Månad: mars 2017

Hej läsarfolksis. Tack ni för alla fina ord och grattis igår. Nog är det en rejäl bit tid kvar till nedkomsten någon gång i oktober och fortsätter jag må som jag mått hittills – strålande ena dagen, noll ork och illamående andra dagen – så är det liksom inte en dans på lupiner jag ser framför mig. Men jag är som bekant en kortsynt naiv rackare och vaknar varje dag men inställningen men nu blir det bättre! så det artar sig ska vi se.

En intressant sak som hänt mitt psyke sedan jag blivit gravid är att jag är bra lugnare nu. För det mesta i alla fall. Ett par-tre gånger i månaden kommer det riktiga känslostormar då jag tror att precis hela världen är emot mig, och mest Jonas förstås, som inte alls fattar hur mycket jag faktiskt lider. Det är ett naturligt men ändå rätt löjligt tillstånd inser jag morgonen efter när jag märker att Jonas inte alls är emot mig, och inte någon större del av världen heller. Men förutom dessa domedagar så är jag rätt soft just nu vilket säkert också beror på att jag har jämnare blodsocker och färre roliga kickgivande ämnen som slutar på -in i kroppen.

På tal om kickar, vilken fet vårkick jag fick på vägen till jobbet imorse. Det var mitt favvoväder – solen höll på och rulla ut och det hade nyligen blötsnöat och regnat så hela världen var sådär härligt frisk. Helst hade jag tagit med mig crossen men har lite ärenden idag på stan så det får bli inomhusträning på kvällen istället.

Imorgon och på söndag ämnar jag dock cykla! Tiden går fort och imorgon är det premiär för den ledarstyrda cyklingen i min hemmaklubbs VCK:s regi. Samlingen sker som vanligt uppe på Berget, tiden är satt till 10.00 under alla helgerna i april och här kan du som är ny eller bara glömsk läsa om hur det funkar att cykla i grupp i vår klubb. Jag har fortfarande inte dragit på några slicks på crossen men funderar på att ändå dyka upp och känna mig fram. Jag har längtat efter att cykla i grupp, och jag ska försöka att även hinna med att leda några pass innan jag är för otymplig och flåsig för uppgiften. Självklart blir det inom det lugnare segmentet – det handlar både om ansträngningen och säkerheten – och jag är rätt pepp på att för en gångs skull vara med och introducera de helt nya till landsvägskörningens fantastiska värld.

Men inte gå händelserna i förväg. Vem vet, jag kanske inte klarar mer än att ligga bak i klungan, se långt fram i gravidsittställningen och prassla med cykelgodispappret. Inget dumt scenario det heller i och för sig när jag tänker efter. Inte alls.

Ska ni ut och vädra spirorna i helgen? Blir det kortkort eller sitter värmetightsen fortfarande på? Puss ≧◠ᴥ◠≦✊

English: Thanx for your kind words about my pregnancy! I’m doing my best do enjoy it even though it’s not always easy being pregnant. Today though, I’m longing for the weekend and also looking forward to the group cycling premiere arranged by our cycling club VCK.

Hej. Vill ni veta vad som hände på regionaltåget mellan Stockholm och Västerås kvällen den sjätte februari tvåtusensjutton?

Precis detta – från början darrigt skrivet för hand med tuschpenna i en anteckningsbok:

“Det är inte sant.

ÄR DET SANT?

Det är som en tusenstjärnorsexplosion!

Alltså, som att det liksom samlas in massa stjärnstoft på marken och sedan stiger upp mot himlen och sen ba boom!

På Centralen, lilla hålet-i-väggen-apoteket. Får ett plötsligt infall att köpa ett sista test.

Går in i tåget, kommer ihåg just ja toaletten till vänster. Sliter av plasten river ut testet ur förpackningen, slänger allt i papperskorgen och kissar rakt på stickan.

Linjerna ritar sig fram på den vita bakgrunden och på mindre en minut har det gått och blivit ett

KRYSS.”

(och sedan en massa andra mer eller mindre osammanhängande meningar illustrerade med kladdiga teckningar på kattungar)

Det var på ett tåg genom den klara, så underbart frostiga vinternatten som jag fick veta att jag och min älskade Jonas, ditt ansikte kan jag kyssa tills mina läppar svider så gott det är, vi blir mamma och pappa i höst. Om inte tåget är det är det mest romantiska stället för att bli golvad av graviditetsbeskedet så vet jag inte!

