Kategori: Okategoriserade

God fredag. Trainerfiestan fortsätter! Igår kom jag hem sent och trött men tvingade upp mojon för här skulle det bestigas Sa Calobra. Som jag sagt tidigare så befinner jag mig i ett slags provanställningsfas med min trainer och utforskar dess möjligheter (och begränsningar). Plöjer alltså igenom braiga videos som ger mig precis den rätta jobbighetsgraden. Igår vart det riktigt jobbigt och det gjorde mig glad. Ärligt talat hade jag innan trainerinvesteringen varit smått orolig att den skulle bli nåt utav “tv shop-pryl”, typ stå mest och se pryl-ish ut utan att riktigt användas. Men tack vare struktur och rätt upplägg börjar jag få ut riktigt bra träning av redskapet och ser alltså nytta med den träningen (jag vet att typ 90 % av alla cyklister kör trainer men ni vet ju hur det är, man måste ju testa själv för att bli övertygad). Än så länge kör jag mest GCN:s videos men vintern är lång såg att Strava hade ett gäng också. Mitt upplägg som känns rätt är i alla fall: uppvärmning till egen musik + genomförande av uppdraget i träningsvideon + nedrull till egen musik eller kors i taket – TV! (ser ju aldrig på TV annars)

Igår körde jag GCN:s 30-minuters klättringsvideo. Det var skoj, inte minst för att man får klättra låssas-Sa Calobra och för att instruktörskillen har mysig dialekt. Men fy satan jobbigt. I slutet av varje “klättringsblock” så ska man spurta för att få upp pulsen. I slutet stod jag upp och så skrek jag faktiskt rakt ut. Gott betyg, klart godkänt.

Vilka är era favvotrainervideos? Tipsa gärna! Puss.

Translation: Yesterday I did some “climbing” on my new trainer. I really enjoyed the GCN’s 30 minutes hill climbing video.

♣ när jag upptäcker en låt som i just detta ögonblicket är det bästa som nånsin skrivits spelats in sjungits älskats

♣ när jag lägger in den tyngsta växeln och ändå går det för fort ner för att det ska gå och trampa och det enda jag behöver göra är att bromsa in i serparna

♣ när jag går mina promenader och alla bekymmer släpper efter ett tag och jag börjar gå i takt och sjunger ut mina påhittade melodier och kanske ökar takten ytterligare när refrängen kommer!

♣ när flygplanet just lyfter från marken och millisekunderna efter

♣ när jag druckit en GT för mycket och det är lite för trångt och lite för rörigt och lite för högljutt och alltså alldeles perfekt och dem jag gillar är här

♣ när klungan har värmt upp och vi silverpilar på, perfekt formation i kantvinden

♣ när naturvyer öppnar sig för mig, till exempel soltäckt skogsglänta efter en längre vandring i granskogen, eller havet efter en stigning, eller rosa solnedgång efter gråmulen bilfärd

♣ när jag plötsligt känner mig alldeles kär och tar ett extra kvarter och ett till så jag hinner göra mina indianhopp och lyssna på en extra låt som spelar i våra huvven just nu!

♣ precis när jag klippt mig och färgat om håret och alla killar på stan tittar på mig!

♣ när jag nästan kastar iväg cykeln och hoppar in i det kyliga vattnet med full mundering på

♣ första chokladtuggan efter en dag full av möten och noll choklad

♣ när jag pussar min lillebrors nackhår

♣ när jag rattar en skön bil till Göteborg för att träffa Nadja och kör förbi Vättern med nostalgimusik som denna som spelas ur kvalitetsstereo

♣ när jag kör om någon på en tävling (eller svartrace, eller träning, äsch)

♣ när jag blundar och nickar huvvet i takt med melodin på nån klassisk konsert eller opera och får sån kycklinghud

♣ när jag åker pulka och det går superfort

♣ när jag är så dansflow-ish att jag vill aldrig lämna dansgolvet

♣ när jag sitter på en föreläsning och plötsligt förstår att jag lärt mig nåt alldeles särskilt, häftigt och spännande och historians vindslag ruskar om mig, nästan bokstavligen

♣ när jag springer genom en sval höstskog

♣ när jag åker taxi genom mäktiga street lights-städer fulla av frestelser

♣ när jag lyckas få ner en skrividé i text och det flyter på, inget spelar roll då.

♣ när det går i typ 45-50 knyck bakom nån med högprofilhjul.

När flyger du?

Translation: Learning to fly. Here I list some of the moments that make me fly or at least dance and it’s almost the same thing.

