Ibland, vissa gråare dagar kan man känna sig liten och obetydlig
Men så ser de vanliga gråa sandkornen ut, förstorade tvåhundrafemtio gånger i mikroskop.
Och om pyttiskorna ser ut som så, ingen varann lik i sitt skönhetsunikum, hur ser vi människor ut då, om vi faktiskt stannar upp och verkligen börjar tro på att det vi gör har betydelse och utgår därifrån?
jag undrar då det.