Månad: november 2016

Hej, sitter tjock med jobb som en annan vinterpälsad hare. Här är tre braiga länktips till er läsarfolksis så länge:

ett. Cykelcrosshjälpen

Sveriges mest godhjärtade cykelbloggare aka Johan drar även i år igång insamlingen till förmån för Musikhjälpen. In och läs varför det är viktigt – crossa – bidra! Tack ni är bäst <3

två. Tour de Celeb

Jag känner knappt till någon av de deltagande kändisarna men jag älskar idén. Jag som annars skyr allt som har med b-kändisarnas idrottsförsök att göra gillar ändå den plågsamma cykelsportsutmaningen dessa stackare utsätts för. Jag längtar tills våra svennecelebs tvingas köra någon fet cykelutmaning, kan inte typ TV4 köpa idén? Hoppas det blir riktigt otränade sönderfestade celebs också, inte ba nå tråkiga avdankade kondisidrottare. Läs om Touren och se klippen här!

tre. Vintagekunskapen ej att fördöma

När min polare AK skickade länken till Common sense of bicycling. Bicycling for ladies var jag på G att dra en suck. Inte ännu en gammaldags skrift som förklarar för damerna hur viktigt det är att dofta vårsol även efter trettio mil i sadeln. Men tji fick jag – tack och lov så klart – ty Bicycling for ladies är en fet, teknisk och raceinriktad skrift anno 1896. Språket är ruggigt sexigt, kolla här om smörj ba:

om inte det är cykelerotik så vet jag inte vad! Eller här om att leda cykelgrupper:

Stämmer än idag eller hur? Och sist men inte minst, om att det inte alls svårt att dra ihop en cykelklubb och om att anpassa cykeln efter sina behov:

Är ni sugna på fler underbara vackert illustrerade skrifter om cykelkonsten – eller kanske känner för lite hjullyrik? – så finns den engelskspråkiga guldgruvan här. Varsågoda!

Så nu peppar jag inför kvällens intervaller. Ska ni köra nåt tufft ikväll? Puss!

Jag har det bra, jag är bak i bussen!

Nä är jag fan inte. Sitter så långt fram jag kan ty blir lätt illamående av att sitta bak i motordrivna fordon. Men är i alla fall på bussen till Uppsala för att gå en jobbkurs så blir mobilblogg här. Veckans träningsplaneringsförsök i samarbete med finaste Kaffeabstinens & Co. kommer här:

– idag måndag blir benmyrornas dag. Har man rastlösa ben så är tre timmar på bussen och så sju timmar stillasittandes på kurs typ döden. Ser därför fram emot kvällens snurr – om det blir på min halvriggade Monark eller ute på lokal återstår att se. Blir inget tungt dock.

– imorgon är det tisdag och – överraska lagom! – intervallernas dag. Vill helst köra ute, kanske på Kallecrossen, får kanske med mig några?

– på onsdag är kvällen troligtvis upptagen ocykligt värre så då är min tanke gym på lunchen

– torsdag är lättsnurrandets dag

ty

– på fredag åker vi upp till Malmö där jag ska dels speakerjobba för och dels köra den grymma (vad annars?) MALMÖCROSSEN i dagarna två!

Wii eller hur!

Som ni märker så blir det ingen klassisk vilovecka-före-tävling denna. Det beror förstås på att Malmöcrossens race blir mina andra race under säsongen som inte blivit som jag trott på grund av nästan utbränd osv. så jag tränar istället på som vanligt för att byggas upp igen och ser fram emot helgens tävlingar på ett rätt så avslappnat sätt.

Men kommer förstås bli nervös i alla fall, men det tar vi sedan det.

Nu ska jag fortsätta glo ut genom det skitiga bussfönstret, ändå lite fint ute med pudret på slätterna.

Puss!

