Månad: november 2016

  • Sjöängscrossens bana ser långtifrån tropisk ut

     

    Tack vare Mattias Thyr och hans GoPro har vi idag nöjet att “åka med” på Sjöängscrossens SM-bana. Den vi ska racea på lördag och på söndag alltså. Till skillnad från Johan så har jag inga bekymmer med däckval – äger ju bara ett par crossdäck just nu – så det får väl bli trycket som får anpassas helt enkelt. De partierna som oroar mig lite är starten – den är på asfalt och har det isat till sig lite så lär det bli halt, och så den lilla plåtisbron – plåt och kyla är tyvärr en rätt så hal kombination. Men vafasiken, nu finns det ingen återvändo så det är väl bara att lägga sig an med det käckaste av mojon och le. Le är fasiken det bästa botemedlet mot banångesten av alla slag. Nä men ingen ångest alls nu. Det blir sketakul eller hur Ingrid

    – och knappast värre än snökaoset i Stockholm som gör att jag knappt kom hit och knappt kommer ut från stan ikväll fast jag måste hem och packa och pussa på Jonas?

    Puss!

    P. S. Man får inte tävla med dubb – men får man tävla med panschisbroddar? I så fall köper jag mig ett par redan idag!

  • Veckan då jag är ny

    Processed with VSCO with lv01 preset

    Hej folksis!

    Som ni märker så är bloggaktiviteten låg den här veckan. Det är ju för att jag för första gången på snart sex år (!) är ny på jobbet sedan i måndags!

    Det är väldigt spännande. Även om jag är kvar i världens bästa bransch (anläggning och infrastruktur) så är allting annat nytt – ansikten, lokalerna, rutinerna. Och eftersom jag vill lära mig grundligt och eftersom jag har bara ett (om än size större, märk väl hjälmförsäljarna) huvud så är jag väldigt, väldigt trött i det även utanför arbetstid den här veckan. Trött på ett bra och glatt sätt – men likväl trött. Därför väljer jag den här veckan att fokusera på att landa i det nya och rensa tankarna genom att träna och att göra ungefär ingenting mer kreativt än att välja vilken sorts choklad vi ska ha till kvällsteet hemma.

    På fredag åker vi som i Johan, Tony, jag, Jonas, Markus och Daniel ner till Eksjö och kör Sjöängscrossen x 2 nämligen SM på lördag och “vanligt” race på söndag. Jag har ju varit väggad som artist och inte fixat tävla alls denna höst så det kommer att gå precis hus som helst men den här hösten får banne mig vara en kravlös en. Jag tror att det kommer att bli skitkul att sladda järnet på den fantastiska banan, att inandas den underbara atmosfären, vara shleten men snygg på banketten, att käka hotellfrulle x 2 och att heja på mina stora idoler läs alla mina medcrossies!

    Kommer ni till Eksjö, som åkare, publik? Kom kom!

  • Och hur vi premiärvintercyklade i motsnövindhalkaskogfint!

    img_3835

    Hej folksis! Idag börjar jag på mitt nya jobb. Överhuvudtaget är det mycket spännande som händer. Inte för att teasa eller så men en sak i taget – så börjar veckan med att berätta om gårdagens distanstur.

    img_3856

    Turen bjöd på ungefär allt en vintrig tur kan bjuda på. Vi hade nog inte riktigt trott det skulle komma snö men vi hade förberett oss på kylan och vindarna. Eftersom jag vet att många är intresserade av vad man har på sig när man vintercyklar så kommer jag precis som de tidigare vintrarna berätta vad jag hade på mig för att ge ett hum om vad som funkar bra eller mindre bra (en gör ju sina missar med jämna mellanrum) när det är som tuffast ute. Igår var det alltså runt -3/-5 men ruggigt blåsigt och rått. Inte de tuffast förhållanden precis – men tillräckligt för en annan som knappt fattat att hösten är slut. Jag körde i alla fall med yllesockor, sommarskor med neoprenöverdragen på. Långbibs (fått av bästa Anna) med padding. På överkroppen – behå, tunt ylleunderställ, yllekrage och Raphas vinterjacka. På skallen – vintermössan med skärmen bak som brukligt. På händerna – mina lobsters, dock utan foder. Genomskinliga brills på ansiktet, mest mot vinden och snön. Om kittet funkade? Jodå! Alldeles utmärkt faktiskt. Klädde ju mig med fokus på att stå emot vinden. Frös möjligen lite om knäna, hade inte varit så dumt med knävärmarna under tightsen. Men obs obs – jag är som sagt väldigt varm. Jonas hade till exempel både bibs med vindtäta tights över och fodrade handskar och frös lite mer.

