kÀnn aldrig skuld över att börja om
God söndagskvÀll kÀra lÀsare. God sista söndag 2018. God vintrig, vacker sista söndag. Ute Àr det mörkt snöigt och kallt. Inne Àr det varmt. Jonas nattar Ivar. Johnny spelar Nintendo efter att ha ritat fina nyÄrskort.
SĂ„ hĂ€r skrev jag pĂ„ insta igĂ„r: HĂ„ller pĂ„ och knĂ„par ihop nĂ„got slags bloggsammanfattning av 2018 och blir smockad gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng – vad har INTE hĂ€nt 2018? Allt har hĂ€nt. SĂ„dant som kan skrivas, sĂ„dant som kan skrivas men bara mellan raderna och sĂ„dant som inte gĂ„r att blogga om, det gĂ„r bara inte. 2018. Ditt Ă€lskvĂ€rda, mĂ€rkliga, hĂ€rliga och sjuka Ă„r. 2018.
2018 Ă€r egentligen för komplext för att sammanfattas i ett enda inlĂ€gg, ens i tio inlĂ€gg. Jag vet inte ens om jag har lyckats greppa det i alla inlĂ€ggen jag har postat under hela Ă„ret. Och de Ă€r Ă€ndĂ„ ett gĂ€ng trots att jag har tagit nĂ„gra bloggpauser i Ă„r. Men tydligen gĂ„r skrivarlustan före mycket annat – nĂ„got jag kommer att Ă„terkomma till nĂ€r vi ska snacka planer för nĂ€sta Ă„r.
Ja men ni ser att jag kÀnner fett med respekt för 2018. Men som den bloggare jag Àr gör jag ÀndÄ ett försök. 2018 har jag
– kĂ€nt sĂ„ mycket kĂ€rlek att jag storknar av bara tanken. Och det bĂ€sta Ă€r att det blir mer och mer av den varan. Ă h vad jag njuter av att ha barn
– om Ă€n pĂ„ en plats som Ă€r bĂ„de mitt hem och nytt i ett; jag Ă€r en invandrarmamma, en nybyggarmamma, precis som min mamma
– bytt biljoner blöjor pĂ„ Ivar – Ă€ven om jag i rĂ€ttvisans namn mĂ„ste erkĂ€nna att Jonas har bytt fler
– pĂ„ allvar börjat avveckla sĂ„dant som gör mig olycklig. Ivar förtjĂ€nar en lycklig mamma, annat vore bara taskigt.
– poddat med Anna i ett tydligt försök att vĂ„rda min inre cykelnörd i spĂ€diskaoset. Den tekniska kvalitĂ©n vart dĂ€refter men innehĂ„llet Ă€gde. Mer podd to come
– lagt mer tid pĂ„ kisseri Ă€n sminkeri, fan ta (Ă€ven smĂ„) förlossningsskador
– varit konstant trött och undrat hur det ska gĂ„ men det har ju gĂ„tt Ă€ndĂ„ tydligen
– haft mycket glĂ€dje av Monarken, tĂ€nk sĂ„ mycket fysisk och mental nytta de dĂ€r sovstunds-halvtimmor gjorde Ă€ndĂ„ i kombot med alla promenader
– skrivit fina mĂ„nadsbrev till min sockris
– njutit av min nya superheta kropp. Varför hade ingen berĂ€ttat att man blir snyggare nĂ€r man blir mamma? Visst Ă€r man lite slapp och glĂ„mig i början sĂ„ dĂ€r, men sedan nĂ€r man har fĂ„tt upp lite fĂ€rg, styrka och hĂ„llning sĂ„ blir man ju wow hell yeah
– flyttat frĂ„n en bostadsrĂ€ttstvĂ„a – lya ciclistan ju – till en hyrestrea. Vart gĂ„r flyttlasset i vĂ„r?
– blivit med tre nya cyklar
– och vĂ€rldens bĂ€sta grej Thue Chariot Lite ju! Aerovagnen braap
– blivit bestulen pĂ„ mitt livs favvocykel min röda Ridley CX :'(
– fĂ„gelskĂ„dat! Snacka om min ironiska extrahobby (Ă€r ju som bekant livrĂ€dd för fĂ„glar)
– tagit tag i min mtb-teknik och gillat vad jag har presterat, Ă€ven om det har varit tvĂ„ steg fram ett tillbaka i och med den lĂ„ga cykeltrĂ€ningsfrekvensen
– blivit en jĂ€kel pĂ„ att amma och slutat amma granska kort efter det. Det var deppigt och befriande i ett
– rensat rejĂ€lt i min digitala umgĂ€ngeskrets. Avföljt en hel del no ragrets. Och sĂ„ slutligen gjort slut med nĂ„gra av de jag Ă€ndĂ„ hade sett som goda branschbekanta men man blir som man umgĂ„s med och efter att ha sett deras true self sĂ„ ville jag inte bli sĂ„Â no thanx no thanx
– lĂ€rt kĂ€nna desto fler underbara nya individer privat, i tjĂ€nst och i cykelsammanhang
– vĂ€grat stressa och nĂ€stan lyckats med att hĂ„lla det
– börjat jobba igen, och vet fortfarande inte vad som Ă€r mest anstrĂ€ngande: att jobba i feta uppdrag heltid och i flera stĂ€der, eller att komma ihĂ„g att stĂ€nga toalettdörren efter sig… i vĂ„r kör jag deltid för jag vill vara mer med Ivar
– levt i stödstrumpor, vandrarkĂ€ngor och guldörhĂ€ngen som den hurtiga fĂ„fĂ€nga Ă€ventyrsmorsa jag Ă€r
– pussat pĂ„ Ivar
– lĂ€rt mig mer om cykelmek och haft glĂ€dje av det
– kört ett fĂ„tal race men haft desto roligare under tiden!