Hej, omtumlande ny tid, mycket i och med det nya jobbet, all omställningen. Bare with me. Idag är det söndag och lugnare; mina fingrar är småstela efter den isande men vackra promenaden i det ostadiga senhöstvädret – ömsom sol ömsom lä omsöm snökaos ömsom grådassigt, än är vinterns grepp ostadigt! Under gårdagens distansfärd hamnade vi verkligen i gränslandet mellan höst och vinter. Gränsen suddades ut någonstans vid Gesala, från plusgrader till minusgrader cyklade vi på enochenhalvtimme, och sedan blev det aldrig riktigt varmt, och så fortsatte vi på de nya stigarna och där ungefär blev jag hungrig och därav lågsockrad och följaktligen blasé inför allt det natursköna men så istället för blaskplums

– som man hade kunnat förvänta sig när det mitt ute ingenstans uppenbarade sig ett kompakt dock ändå flott vattenfyllt dagbrott

KRÄCK CK CK k k

så hörde man det skarpa kraxiga ljudet av en stenhård gren som ramlade ner mellan de mänskligt regelbundet brutna klippväggarna,

ingen vikt att tala om för att bryta igenom istäcket, tjockare än vad som syntes uppifrån stigen vi kom på

hundratusentals små darrningar inne i isen, hela dagbrottet i gungning.

Så ställde vi in de lerskitiga, tjälanfallna cyklarna i vattnet* och de stod där av sin egen vikt och vi roade oss med att kasta vassa stenar ner mot isen och väldigt få gick igenom.

Och då blev mina annars så varma händer blöta och kalla, men jag hade glömt bort min hunger och mina små bonkningskänningar. För så är det alltid – att vara trött och mata är en monoton uppgift. Att bryta monotonin är ett sätt att resa sig en sväng innan det sista rycket hem till Västerås, den lilla pausen på Statoil för årets första och godaste saffranskatt och en kopp slätt kaffe.

Och någonstans där mellan klunkarna och de gula tuggorna övergick hösten till december.

För de ruttnyfikna finns Strava här. Puss och nu dör mitt datorbatteri så vi hörs sen!

* nej, inga nav, lager eller annat skadades under fotograferingen. 

Glöm spångest, på cross gäller att besegra sin skrångest!
(och ja den dumma herrtröjan åker upp hela jävla tiden)

Jonas foto från Sjöängscrossen

Haha folks, tack för att ni vart lika uppspelta som jag över mitt nya tillskott i cykelfamiljen som jag vart!

Tack för alla era tips också och idéer kring uppriggningen av monstret – på Facebook, Twitter och via mail. Tänk att det sitter folks och ruvar på värsta reservdelrikedomar hemma (det gör jag i och för sig med, måste börja sälja av). Jag tycker inte att jag varit otydlig i mitt förra inlägg men ja, jag kommer att tills vidare köra manuell watträning dvs. med hjälp av vikten och kadensmätaren (tills jag blir rik och kittar upp mig på en wattmätare hehe). Jag har tränat på det sättet förr, jag har kompisar som kör på det viset så ni välmenande gubbs som är oroliga för om jag förstår hur man gör så behöver ni inte vara det och jag lovar – jag vet att be om hjälp när jag behöver det.

Nu till gårdagens träning. Var sjukt trött på grund av för lite sömn natten före (Monark-hämtningen tog sin tid…) men pallade mig till en offentlig spinninglokal och gjorde en Katja-klassiker – hoppade in på ett längre spinningpass för att sätta mig längst bak och genomföra mina längre intervaller. Tycker det funkar bra att köra just längre intervaller på det viset – är bara att lägga sig på sin kadens och sin puls och mata på. Kortare intervaller är tyvärr lite mer känsliga för spinningpassets förändringar men det är lättare att koppla bort spinningsledarens (fantastiska – inte illa menat men äsch, ni fattar) upplägg när man kör långa. Körde tre stycken femtonminutare, var tungt och tråkigt under de två första men under tredje så hände det önskade – benen kopplades på nåt sätt fri och hjärtat pumpade vackert på finfin tempopuls. Kändes som jag kunde mata på hur länge som helst men så var spinningpasset slut.

Idag väntar uteintervaller i gräs-och-skrå på vårt närbelägna arena Kallecrossen – vilket lär bli en liten slirfest eftersom det är typ +7 grader ute och rått. Föga upphetsande väder men bra för teknikträning. Om mindre än två veckor väntar ju Malmöcrossen – årets gräsligaste crossrace?

