Kategori: Okategoriserade

Lördagen blev sista off-seasondagen vilket innebar att det var fritt fram att cykla igår. Kändes inte mer än rätt att dra igång den så kallade vintern (ett 90-talsbegrepp, snart outta SAOL) med en lagom distansrunda på crossis. Så här såg jag ut:

Eftersom det var cirkus 10-12 grader ute var det lite märkligt att klä sig varmt men ändå svalt, om ni förstår vad jag menar. Jag hade inget underställ utan bröstet skyddades av en tätare bh. Merinotröjan ovanpå, och i början även västen (den som på bilden sticker ut ur fickan). Vanliga bibs och så tunna tights ovanpå. Jag vet att det är småhemskt med kompressionstights på cykel men jag hittade inte mina vanliga tights i morgonstressen 🙁 Så blev dessa som i och för sig är supersköna men som är korta i midjan och åkte ner hela tiden. Handskarna var egentligen en onödig lyx för mig som sällan fryser om händerna – men yllebuffen gjorde ett fint jobb under hjälmen!

Passa på och njut av min renliga uppsyn alltså, för ungefär så här såg allt och alla ut efter några mil:

Distansrundan blev skön men jäkligt tungmald. Den innehöll mig, Tony, Jenny, Gunnar och AK och började på asfalt/grusfalt:

Jenny hade precis punkat så vi undvek krossgruset så gott det gick. Jenny punkade likt förbannat en gång till i slutet av rundan. Vem längtar inte efter rena cykelvägar nu?

Sedan kom sådana partier. Egentligen de finaste – genom skogarna. Men också de tyngsta. Tjälen hade släppt några centimeter och det normalt tighta underlaget var vattentungt. Det gick inte fort. Som att cykla i sanden precis vid havslinjen, ungefär. Blev supervarm, fantastisk styrketräning. Har tyvärr ingen annan skogsbild men vissa vägar var ännu smalare och tjusigare och jobbigare, lite som på bilden överst. Fint.

Efter ett tag lämnade vi skogen för de klassiska håliga västmanländska grusvägarna. Även de var tjälsjuka. Vällingen började! Vi som inte hade skärmar stänkte oss själva och varandra till oigenkännande. Lite kul faktiskt. Ah men ni känner säkert igen er – först blir man smått irriterad när det kommer små stänk men sedan ger man upp och börjar finna sig i att se ut som ett litet lermonster.

Allt som allt, en kanonrunda. Ovanifrån bjöds det på sol. Ur fickorna bjöds det på marsipanbröd och en näve dadlisar. Bidonvattnet var crunchy med inslag av små sandkorn. Strava hälsar:

Rent träningsmässigt kändes rundan bra. Benen var pigga ungefär så länge som jag förväntade mig – blev tom och trött lagom tills det var ett par kilometer kvar hem. Den som som vanligt sabbade njutningen något blev förstås ryggen. Tre veckor utan cykling i kombination med det sörjiga tungcyklade underlaget gjorde att ryggen gnällde till ordentligt i slutet. Alltså fick jag som alltid efter varje längre cykeluppehåll stanna och massera smärtfri den några gånger. Jävla rygg. För den får jag aldrig sporta off-season.

Men nu är cyklisten tillbaka och jag är glad för hennes skull.

Puss!

Korten knäpptes av AK

Hej! Dagens lucka blir en längre en för att kompensera för luckan 20 också. Det speciella med dagens lista är dock att varje faktasak har sin låtkompis i listan. Så voilà – 21 saker ni inte visste om mig plus 21 låtar som ackompanjerar dem:

1. Min mamma och min pappa heter lika, fast i tjej- resp. killnamnform, men smeknamnet blir samma.
2. En gång när jag var liten hade jag ihjäl en salamander. Eller jag hittade den, la den i en burk och petade i burken. Salamandern dog senare, säkert av dåligt vatten. Skäms än idag 🙁
3. Jag har aldrig plockat mina ögonbryn.
4. Jag var flitig medlem på helgon.net – var ju inget helgon direkt! Nån av er som också var med där?
5. Jag var ruggigt mobbad av flickorna i min gymnasieklass. Har än idag problem med större tjejsamlingar och med studentfiranden på gatorna men jobbar på det.
6. Jag har jobbat som kaffevagnsflicka och som djurskötare på Lidingös enda bondgård, det ni!
7. Är livrädd för fåglar och fjärilar, ja allt som flaxar egentligen. Ratar därför städerna som Verona och skyr uteserveringar och det sistnämnda är så. tråkigt.
8. Jag tror stenhårt på skogsväsen som näcken, undinerna, gnomerna och är fortfarande inte helt säker på om folksagorna faktiskt är påhitt. Jag tror det är en myt om att sagorna inte stämmer. Se bara på naturen runt omkring oss – hur mystisk är inte den?
9. En gång tävlade jag i Scrabble. Var väl rätt lovande trots icke-matematiker men hade varken tiden eller passionen som mina Mensa-aktiva medspelarna hade…
10. Förutom de gone forever-visdomständerna saknar jag två riktiga tänder. Det syns dock inte och är jäkligt praktiskt för att förvara bubbelgum till exempel!
11. Jag har ett nästintill obefintligt luktsinne.
12. Jag är sedan länge hemligt kär i Cameron Diaz-ögon, googlar dem med jämna mellanrum.
13. Jag bloggar ibland när jag sitter på toan. Älskar mitt hemmadamernas!
14. Jag äter aldrig müsli eller flingor med fil eller mjölk på utan till. Dvs. det blandas först i magen. Fixar inte när krispiga saker blir mjuka innan de åker in i munnen.
15. Jag har aldrig ens testat slalomskidor.
16. Jag trivs inte i färgen röd på kläderna. Hur många komplimanger jag än får känner jag mig alltid helt fel i rött.
17. Jag älskar karaoke och blir alltid lika ledsen när folks snackar skit om denna ädla underhållningsform.
18. Jag har jobbat som privatlärare i ryska och matte. Bäst var när jag och min elev fick upp hans betyg från IG till VG på bara ett halvår. Och att hans mamma bjöd på gudomliga kurdiska middagar efter varje lektion!
19. Jag visste inte ens att man satt fast när jag köpte min första racer. Blev mäkta förvånad över att inga trampor låg med.
20. Jag drömmer mycket och ofta och de flesta av mina drömmar är ruggigt knasiga. Jag har dock vant mig vid dem och nästan lärt mig att kontrollera förloppen. Är dock glad för varje drömfri natt.
21. Jag kan inga regler i fotboll. Man har försökt förklara för mig men jag förstår fortfarande ingenting. Brukar dock vinna eller komma högt i jobbets tipsrundor i alla fall.

Det var de fakta och de låtarna det. Någon som kan lära mig fotboll och slalom? Puss!

God fredag cykelfolks! Jag kom på idén till dagens lucka när jag bäddade sängen imorse. Mitt sovrum är precis som resten av lägenheten en rätt så avskalad historia men har ett färgglatt ställe – nämligen sänghyllan. Sänghyllan är halvdant fastspikad ovanför sängen och stör alltså inte mina ögon när jag ska sova men får ändå plats med lite saker som jag kan ta fram och bläddra i och kika på när jag känner för det! Precis som humöret och modet byts sakerna ut med jämna mellanrum. Men jag noterar en viss röd tråd på sänghyllan vilket gör den passande på cykelkatten… Låt oss titta på vad som existerar på sänghyllan just nu, från vänster sett så lär ni känna mig lite bättre kanske?

1. Cyclopedia – it’s all about the bike-boken av Rouleur– och The Guardian-cykelskribenten William Fotheringham. Jag gillar min cyclopedia! Boken är ett snyggt och gulligt coffeetable-uppslagsverk som ser bra ut på hyllan och som man kan ta fram och läsa högt ur för den som är intresserad förstås.

