiga (den har ju ändå tre mallisresor på nacken) karta över ön och Google Maps och planera in lite sköna rutter. Ser speciellt fram emot öns västra sida (tänk Soller, Sa Calobra mm) eftersom jag inte cyklat där så mycket än – här ska det klättras långa backar (östra sidan har också backar men inte lika sugande långa).

En småjobbig sak som återstår är att boka cykeln. Jag har ju som en mindre princip att välja nya cykelmärken varje gång – att hyra cykel är ju det bästa sättet att testa nya märken! Hittils har jag testat Orbea och Merida. Orbean stal mitt hjärta. Merida stal min rygg för någon månad framåt… Fast det berodde förstås inte på Meridan i sig utan för att Ciclos Quintana trots i förväg bokad (och bekräftad) cykel i min storlek inte lyckades skaka fram en, vilket gjorde att jag i ren desperation körde på en för stor hoj – förödande för min känsliga rygg! Alltså går CQ:s uthyrning fett bort – förutsett att andra uthyrare har hojar i min size. Fick tyvärr ett tråkigt meddelande om att en Stevens-uthyrare inte hade kolfiberhoj i min storlek. Blir till att jaga ikväll efter träningen.

Rent träningsmässigt hoppas jag på en tuff och utvecklande resa. Jag vet att det kommer att bli rätt så kämpigt för mig – jag kommer att vara på ön tillsammans med klubbens snabba(ste) gäng. Det innebär att jag a) kommer att finna mig i att bli avhängd då och då och b) kommer att behöva cykla själv vissa dagar för att låta kroppen återhämta sig mellan de supertuffa passen som väntar (dvs. undvika skada mig). Det sistnämnda är nog det minsta problemet. Jag vet också att jag är mycket starkare med mina egna mått mätt i år men jag är fortfarande mycket svagare än de som är på Mallis just då – vilket ju inte är så konstigt med tanke på vilka lirare vi pratar om! Jag får helt enkelt tänka klokt, ödmjukt och målmedvetet. Dagen efter vi kommer hem är det Östgötaloppet som gäller. Hoppas vara redo för årets första landsvägstävling då. Då gäller det att ha luttrade men ändå fräscha ben och några minuskilo på vågen.

Och en sak till, jag måste bara säga det bara så att du vet Grannen. Jag kommer att sakna dig så. Enda trösten är att vi har hela sommaren på oss att cykla tillsammans, och hela hösten med om du ändå går och köper dig en fin cross!

Men nu – megapepp!

Ses vi där då?

Tjenis gummipenis!

Tuggummipenis!

(ihuu)

hej iaf. Fan alltså denna vecka är från en annan värld, blir tårögd etc. Inte bara pga. solen iofs – utan för att jag håller på och blir fri här förstår ni.

Fri? Hurdå?

Har hon slutat med klossar och annat fasthållande, tänker ni?
Har hon äntligen sålt sin kvart och köpt sig en liten VW-pickup att pickupluffa i runtom i Alperna?
Ska hon sluta äta choklad mellan 13.00 och 15.00 på vardagar?
Har hon betalt av CSN-skulden före hon fyllt 135 år?

NÄ!

Faktiskt mycket coolare än så (i mina ögon iaf).

i måndags var jag nämligen på en ny synundersökning och mitt livs första linsträning! Fatta modigt alltså. Jag har alltid varit fett skraj för ögonpill. Kan inte ens ha ögonpennan innanför ögonlocket (fatta drygt på den tiden en var syntgothpunkdiv.) – så creepy är det därinne. Hade varit enklare att ha facettögon à la småkryp. Men hursom – the botten was nådd, och jag kände att jag liksom måste genom elden om jag ska kunna kitta upp mig med pro-looking cykelglasögon i framtiden. Och kanske se vart jag simmar när jag badar i Medelhavet eller Vättern efter sommarens rundor? Och kanske äntligen kan erhålla min välförtjänta stjärnrespekt som annars skiter sig fett varje gång eftersom jag saknar glassiga solbrillor? Fördelarna är många.

Så – i måndags lärde jag mig följande saker:

• Man dör inte när man tar ut en lins
• Det är mysigt att nästan svimma rakt ner i optikergubbens knä
• Känslan av att för första gången på över femton år se utan nåt hängandes på näsan kan bäst uttryckas som eufori! ! !
• !

Imorgon är det dags igen. Då ska jag lära mig att sätta in en lins – det vart för mycket för mig i måndags. Går det fint så kan jag ha linser redan ihelgen, tillsammans med mina nya… just ja, det är en helt annan historia.

Men fan allts fatta, jag är snart FRI.

Har ni några tips på va man ska tänka på när man använder linser i sportsammanhang? Jag tänker köra endagslinser… Känns som rimligast alternativet, eller hur? Händer det ofta att ni tappar lins? Vad gör man då? Mycket att tänka på, men det känns rätt.