Puss!

Hej igår blev jag med en alldeles egen Monark! En 829 med trasig elektronik dock i övrigt finskick (klassiskt för denna modellen). Kul va? Om man gillar leda och smärta det vill säga men det gör ju vi cyklister. Jag har länge letat efter en Monark och igår slog jag till på fyndet i Stockholm. Anledningen är förstås att jag vill effektivisera min träning och få bort en del av logistiken som krävs när man tränar inomhus-fast-någon annanstans-än-hemma. Logistiken som (ihop med den andra jobb- och privatlivsrelaterade logistiken) nöter ut mig. Jag vill frigöra mer tid till annat roligt än det konstanta packandet och stressandet. Jag vill ha mer tid för mig och Jonas, vårt liv och till annat roligt och nödvändigt som kräver energi. Träningen på lokal ger mig dessutom konstant förkylningsångest – såvitt jag inte använder bilen till att påpälsad frakta mig till och från lokalen (tro mig, i nio av tio fallen jag cyklar till och från spinningen så slutar det med förkylning ett par dagar efter passet, ofta i samband med någon jobbresa). Men vardagsbilandet är inte speciellt ekonomiskt och leder förstås till ännu mer logistisk ströstress. Jag vet att det kommer en period i livet då logistiken blir en (välkommen så klart) nödvändighet – men redan nu känner jag för att balansera upp det hela lite.

Mjuka värden åsido – fy satan va stark man blir av härliga dödsintervaller på Monarken (eller motsvarande maskin, men Monark är ju det vanligaste). Speciellt till bra musik, för bra musik måste det vara för att effekten ska bli så maxad som möjligt. Och självklart är det roligast att nöta inomhusintervaller i sällskap med andra cyklister à la förra årets intervaller i klubblokalen – och det tänker jag också göra då och då – men hemmamonarken blir ändå basen för vinterns inomhusträning.

Som ni ser på fotot så finns det lite att fixa på monstret innan det är helanpassat efter mina behov:

♛ vevpartiet måste bytas för monteringen av cykelpedalerna

♛ kadensmätaren måste monteras på

♛ sadeln måste bytas till en katjarumpvänlig sådan, troligtvis min lite för breda mtb-sadel (inbillar mig att det kanske blir skönare inomhus då).

Gällande elektroniken så tänker jag be ett elektronik-geni jag känner att titta på den. Vem vet? Det kanske går att fixa. Tills vidare kör jag manuell watträning, cykeln är redan omgjord till manuell.

Jag kommer snart att blogga om mitt (ungefärliga ty litet är hemligt så klart) vinterträningsschema och så kan ju ni förvänta er lite mer wattsnack i bloggen framöver.

Puss!

Hej och äntligen – nu är min vecka som @sweden slut! Det har varit skitkul men också rätt ansträngande för mig som annars kastar mobilen som en annan behå när jag är hemma och inte tar snapshots (fan ska jag börja blogga på svengelska nu också?). Nä men jag har lärt mig några engelska termer – bättrat på min engelska i allmänhet – samt kommit i kontakt med en massa helt grymma individer runtom i världen. Det sista har egentligen varit den bästa behållningen med att vara @sweden. Tänk att så många människor är eller har blivit intresserade av cykel och fick sig ett gäng aha är det så här ni har det?-upplevelser. Tänk alla som kontaktat mig, någon som tänker starta Jordaniens första (!) cykelklubb och någon som bara måste få bo i Sverige för att få cykla här. Här kommer ett gäng best of:s från veckan. Alltså kanske inte nödvändigtvis de mest gillade/retweetade men sådana som genererade många svar och störst engagemang. Voilà:

Det var ett gäng det. Vill ni läsa alla mina tweets och svar på andras tweets så är det bara att rota i mitt @sweden-arkiv. Tack Si för att ni hjälpte mig att klä världen i lite mer cykel, punk och kärlek.

Puss!