2. Ett av de finaste vykorten jag har fått (är ett vykortsjunkie). Det kom från min bästis när hon var i Paris och det står Dieu ne pouvait être partout, alors il a créé la mère vilket betyder Gud kunde inte vara överallt så han skapade mammor och jag tycker att finare än så blir det knappt sagt om mammorna. Jag brukar ibland med flit läsa la mer också. Havet. Som ju också är lite överallt på jorden…

3. Lena Andersson x2, romanerna jag inte läst än men tänker läsa. Ofta ställer jag fram de böckerna jag vill läsa lite här och var. Jag läser sällan en bok i taget utan gärna 2-4 stycken parallellt. Så böckerna är utspridda all over min lägenhet och så läsplattan med sina utländska böcker ständigt med i väskan. OBS – Lena Andersson verkar inte vara en cyklist :'(

3. Skylten Släck ljuset som jag hittade liggandes på golvet i mitt bostadshus källare. Tycker är en passande uppmaning i ett sovrum!

4. Alan Bennetts Snusk, en bok mycket tråkigare och klyschigare än Drottningen vänder blad men med bra mycket fantasieggande omslag. Hehe.

5. Freddie Mercurys biografi. Alltså hade typ gett bort min halva arm för den boken när jag var liten och typ levde Queen (enda bandet jag någonsin kommit nära att idolisera). Nuförtiden är mitt förhållande till dem mycket mer barndomsvän-avslappnat men Freddie bor ändå kvar på hyllan. Han gör sig fin där!

6. Tavlan föreställandes en fin vinterflicka av den fantastiska konstnärinnan Elsa Backlund-Celsing. Precis som Elsa själv stod tavlan bortglömd och dammig under en rad modernare färgglada affischer i antikvitetsaffären. Men flickan såg ut som jag så den hängde med hem!

7. Nu gästar även hästen Raffe sänghyllan. Raffe är ett typiskt exempel på ett Katja-har-tråkigt-en-vardagskväll-hantverksföremål. Raffe är smidig för man kan stoppa in i ett värmeljus i honom. Omålade Raffisar finns att köpa på Panduro.

8. En vit mig kär cykelkeps för att det är snyggt. Och för att täcka plugghålen haha. Eh jag borde verkligen ta tag i det där med inredning men det tar ju sådan tid från cyklingen?

Det var min sänghylla det! Och eftersom min festiva kalender är en musikalisk en så bjuder jag idag på en fin sängvänlig spellista. Voilà och puss!

Mina benrakningsfavoriter:
Rakkräm från Weleda och bästa hyveln Mach3
(som vibrerar också, skön känsla mot benen).
Fast nu är jag sugen på en sådan!

Hej. Dagens kalenderlucka är lika ytlig som cyklistbenen – trots att det är musklerna inne i dem som räknas så är det ändå utsidan som flashas och beundras. Idag bjuder jag på fem finfina tips på hur du får dina spiror silky smooth. För trots att det är vinter därute så är det ändå sommar och berg i cyklistsjälarna våra eller hur? Varje tips är kryddat med varsin het låt som sig i min kalender bör. Vi kör.

♫ 1: Värm upp – men inte för länge 

Det kan te sig som en självklarhet eftersom man oftast rakar benen i den varma duschen men ändå – hur skönt det än är att känna blodkärlen dra ihop sig och känna pirrigheten – undvik kallt vatten när du rakar benen. Det varma vattnet softar upp stråna. Men värm inte upp för länge – huden sväller då upp och gör att bladet inte kommer lika nära strårötterna.

♫ 2: Stycka upp benen

Vissa dagar har man tid och njuter av benrakningen. Ibland har man lite mer bråttom. Därför kan det vara bra att dela upp benet i ett gäng delar typ baksida vad, vänstersida vad, högersida vad, framsida vad, knä och beta av de delarna i en fin ordning. På så sätt undviker man glömma någon del och gå runt delfluffig och missförstådd. Och så tilltalar ordningen varje cyklists inneboende perfektionist.

