Månad: september 2020

  • Lövet och örnarna

    Som ett oroligt höstlöv mår jag den här hösten. Så fort lövet tror att det har äntligen landat så kommer vindarna och fångar upp det igen och dansen måste starta om.

    När det känns som att vindarna drar iväg mig för långt bort från det lugna och friska blundar jag och tänker på örnarna ovanför Col de la Croix de Fer.

    Jag tänker på vingspannet och på att de formade egna skuggor. Jag tänker på hur bra de var på att parera de plötsliga och retliga stormvindarna som gav sig på djur, människor, tält.

    Jag kan inte sova och hjärtat slår oregelbundet. Men jag kan tänka, drömma, träna och jag har en dununge som är glad och en lillebror som trivs i högstadiet. Så tacksam för det. Vet att det kommer bli bra

  • En törstig miljonär i cykelskogen.

    Hej. Den här veckan innebär un petit enfer jobbmässigt. Så. Mycket. Andas djupt, både tre och trettiotre gånger. Så glad att jag fått till en riktigt vilsam helg med gott om sömn, ivarmys, solostrosande i lilla fina Gävle och en stor klunk underbar gästriksk höstskog från mountainbikesadeln före cykel-VM. Häng med en sväng.

    Fick förutom lite kläder låna den här söta trektraktorn, en stabil rackare i perfekt storlek för mig, tack Eva.

    Körde in i skogen och blev med ens miljonär. Hela alltet var täckt med guldmynt av de ädlaste av valörerna.

    Är man rikast i världen och har lånat en neongul jacka måste man dansa lite.

    Dansar ofta Christopher Walken-style när jag dansar i skogen, gör inte ni det?

    Dansade inte när jag skulle träna lite teknik (ser inte så tekniskt ut på kortet men det är ett något knixigt parti för en som rattar mtb alltför sällan) utan såg mest fullständigt ofotogenisk ut. Ni får inget kort hehe.

    Men här alltså, på tal om ofotogeniskt. Folks ffs! Hur kan sådant ens få förekomma? Skämdes när jag cyklade förbi.

    I övrigt var skogen en syremättad fuktig älskling.

    Kunde nästan dricka den,

    med guldmynten som strössel.

    Körde kolugnt i medvinden ut och tryckte på i medvinden hem, träningsmässigt alltså. Strax under två timmar sweet trampande med lätta ben men något jobbigt postförkylningsflås (suck).

    Avslutar med kolugnt

    och er nya telefonbakgrund

    Sket i Strava så ingen rutt sorry men tänk skogarna mellan Hedesunda och Vinnersjö ungefär.

  • Guiden för dig som vill lära ditt barn cykelkärlek

    Bästa cykelfolksis! Här kommer en höstpresent i form av en äkta cykelkatten-guide som kombinerar mina tre stora passioner här i livet – ungar, personlig utveckling och så cykel förstås.

    Har ni hängt med mig ända sedan de första trevande tramptagen med min lilla Plutt i Thule-kärran så vet ni att cykla med och numer bakom min unge slår prick alla andra cykelturer i världen. Jag vet att jag inte är ensam om den känslan. Om det är något gott som kommer ut ur denna hemska corona- och klimatkristid så är det att fler och fler kommer ut i naturen eller fimpar bilen till förmån för cykel i någon av dess former och format.

    Jag tror på och vet att alla barn kan lära sig att cykla (eller annat [infoga valfritt intresse]), själva eller med pilot, tidigt eller sent i livet, på en klassisk cykel eller på något underbart fordon konstruerat speciellt för deras unika behov. Visst tror du på det också?

    Om så – let’s go!

    🌞 Låt kärleken komma inifrån. Först inifrån dig och därefter, inifrån ditt barn. Cykla själv. Först med cykelkärra, barnsits eller på lådcykel, sedan jämte din kiddo.  Man kan och bör aldrig tvinga ett barn till att gilla om något men man kan alltid föregå med ett gott exempel och hoppas på det bästa.