Hej. Medan jag kör (alternativt tittar på, är ju fanken förkyld sedan tandläkarbesöket i torsdags) dagens Helgmys i Gropen så finns det ett litet inslag om min @sweden-regeringstid. Här – på CYKLA.SE. För er som har lite cykelkattenlängtan alltså. För vi vet ju alla – borta bra men på .cc bäst. Puss och vi hörs snart!

Målgången i Sjöängscrossen –
glad att vara tillbaka på tävlingsbanan igen!
Och ödmjuk inför resan tillbaka. Självklart.
(pic Jonas)

Åh jö vad det är utmattande med att vara en heltidstwittrare just nu alltså. Av säkerhetsskäl (don’t ask) så får man inte twittra från desktoptwittern heller – vilket gör att jag som normalt sett inte ens har mobilen på när jag är hemma eller tränar, dras med manicken fram till läggdags typ. Det stressar mig lite faktiskt! Nu är det helt och hållet upp till mig hur många tweets jag postar eller besvarar men ni vet ju själv, man blir ändå lite smått stressad av alla (om än ljudlösa) plingplong och man ställer ju lite krav på sig ändå. Hur gör människorna som väljer att ha notiser på frivilligt? Shit jag hade typ dött stressdöden.

Jag hade ju någon fåfäng tanke att hinna både sverigetwittra och blogga den här veckan men det vart för mycket helt ärligt. Jag är väl ingen pekpinnig publicist och twittrar på samma sätt som jag bloggar ungefär (fast med fler språkliga fel ty på engelska) vilket betyder att det snor mycket tankeenergi. Samtidigt är jag så himla glad att vara kreativt fri och ha makten att lyfta precis det jag vill och igga precis det jag vill (fast jag är snäll och lyfter även de som aldrig hade nedlåtit sig att lyfta ett amatörsfruntimmer som jag).

Glädjande har jag hittills nästan helt undsluppit de ökända @sweden-trollen. Visst, det har väl kommit in ett gäng uppviglarfrågor om Trump, somalier och feminister men jag skiter förstås i att ens besvara dem. Någon har blivit arg över att jag twittrar om en så meningslös hobby men då skrev jag att han själv kunde va en hobby så då gick han och la sig eller nåt, kom inget mer i alla fall. Annars – lugnt hittills! Men vi får väl se idag, dagens tema (har kört lite olika teman) är #sharetheroad och sånt snack kan ju få en hel del folks att brusa upp. Nåväl! I dessa skitiga tider är det extra viktigt med positiva krafter. Så jag har peppat en att starta Jordaniens första (!) cykelklubb, frälst folks till att börja crossa, lindrat folks vintercykling-ångest och framför allt lärt mig så himla mycket.

Veckans mest populära tweets har i alla fall varit om fårpauserna / om skägg (över 650 röstade på om de föredrog sina manliga procyklister skäggig eller inte skäggig! Gissa vilken sida vann?) / om min mammas inställning till min cykling / om benrakning / om inomhuscykling / om cykelrandiga kor / om sockor / om Strava / om vintercykling / om cykelcaféer.

Träningsmässigt har den här veckan varit brokig. Efter höstens första fullskaliga tävlingshelg så har jag hunnit vila och intervalla tvååor och ettor och få gårdagens tänkta pass förstört av den fetaste tandbedövningen på år. Idag blir det cykelgym och imorgon lördag är det Helgmys och 100-årsjubileumsfest med VCK på kvällen. På söndag får vi besök men jag vill hinna rulla någon kortis, om än inomhus.

Puss och vi hörs @sweden ett par dagar till, sedan kan jag äntligen pusta ut och bre ut mig här hemma igen.

Hej!

För ett tag sedan frågade Svenska Institutet om jag ville ta över Sveriges officiella twitterkonto @sweden en vecka. JA TACK! svarade jag och blev tilldelad att bli en så kallad Curator of Sweden den här veckan.

Vad betyder det? Jo, att jag under en vecka, alltså från och med idag till och med söndag kommer att twittra cykel och särskilt cykel i Sverige för ungefär hela världen, eller i alla fall hela den sverigeintresserade twittervärlden då. @sweden är fritt för alla att läsa, följa och svara på. Jag har helt ärlig ingen superplan annat än att det självklart kommer att följa originalkonceptet cykel, punk och kärlek och mest få folks att upptäcka cykelsportens nyanser, och kanske komma till oss i Sverige och cykla här. Simpelt och elegant eller hur?