    img_3850

    Här är mannen med cruxen. Här frös vi i och för sig inte – vilken lisa det var att komma in i den mjuka, nästan varma skogen efter att ha mosat på i den förjävliga (dock peppiga, skärper mig alltid extra när det är motis) blåsten ute på våra västmanländska åkerslättar.

    img_3846

    I skogen passade vi på och åt en banan också. Sjukt intressant eller hur? Men gott var det i alla fall och tipset är – bananerna är som godast vintertid när de fått frysa till sig lite i bakfickan. Blir lite glass-ish smak på dem då hajar ni?

    img_3837

    img_3836

    Fett snyggt med den röda ridleyn mot skogens alla milda vinterfärger eller hur?

    Nog om skogen och kläderna. Nu till turen – vi drog alltså ut via Rocklunda-skogen och cyklade på motionsspåren ut mot den berömda och välgömda Häststigen som ledde oss ut mot Julpa. Sedan fortsatte vi förbi Pasta och in i skogen. Efter Pasta kom ett sugande motvindsparti som typ aldrig tog slut men sedan körde vi över 56:an och hamnade i Vad-skogarna. Vi körde runt Vad-badgropen (som inte är så olik Groopencross-gropen) och tog sedan en krånglig stig ut till det fantastiska grustaget. Det här grustaget:

    img_3862

    Mäktigt! Ännu mäktigare irl kan jag lova er. Ser inte så farligt ut men fett spårigt och isigt.

    img_3857

    Ridleyn skulle ju prompt posa mot eftermiddagssolen. Nä men hur gör den, står den av sig själv, odubbad och allt?

    img_3859

    Hehe nädå. Eller jo, kanske nån sekund efter att trollkvinnan släppt den. Obs obs alla cykelfotografer – notera att kedjan

    ve och fasa och hur ska det gå

    ligger

    på lillklingan <3

    Nå, vidare i turen.

    Efter att ha lekt och mumsat i oss en bar i grustaget så drog vi hemåt. Det gick plötsligt ruggigt lätt och anledningen var ju förstås att vi nu hade medvind. Samtidigt var det smått creepy eftersom det hade snöat så man såg inte längre vägen under all snön. Bara att mata på, chansa och hoppas på det bästa. Hemma i Västerås åt vi pastapesto. Och så blev det kväll!

    För de ruttintresserade är turen här, gruppen Vintercyklisterna väntar på era turrapporter och inspo.

    Nu ska jag göra mig redo för entré på nya jobbet! Puss och vi hörs snart igen.

  • Kommenterade SméCrossen och firade vår sexmånadersdag!

    30508146110_1749b1dd23_o

    30772644026_9faa03f1e0_o

    30720612491_b2f526c614_o

    Lugnet innan racet på morgonen (1
    Patric Alm vann sin klass (2
    Gå ej nära en nedfallen åkare (3
    Pix jag och Jonas

    Morgon folks! Vaknade nyligen efter att ha sovit sedan halv nio igår kväll. Stock-style. Strax ska jag kitta upp mig för några timmars grusdistans men tänkte först berätta om gårdagens SméCrossen.

    Vilket fantastiskt race vi gjorde igår! Tävlingsledaren med stort T (hur många strängar har mannen på sin lyra egentligen?) Christer hade ju dagarna innan frågat mig om jag ville kommentera SméCrossen och eftersom jag tyvärr inte tävlar just nu så tackade jag ja efter att ha frågat min bättre hälft om lov. Det var ju vår sexmånadersdag igår! Tur man är ihop med en cykelgalen fotograf säger jag bara.

    Gårdagens iskalla förhållanden krossade (hehe) SméCrossens rykte om att stå för en av crosshistoriens vattensjukaste banor (Alingsås ’14 tar nog fortfarande priset). Banan var fantastisk, shit vad det drog i tävlingstarmen alltså… *bitihopdintidkommerKatja* Hård men ändå smått slirig, fett med kurvor, ett tungmalt sandparti, några slakmotor och så de berömda skrånålarna uppe på skidbacken.