Mors gänget!

Sitter på stockholmståget och försöker jobba men tåget är jäkligt skakis så jag blir mest yr. På tal om skakis så ägnade jag gårkvällen åt core och så lite bengym (med bulgarian bag, aldrig testat förut!) som slutade med såinåthelvete-kramp i låret. Kändes annorlunda och nästan uppfriskande, brukar annars vara rätt så krampbefriad av mig.

Råkar jag inte hamna i fördärvet (läs aw eller annat bus stockholmsfolket brukar dra mig ut på) så är kvällens tanke lite mer utdragen trainerplåga aka sugande backintervaller till ännu en festlig video. Kommer förstås rapportera.

Nä nu ska jag vila ögonen på den förbifarande naturen istället. Jag ser så många vägar som min dubbade cubehäst skulle älska att distansa på. Bålsta må låta som en tråkig mellanort men ni ska veta att det är vackert här, både sommar- och vintertid.

Puss!

Igår närmade jag mig min trainer. Hej trainer! Hej thong! Hej grannarna… Hej handduk!

Jag skulle alltså köra mitt livs andra (!) trainerpass. Tänka sig att det tagit 3+ år innan jag vek mig ner och skaffade mig en. En sak har jag lärt mig hittils – det spelar ingen roll hur duktig än är på att pressa sig på intervaller på spinnerhoj (som mer liknar en monark) – trainer funkar lite annorlunda. Man får tänka lite annorlunda.

För att säkra uppvärmningen riggade jag upp ett par riktiga trainerfiesta-tunes på Yamahan. Yamahan har en fjärrkontroll till som jag aldrig förstått meningen med tills igår. Fett att sittandes på trainern kunna höja volymen ytterligare när man hör att grannarna kommit hem efter jobbet.

Eftersom jag finner ensamtränande brutalt tråkigt och har svårt att få upp mojo (och därmed åstadkomma vettig träningseffekt) när jag är själv så måste jag vägledas, även när jag är själv. Därför älskar jag träningsvideos. Igår körde jag en video som Tony hade tipsat om – GCN:s HIIIT-påhitt på 20 minuter. Går ut på att man kör sjukt jobbiga korta intervaller, 30-45-60 sek osv. Men kort återhämtning emellan. Tanken är att man ska bli sjukt trött. Och trött blev jag! Körde förstås lite längre (10 min) uppvärmning än den i videon föreslagna 4-minuters – fick upp pulsen rejält då jag inte kan köra alla växlar (ehm kassettbyte ikväll eller senast imorgon). Sen var det bara att hänga i, total flat out. Det var superkul och jag gnydde faktiskt till i slutet, eller var det benen som gnydde kanske? Däremot så märkte jag att det förstås kommer att ta ett par gånger innan jag hittar rätt belastning (och alltså kör ännu jobbigare) för de olika intervallsnuttarna, sådan trainernovis som jag är.

Jag avslutade passet med att se ut som en blöt hippie.

Blött hår, mascara all over och salig lite bortkommen blick. HIIT – vilken trainersuccé. På torsdag blir det lite längre “backintervaller”, har hittat en grym video till dem med. Idag core och lite bengym. Känner sådan träningsglädje just nu.

Puss!

Hettan är fortfarande så hög
att asfalten skapar yrsel när du tittar upp från styret
mot backens krön.
Gradantalet sjunker men det känns som enligt Fahrenheit
fast du tänker logiskt
fast du kämpar mot din matthet
Du har inte rökt sen du var tjugo år
fast hostan skiter i dina minnen
för du har försökt nå det allra högsta
för luften är så torr
häruppe.

Häruppe finns det bara getter
spinkiga med blanka ögon stirrar de ut mot fyren
långt ute i havet
ser du skeppet
de saknar också sötvatten
de är också snart i hamn

och ditt antydan till hjärta
har du
tappat i mjölk

syre

flödet

tänkas, henne har du sumpat bort där nere
i den svettiga vindalen
med alla vinogårdsnamn du tröttnade på
redan när du var tjugo år och
läste på om gott och ont och världen.

Men turismen vägrar vårda minnen

så därför flyr du upp i det allra högsta
där luften är så torr

och plötsligt – svalt mot de få hårstråna på dina ben.

Du har passerat femtonhundrametersskylten
som nån står och pissar bredvid
den första människan du möter denna vårmorgon

i landet där de simmar med sköldpaddorna
och kysser delfinerna

i landet med det allra högsta.

