Igår utspelade sig en något hetsig diskussion på Twitter. Tänker inte återberätta den, läs och döm själva, men en vet din plats flicka lilla-doftande mening grinded my gears så pass mycket att jag tänkte diskutera den här på bloggen:
Och så de fortsatta antydningarna till att fotografernas arbete – till skillnad från en bloggares insats – är på riktigt, värt att stämplas och säljas, till skillnad från bloggarnas amatörverksamheter som syftar till att göda bloggarnas ego. I bästa fall “spelar vi i samma liga” (citat), i värsta fall så ingår man i sällskapet av “självupptagna bloggers” (citat) som hindrar fotograferna från att “få ut sina bilder och samtidigt kanske få lite uppmärksamhet själva” (citat).
I slutändan handlar det om att jag inte anser det värt att deala om/köpa en bild av en stämpelgalen fotograf för att publicera det i ett flyktigt blogginlägg. Vilket anses så himla arrogant. Tänka sig, att en amatörbloggare som öppet står upp för sina åsikter, det är hybris, det är sjukt, det är så himla terrible.
Usch.
Men så här är det folks, och det berättar jag i egenskap av – om än för tillfället kameralös – fotograf, bloggare och person som har trots att jag är kvinna och ung, bestämt mig för att öppet värdesätta mitt arbete och min fritid så pass högt att jag kan välja och vraka vad jag tackar jag och nej till.
Läs och begrunda innan ni brusar upp.
Det finns olika typer av fotografi, det vet ni om. Det finns bröllopsfotografi, barnfotografi, interiörfotografi och så actionfotografi. Man kan också indela fotografi i beställd och spontan. Bröllopsfotografi är typiskt beställjobb. Actionfotografi kan däremot både vara beställjobb och spontannöje – beroende på om jag har bett fotografen eller inte att fota mig. Är vi överens? Bra. Vidare. Precis som att ingen bett mig att blogga men jag gör det ändå så är det samma med spontanfotografi. Sån himla eloge till alla de som i ur och skur tar ut sin dyra utrustning och lägger sin värdefulla tid på att fota oss randoms idrottandes. En spontanfotograf är en äkta eldsjäl – en som ger oss sin tid och skapar oss minnen.
Bland alla fotografer i världen så är det just spontana amatörfotografer jag hyser störst respekt för – precis som jag hyser störst respekt för eldsjälar till amatörbloggare som dag ut och in matar oss med allt spännande cykligt och personligt. Hade jag varit en cykeltidning med budget, inkomst o d så hade jag lagt typ halva budgeten på att betala för snygga action- och cykellivsstilsbilder. Självklart hade jag betalt mer till de nya och ännu oupptäckta. Och självklart hade jag inte tagit med dem vars bilder inte motsvarar min estetiska affärsidé.
Nu är inte Cykelkatten en kommersiell tidning. Det är ett fritidsprojekt av mig Katja_85 som kombinerar träningsdagbok med lite extraextra om min stora passion. Oftast orkar jag inte ens tacka ja till diverse bloggrelaterade uppdrag eftersom jag just håller bloggen på hobbynivå. Det betyder dock inte att jag inte värderar mitt bloggande väldigt högt. Att inte göra det vore ju mest dumt mot alla läsare – det är ju ändå ni som läser det jag skriver! Ju mindre jag värderar mitt skrivande/bloggande – desto sämre resultat. Tänk om jag började se ner på mitt bloggande alt. se det som nån vag mellanmjölkssyssla – hur skoj vore det för er i så fall? Nja. Halvskoj. Mest oskoj.
För att en blogg – eller överhuvudtaget en produkt – ska sticka ut från mängden och tillföra nåt utöver standardutbudet – måste den ha något eget, unikt. Nu är man ju aldrig superduperunik, vi är för många människor på denna jord för att vara det – men jag försöker på nåt sätt ha ett koncept och i det konceptet ingår att enbart posta sånt som motsvarar mina krav på estetiskt värde, eftersom det är så jag är och eftersom jag bloggar om cykel och cykelsporten är i bästa fall den idrottsliga estetikens högborg – enligt mig.
Som publicist vet jag att det formatet som min blogg har bådar för rätt fin kortkvalité men inte mer än så. 800 i bredd gör ingen hifi-fotograf kåt men tillåter ändå det grafiska ta rätt så stor plats – i flyktiga bloggsyften. Det är alltså fett ovärt att få tag på extremt högupplösta bilder (om man nu ser en bilds värde i hur högupplöst det är). Alltså är det inte värt för mig att gå back på att köpa extremt högupplösta bilder för att sedan komprimera dem för att blogga en racerapport, hur otroligt spännande den rapporten må än vara. Den dagen jag bestämmer mig för att skriva för en tidning med grafiskt format som uppfyller mina krav – då jäklar ska det köpas.
Än så länge har jag ett betalningssätt. Och det är plats på min blogg, i mina texter, i mina läsares synfält. Om en fotograf snällt lånar sin bild till mig genom så betalar jag genom att sprida den tack vare mina ord. Fotografen garanteras att jag inramar dennes bild så fint jag mäktar – och anger förstås källa, tackar och kanske lägger in i extra länk. Men för att jag ska fortsätta ha mitt läsarunderlag som gör att fotografens arbete syns så måste jag hålla hårt i mitt koncept (se avsnittet ovan om skoj/halvskoj). Därför får inte alla fotografers bilder plats på Cykelkatten. Och eftersom jag inte har tid att deala med stämpelgalna fotografer om att plocka bort deras stämplar mot gratisplats på min blogg så får det helt enkelt vara. Jag menar, det finns ju Facebook och Twitter och Instagram och där gillar jag och delar gärna även stämplade bilder. Men så länge det outtalade samarbetet mellan mig och fotografer är gratis bloggplats mot gratis bild ser jag ingen anledning till att inte enbart publicera sånt som faller mig i smaken.
Inte nog med det – jag uppmanar alla er, speciellt nya, unga och kvinnliga bloggare – att se över och fundera på vilket material ni presenterar på bloggen. Får ni ut nåt av det? Gör ni gratis reklam för dem som tjänar feta cash på att synas hos er medan ni i bästa fall får… ja, vad får ni egentligen? Vad är värt och mindre värt? Sätt krav. Diktera villkor. Ni är drottningar och kungar över ert eget cyberspace.
En sak är garanterad – de fotograferna jag väljer att ha med/länka till på bloggen gör de enligt mig bästa bilderna. Med eller utan hemska stämpel som förstör fotoidén.
/en vars blogg är listad som en av de mest länkade på Bloggportalen – just för att det inte går att inte länka till alla fantastiska människor som uträttar fantastiska saker! ♥