    Att kommentera den publikvänliga sporten cross är tacksamt, speciellt om man är och tävlar själv. Men extra tacksamt blir det när organisationen funkar, så man lägger mindre tid på att jaga starterna och resultaten och kan lägga mer tid på att kolla upp, kommentera själva förloppet (och däcken, kläderna, cyklarna, klubbarna och annat väsentligt) och dra roliga fakta för publiken. Organisationen fungerade med råge. Det gick hur smidigt som helst, grymt jobbat av Eskilstuna CK! Jag kunde pusta ut och göra det jag tycker om – att framhäva och ge ord åt de fantastiska åkarna och vår bästa sport. Och på tal om att ge ord – in på Johans och Magnus bloggar om läs om racet. Hoppas Ingrid också skriver nåt ord om tävlingen. Jonas bilder kommer så småningom.

    Och hur gick det med sexmånadersdagen då? Jodå tack. Det blev en fantastisk en – cykel, foto, meze, en varsin ipa, tågresan hem och att somna ihop. Jag är lycklig.

    Nu blir det cykel, nästa helg är det SM och då står jag i startfållan. Puss och ha en grym söndag!

  • Kom till SméCrossen imorgon! (speakerns uppmaning)

    Hej!

    Tänkte bara påminna er om SméCrossen imorgon. Vädret ser ut att bli episkt crossigt och jag har fått äran att speaka. Att speaka är alltid kul – att speaka på en crosstävling är extra kul – att speaka på en grannklubbtävling är både extra kul och extra utmanande!

    Eskilstunas bana är ruggigt tuff. Faktum är att det är min ruggigaste bana. Jag har kört den två gånger och det har varit episkt lyteskomiskt varje gång. Det enda som är jag på denna bana är de två episkt otäcka skråpartierna samt sand- och lerkurvorna dårå. Resten är mayhem och med andra ord otroligt kul att köra, heja på, fota och kommentera!

    En gång under mitt första trevande (nu är jag inne på mitt tredje trevande) crossår bjöd jag Lisa Nordén på min plats i startledet (jag var framseedad – Lisa hade inte kört nån crosstävling innan). Nåt sa mig att Lisa hade större chanser att ligga längre fram än jag och hehe, jag hade minst sagt rätt. Hörru Lisa, dags att börja köra cross igen? Vi saknar dig!

    och så här såg det ut 2014 (ett av mina första crossrace så bare with me vid 2:50):

     

    Hur som helst.

    Jag hoppas att så många som möjligt hittar till Vilsta friluftsområdet (Raststugan) imorgon. Från SméCrossens sida kommer det att bjudas på en sjujäkla häftig crossbana med den glada Raststugans alla faciliteter – från min sida får ni den peppigaste racemusiken och snacket.

    Vi ses imorgon – PM här, föranmälda där. Puss!

  • ?

    vasaparken

    Se så fin vår Vasaparken var för bara några dagar sedan. Nu är det kallt, ruggigt kallt ute. De torra prassliga löven har förvandlats till stadscykelfientlig halka och ljuset… det är till för de lediga. Jag kämpar på, snart är arbetsbördan något mindre. Puss, vi hörs kanske imorgon och då ska jag berätta lite roligare saker.

  • Mina bästa cykelgrupper på Facebook

    Hej. Bästa grejen med Facebook är förstås att man kan organiseras och smidigt planera och spana efter roliga saker. För oss cyklister finns det en hel del bra grupper – och här är de där jag oftast hänger. Voilà!

    cx-vasteras

    ? Eftersom cross är en naturlig del av höstlivet och eftersom jag tävlar för VCK i cross och arrangerar Groopencross så är det förstås här i CX Västerås som jag hänger som mest just nu. Precis som ledordet Vi är CX Västerås antyder så är vi ett välkomnande, glatt gäng crossies (och crossies to be) som planerar och diskuterar våra träningar och tävlingar. Gruppen är öppen för alla som gillar cross i Västerås.

    tjejer-som-tavlar-i-cx

    ? Och på tal om cross så är gruppen Tjejer som tävlar i CX något för kvinnor som antingen tävlar eller tänker tävla i CX. Jag startade den här gruppen som ytterligare ett steg i min lilla mission att få fler damer att börja tävla, inte minst i cross. I år är klungan större – i alla fall på seniorsidan vilket är hur kul som helst. Min förhoppning är att klungan växer mer och mer. Så ni damer som gillar CX – gå med och inspireras av glada amatörer som jag och av rutinerade proffs som Åsa Erlandsson, kolla efter skjuts eller lägg upp någon inspirerade bild eller videolänk.