Åh herre nu är det ju offentligt, mina fingrar darrar nu också. Håll nu tummarna för oss kära läsare, håll nu tummarna för vår lilla familj. Och om ni undrar om bloggen så var inte oroliga för dess framtid – nu kan jag äntligen sluta vara hämmad och ägna mig åt massa mellan raderna-jox utan blogga öppet och ärligt igen. Jag ser fram emot att berika materialet.

Välkommen till Cykelkatten + 1 och låt äventyret fortsätta. Allt kommer att bli bra <333

English: Let’s finally get to it – I’m pregnant. Welcome to Cykelkatten + 1!

Älsk på min vardagsylletröja
från Rapha – ett kanoners reafynd!

Usch så uselt jag mår efter ett par dagar utan större fysisk ansträngning! Vardagsmotion som att cykla eller gå till och från jobbet i all ära – men det är på intet sätt ett substitut för vardagsmotionen och den riktiga träningen. Det formligen värker och ilar i kroppen, särskilt ryggen, axlarna, benen om de inte får sig sin dagliga omgång någonting.

Den här veckan är en brokig en. Efter en visserligen glad och solig, men inte alltför pigg helg med taskig sömn och en heldäckad sjuk pojkvän så har jag känt vaga men ettriga förkylningskänningar. I måndags la jag istället tiden efter jobbet på att hänga med en tjejkompis jag inte sett på länge – tänk att jag har tid till att bara hänga med folks nu (eh konstigt kanske men tränar man för att tävla på elitnivå så är det tyvärr ingen självklarhet att hänga med vänner när det är hashtag intervalltisdag egentligen)!

Igår var jag ledsen hela morgonen, jobbade sedan till olidligt sent och nästintill kröp hem för att göra några ryggövningar på golvet, laga pasta till mig och Jonas som är fortfarande sjuk, och däcka på det. Det låter jobbigt och det var det – det är tur jag älskar mitt samhällsbyggaryrke så mycket att jag klarar av jobba så pass mycket som jag gör vissa dagar utan att gå undan. Men det måste förstås balanseras det också så idag slutar jag tidigt (läs: normaltid för alla icke-arbetsnarkomaner) och drar och tränar. Ute är det kallt och ruggigt och ser ut att bli mörkt tidigt så det blir ingen cykel utan inomhusträning med syftet att ge hela kroppen en fin genomkörare.

Imorgon far jag till Eskilstuna för att jobba och hänga med kollegorna där nere, beroende på tiden för hemgång så blir det Monark eller en rejäl långpromis – kanske med stavarna (mitt nya påhitt, mer om det sedan). Och sedan är det fredag och helg och då blir det cykel cykel cykel. Längtar jag eller längtar jag?

Sväng förresten förbi den här lilla dagboken imorgon förmiddag. Kommer att berätta en fin grej för er som jag ruvat på ett tag här och som nog förklarar ursäkta röran vi bygger om-stämningen här på bloggen. Puss så länge mina bästa cykelbloggsläsare!

English: This week’s training – not so much of a routine, but now the things seem to lighten up. Gym today, Monark tomorrow and cycling the resten of the weekend.

Hey, vardagsbekämparn här! Här är ett gäng balla cykelsaker just nu, voilà:

Ball cykelsak 1: Att cross is coming har vi ju liksom vetat länge, men att kvällscross is coming har inte varit en verklighet i Sverige särskilt ofta. Men kanske håller på att bli? Den 6 oktober är det nämligen dags för kvällscross i cykelstaden Motala. Kvällscrossen är en del av Vättern Bike Games – en arenatävling för CX, XC (MTB), slopestyle med flera häftiga grenar. In och anmäl er till kvällscrossen bums nu, häftigt ju, jag ser framför mig något i stil med Crossvegas 2016 fast lite mer naturskönt då.

Bilden är härifrån.

Ball cykelsak 2: Att det blitt en dubbel svensk damseger i htfu-mtb-tävlingen Cape Epic häromdagen. Det är förstås inga andra än Jenny Rissveds och Jennie Stenerhag jag pratar om. Den förstas seger är i mitt tycke ingen överraskning – Rissveds är helt enkelt världsbäst på mtb just nu, men Jennies seger är inte lika självklar och desto ballare. Varför? Läs och se gärna detta SVT-inslag så förstår ni och följ Jennie på Twitter.