Fan, jag försöker vara sjysst. Jag vet själv hur svårt det kan vara att höra, att märka, att notera, att hinna när man är ute i gång- och cykeltrafiken (ännu ett argument mot gemensamma GC-banor). Därför är jag för det mesta överdrivet försiktig och artig när jag stadscyklar. Jag stannar kanske en extra gång, tackar en extra gång trots fotgängarens sura min, jag tar ut svängen lite extra för att tydligt visa att jag inte tänker cykla ihjäl nån med min livsfarliga tralla (eller cross eller vilken cykel jag nu rattar). Jag är helt enkelt den klassiska cyklistunderdoggen och jag får finna mig i det eftersom jag är både snabbare än fotisar och mitt fordon är hårdare än fotisarna. Precis som bilarna bör resonera om cyklister, aight? Hursom, detta är inte ett bitter cyklist-inlägg. Vill inte bli bitter. På Mallis till exempel erkänner bilisterna ofta att de formligen avskyr them damn cyclists som jämt ska vara i vägen men vi är alla under samma himmel och samsas så det är väl lika bra att vi är kompisar med varandra ute på vägarna och så var det inte mer med det.

Med tillbaks till det där med att vara sjysst. Då och då kommer det lägen då jag inte pallar vara sjysst hur mycket jag än försöker. Ett vanligt sånt läge är smågäng av yngre killar (jepp, det är tyvärr killar i nio fall av tio) looking smågangsta som brer ut sig över hela GC-banan och som vägrar flytta på sig hur mycket jag än försöker säga ursäkta, plingar flera gånger, höjer rösten och nästan skriker URSÄKTA. Den här typen av killar tittar bak över axeln, skrattar lite och fortsätter gå. I bredd. Så att jag inte har en chans att cykla förbi på ett säkert sätt. Utan måste hoppa av cykeln och återigen ursäktande tränga mig förbi. Gåendes. Och då har de satt mig på plats. Småskrattar och kanske visslar lite.

Som ett mobbgäng ute på en satans skolgård i en satans förortsskola full med ungar vars päron gör allt annat än lär sina barn vett och artighet. Som ett mobbgäng som inte låter en tjej passera utan att vissla, dra i hennes hår, skrika nåt om hennes utseende, kallar henne för ord som drar ner hennes självkänsla i botten.

Det banne mig grinds my gears.

Som nybörjande stadscyklist gjorde jag ofta så, hoppade av hojen och trängde mig förbi. Trängde mig förbi, sedan förträngde det hela. Med negativt resultat – kvar lämnades av känsla av klassiskt förtryck.

Men idag har jag slutat med det. När världen ser ut som den gör hjälper inte naiviteten i alla lägen. Världen blir inte bättre av att blunda och sedan odla bitterhet inombords.

Fan ta smågangstaz som försöker förnedra mig, den fredliga stadscyklisten på kurvig damtralla.

Så nuförtiden – om jag stöter på ett sånt kvinno- och cykelfientligt gäng som fast de uppenbart noterat mig vägrar flytta på sig, hoppar jag inte av cykeln. Jag ber inte om ursäkt. Istället säger jag stadigt: nu kommer jag förbi och så siktar jag mittemellan två smågangstaz. Har de tur så hinner de hoppa åt sidan. En gång så hade en otur och snubblade nästan och ramlade ner. Då trampar jag lite fortare för jag är ändå lite feg och så hör jag kvinnoförnedrande ord från den som jag råkat nudda, och så skrattar de andra. Åt kompisen som nästan ramlade. G-code har segrat.

Det är inte snyggt, men det är street. Vissa förtjänar inte min finfina cycling advocacy (hittar inget bättre svenskt ord). Asfalten är hård mot de orättvist hårda. Boom.

I söndags lekte jag lite med pressafoten igen.

Jag ville kombinera det ruggade slangmaterialet med nånting elegant och knallrött, som kunde öppnas och slutas. Grov yta möter slät perfektion.

Träning möter fest.

Svart gummi möter cykelkaka.

Hur mycket naturgummi innehåller egentligen dagens slangar?

Ja ja. Jag vet inte. Resultatet blev i alla fall en plånbok med normbrytande form och för trång öppning. Någon centimeter till hade varit att föredra.

Min produktutveckling fortsätter. Symaskinen går varm. Punkade slangar finns det tydligen gott om. Och jag tror ändå att plånboken är en i raden av ultimata slangprylar; sedlar och plastkort är ju redan så bakteriehärdade. Lite extra slangsmuts skulle inte skada, och materialet borde vara slitstarkt.