♫ 3: Sätt gränserna i förväg

Hur högt upp vill du – och törs raka? För mig som är inte speciellt hårig av mig så är det en icke-fråga. Låren är hårfria. Är man dock en hårig person så bör man ändå fundera på om man inte ska gå hela vägen upp. Att raka så att linjen är hårfri är en självklarhet – men förr eller senare tar du av dig bibsen och helt ärligt, det är ju snyggare med helrakat hela vägen upp än med ryahorts aight? Men det är alltså upp till er ändå. Det kan vara drygt att raka hela vägen upp också, vissa upplever problem med hårsäckarna och så. Men följer man tips 4 och 5 så tror jag det löser sig. Nu vet ni i alla fall vad jag tycker.

♫ 4: Skrubba

Hur mycket det än smärtar att skrubba bort den surt förvärvade benbrännan så är det faktiskt så att huden mår bäst av att ömsas då och då. Vill man vara riktigt simpel så är det bara att langa fram vanligt strösocker, blanda med lite honung och random olja och sen bara gneta på. Är man lat eller vill stödja skönhetsindustrin så köper man någon skön fabrikstillverkad skrubb, till exempel (något för klämkäcka för min stelmonokroma stil) cyklistklassikern Muc-Offs duschvariant eller någon annan skrubb med lite grövre korn (ju grövre desto skönare för benen lovar jag).

♫ 5: Smörj in 

Det är så himla lätt att glömma det. Det i vissas ögon något överdrivna momentet med att smörja in benen efter rakningen. Men helt ärligt, du är redan körd som rakar benen. Har du kommit så långt i din utveckling att du rakar benen så kan du väl lika gärna göra det fullt ut eller hur? Undvika torrhet och irriterade hårsäckar. Det skönaste är att smörja in benen i något lätt, mintigt och fräscht. Något som får dem att kännas pånyttfödda och redo för nästan vad som helst. Här är några sjyssta (med betoning på naturligt sjyssta) aftershavesalvor värda att testa om man är less på mainstreamlotions från random butikshylla:

* Raphas Post Shave Lotion (doppeldusch-style, passar även fejset!)

* Medevisalvans motalatillverkade lavendellotion (som även sägs avskräcka mygg, bara en sådan sak!)

* Ursa Majors Face Balm (som också passar benen, doften ska vara gudomlig har jag hört)

* Det legendariska märket Baxters Shaving Tonic för både pre- och postshavemys (Velominati tjatar jämt om den, någon som ska till USA snart och kan handla hem en flaska?)

* Min stora prisvärda favorit – Urtekrams Aloe Vera kroppslotion. Len, sval, går in lätt. Har ni några favoriter?

Vi avslutar dagens kalenderlucka men den sämsta och ostigaste benrakarlåten av dem alla. Seriöst, did I shave my legs for this? Puss!

Morgnarna som dagens morgon får en att undra hur pass duktig – eller hur pass dålig – man är på att hantera cykeln. Det var ruggigt halt på Västerås icke-sopsaltade cykelbanor imorse. Det var halt även mellan cykelbanorna. Enda ställen där det inte var halt var ute på de större bilvägarna samt ute på de få gräsplättarna längs med vägen till mitt jobb. Trots ett varnande sms från coach Tony började jag färden med att vurpa de luxe ihop med min kultiga biltematralla. Vi vurpade i glatt samförstånd, hon slog i styret och jag slog i knäet men både cykeln och byxbenet klarade sig så vi highfiveade och fortsatte vidare. Under de följande minuterna lyckades jag avvärja ett par vurpor. Sedan skulle jag köra om ett par och vurpade en gång till strax framför dem men lyckades på ett snyggt sätt ändå spreta ut med benen så att jag slapp markkänningen denna gången. Och så höll det på. Trots att det säkraste hade varit att gå så var det ändå lite småkul att ge den dära vardagscyklingen en uppriktig chans och testa gränserna lite. Men till slut så sansade jag mig – det efter att jag fick nästan bära den lilla fega trallan över pavéavsnittet strax före mitt jobb.