    🌞 Välj en hoj i rätt storlek. Cyklar är inte stickade tröjor så köp inte något för barnet att “växa in i”. En för stor och tung cykel kan både kännas och bete sig som onödigt tungt och läskigt vilket är vanskligt både för cykelglädjen och för säkerheten.

    🌞 Springcykel är att föredra som första hoj. Det finns en mängd fördelar med springcyklar (läs t ex här) men det jag gillar mest är att makten över cykelinlärningen hamnar hos barnen och gör de mer oberoende och självsäkra.

    🌞 Håll efter barnets cykel. Även simpla springcyklar behöver rengöras, smörjas in samt kollas efter struligheter.

    🌞 Hur trist det än kan kännas så kan det vara bra att montera bort alla gulliga pryttlar som ringklocka, diverse leksaksfigurer mm jox från barnets cykel innan barnet har lärt sig att hålla blicken och uppmärksamheten på rätt saker, som vägen och hindren.

    🌞 Använd rätt sorts barnhjälm. Hjälmen ska dels ha ett grönt spänne som löser ut och dels sitta rätt på huvudet. Tycker att Trygghansas råd är lättlästa och täckande.

    Jag brukar tycka att det är svårt att veta när hjälmen sitter åt tillräckligt. Där har jag fått ett bra tips av Bike in Bergslagen-Katarina: låt barnet böja sig neråt. Sitter hjälmen på plats utan att åka ner så är det safe! 

    🌞Du behöver inte köpa några särskilda cykelkläder till ditt barn, i alla fall inte när hon är liten – även om det är förstås obotligt gulligt med “riktiga” cykeltröjor och pyttesmå bibs som finns att köpa på vissa cykelaffärer. Det viktigaste är att barnets kläder sitter tight nog att inte fastna i ekrarna, tramporna eller styret. Det är särskilt viktigt för småpojkar vars kläder designas ofta mer baggy än flickditon. För springcyklande kids är skor med ett rejält tåskydd att föredra att bromsa med (ni minns väl när Ivar tjatade om nya skor för han hade bromsat sönder sina?). För äldre barn som vill börja sportcykla är utbudet av “riktiga” cykelkläder numer bra, googla på barnkläder mtb till exempel.

    🌞 Ge fan i tävling och tempo. De flesta barn älskar fart och när det går fort. Utifrån sin egen uppfattning om vad som är fort, alltså. Något av oss vuxna att respektera och tänka på även när det hettar till.

    🌞 Ge också fan i att jämföra din unges framgångar och fails med det du ser IRL och på nätet. Även bortsett från det otäcka med de ständigt peppa logotäckta barnen till en del influencers så finns det en klar tendens med att överdriva avkommans succéer även bland föräldrar som inte säljer sina barns integritet. Vilket förstås är helt i sin ordning – man är ju stolt över sitt barn som ju är bäst, annars är man vrickad som förälder. Men man ska passa sig noga för att hamna i jämförelsefällan, för sin egen och sitt barns måendes skull. Det gäller för övrigt kroppar, levnadsstandard, sina egna cykelskills och annat också. Fast det visste ni redan förstås 🖤

    🌞Hitta likasinnade! Barn älskar att inspireras av andra barn. Känner du inga cyklande familjer – fråga i ditt lokala cykelforum på nätet.

    🌞 Glöm för guds skull inte sniglarna, stenarna och kottarna. Bered dig på att barnet kommer att stanna till, gärna och ofta, och beundra dessa och andra beståndsdelar i den magiska världen under och runt omkring sig. Det kommer att ta tid och det ska få ta tid. Jag brukar se det som ett tillfälle att träna på vad alla små växter och insekter heter, jag som är usel på flora och småkryp annars. Vilken djurfamilj tillhör mucklor förresten, någon som vet?