I’ll be back.

Duktig och dricker vatten i finglas
på kalaset i Linköping jag var till i lördags.

God morgon! Det är måndag och underbar fluffig snö faller ner på marken. Såg inte en gnutta asfalt på cykelvägen imorse – men massa is däremot. Vilken tur att jag är en jäkel på att ratta damtrallor genom vilken terräng som helst faktiskt. Vad gör det om man vurpar lite snyggt ibland – det är ju ändå mjukt på marken? På tal om mjukt så blir det mjuk inrullning på trainern ikväll innan jag får dambesök – den nya marknadskommittén håller sitt första riktiga möte. Tänkte testa en ny uppvärmningsteknik jag har läst mig till men sen mest rulla in benen så de är intervallredo imorgon. Det är dags att börja intervalla på allvar. Förra året så körde vi ju klubbspinning och gruppintervallade men i år är det upp till min mojo att fixa det. Har inte riktigt blivit nån (trainer)intervallmästare än måste jag erkänna. Men är väl bara att nöta antar jag!

P.S. Förlåt förresten om inläggen kommer att va lite platta och lite ocykelkattiga ett tag. Jag är något kraftlös just nu. Men det går över. Puss.

Hej hej, kort söndagsupdate. Vaknade till gudomligt ljus idag, essentiellt efter all sombre tidigare i helgen. Kände mig frisk också, bara en sån sak (och jo, jade hade vilat järnet lovar lovar). Snön hade fallit ner på jorden så jag plockade upp längdskidorna och drog till Rocklunda, vårt stadsnära friluftsområde här i Västerås. Det fanns gott om snö (och is) och även gott om glada äntligen spår!-skidåkare. Det hälsades och logs en hel del. Blev till och med inbjuden till pulkaåkning av ett gäng stöddiga tioåringar. Tackade tyvärr nej dock. Passade på att njuta av skogen och tystnaden. Märkligt folk, vi konditionsfolksen. Sociala enslingar, det är vad vi är. Vi gillar det så. Elva kilometer blev det idag, benen ville mer förstås men förnuftet sa nejnej.

Nu ska jag äta grillat. Och sedan rita. Och imorgon är det måndag och massa blogg – och försiktigt trainerpass igen. Har förresten knappt nämnt trainern, min nya kompis. Det kommer – liksom sammanfattning av era bästa vägar som jag har lovat er.

Har ni njutit av snön idag?

Puss!

Alltså den bästa saken med att ha en blogg är att och när folks kommenterar eller överhuvudtaget bryr sig. Att man typ, berör lite eller så, kanske engagerar i alla fall om man nu inte ska va så högtidlig. Lever på det hur länge som helst. Men så finns det också spam. Akismet som jag använder som anti-spam-filter stoppar just nu ca 900 kommentarer som är spam. Ibland roar jag mig med att läsa det. Inte allt förstås, men vissa spams. Vissa spams är bättre än andra. De förtjänar ett eget inlägg. Voilà – här är ett urval av lite bättre spam. Puss och glad fredag!

Scary story-spam:

Today, I went to the beach front with my kids. I found a sea shell and gave it to my 4 year old daughter and said ”You can hear the ocean if you put this to your ear.” She placed the shell to her ear and screamed. There was a hermit crab inside and it pinched her ear. She never wants to go back! LoL I know this is entirely off topic but I had to tell someone! från chaussure de golf nike vintage

***

Collegehumor-spam:

In Math, I asked the trainer again in November if she may give him some harder stuff från legaldrugsforsale

***

Rövslickar-spam med hård underton:

Write more, thats all I have to say. Literally, it seems as though you relied on the video to make your point. You obviously know what youre talking about, why throw away your intelligence on just posting videos to your site when you could be giving us something enlightening to read? från viagra

***

Farlig flirt-spam:

For more info call or text Huggy Bear at 251-382-2258. Don’t threaten. Threats of harming another person will not be tolerated från Huggy Bear

***

Hell yeah I will-spam:

I think you should fuck for Christmas. från Raptors for sale

***

Visste du att?-spam:

Largest Shark that Ever Lived exhibit is once again on display at the Florida Museum of Natural History, where it was originally produced. After six years of touring the country, the visit home has given producers a chance to add new information about the MASSIVE shark based on discoveries made in subsequent years. från ピアジェ

***

Direkt hot-spam:

Stop repeating the Cosby show in the week it was due to have been part of a Thanksgiving sitcom marathon! från Turkey.