    vi-som-alskar

    ? Vi som älskar landsvägscykling är en stor och härligt blandad grupp där alla oavsett nivå och ambition diggar cykel genom att skriva om precis allt som har med asfaltsnötandet (och lite CX) att göra. Det är faktiskt enda gruppen där jag postar mina blogginlägg på Facebook eftersom jag vet att det kryllar med openminded folks som står redo med tips och egna erfarenheter (och egna blogginlägg, de som bloggar i alla fall). För den som föredrar MTB finns en motsvarande grupp som heter ALLA VI SOM ÄLSKAR MTB! (hehe)

    vck-ledarkoordinering

    ? När vi ändå är inne på landsväg så är ju jag racertid en av VCK:s cykelledare. Ledarkåren är ett gäng grymma osjälviska individer som sliter hårt för att skänka cykelglädje och överföra säkerhetstänk till klubbens cyklister. Och även om det ibland uppstår lite meningsskiljaktigheter så är målet detsamma. Vet ni förresten varifrån idén till headern i vår grupp VCK Ledarkoordinering kommer? Från Nicktuna-korset – ett ställe där jag och Valle stått flaggisar ett par-tre år under Anundsloppet. Där finns det en stolpe med raden Gå ej nära nedfallen ledare. Perfekt slogan för ledarkoordineringen aight? Förresten så är det hur kul och givande som helst att vara cykelledare.

    tavlingscyklister

    ? Innan vi lämnar Västerås så är den här gruppen något för alla som bor i Västerås och tävlar (oavsett disciplin, även om det har blivit främst landsvägare som hänger här). Det främsta syftet med gruppen är att planera och diskutera raceinriktade träningar och tävlingar. En grupp för alla västeråsare (och de med västeråsanknytning) med licens, det är vad gruppen Västerås Tävlingscyklister är helt enkelt.

    valhall-damelit

    ? Nu drar vi till Stockholm, min andra hemstad! På landsvägssidan har jag sedan förra våren äran att tävla för det grymma nystartade stockholmslaget CK Valhall Damelit. Hittills har det mest varit Eva, Jessica, Tove och jag som varit aktiva (Thérèse har ju jobbat utomlands och tyvärr inte kunnat vara med). Med det nya året väntar nya mål och utmaningar men en sak är säkert – det kommer att gå cyklas väldigt snyggt, ytterst fort och med vinsterna och bra placeringar i sikte. Gruppen är av naturliga skäl hemlig – men tro mig, ni kommer inte att missa oss på tävlingarna och jag kommer att skriva mer om laget ju närmare våren det lider.

    ck-valhall-racing

    ? Det grymma med CK Valhall är att det är en uttalad tävlingsklubb. Typ alla som kan tävlar vilket gör att stämningen verkligen doftar tublim och bromsbelägg och alla vill exakt samma sak – att utvecklas på sina villkor och göra sitt bästa och ha det trevligt ihop med andra likasinnade på köpet. Här i tävlingsgruppen är det träningar och race och resor som står i fokus. Läs mer om CK Valhall här!

    cykelhistoriska

    ? Gruppen Cykelhistoriska föreningen en liten nostalgisk pärla. Är man det minsta intresserad av gamla cyklar och allt som har med cykelhistoria att göra så finner man glädje i att spana i gruppen och föreningens pryltorg då och då. Ibland kan det bli lite väl mycket Hej här är en svetsmuff, kan ni hjälpa mig att åldersbestämma den? men jädrans vad fina svetsmuffar det kan finnas. Är man intresserad av proffscyklingen och tycker att “det var bättre förr” så är gruppen Cykelsport 60/70/80-talet något för en. Tyvärr så förekommer det en del gubb-ish fasoner i gruppen men sånt bör ju kunna lösas om fler kvinnor och openminded folks går med och bidrar med innehållet.

    vintercyklisterna

    ? Sist men inte minst – utan tvärtom i dessa första snön-tider – är gruppen Vintercyklisterna ett inspomåste för alla oss som diggar vintercykling. Så på med grovmönstrade (dubb)däck och in i gruppen med er! (och ja, jag såg denna renen IRL – låg bara någon meter bakom Hagen som tog bilden. Underbar ren – underbar tur)

    Det var nog de cykelgrupperna jag är mest aktiv inom just nu i alla fall. Vilka cykelgrupper är ni med i? Någon bra ni vill tipsa om? Puss!