    🌞Även när det kommer till små barns cyklande så är det för de flesta inte gratis med cykelkärror, cyklar, hjälmar och andra tillbehör. Men misströsta inte – du måste inte köpa en sprillans ny hoj varje gång din unge skjuter in i höjden. Begagnatmarknaden för just barncyklar är fantastisk. Bara inom Västerås får jag ett hundratal träffar på springcykel på Facebooks Marketplace, och då har jag inte kollat i alla köp- och säljgrupper, på Blocket mm. Däremot är cykelhjälmar en färskvara eftersom det kan finnas sprickor och annat som är svårt att se med blotta ögat.

    🌞 Entusiasmera lagom. Hur cykeltokig du än är så är ditt barn en egen individ med egen vilja och ett eget, alldeles unikt livsöde. Istället för att sura över att barnet inte visar samma intresse för (i vårt fall) cykling som du – vänd på saken. Kanske kan du lära dig från henne istället?

    🌞Ta med energi – dricka, banan, russin, mariekex eller annat smått och gott. Gudarna ska veta att hungriga barn är jobbiga barn. Det gäller iofs oss vuxna också…

    🌞En afterbike är alltid på sin plats och är helt klart en fin tradition att föra ner i åldrarna. En afterbike med de små behöver inte vara något storslaget. Det räcker med en näve russin till lillhjälten, en kall läsk till päronet och en high five för båda. 

    Sist men inte minst skickar jag med tio tips på fina cykelböcker för små cyklister:

    Sune med cykel och skrivbok (Cykelblogg-Sune)

    Puck lär sig cykla (modernt och tydligt)

    Karin och Simon cyklar (med teckenstöd som bonus)

    Cykelstaden (massa bilder att förlora sig i!)

    Nicke Nyfiken får en cykel (klassiker med cykelbud-vibes)

    Cool Cykel (vemodigt och vackert för serieälskare)

    Visst kan Lotta cykla (Astrid ju)

    Cyklar är fantastiska (för små hipstrar to be)

    Mamma Mu cyklar (inte en bok men en skiva som innehåller min favvocykellåt)

    Fakta om cyklar (främst för unga vuxna eller skönt nördiga barn)

    Puss och hoppas ni gillar guiden. Som vanligt blir jag mycket tacksam för er input och kommer att uppdatera guiden vid behov. Nu fyller vi gatorna och stigarna med glada päron och våra cyklande kids eller hur? 🌞

  • Sick & artsy

    Hej cykelvänner!

    Är sjuk, snurrig och allmänt off. Har iaf satt på en Thule Chariot-dänga på min nya stadscykel, kommit på namnet till min guide & coach-firma och börjat preppa för PR inför Cykelcross-SM i blårange regi, alltid något yey.

    Och ck håller på och får sig en liten kreativ makeover. Det kommer att bli très beau, ni ser ju på headern :))

    Puss & ride on

  • Cykelögonblicket 18:47

    Hade tänkt att ta första närmaste skogen och hitta lite guld till kvällssmörgåsen. Har nu plötsligt kört fyra mil på sirrusen, i klänning och strumpbyxor.

    Kvällen är ljusfattig och ljummen, på gränsen till kvalmig. Regnet hänger i luften. Underkläderna klibbar mot kroppen. Fukten blir till små bäckar som rinner ner mellan ögonen, brösten, skuldrorna.

    Om några minuter kommer vi att väja för ett stirrigt rådjur, sprätta iväg efter en ensam landsvägscyklist och ångra att vi inte har laddat lamporna ordentligt.

    Men än har vi inte bestämt oss för asfalt eller grus.

  • Under lycran hos en cyklist med Willis-Ekboms.

    Visst är det också ironiskt – att hon med som andas och lever bensport
    ska dras med en åkomma som drabbar främst benen?
    Rätt ut elakt kan jag tänka under de värsta dagarna
    då energidepåerna är six feet under och tankarna därefter,
    skrev jag i ett Brev från sömnlösheten i våras.

    Bilderna är tagna i min plutts mysiga rum där jag ofta samlar kraft inför dagen.