Nu sitter jag här med ett värkande knä och funderar på hur fasiken jag ska klara av att lunchlöpa i dessa förhållanden. Mina asics är feta men också hala. Alternativet är att springa inomhus, på ett löpband, men det är ju ruggigt tråkigt med tanke på hur skönt det faktiskt är ute just nu. Nåväl, den som lever till lunch den får se.

Var försiktiga där ute, kör med dubb, kör med hjälm!

Och kika in lite senare. Ska bjuda på ett gäng intima cykeltips. Spännande va? Puss.

Mitt gymmande fortsätter (och gör det förhoppningsvis hela vintern och våren ut)! Igår körde jag och coach Tony ben och bål. Jag började med att ro upp pulsen och sedan gick vi direkt på upphoppen. Det tog ett tag för skallen att få in upphoppstänket (man måste vara ruggigt koncentrerad annars kan man slå i benen!) men sedan gick det fint, även om jag inte vågade hoppa alltför högt. Men benen kändes spänstiga och ett av årets gymmål blir förstås att öka upphoppshöjden successivt. Tydligen ska man inte sikta på att hoppa många gånger utan på att hoppa färre men riktigt högt. Grym explosivitetsträning! Efter upphoppen försökte vi oss på ett par proffsomtyckta gymstångsövningar, men ska inte beskriva dem detaljerat än eftersom tekniken är inte riktigt satt ännu. De är i alla fall snodda från ett proffsprogram och allt som kommer från proffsen är ju sant, det är lite som med Internet det… Nä men skämt åsido så är det både roligt och utvecklande att inspireras av de duktiga cyklisternas träningsupplägg. Efter våra skivstångslyft körde vi fyrbenta knädrag (alltså beskriva gymövningar… inte min starkaste sida) ner till maskinrummet och utsatte oss för klassiskt benlidande. Avslutade med bålrotationen. Jag vart svettig men lite starkare tror jag.

Nu ser jag redan fram emot nästa gymsession! Tanken är att vi så småningom ska spika vinterns träningsprogram och jag vet att det kommer att göra så härligt himla ont. På något sätt vill jag också mäta min gymprogress. Strava är fint för oss cyklister men värdelöst när man gymmar så jag tror jag ska kitta upp mig på en riktig träningsdagbok i papper för mina framtida barnbarn att hitta i byrålådan.

Loggar ni eran gymprogress? Hur gör ni då, kör ni pappersdagbok eller någon bra och enkel app? Puss!

Alltså det där med off-season är ett dumt påhitt. Det enda vettiga det leder till är ju att man saknar cyklingen mer och mer. Ah men ta mig till exempel. Här går jag och är lite lätt irriterad. Håller mig borta från cyklingen så gott jag kan. Cykeltidningarna ligger kvar på fönsterbrädan, fortfarande inplastade. Raphas besöksstatistik har nog sjunkit med femton procent, så lite som jag varit där och dreglat och delat länkarna till mina vänner. Jag surfar inte någon ny vinterjacka, jag har noll koll på vem som har köpt Telenet-Fidea, Helen Wyman är ett bloggnamn jag har glömt, jag har inte påmint mina päron alls om att jag minsann önskar mig en ny Edge i födelsedagspresent och jag kunde inte bry mindre om hur den nya Ultimate CF SLX- och Speedmax-färgsättningen blir nu när Rapha kommer att klä flickorna jag är inte alls avis på. Jag smeker inte ens min Ridley medfibers innan jag lägger mig, nej nej inte alls.

Men det är ju bara några dagar kvar. Bäst att ta vara på dem. Igår simmade jag och Valle. Vi åkte dessutom på kvällslig kandelabersimning, med släckta ljus, lugna rockfavoriter (lite b faktiskt, klassisk musik ska det vara på bassäng!) och allt. Nästan tur att jag hade glömt mina simbrillor, hade känts märkligt att crawla järnet i kandelaberskenet. Bröstsimmade istället, skönt för bröstryggen (ett träningsordmysterium för mig fortfarande). Idag ska jag och coach Tony gymma ben, imorgon ska jag förbi Lidingö och hänga med päronen och lillebror, på torsdag springer jag eftersom jag och Grannen ska på spelning på kvällen, på fredag smågymmar jag några bortglömda kroppsdelar.