  • Cykelgymmat!

    Hej jag har cykelgymmat för andra gången under detta skolår, nästan värt att blogga om ju!

    Jag…

    tränade på att vifta med gymkortet framför entréns infraröda insläppsgrejs innan nån vänlig själ kom och släppte in mig

    tränade på att ställa mig rätt framför glasdörrarna som vägrade öppnas tills nån vänlig själ kom och ställde sig rätt

    tränade på att förstå en ny himla jävlig benböjsmaskin och gav till slut upp – palla rigga upp en maskin utan nån manual till?

    tränade på att leta efter en skivstångstampong (hette det så? Sån där pryl man lägger runt skivstången för att få det skönare på axlarna) exakt överallt på hela gymmet så alla till slut trodde att jag flörtade med dem

    genomförde årets andra Nathan Haas-circuit fast med 10 % lättare vikter (ty krasslig och törs inte riskera) samt corade en sväng. Och så ryggen förstås, det skönaste att träna på gymmet egentligen.

    Det gick bra tackar som frågar! Är slapp och loj och skön nu, nyäten också. Nu håller vi tummarna för att jag inte blir sjuk för att färden hem från gymmet var rentav vidrig i blåsten och kylan. Kallt trots påpälsad.

    För den lågupplösta stereotypa gymposen – följ mig på Twitter. Puss och sov gott!

  • Shades on, game on

    30594384705_e8566d7073_o

    Lol, bilden ser ut som körd genom nåt sånt därt
    festligt “konstnärsfilter”. Men ni överlever!

    Hej från regnrusket i Västerås! Nu är det verkligen überhöst här. Första november! Kallt, rått, blåsigt, regn in i kragen och blöt rumpa ty ingen skärm på damtrallan…

    …och jag är alldeles lycklig av det hela. Vill vara ute och traska i sköna kängor längs med någon älv, typ Dalälven eller likv. hela dagen. Mälaren kan i och för sig duga också. Vill doppa fingrarna iskalla i vattnet, se någon liten firre irra omkring i det klara vattnet vid vassen, dricka svart hett te med massa socker i ur termosen, med en hård bit choklad till, sedan hem och läsa bok medan Jonas lagar mat med massa tomat och chili i. Sedan tittar vi på antingen cross eller djurprogram och dagen efter vaknar vi och det är alldeles stilla och solen har tittar fram och lockar ut oss på en fet distanstur på vägar och ovägar.

    Fin dagdröm va?

    Nåväl, verkligheten är inte riktigt sådan – det är ju trots allt en arbetsdag med allt vad det innebär (läs: arbete) och jag är småkrasslig 🙁 Skulle springa igår kväll men orkade till slut knappt gå runt kvarteret. Idag mår jag bättre men inte tillräckligt bra för några större exerciser men tänker gymma lite core och ben.

    Den här veckan är för övrigt tilltänkt som att vara min sista mellanmjölksvecka. Jag har vilat rätt mycket mentalt och fysiskt och energin börjar så sakteligen återvända och jag har börjat planera vinterträningen mot #CKValhallDamElit-målen 2017. Men det sociala tillståndet är fortfarande skört. Jag har till exempel konsekvent tackat nej till de fritidsuppdragen som jag annars finner roligt och givande. Jag engagerar mig gärna, men än så länge i bakgrunden, shades on. Jag satsar på att få kvalitet i de passen jag genomför samt vara mycket hemma med Jonas, något båda hämtar mycket energi från.

    Imorgon jobbar jag (för sista gången på mitt nuvarande jobb!) i Stockholm och håller i ett litet hejdå för mig själv och så fyller Jonas år och ska firas. På torsdag och fredag blir det cykel – håll tummarna för att jag är frisk så jag kan köra tungt på torsdag och lättare på fredag. Och så ska jag tömma min arbetsplats! På lördag firar jag och Jonas ett halvår tillsammans (och lär fira med att cykla ihop då också om jag känner oss rätt hehe) och på söndag tänker jag tävla. Men mer om det sen.

    Hur är det med er förresten, kör ni crossfullfart, höstvila eller vinterträning? Tell me! Puss!

    /MVH er manodeppiga elitcyklist