Ball cykelsak 3: Emma Johansson – som ironiskt nog får mycket mer plats i medierna idag än förr när hon var ute och la proffsvärlden under sina hjul – är inte riktigt klar med cyklingen än (det är väl i och för sig ingen cyklist som någonsin blir det?). Idag är hon förutom ett uppskattat ansikte utåt för cykelsporten här hemma, också mentor åt de yngre talangerna i Emmas senaste lag WiggleHIGH5. Rouler har varit och snackat med Emma och andra proffs på deras vårläger på Mallorca och det är väldigt intressant att höra proffsen berätta om den kommande säsongen och sportutvecklingen i allmänhet.

Ball cykelsak 4: En avancerad cykelsimulator byggs just nu av VTI i ett göteborgskt labb. Tanken är att genom att simulera rörelserna hos en “riktig cyklist” kunna “undersöka exempelvis ny utformning av vägar eller hur människor beter sig i trafiken”. Tekniknörden i mig älskar simulatoridén – men jag kan ändå inte låta bli att undra att måste det till simulatorer för att kunna utforma nya vägar när man har tusentals vittnesmål från riktiga cyklister, och både goda och dåliga exempel att tillgå? Krävs det en simulator för att förstå att bygga en väg där cyklisterna kan säkert separeras från fotgängarna? Krävs det en simulator för att lagstadga att motorfordon måste hålla ett visst säkerhetsavstånd när de kör om cyklisterna? Nåväl. Jag är förstås glad åt att cykeln sakta men säkert börjar ses som ett fordonsslag även av myndigheterna.

Korten är från Henriks Twitter

Ball cykelsak 5: Det kryllar inte direkt av cykelrelaterade kokböcker – så varje ny sådan är välkommen! Pressreleasen till Vélochefs nya kokis Vélochef i Europa damp ner i inkorgen och fick det att vattnas i munnen på mig för några veckor sedan. På grund av Den Stora Tröttman kommer jag nog avstå bokreleasen på BonMeq imorgon – men tycker att ni som har nära till Stockholm gör det. Ett fint sätt att insupa den cykliga atmosfären ju.

Det var dagens fem balla det. Puss och hoppas ni gillar’t!

!Bonus! !Bonus! !Bonus!

Lagar mina drömmars gröt
någonstans utanför Nyköping
nu i somras. 

Måndag folks! Helenas beskrivning av hennes och Hasses utefrulle i den nautiska gryningen (!) fick det att vattnas i munnen på mig och tänka på hur jag bäst föredrar min utefrulle. Och efter en viss skrollning genom de senaste års goda utefrullar så har jag kommit på att det är så här jag vill ha det – här hemma i svala Sverige i alla fall:

– Havregrynsgröt. Saltig och knaprig ska den va – hemligheten är att först koka vattnet innan man häller över den i kastrullen med grynen.

– Sylt i gröten. Finns det färska bär i skogen kan man med fördel köra in en näve sådana men jag diggar socker så jag kör med sylt. Är det för tungt att bära på en syltburk så är en påse russin mer hanterbart. 

– Syrlig jos av något slag, och kall ska den vara! 

– Ett perfekt kokt ägg med salt till. Perfekt enligt mig är ett tre kokminuters-ägg (typ mediumhårt) och äggen måste kokas med rätt timing för de får absolut inte blir för svala när det är dags att äta dem. 

– En kopp beskt svart kaffe (jag gillar sjysst snabbkaffe men det finns en mängd olika mer eller mindre materialkrävande sätt för att koka kaffe utomhus) eller en kopp lika beskt svart (English Breakfast alternativt Russian Earl Grey) te.

– Två eller tre tunna rutor mjölkchoklad till kaffet eller teet.

Guldkant: En citronskiva i téet. Vit emaljerad mugg med mörk kant att dricka ur. En croissant, kanske med en chokladmitt till kaffet.

Mjo, det var min simpla favvoutomhusfrulle det. Hur föredrar ni eran utomhusfrukost?

Kan man för att man inte har en cykel i rätt pojkstorlek i stan (ska åtgärdas, lovar!) inte hjulmeditera* så kan man meditera mellan två vingar istället. Jag och brorsan gjorde just det idag – for till Västerås Flygmuseum och lärde oss att flyga flygplan! Nästan på riktigt i alla fall. Men simulatorn där vi flög var så pass bra att det kändes som på riktigt. Tack piloterna-to-be som tog hand om oss! Sedan gick vi runt och nördade in oss i de olika flygplansbyggen. Vi är överlyckliga och skönt möra och vill lära oss mer och kanske kan man bli en flygingenjör när man blir stor?

