(pls ursäkta för mobilkvalitén men det är för att bilderna ju är tagna med mobilen.
Sålde min canonsak för ett gäng veckor sedan då ännu en gång ledsnat på Canon
och har inte skaffat mig en ny kvalitetskamera än ty sommarfattig)
Kan man bli kär i en – skrietemoji på den – sadelväska? Ja! För att det förstås inte är vilken sadelväska som helst (enda sadelväskan jag någonsin haft är låneväskan på Mallis och den “råkade” jag tappa bort redan första dagen typ hehe). Nä det är ju en randonnébakomsadelväska ur Raphas och Apiduras samarbetskollektion. Jag är ju som ni vet en uttalad väskhater och gillar att resa och cykla så lätt och avskalat som det bara går. Hellre överfyllda tröjfickor än saker som dinglar ner från cykeln och förpestar estetiken och aerodynamiken. Men jag gillar att cykla långt och om valet står mellan att ryggsvettas pga. rygga och ha en någorlunda värdig sadelväska – ja då väljer jag ändå sadelväskan. Den här är trots sin ringa storlek tillräckligt rymlig för ett par lättare skor, ett klädesombyte och så lite verktygs- och hygienpryttlar. Finns lite snörisar och grejs att fästa ytterligare plagg och lampor på. Dyr satan var den också. Men jag rättfärdigar köpet med att det faktiskt är första och förhoppningsvis enda sadelväskan jag tjackar någonsin.
Kan man också bli kär i ett par skor? Ja det kan man (även om man inte är en skruvad klossljudfetischist som en annan). I alla fall om det är ens andra någonsin par mtb-skor och att de sitter helperfa. När jag för tre år sedan köpte en begagnad mtb för att vinterträna – innan jag torska dit på cross alltså – skaffade jag mig ett par simplast ever mtb-skor, något för stora dessutom, för att ha något att stoppa tjocksockarna i. Det blev som det ofta blir – jag har både tränat och tävlat i dessa tjocksockeskorna sedan dess. Gissa vad som hände varje gång de fastnade i krossleran. Tur i oturen så glömde jag eländen i en av Dalsland Runts packbilar nu här. Har varit mtb-skolös sedan dess men inte brytt mig avsevärt ty tränat enbart landsväg alternativt härjt runt på grus på racer. Men nu så, nu tog jag tag i saken! Måste tacka lagets samarbetspartner Fizik – snyggare dojs får man leta efter. För er som vill sno min stil så är det herrmodellen M5B Uomo som är skon. Svart för att svart ska det vara, rött för att matcha min röda Ridley. Boaspännet gör att de sitter bra även på mina smala fötter. Nu jäklar ska det crosstränas som aldrig förr – ty cross is coming <3
Nu checkar CK Kommers ut för lunch puss.