Månadsarkiv

oktober 2020

The girl who couldn’t cry at her boyfriend’s funeral

av Katja 2 år ago

skrivet av Katja

Hate today. Hate it each year. Hate the 30 of October. Hate thinking of bloodstained pieces of your clothes spread across the lane. Hate each time the door bell rings cause it remembers me of that day the police came to tell me you’re dead. How dead, I asked? Like really dead? Yes, completely dead, they said. Hate the memory of you completely dead at the hospital. Hate thinking of what I saw that night and nights after that. Because you, I wanted you alive. Because you, I loved you so.

Eight years of remembering your death. Eight years of still loving you. Waterloo Sunset’s fine.

2 år ago 2 kommentarer

Cykelögonblicket 19:14

av Katja 2 år ago

skrivet av Katja

Ingen får se mig. Ingen får höra mig. Jag har sett mig noga för; det jag kommer att göra är regelrätt stöld. Jag har siktat in mig på dig som håller just på att nicka till och cykla hem den till en annan. Blir jag stoppad så får jag skylla på att jag inte kan låta bli, att det Tour de France har äntligen börjat och det måste firas, jag får hitta på att jag är typen som inte kan låta bli pennor, hotelltvålar och hjärtan.

2 år ago 0 kommentar

Ivar min Ivar

Jag är tre. Jag är Ivar.

av Katja 2 år ago

skrivet av Katja

I onsdags fyllde vår lilla stora Ivar tre år ❤

Vi har krupit ihop för nattning i din åttiosäng efter att ha spanat efter månen och stjärnorna genom fönstret. Som vanligt slås jag av hur skör du är. En mjuk fågelunge är du fortfarande, i en lite för stor randig t-shirt och med de tunna starka benen som vägrar låta sig hindras av täcket. Jag fångar upp ena fossingen och kramar den, känner hälens rundhet. Tänker på hur fascinerad jag var av dina fossingar i början av ditt liv utanför magen. Hur jag försökte ta in att jag var mamma till ett par nya fötter som aldrig hade sprungit, och aldrig hade fått sig en sticka heller. Nu springer fossingarna mest hela tiden och sällan alltför försiktigt, lycka till att fånga in dig utan att kuta ordentligt! Men än märks det inte; trampdynorna i min hand är sammetslena och utan en skråma.

Vet du? frågar jag varje kväll

Ja, svarar du med rösten aldrig så avväpnad

Så berättar jag för dig om att din röst är min porlande bäck, att ditt sätt att se på världen är min friskaste vind, att jag är så stolt över att du kan läsa nästan alla bokstäver, att jag är rädd om dig, att du är min krusidull och gulletott och änglakyckling och en massa andra riktiga och nonsensmetaforer hjärtat släpper ifrån sig för stunden.

Minuterna innan du somnar är du alldeles min.

Dagtid är du än mer din egen.

Vet du? frågar jag i ett kärlekskrankt infall och slår upp armarna,

Bajskorv! svarar du och knatar iväg med kroppen studsandes av skratt,

Kom hit nu ungj… bäbis! ropar jag efter dig över hela förskolgården,

JAG ÄR INTE BÄBIS. JAG ÄR TRE. JAG ÄR IVAR, svarar du bestämt,

Okej min bäbis, svarar jag och fångar upp dig.

2 år ago 0 kommentar

Cykel Katja kör MTB

Stigteknik med ett inslag av lyteskomik

av Katja 2 år ago

skrivet av Katja

Hej söndag!

Min morgon började så här

så här

och så h

Fast i omvänd ordning.

Jag har två teorier till varför jag vurpar rätt ofta: antingen så har jag undermålig teknik eller så är jag grym på att tänja mina gränser.

Eller kanske är det på grund av både och?

Puss.

Cykeln & highvizjackan är lånegods,
rutten var Hedesunda IF:s sjuan plus femman och så åsen tur och retur då.

2 år ago 0 kommentar

Katja kör MTB Katja om cykel

Morgonmys på stock och drop

av Katja 2 år ago

skrivet av Katja

Hej lördagscyklisar! Soffbloggaren har. Har hunnit äta lunch, “råka” somna ihop med min nyblivna treåring, vakna dåsig och bygga på dåsigheten med två rutor morotskaka och en kokostopp. Det där med att bli pigg efter att ha sovit på dagen, alltid lika svårt. Inte ens en mugg svartast kaffe i Gästrikland och en timma pumptrack och åspromenad med min cykelplutt har lyckats väcka mig riktigt än. Känns därför lite lagom weird att blogga om min käcka wymtm-träning imorse.

Morgonen var minst sagt crizp, cirkus plus fyra och nästan ettrigt soligt. Farmor-Evas lånehoj hade stått och väntat på mig så det var bara att lycra upp sig och styra kosan mot skogen!

Var glad att jag hade avbokat fredagens festa-till-i-Stockholm-planer till förmån för sömn och cykling i Hedesunda hemma hos Ivars pappas familj. Jag saknar mitt Stockholm något så djävulskt men både kroppen och själen är något postförkylda och slitna just nu och då är det bäst att hålla sig på mattan. Festa hinns det med framöver.

Började på Häsens finfina pumptrack för att mjuka upp them lederna (eller vad man nu mjukar upp när man kör pumptrack, effektivt är det i alla fall!)

och dök sedan rakt in i trollskogen next door. Dessvärre är cykelterritoriet något begränsat just nu och en måste hålla sig till de lagstadgade elljusspåren / mtb-spåren annars kan man bli knäppt av de som roar sig med att ha ihjäl stora djur höstetid.

Men som ni ser var inte elljusspåret aka “mtb-femman” fy skam det heller.

Försökte verkligen hålla nere ansträningsnivån men blev likt förbannat svettig i alla de korta men branta backisar det bjöds på.

Lattjade runt och lyckades till och med med ett hopp (alltså känslan av air <3) men höll sedan på att vurpa på de blöta spånen, snacka om ironiskt. Note to self: underskatta aldrig blöta spån.

Började efter ett gäng-sjuttio rullminuter nynna på in sweet harmony och high (ni vet den med Lighthouse Family), ett säkert tecken på att man är på en bra plats.