Varje tillfälle att lära sig något är en gåva, speciellt när man gör det en solig dag tillsammans med någon annan som får en särskild glans i blicken av att hamna mitt i tekniken och älskar att ställa tusen frågor och blunda och känna att wow, vilken häftig och påhittig värld vi lever i.

Sådan syster, sådan bror. Snart sitter jag på tåget hem till Västerås efter att ha varit till Stockholm och dumpat av brorsan hos päronen och då blir det förstås Learning to fly i hörlurarna.

En låt som funkar lika bra när man är och hjulmediterar på cykelen kan jag lova er.

Puss alla likasinnade nörds där ute i rymden!

* njutcykla – oavsett hur fort eller hur sakta man gör det. Att hjulmeditera är ingen konst – det är ett tillstånd av att vara ett med cykeln precis just när man cyklar och alla som någonsin har älskat att cykla förstår nog vad vi (ty det från början var coach Tony som sa men hallå! Vi behöver ingen konstlad avslappning – vi har ju cyklingen!) menar varje gång vi talar om att cyklingen är vår meditation. 

 

– slåss mot den Stora Mäktiga Tröttheten

– umgås med ekofår på Ängsö (är inte skitnödig som nämner det in your face men det är tydligen värsta skillnaden mellan standardfår och ekofår alltså, lärde mig idag! Visste ni till exempel att ekofåren får samma käk vintertid som sommartid?)

– företar sig en kortare, men likväl seriös vandring på de nu nästan torra stigarna

– käkar plocksallad varav åttio procent är kräftor och räkor och resten plain pasta och något ruccolablad till för man är ju en skaldjursjunkie

– öppnar lyxiga paket från Rouleur och snusar lite cykelgroomingdoft och önskar för en gångs skull att cykeln inte vore så ren. Cykeln är i och för sig inte sååå ren…

– läser och ser det härliga reportaget Nerikes Allehanda gjort om proffset Emilia Fahlins hem.

– glider runt i gamm’passaten i holbrooksen och lyssnar på italodisko (en högst underskattad genre) like we just dont care 

– tittar till kaninerna på zooaffärn och drömmer bort sig en stund…

– och tittar till cyklarna på cykelaffärn och suckar ödmjukt men ändå liiite avundsjukt. Men allt i sinom tid!

– och om man ändå är bredvid elektronikaffärn, klämmer på en kamera som visserligen är svindyr men jag är ändå värd den. Jag är så tråkigt envis. Om jag inte är nöjd med en kamera så säljer jag den och sen fotar med mobilen hellre än köper en ny kamera för tänk om optiken inte är jag. Därav den sugiga bildkvalitén på bloggen med jämna mellanrum

– gör världens fluffigaste smörigaste potatismos och överdoserar ärtor till, får äntligen Jonas att äta maten och se där! mer energi i kroppen. Fy fan så synd det är om honom, som dessutom skulle köra årets första landsvägsbrevet och allt :'(

– *håller tummarna för att inte bli förkyld*

– tar kväll och då blir det sällskapsspel eller film.

Puss och hoppas ni fått det lite ledigt och skönt idag 🐇

English: Sheep, hiking, cruising, bike luxury grooming kit and bunnies – some examples of things me and my little brother did today.

Åh Sóller, dig jag aldrig får nog av.

God morgon! Åh va trött jag är redan. Hela huset (ok lägenheten då) förutom lillebror sov uselt. Lillebror steg dock upp pigg som en sol och äventyrsredo redan sex. Jonas är däckad i någon grumlig variant av pest-mancold-gulsot. Jag önskar jag vore piggare med har svårt att uppbringa någon hurtighet med bara några få sovtimmar i kroppen.

Hela den redan soliga dagen ligger dock redan framför oss så jag tänker förstås skärpa mig och få ut det mesta möjliga utav den. Varde gröt med sylt och varde kaffe starkare än kolfiber. Varde en choklad bit till och kanske en till.