På lördag

och på söndag

CYKLAR JAG

än hit

än dit

än långt

än snabbt

än lite lugnare

på min cross?

eller lånad mtb?

med skärmar?

eller naket, i skogen?

Jag kommer att vissla på mina favoritlåtar

Jag kommer att känna mig skitsnygg skitsvart skitglad

Och sedan börjar vinterträningen med

cykel

cykel

cykel

och så lite styrka och simning på det.

Mina tankar studsar, abstinensen gör mig rörig, jag behöver ett litet racemoment så jag har anmält mig till CK Barriärs Basemile Snowdown. För hur härligt låter inte det?

Jag ser förstås fram emot snön och tindret, men jag blir lika glad om det är moddig blötmisär där ute. Jag kommer att njuta i alla fall.

Tävlingssäsongen 2016 kommer att bli en tuff en så lika bra att unna sig små belöningar på vägen. Och vad kan vara härligare än att #lidamedstil ute på vintervägarna?

Puss!

Grabbarna var smarta och lät mig dra!
(men jag var smart jag med…)

Sandbacken bjuder till elegans.

Åh så skoj det var att få crossa lite i den friska kalla fina gropensanden! Helgens Helgmys – årets sista – blev en succé. Trots att det var isande kallt ute dök ett rejält gäng upp som körde racet. Jag gjorde ett kanon uppvärmningsvarv men blev ofrivilligt nervös under vänteminuten inför det skarpa läget (om min ofrivilliga nervositet får vi blogga ordentligt någon gång känner jag) och gjorde en masse dumma tekniska missar under det första varvet. Alltså när jag blir nervös blir benen vaddiga ni vet, typ veknar förlamas nästan, skitkonstig känsla. Får alltid köra ikapp mig själv och andra, så himla drygt. Nåväl, sedan gick det bättre. Körde på bra men sprang ingenting i löpbacken för att spara ben till nattravet. Hade kul crossig fight med Valle och Caj, vi krokade till och med ihop klockrent lyteskomiskt, blev uppäten av Caj i slutet av det sista varvet, skitglad ändå ty så kul körning!

Och roligare blev det. Först hade vi vår mysiga crosstillställning, med cykelquiz och allt (Grattis Anna, Markus och Ida!), det vart pulled djur (oklart vilket men gott var det) från Hattfabriken och så gudomlig äppelpaj på det. Sedan drog jag och Tony på dans med några andra, tackar mina löparskor aka dansskor. för hade noll ont i fötterna trots ett dygn utan sömn.

Ni märker att jag skriver fort nu eller hur? Jo, har lite bråttom nu. Valle kommer hit, vi ska leta på och hyra oss ett varsitt kolfiberåk till Mallis och sedan dra och simma i min fina lilla funkisbassäng bakom hörnet. Det är ju min sista cykellösa vecka nu så gäller att passa på och förlusta sig på andra håll så att säga.

Nu ringer det på dörrn, hörs imorrn hörni, då är jag hemma i Västerås hela dagen och hinner blogga snyggt och prydligt hoppas jag.

Ska ni göra nåt skoj i veckan? Säg inte att ni ska cykla, kommer bli så. avis!

Puss.

Morgon från diskostallet på Bomans! Garmin är fulladdad, diskokulan är uppe på mekstället och snurrar fram fina solkissekattisar på väggarna och kolfiberramarna, ute är det svinkallt men här inne (petar lite på sportbehåns vänstra sida) är det varmt och skoj. Idag är en rolig dag att se fram emot. En dag i tre delar och därav tre pepp hits (en för varje bommad lucka) att krydda dem med. Idag ska jag…

1# Köra årets sista Helgmys med crossgänget +ANDRA! I Gropen och allt. Tävlingsridleyn får alltså jobba en sista gång innan den får sin välförtjänta vintervila under tiden baby alu-Cube får göra ett bra jobb på grusvägarna.