    Så glad jag har varit som efter en radda av småklena VAB- och förkylningsveckor äntligen fått till min fina varannan dag-träningsfrekvens jag hade planerat att hålla denna höst.

    Varvat enligt planen stiglöpning med cykling. Njutit men också tjuvtränat.

    Och dessvärre betalat ett högt pris under de senaste två dygnen.

    Death on two legs WED/RLS straffar nämligen oss som borde vara som friskast. WED/RLS är gullig när man nöjer sig med lättsam vardagsmotion men kan vara brutal när man tränar. Kan, för så lurig är skiten, att man vet aldrig från kväll till kväll hur natten kommer att bli. Ibland klarar man sig (nästan) utan besvär, stödstrumpor, diverse mediciner inklusive Parkinson-Sifrol och smärtstillande, nattlig massage mm åtgärder. Ibland får man alla symtom samtidigt och det i hela kroppen. Som fortsätter att värka många timmar in på dagen.

    Idag är det på modet att älska sin kropp till förbannelse. Särskilt om man är tjej. Annars är man hopplöst ute.

    Med sparringpartnern som WED/RLS handlar det snarare om att älska kroppen när den inte gör sig påmind.

    Några timmars kvalitetssömn utan värk eller krypningar och ett par ben som på morgonen inte mår som de har sprungit en barfotamaraton under natten räcker gott och väl för ett gott betyg i kroppstest.

    Läs mer om sjukdomen och stöd gärna Hjärnfondens forskning om bl a Willis-Ekboms här.

  • Här slutar allmän väg.

    Min vän, här slutar allmän väg.

    Ser du vad jag ser?

    Ser du alla diamanter?

    Sänk blicken, våga hoppa av och ge naturen tiden den förtjänar. Säg hej till skogens vackra medborgare, stora som små.

    Utrusta dig med en pålitlig häst, en som du inte är rädd om men som du håller så kär.

    Utrusta dig med tålamod.

    Men också med en blixtsnabb reaktion, det tar inte många sekunder innan räven som hoppar ut från brynet snabbt försvinner in i snåret igen.

    Glöm inte höstens vindar leka med din själ;

    men glöm för guds skull inte att leka

    även när vemodet gör sig påmind som en gammal låt du borde låta bli.

    Känn dig stark, för du är inte bunden till årstidens ramar.

    Våga lita på att skiten löser sig, som gamla ruttna löv i Svartån.

    Unna dig ett stycke värme och något sött mot tungan.

    För en stund så är du skogens drottning eller kung.

    Ler ett leende bortom allmän väg.

    Puss.

    Rutten finns på min (f t låsta) Strava,
    hojta till om du vill ha den.
    Men höll idag till på favvovägarna
    i skogarna mellan Skultuna och Sura.

  • Hur lära sig att förstå en värld man inte hinner se?

    Blir nästan påkörd av en stressad morsa som utan att ens titta i sidospegeln svänger in på gårdsplanen framför skolan jag cyklar förbi.

    Blir lagom irriterad – herregud människa! – men tycker nog ändå mest synd om ungar vars päron till vardags fraktar dem i bil fast de inte måste*. Till föris, till skolan, till jympan och sånt. Vet ju hur ungarna sitter i sina bilstolar. Gömda. Fastkilade. Med en rätt så fjuttig utsikt och då främst över de andra fordon på vägen. Och fort går det. Fort som i en speedad tecknad film med smurfiga röster och smygreklam för elektronikmärken.

    Till skillnad från kidsen som får gå, eller åka eller trampa cykel, buss, spåris eller tåg fråntas ju de bilbundna ungarna möjligheten att få ta in omvärlden i sin egen takt.