Så snart blir det att packa lite picknick i bilen och rulla ut den mot naturen och skogen och vandra och grilla en sväng och så en överraskning på det (för någon har ju fyllt år) – men först ska jag bara… blunda… lite… till…

och drömma om Mallis. Fy fan hur dum är jag som inte planerat åka till Mallis i år? Jag dör ju mallislängtandöden helt seriöst. Min underbara vackra ö.

Jo, jag måste nog till Mallis även i år *skriver i VCK:s mallisgrupp och frågar om någon har en ledig säng över till mig*

Puss.

Hej hej från mitt persikoface. Alltså seriöst borde inte ansiktsdun vara ett minne blott när man är trettioett? Inte i mitt fall. Tur att jag inte håller på med triathlon – skulle säkert förlora en och en annan sekund på att försöka bryta mig genom vatten- eller luftbarriären med ansiktet täckt med första sortens fluff.

Anledningen till att persikofacet log så igår var för att cykelkvällen var så löjligt vacker och försatte mitt inre i en fin balans. Det var friskt, soligt, lagom blåsigt och hela mälarstaden badade i kvällssolens guldsken. Jag vevade på ner till sjön, tog grusvägen ut till Gäddeholm, spanade in de mången dungässlingar med sina överbeskyddande päron, drog en lång filosofisk pinkpaus och värmde stjärten i solen (flåt gässen), hittade ett gäng nya branta stigar men fortsatte ändå på den större grusvägen som ledde mig från naturreservatet ut till asfaltsvägen. Enda smolken i bägaren var att den annars så torra vägens sista parti visade sig vara ett djuplerigt helvete som stänkte ner både cykeln och mig till det bruna oigenkännandet. Nåväl. Inte kan man avstå de roliga grusvägarna bara för att slippa bli lerig eller hur? Om någon är nyfiken på den dära grusvägen som man kan ta från Gäddeholmen för att slippa köra asfalt så finns rutten här på Strava. Om ni är oroliga för lervällingpartiet så lovar jag att det kommer att torka upp om några dagar.

Förresten så blev det inget bloggvänligt köp igår ty affären jag åkte förbi inte hade den rätta modellen på saken. Typiskt kommersbekymmer men men. Idag lever jag på gårdagens kväll, ser fram emot att tränga mig lite med vårfolket i Stockholm som jag ska till för jobb och för att hämta min lillebror. Blir alltså rock’n’roll och friluft i helgen!

Puss och hoppas ni får en underbar fredag.

English: This Spring, the evenings are ridiculously beautiful. I enjoyed every second of yesterday’s short but soulful ride – even its muddy and windy parts.

Idag är den med mig till jobbet – min fina kära Ridley. Det var så förbaskat soligt imorse att det vore ett brott mot cykellagen att inte sticka ut och köra en sväng! Tyvärr så hade natten varit kall så jag cyklade över frysta pölar imorse på vägen till jobbet. Det blir dock snabbt varmt under dagen så jag hoppas på att inte behöva frysa alltför mycket när jag cyklar på kvällen.

Det med att frysa under cykling är det rätt nytt för mig. Det beror förstås på att min fart och pulshöjningen är typ hälften mot vad den brukar vara. Jag cyklar lågintensivt, svettas mindre, är mindre hungrig av mig men fryser desto mer. Både gillar’t och ogillar’t men är väl bara att gilla’t liksom. Glad att jag kan cykla och må mig under tiden.

Ikväll blir det dock ingen lång tur utan mest för att vädra skallen. Veckan är intensiv. Hela dagarna består av möten så jag längtar verkligen till min hjulmeditation. Och ska om jag inte kommer in till stan för sent svänga in på en affär och köpa en sak som både jag och bloggen saknat ett tag.

Lite kul förresten men n+1 stämmer inte riktigt på mitt cykelbestånd just nu. Ridleyn är ju idag min enda (förutom Monarken men den är lite för stationär för att riktigt räknas med) sportcykel. Jag längtar förstås redan nu till min nästa racer och min nästa mtb men jag har inte den blekaste om vilka det blir vilket är lite kul faktiskt.

Det kan te sig lite sårbart att äga bara en sportcykel men jag har i alla fall ett par hjulpar att byta emellan ifall att och så tävlar jag ju ingenting i år. Tanken är ändå att jag ska bli med ett träningshjulpar extra så jag slipper byta mellan cross- och landsvägsdäck hela tiden. Funderar på ett par klassiska Shimano Ultegra WH6800 – vad tror ni om dessa?