No shit det kliar cykel i ens ben efter att ha sett denna, och solen ute på gatan. God morgon på er!

Gårdagens sol-men-schweinwindy-rullrunda-outfit:

Bibs: Exteondo kortbibs / Rapha vintertights (utan padding) över
Underställ: Kari Traa
Långärmad jersey: Gamla goda Rapha classic långärmad <333
Vindväst: Rapha Hi-Vis Gilet
Handskar: & other stories (köpt i Köpenhamn)
Rånarluva: Woolpower 

Strava (aka värdelös kunskap efter ett rullpass men ändå ba för att):

*Lida med stil är min nya kategori som innehåller inlägg vars direkta syfte är att showa off med lite kläder, selfies & stuff, typ motsvarigheten till fjortisbloggarnas “dagens outfit” fast med cykel i bakgrunden. Namnet lida med stil syftar förstås till det där lilla påståendet om att cykling går ut på lida. Det stämmer förstås inte på alla rundor, särskilt inte gårdagens… men majoriteten av pass så har man ju faktiskt lite ont, om man anstränger sig iaf. Och ba så att ni vet så är inte min stil den enda rätta men äsch, den finns där nånstans blant allt rött fluff iaf. Enjoy!

Hej! Varit borta från bloggen, dumma mig. Men även cykelkatter behöver lapa lite sol ifred ibland, för att ha orken att leverera 🙂 Haft en för en gångs skull ocyklig men rätt så skön – ändå – helg. Tog bilen till Stockholm på fredag eftermiddag. Hämtade ut ett stort fint paket.

För på lördag var det kalas på Lidingö! Pojken i mitt liv fyllde åtta, den åttonde mars, tänka sig. Ett fint litet akvarium fick han av oss, som den naturälskare han är. Tur inte fiskarna kom med på köpet, det var ju så kul att peta in diverse leksaker i vattnet tyckte kalasgästerna… 😉 Jag passade på att leda diverse utelekar och njöt av den underbara torra vårsolen och vinden som gjorde massa hårdrocksfrisyrer med mitt hår.

Sedan fick jag i present… okej, stal en cowbell från lillebrorsan! Gäll och fin, den kommer att komma till användning på höstens cyclocrosspåhitt.

Och igår gjorde jag och brorsan Söder – så klart! Inte vill man vara nånannstans i Stockholm när det är sol och plusgrader heller. Målet var för brosan) äventyr och för storasystern) äventyr och CykelCity (eller snarare deras Specialized-utbud). Jag hade liksom en idé om att kanske kitta upp mig på ett par nya landsvägsskor (medan Dromarti tillverkar nya svarta jag kan beställa) och fixa nytt inrede till min S-Works-hjälm (svart eltejp är liksom inte riktigt hållbart i längden och nej, det är ingen för säkerheten vital del som hålls ihop med eltejpen).

Så vi gick, och gick, och svängde in på mest otippade gränderna, och jagade varann på gatorna, såg fet döing-råtta mitt på katarinahissentrappan, låtsades att vi var utomlands fast ändå i Stockholm, och landade till slut på Folkungagatan där vi drack och åt och glodde på folk och bara andades ut.

Paradnumret CykelCity sket sig. De hade fett stängt, vilken besvikelse! 

Så vi gick demonstrativt rakt på cykelbanan ända till tvåans busshållplats. Usch och fy tänker ni, men inte mötte vi/blev omkörda av en enda cyklist. Förhoppningsvis var alla utanför stan och nötte landsväg eller skog!

Men så tog vi tvåan till Norrmalm där solen inte sken lika starkt och där folks inte hade lika sköna kläder på sig, men där det fanns lite andra skojsiga grejer att kika på.

Som små, tyvärr stängda cykelbutiker med skönt mindre ökända cykelmärken att fönstershoppa. Och så Cykloteket, som tyvärr inte hade nå bra urval av skor alls denna gången.

Väl hemma kom jag på att banne mig, hade ju glömt att spana in det nya cykelcaféet Le Mond! Men inte blev jag ledsnare för det. Skoshopping och fika hinns ju alltid med, men sol är en bristvara! Så jag log flummigt för mig själv typ hela tiden.

Och igår så väntade detta lilla plastkort på mig hemma i Västerås. Tack tack, det kommer att bli en djävulskt spännande cykelsäsong.

Har ni haft en bra helg?

Vår – utepink och killinghår!

Alltså älskar varit borta från bloggen ett tag (läs: två dagar). Det liksom ba kliar i mina chokladklibbiga fingrar nu! Men vi börjar med att peppa för nya veckan, nummer elva i ordningen och redogör för planerna.

