september 2019

Fotade av den snällsnällaste mamman vi vet

Det här inlägget är till er, ja till er

…som säger/skriver “inte för att vara elak…” och säger/skriver sedan något elakt i alla fall

…som med självgott leende säger “Jaså! Mitt barn började med [införa valfri fysisk förmåga som har 0 att göra med hur man är som person] mycket tidigt!” så fort en råkar nämna att ens kiddo varken kunde eller ville springa maraton när han var sex månader

…som påminner en om att en “hade kunnat vara en ensamstående mamma och ha det ännu jobbigare” när det enda man behöver i stunden är att ni hold kæft och bara nickar (och när ni inte har en himla aning om vad en går igenom för ni är så upptagna med att bry er om världen i stort och gärna barnen långt långt borta från de närmast er)

…som förbjuder era barn att leka med barn från “avvikande” bakgrund eller med “avvikande” looks

…som fortsätter att spela oförstående inför alla som inte “väljer” att uppfostra sitt barn hundraprocentigt ekologiskt, hemlagat, plastfritt och avslutar med det obligatoriska “men alla gör som de vill” efter att ha totalbashat alla metoder utom era egna

(i sociala medier förstås, hur annars skulle världen veta att ni tycker att alla gör som de vill men ser inte till sitt barns bästa för det?)

…som skjutsar era kids till höger och vänster i feta miljövådliga motoråk samtidigt som ni skammar förispersonalen för att de inte rensar stället på allt som inte är tillverkat av trä och tyg (som importeras från länder där skogen skövlas fortare än man hinner blinka och där tygerna tillverkar av underbetalda kvinnor som jobbar dygnet runt hela veckan, men det är väl skitsamma så länge det inte är plast)

…som skrämmer slag på alla mammor som inte har förmågan sociala statusen kunskapen pengen eller orken att flyta med eran fiskeström

Ja, ni. Gå och dra något gammalt över er. Jag skiter i om ni blir kränkta.

Inte för att vara elak, men kan inte ni ta och bilda ett eget sterilt land någonstans långt ifrån vårt samhälle där allt fler särskilt kvinnor mår dåligt av allt skammande och alla kraven och där mobbing är lika vanligt som giftet på era taskiga tungor? Så kan ni sitta där i varsin filterbubbla och hålla era snällelaka konversationer och fostra en ny generation självupptagna ortorektiker.

Och kom inte grinandes och säg att det är provocerande oavsett vad man än gör som mamma (eller kvinna, eller människa eller whatevs). Det är bullshit. Det finns sjyssta personer och det finns elaka personer. Att le gulligt när man är elak gör en inte till en sjysst person.

Så snälla ni. För denna världs överlevnad – ta er en liten funderare innan nästa gång ni öppnar munnen eller vässar pennan för att skada ännu en mammasjäl. Vem vet, nästa gång är det ni själva som står och känner er små och ensamma efter att ha utsätts för snällelakheten.

För det här inlägget är också till er som har fallit offer för snällelakheten. Jag gråter med er. Jag gråter med oss.  Men jag vet också att vi är inte sämre mammor bara för att de snällelaka får oss att känna oss som det. Vi är inte någon annans åsikt. Och även om det kan kännas väldigt, väldigt ensamt i stunden så är vi inte ensamma. Det här inlägget är en liten droppe i havet av bevis att godheten och äktheten kan vinna i alla fall.

Så glad fredag den 13 och fuck snällelakhet forever. För våra barns skull. Tack.

(och nej, att skriva inlägg som detta gör mig inte glad utan precis tvärtom. Utkastet har legat länge och bidat sin tid. I över tretton år faktiskt, om än i huvudet de första tolv åren. Puss & tårar osv.)