– varit jĂ€ttemycket sjuk. Mer Ă€n nĂ„got Ă„r jag kan komma pĂ„. Maj till augusti var jag sjuk hela tiden förutom kanske tvĂ„ friska veckor. Sedan augusti har jag varit sjuk kanske var tredje vecka. Vill egentligen inte skriva mer om allt detta sjukande men
– blivit sparkad i [infoga valfri öm kroppspunkt] av Ivar vid nattning
– spart ut mitt naturliga, mjuka tjocka hĂ„r, fĂ„tt panik och fĂ€rgat det obekvĂ€mt rött igen
– bestĂ€mt mig för en planlös hemestersommar aka “första sommaren med bĂ€bis, leka pĂ„ balkongen och i grĂ€smattan utanför” men spenderat den istĂ€llet med att lĂ€gga all kraft och peng pĂ„ att fly helveteshettan och det var den hemestern
– borstat tĂ€nderna pĂ„ Ivar. Ett sĂ„ viktigt moment att det inte fĂ„r glömmas att vara med i listan
– tagit tag i mitt inre pĂ„ det mest sjĂ€lvklara men ocksĂ„ svĂ„raste av alla sĂ€tten – genom att söka hjĂ€lp och ta emot den hjĂ€lpen
– matat Ivar
– designat ett cykelkit till förmĂ„n för Rosa Bandet
– rest rĂ€tt mycket. Varit till Prag, Göteborg, Malmö, Ă re, SĂ€len, Norge och sĂ„ en massa mindre “kĂ€nda” stĂ€llen till. Oftast med Ivar i famnen men Ă€ven utan. Norge, Göteborg och Malmö var bĂ€st. Mest för havet förstĂ„s. Men Prag var inte sĂ„ dumt Ă€ndĂ„ sĂ€rskilt nattetid
– varit tacksam för mina vĂ€nner, kan aldrig Ă€lska er nog
– handlat klĂ€der till Ivar – det var mig ett snabbvĂ€xande exemplar till kĂ€lling jag har vĂ€lsignats med
– lĂ€ngtat efter att vara riktigt snabb och det ihop med mĂ„nga andra men njutit Ă€ndĂ„ av att vara stark nog att njuta pĂ„ egen hand eller med nĂ„gon sjysst en
– varit mycket i Hedesunda, âvĂ€rldens coolaste byâ (citat Johnny)
– jagat sömn, sovit och somnat om och drömt om sömnen
– utnyttjat mormors och farmors visdom och vĂ€rme till hundra, tyvĂ€rr enkom via Skype. Utan dem hade jag nog gĂ„tt under isen totalt vissa perioder
– spelat munspel
– börjat Ă„ter lyssna pĂ„ en massa ny och gammal musik
– drömt om dekadens men hĂ„llit mig pĂ„ mattan. NĂ€stan hela tiden đ
– sett Ivar utvecklas timme för timme, dag för dag
– cyklat i snitt ℠1 pass i veckan (om jag lĂ€gger ihop Strava- och Apple Watch-loggarna) vilket Ă€r förstĂ„s mycket mindre Ă€n vad jag hade hoppats pĂ„ men mycket mer Ă€n vad jag hade trott om mig sjĂ€lv helt Ă€rligt
– saknat Peter
– innerligt tyckt att varje trĂ€ning Ă€r en liten fest <3 Ăven om jag mĂ„ste jobba mer pĂ„ det dĂ€r att inte dĂ„ligt mammasamvete-stressa under tiden jag trĂ€nar
– accepterat det jag inte kan förĂ€ndra och trĂ€nat pĂ„ att vara modig nog att hantera det svĂ„ra dĂ€refter
– förĂ€ndrat det jag kan och more to come
– lyssnat pĂ„ min sons skratt – vad mer kan man egentligen begĂ€ra av livet?
Ja ni ser ju, jag kan fortsÀtta hur lÀnge som helst. Jag tror faktiskt att jag har vuxnat till mig under 2018. Dock inte tillrÀckligt och det pÄ gott och ont antar jag. Nu Àr klockan sent, jag Àr ofrivilligt smÄuppspelt inför imorgon dÄ det Àr bÄde nyÄrsafton och min födelsedag sÄ ni fÄr inga fler grejer frÄn 2018 just hÀr. Men ni kan ju alltid roa er med att lÀsa ur arkivet, det brukar jag göra och ömsom skratta ömsom grÄta beroende pÄ vilket inlÀgg som dyker upp. Om jag har en förhoppning inför 2019 sÄ Àr det att Äret bjuder pÄ en frisk och lycklig Ivar, en frisk och lugn(are) Katja (som i jag dÄ) och mycket underbar cykling och umgÀnge med (friska) vÀnner bÄde off och on bike.
Puss och gnatt och gott nytt Är fast vi lÀr ju höras imorgon. Zzz nu
1 kommentar