* Idag måndag – hade jag tänkt att cykla ute men det är grått, trist, blött och därför känns helt okej med ett inomhuspass. Nu har jag drönat bena i dagarna två (gång räknas inte riktigt…) så därför ser jag fram emot att späka lite kött på skivstångspasset F&S ikväll.  Bla bla, ute är det plötsligt sol igen så det betyder CYKLING! 😀 Styrka får vi ta imorgon eller på onsdag.

* Imorgon tisdag utlovas det sol och alltså utecykling. Hoppas på att få med mig nån. Tanken är ett kortare, intensivt pass.

* På onsdag utlovas det sol och alltså mer utecykling. Samma visa som imorgon men ny runda förstås. Kanske nytt sällskap också?

* På torsdag är det träff med tävlingsdamerna hemma hos vår supertriathlet Jenny! Är riktigt pepp inför den träffen – ingen mindre än OS-cyklisten Madeleine Lindberg (Wall) kommer och coachar oss lite. Även om vi inte är så många som kommer att tävla på landsväg i år så känns det vettigt med sammanhållning och planerat gemensamt träningsupplägg, åtminstone en del av passen. Där tror jag att Madeleine har många tips att ge. Super!

* Fredag kommer att ägnas åt [infoga valfritt roligt pass inne eller ute]. Jag har bestämt mig att då och då, kanske en gång i veckan träna nåt helt otippat för att mjuka upp kroppen i allmänhet, skaka liv i de bortglömda muskelgrupperna och så. Förra veckan dansade jag streetdans (på helstela ben), får se vad jag hittar på nu i veckan. Fredag känns som en bra dag för påhitt!

* Helgen för med sig cykel, cykel och mer cykel: fart på lördag och distans på söndag men mer exakt vet vi ju inte än och det är skönt!

Ibland får jag för mig att fundera över vilken bild av mig jag förmedlar via Cykelkatten. Fast det händer ungefär nästan aldrig egentligen, för fundera över vad andra tycker om mig är inte riktigt min starka grej – som ingenjörsskrälle så tvingas jag fundera så mycket om hittan och dittan under arbetstid så skulle jag fundera lika mycket på min fritid så skulle det bli äggröra av min stackars hjärna (just nu är det mest åt aladåbhållet, tackar som frågar).

Men seriöst. Vill bara klargöra att ni inte får gå och bli besvikna på mig om jag gör nåt dumt då och då för jag är ju inte riktigt inspiratörstypen.

Mitt twitterflöde fylls ibland av välmenande fitspo- och hälsinspo-bilder med glättiga uppmaningar av typen

Smashing news: Ät mindre! Rör dig mer!

Sluta rök!

Sluta gök!

Avstå socker i en månad – bli president!

Rädda pandor!

Rädda fågelungar! (aldrig i livet förresten, orka sponsra fåglar liksom, eländiga saker som gör mig rädd)

Fasta till sju – ät för fem!

oftast snyggt inpicklade i fina foton föreställandes den snygga, leende inspiratören som ju förstås lyckats med sin mission och ska få mig, stackars lilla Katja med noll självdisciplin och psyke som enbart räcker till asfaltsnötande samt lite extraträning nån gång då och då, samt en chokladbit eller tio på den, att hoppa på tåget, avstå, bistå och typ lyckas med inspiratörens mission. Och vissa lyckas. Vissa har den talangen. Ni vet vilka ni är, mina vänner, mina favoritbloggare, ni som får även såna enfant terribles som jag att välja den sjyssta vägen.

Men jag har sörrni gjort det enkelt för mig. Jag har helt enkelt avsatt mig allt inspiratörsansvar. Med andra ord så kan jag härja fritt på min blogg och liksom vräka ut mig dumheter till höger och till vänster och inget kan ni göra åt det, pilutta er!

Ett av mina ex, han jag dumpade när sommaren var över och för att jag störde mig på hans lathet samt dryga sätt, kallade mig känslomässigt omogen och med total avsaknad av ansvarskänsla. Hans lathet må varrit avtändande och hans sätt drygt men någonstans har han ändå lite rätt. Jag har nämligen fått ta så mycket ansvar (ni skulle bara veta) under min uppväxt – och verkligen inte bara för mig själv enbart – att jag med flit väljer att skita i ansvar så fort tillfälle ges. Kan nån annan än jag ta över styret? Varsågod! Wheelsuckin & feelin good babe.

Så, poängen här. Learning by doing, som den smarta konsulten lär. Jag kommer att fortsätta lämna visuellt läckra och brutalt ärliga avtryck i form av min ständigt pågående saga bestående av cykelcentrerat, färgglatt, rörigt och hey jag försöker så gott jag kan vara en god människa-liv. Men jag tänker inte sätta på mig ett förebildsförkläde . Ni är förstås ändå välkomna att inspireras – men skyll i så fall er själva 😉

Puss!