Tack Tony Carlsson som sammanställt parlören till cyclocrossfansens glädje. Glöm förresten inte att gilla Tonys och Johans CX-sida på Facebook för mer CX-nytt!
Katja
Katja
Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.
God morgon! Nu kan vi pusta ut, kroppen känns inte lika matt och seg! Kommer att fira med försiktiga (host host) intervaller med kära klubben ikväll.
På tal om klubben så hade vi, VCK:s motionsgrupp, ett bra och givande möte igår kväll. Vi har ju nu träffats lite för att ta fram det bästa möjliga upplägget för våra motionsledare. Precis som många andra klubbar är VCK i behov av fler ledare inom samtliga fartgrupper – men främst inom de lugnare grupperna som intro och lugn. Att bli cykelledare har utvecklat mig väldigt mycket som cyklist och som människa. Jag minns precis när jag började som ledare. Det var innan jag själv ens kunde stå upp på racercykeln! Men viljan fanns där, liksom intresset. Min bristande erfarenhet kunde jag kompensera med humor samt med att fixa motionärernas kedjeavhopp samt justera lite vajrar. Och sedan cyklade jag skitmycket mellan mina pass också. Och tränade på att tryggt och säkert bjuda “mina” motionärer på glada och utvecklande cykelupplevelser. Med fler och roligare teknikmoment. Och det bästa med det hela – jag hade alltid någon att som kunde ge råd och tips. Det bör man ju tänka på om man tvivlar på sin ledarskapsförmåga – man är aldrig ensam och man får vara beredd på stöd och råd i överskott, både från de andra ledarnas och från de ivriga motionärernas sida. Och trots att jag själv funderat mycket och bloggat om bra vs. dåliga cykelledare så finns det egentligen bara en sanning – och det är att man lyckas, bara man gör sitt bästa och har kul på köpet.
Ibland, vissa gråare dagar kan man känna sig liten och obetydlig
Men så ser de vanliga gråa sandkornen ut, förstorade tvåhundrafemtio gånger i mikroskop.
Och om pyttiskorna ser ut som så, ingen varann lik i sitt skönhetsunikum, hur ser vi människor ut då, om vi faktiskt stannar upp och verkligen börjar tro på att det vi gör har betydelse och utgår därifrån?
jag undrar då det.
Hej.
Alltså träna på rester av streptokockdödande antibiotika i kroppen. Inte kul. Jag förstod inte ens vilket skick kroppen var i eftersom hela corepasset gick som i dimma. Men det var skönt att sträcka ut lill-ryggen och sidoplanka järnet till ambient musik (så ballt med moderna F&S-instruktörer, word!). Idag äter jag inga piller men känner mig ändå smått dåsig och slö, får bli en sjujäkla lång promenad ikväll så sjuklingkroppen återställer sig lite till innan klubbspinningen imorgon.
Förresten så märker jag att den förslöande bisubstansen i tabletterna verkar kommit åt min hjärna också. Räcker precis till jobb och inte så mycket annat kreativt, blä! och till att längta järnet till helgen då jag bannemig ska köra skidor till jag däckar inne på krogen vi ska med tävlingsgruppen på kvällen. Alltså seriöst bara jag som blir helt sjukt till mig av snö? Sommar är nice. Men inget är mer förlösande här i livet än fett med snö efter en mörk bajsbrun halvvinter vi haft här uppe i Norn.