Morgon isflingor! (eller isflak, beroende på om ni läser det här inlägget sittandes eller liggandes)
Häng med på gårdagens wunderschöna runda över länsgränsen.
Min styva och åh så lätta (särskilt efter allt härj på stålgravlisen) Trek Boone cross blev maskinen för dagen.
Bombsäkert med dubb fram, lattjo lagom med dubb bak.
Vädret var perfa, lite milt -2 till 0 ungefär. Och nästan vindstilla.
Och fluffsnöigt! Himmelskt med andra ord.
Jag hade på grund av _bäbisomständigheterna_ startat rätt sent på dagen så hade inte all (ljus) tid på mig. Men ett gäng vintermil skulle det hinnas med. Så jag cyklade Hedesunda – Finnböle – Söderfors och tillbaka.
Det fina kruxet med den rundan är att man passerar The Dalälven – min favvoälv i Sverige! – minst några gånger.
Just i de här trakterna, på gränsen mellan Gävleborg och Uppland så är det mycket strömt. Kisar man så kan man nästan ana de glada firrarna som trivs bra i dessa vatten (och längre ner når de ju sina firreklimax i Älvkarlebys episka forsar!)
Men fina fisken i all ära, är det vinter så är det – bäst att mata på och inte stanna för ofta och bli kall.
Gillade känslan av starka ben. Som kroppen har överraskat positivt på sistone! *håller alla tummarna för att det fortsätter så*
Väl framme i Söderfors stannade jag till vid deras grekiska tempel i Engelska Parken.
Man tar vad man har och finns det ingen varm bensinmack i närheten så får man väl nöja sig med att mellanlanda gud-style.
En energikaka och en stunds kallprat med Zeus & Co senare var det dags att vända hemåt.
Snurrade dock först lite i Söderfors och slirade på världens isspårigaste småväg till Gysinge innan jag bestämde mig för att jag var för hungrig för det alltför tekniska och for hem samma väg som jag kom.
Och det var den lilla vinterturen. Är fortfarande salig. Rutten finns på Strava och vi avslutar med spinningdängan Temple of Love så klart.
Har ni hunnit cykla något mellan alla sittningar? Puss.