    Att hinna fästa blicken, att beundra och att förundras. Att hinna fråga och få ett svar innan nästa grej i omgivningen fångar deras uppmärksamhet. Att bli omflugen av en svala, att bli omsprungen av en vovve, att hinna ikapp en knubbig bebbe i sittvagn. Att vinka till en hårt arbetande grävmaskin, att le med glassgubben man cyklar förbi, att längta till att äntligen få trycka på den magiska röda stoppknappen på bussen. Att stanna till och klappa på en solig tegelvägg, att plocka vackra höstlöv, att smälta snöflingor med tungan. Att sjunga ikapp med fot- eller trampstegen. Att se, ta in och känna sambanden mellan årstider, tider på dygnet, himlakroppars rörelser och djurens och folkets måenden. Att möta all sorts individer och möta deras unika blickar.

    Hur kan man utveckla empati för någon man bara svischar förbi?

    Vad spelar det för roll att man kommer fram jättefort, om man fråntas resans möjligheter?

    Hur lära sig att förstå en värld man inte hinner se?

    * för jo, självklart vet jag att vissa måste eller känner att de måste. Bli inte sura nu. Det hela handlar om olika perspektiv. Ni gör säkert massa annat insiktsfullt jag inte har en aning om #peace

  • Skönt utan grönt eller yes jag springer igen

    Hej från en glad trailis!

    Lite måndag hela veckan över min löpning alltså. Eftersom jag springer bara på hösten och på våren så måste jag vänja in kroppen vid det stötiga och det ack så icke-cykelmässiga varje gång jag åter får upp löpsuget.

    Men priset är lågt mot det jag får redan efter de första trevande rundorna.

    Och så löpsugen som jag är nu alltså. Ojoj. Säsongen är här. Stiglöpningsförhållanden är perfekta. Luften släcker törsten, naturens färger glädjer ögat och har jag tur så får jag lite regn över mig. Inte för mycket. Men så där lagom många droppar. Som först silats genom lövverket. Åh

    Har ni förresten sett Insecure? Om inte – se. Serien är underbar. Om ja – minns ni deras self care Sundays? När Issa och Molly först röker lite grönt och tränar sedan lite lagom hårt i syfte att må fint, ihop eller solo?

    Lite så ser jag mina löpluncher. Som små self care oaser i jobbvardan. Lagom långt, ibland snabbt ibland chill, med musik eller utan. I det gröna utan extra grönt ))

    Kompressionstights Casall, trailskor Salomon Ultra Pro,
    underställslinne Rapha, hoodie nån gammal från H&M

    Tänker förresten testa springa trail i grupp den här hösten (tack för påminnelsen Nadja 😘).  Med Westeros Trail Running Society-gänget. Vem vet, kanske gör de något åt min obefintliga löpteknik. Även en ambitionslös löpare lär får ut mer av sina löpstunder om hon trampar rätt tänker jag?

    Puss.

  • Igår firade jag in cykelhösten. Häng med!

    Första september igår!

    Stick och brinn om jag inte får fira in hösten på mitt sätt.

    Med gileten på fladder och en tunn yllemössa i bakfickan ifall att som höstens enda tecken.

    Resten kortkort.

    Ute råder total klorofylla.

    Blir så klart hög och måste prompt testa racern i ett par småbranta babybackar next door.

    Tar mig ut ur stan, tänker försöka krocka med solnedgången.

    Har inte bråttom, låter solen gosa mig bakifrån.

    Blir andlig av att se ett herrejösses spindelnät och spelar lite ska.

    Dags att sprätta lite

    Se upp för himlen, lätt att drunkna!

    Är exemplarisk roadie och håller mig till asfalten tills jag ser ett solrosfält.

    Får cirka noll creddpoäng av träningsjunkies men jag stannar till igen och njuter järnet av de små.

    Åh vive le Tour!

    & vive them kor!

    Och plötsligt mörkare och mörkare, men ljusare i sinnet.

    Kommer hem strax innan det blir olagligt att cykla utan lysen. Ögonen rinner, näsan likaså. Hödammet har gjort sitt. Nyser, hostar, kissar, äter, duschar, ler.

    Vet med mig att det blir en grym cykelhöst i år – både tränings- och njutmässigt. Ni hänger väl med? Puss.