Hur som! Ni är superdupervarmt välkomna att komma med idéer på tweets, teman, personer och saker jag bör lyfta fram ( ni vet ju att jag älskar att skriva men helst inte om mig själv). Följ – sprid – kommentera – dela –

#cykeltwitter goes worldwide @sweden och nu har vi tillsammans chansen att ge cyklingen sina rättvisa sju dagar i rampljuset.

Följ mig @sweden genom att klicka här och/eller läs mer om @sweden (och mig) genom att klicka här. Puss!

P.S. I enligheten med riktlinjerna så ligger mitt “hemmakonto” @cykelkatten vilandes under veckan. Men PM:a går fortfarande fint.

Jag och bästa Anna (som tyvärr inte kör i år
utan gör snöig fotopraktik i Stockholm)
tar oss an kurvorna under förra årets race! (bild Thyr)

Hallojs! Fredagen före tävlingshelgen – vad passar då bättre än en preracelista?

Vad ska du köra för tävling nu då?

Två! Cross-SM imorgon och Sjöängscrossen (samma ställe, fast “vanligt race” och lite ändrad bana) på söndag. Båda är i Eksjö och Jonas har bokat in oss på Vaxblekaregården, verkar fett mysigt.

Är du pepp?

Jodå. Men all denna höst har gjort mig lite trött och slö helt ärligt så jag är inte riktigt mitt vanliga övertaggade jag fast det är väl kanske lika bra helt seriöst.

Eller menar ni pepp på hotellfrukostarna och crossbanketten med Emma Johanssons föredrag?

Überpepp!

Är du nervös?

Lite. Får jag vara ärlig med er?

dum fråga, ofta jag inte skulle vara ärlig i min egen blogg

Alltså… jag har ju liksom inte tävlat i cross i höst. Jag vet redan nu att det blir ruggigt kämpigt och att jag mycket väl kan komma långt bak eller till och med sist, i min klass. Men jag får slå ifrån mig de tankarna lite eftersom jag har mina kvalitéer som jag ska försöka utnyttja för att ha riktigt kul under körningen. Och för att jag åker med kravlösheten i tanke – och vi vet ju alla att fester man har som minst förväntningar på brukar bli de roligaste!

Hur har du tränat inför racet?

Det normala svaret hade varit – genom att köra mycket cross och tävla innan. Men så är tyvärr inte fallet. Jag har tränat en hel del, men inte bara cross (utan även sprungit, gymmat och sådant off-season jag behövt för att få lite sinnesro i all stressen och tidsbristen denna höst) men jag har tyvärr inte tävlat någonting vettigt.

Vad kör du på?

Min Ridley X-fire, med Challenge Grifos på hjulen och cantstopwontstop-cantisarna! Ett hjul är förresten lånat från racern hehe, upptäckte ju lagerstrul häromveckan och noll tid att laga just nu så.

Vad har du för mål med racet?

Det må låta smått lame men seriöst, att ha kul båda dagarna. Och att köra snyggt. Må också låta lame men fan, jag gillar att köra snyggt. Obs obs alla tittar bort när jag hoppar på cykeln!

Vad gör du om det skiter sig?

Det kommer inte att skita sig den här gången. Nu är jag på ett bättre ställe mentalt så jag tänker inte balla ur à la Falun. Så jag kör väl klart och ser sedan framåt istället.

Skiter det sig tekniskt typ cykeln går sönder så kommer jag att väsa saker som

fan och hans moster

jävla helvete

och säkert även för fuck sake – en idiotisk men skönt effektiv svordom.

Vad packar du med dig?

Varma kläder att värma upp i, tunna kläder att tävla i och de greppvänligaste handskarna.

Och sist men inte minst – helgens racepeppmusik?

Ja det måste väl bli denna underbara med Janet – hur vintersomrig är inte den?

Puss och skitcykling på mig!

För fler preracelistor –
sök på preracelista uppe i högra hörnet!