Visst är det också ironiskt – att hon med som andas och lever bensport
ska dras med en åkomma som drabbar främst benen?
Rätt ut elakt kan jag tänka under de värsta dagarna
då energidepåerna är six feet under och tankarna därefter,
skrev jag i ett Brev från sömnlösheten i våras.
Bilderna är tagna i min plutts mysiga rum där jag ofta samlar kraft inför dagen.
Så glad jag har varit som efter en radda av småklena VAB- och förkylningsveckor äntligen fått till min fina varannan dag-träningsfrekvens jag hade planerat att hålla denna höst.
Varvat enligt planen stiglöpning med cykling. Njutit men också tjuvtränat.
Och dessvärre betalat ett högt pris under de senaste två dygnen.
Death on two legs WED/RLS straffar nämligen oss som borde vara som friskast. WED/RLS är gullig när man nöjer sig med lättsam vardagsmotion men kan vara brutal när man tränar. Kan, för så lurig är skiten, att man vet aldrig från kväll till kväll hur natten kommer att bli. Ibland klarar man sig (nästan) utan besvär, stödstrumpor, diverse mediciner inklusive Parkinson-Sifrol och smärtstillande, nattlig massage mm åtgärder. Ibland får man alla symtom samtidigt och det i hela kroppen. Som fortsätter att värka många timmar in på dagen.
Idag är det på modet att älska sin kropp till förbannelse. Särskilt om man är tjej. Annars är man hopplöst ute.
Med sparringpartnern som WED/RLS handlar det snarare om att älska kroppen när den inte gör sig påmind.
Några timmars kvalitetssömn utan värk eller krypningar och ett par ben som på morgonen inte mår som de har sprungit en barfotamaraton under natten räcker gott och väl för ett gott betyg i kroppstest.
Läs mer om sjukdomen och stöd gärna Hjärnfondens forskning om bl a Willis-Ekboms här.