2# Hålla (tillsammans med Johan och Tony förstås) i crossfesten som vi arrar för de eldsjälarna som hjälpte till före, under och efter Groopencross, vår lilla crosstolthet här i Västerås. Vi har laddat med en masse chips, Evas löfte om en äpplepaj (nu får du allt inte glömma den!), ett gäng belgiska och den crossigaste quizzequizzen på länge (ska blogga ut den till er sedan).

3# Musikresa på ett ställe ett gäng mil härifrån men dit följer inte bloggen med.

Nu måste jag skynda lycra upp mig här. Ska ni cykla eller göra nåt annat roligt idag?

Puss!

Imorse när jag småröjde bland mina pappershögar på köksfönsterbrädan (köket – mitt hemmakontor) upptäckte jag en liten skrynklig lapp. När jag tittade närmare såg jag att det ju var min packlista inför min första cykelresa – nämligen resan till Mallis som jag och Peter gjorde på våren 2012. Jag tänkte vi kunde kika lite på den.

Nu såhär med en fyraårig cyklisterfarenhet så funderar jag lite, hur tänkte jag riktigt där? Vissa punkter är ju ganska självklara och viktiga. Tur nog tänkte jag på att ha med mig egna pedaler och hjälmen. Cykelkläderna var väl också en bra idé.

Men sedan kommer det. Trosor (sport + kväll), haha vaffan tänkte jag där? Vara casual på dagen och het på kvällen? Jag äger ju ffs inte ens några “sporttrosor”. Det slutade ju ändå med att dagarna spenderades i cykelkläderna. Jag hoppas verkligen att jag inte tänkte ha några underkläder under bibsen, men hade faktiskt ändå inte förvånat mig eftersom extrem nolla då, bara någon månad efter mitt första racerinköp.

Eller aftonklänningen. Just aftonklänningen. Tänk att jag inte ens inför en cykelresa kunde släppa mina romantiska Store Gatsby-idéer om långa, dekadenta aftnar på fina cocktailbarer. Fast om sanningen ska fram så var det ju mitt fel att det inte vart så mycket Gatsby över den resan.

Förklaringen är alltså min högst självförvållande geografiska förvirring och oplanersamhet. Ser ni den lilla orten Colònia de Sant Pere? Ja, där hade jag spontanhyrt oss ett flott hus. Med tre sovrum, ett kök, en egen veranda. Precis vid havet. Sovrumsfönstret mot havet. Hur jäkla vackert som helst.

Fast med ett litet men. Området låg några härligt backiga mil från närmaste civiliserade punkt. Mycket för en med trasig rygg och knappt tjugo cykelmil i benen. Varken bussar eller tåg eller flygplan stannade till i området. Det fanns bara tre sätt – cykel, strandgång och taxi. Cyklarna hyrda vi i Alcudia tre mil och ett gäng hundra höjdmeter från huset. Packningen på ryggen i varsin mindre ryggsäck. Därav bara en uppsättning cykelkläder. Och så aftonklänningen i ryggsäcken. Jag ska inte dra alla äventyren med taxiblåsningen, stormcyklingen och ryggsmärtorna men en kväll tog vi oss ut. Strandvägen. Vi gick i över två timmar och hamnade i Can Picafort där vi groggade med några från Fredrikshof och hade ont i fötterna. Vi hade skitkul och aftonklänningen fick vila hemma i vårt hus, jag var glad över att ha shorts och bekväma sneakers.

Idag ser mina packlistor något annorlunda ut. Mer praktiska, kanske lite tråkigare. Idag reser jag dessutom med större väskor och jag kollar upp förbindelserna innan jag bokar boendet. En aftonklänning är förstås alltid med. Lika viktig som en perfekt styrstam!