If you don’t like the road you’re walking –
start paving another one.
(Dolly Parton)
december 2014
två. Mallis med Grannen & Co! Längtar efter min Petra-tant, Carrie (som jag måste skåla med denna gången), längtar efter kasta mig i havet med bibsen på direkt efter cyklingen, längtar efter honungspizza och Cola med citronbit i.
tre. Vintersnödistans, då hela världen gnistrar och jag får se domherrar om jag har tur.
fyra. Nyårsafton för då fyller jag år och får se vackra stockholmsfyrverkerier och får presenter och i år tänker jag önska mig lite vardagsting för sånt har man inte råd med som dedikerad cyklist.
fem. Berg. Stående punkt.
sex. Tisdagar, för då Skype-datear jag min älskade mormor som jag brås på så mycket att det inte är sant. Mormor är förresten bättre på Skype än jag. På tal om Skype så hade jag gärna Skype-dateat Stefan Määttä också men han pratar bara om brasserumpor på gymmet. Längtar inte alls :P
sju. Nästa års cyclocrossäsong. Årets kändes lite väl kort. Avis på dem som kör CXDM på söndag. Ha så kul folks.
åtta. Att accelerera otäckt snabbt med mina nya helsvarta högprofilisar under landsvägssäsongen tvåtusenfemton.
nio. Den dagen jag inte längre vaknar ledsen och försöker förstå men misslyckas varje gång.
tio. Amsterdam. Tur vi åker redan imorgon!
Vad längtar ni till?
Ihopkrupen och kall efter årets sista lvg-runda
för tre veckor sedan
– vilken kontrast till värmeböljan inomhus!
Längtar till distanshelg nästa helg.
It finally happened
Happened
It finally happened
I’m slighly mad.
Nädå, ingen gammal skåpmat här inte.
Istället:
Råkade köra spinning igår – för första gången i höst! Benen var rätt så paj efter måndagens övningar på gymmet och på löpbandet så min tanke var mest att rulla ut till glada hitz och jag hade inte hunnit ladda lamporna. Så, drog till F&S. När pulsbandet åkte på satte ragedjävulen igång och peppa mig till hårdkörning så jag kunde förstås inte låta bli att förvandla det annars glada studspasset (ni vet, F&S-spinning) till en grymt fin tröskelintervallsorgie. Tror dessutom jag väckte lite anstöt som kastade plagg efter plagg. Även om jag som vanligt satt längs bak (inge kul att sitta framme och förstöra de normalfuntade motionärernas mojo genom att vägra jumps och “tvåan”) så var det ändå förbaskat varmt. Nu ömmar rumpan efter de hemska sadlarna. Jag har en teori – jag tror F&S kör med flit med hemska sadlar för att få folks att resa på sig lite under passet. Men såna som jag, nej nej. Där sitter såna som jag och nöter och sen så får vi gå runt och ömma dan efter. Skyll oss själva. På tal om oss så var det kul att se några klubbkompisar till där. Som förmodligen också ömmar järnet idag.
Har en teori här med –
– det ömmar för att vi ska resa oss och stå när vi jobbar istället för att bara sitta ner och förfalla. Upp med skrivbordet nu, så ja.
Nästa vecka kommer jag vara en trainerägare! Åh så spännande, nyårsafton etc. Men först – Jumpsterdam. Puss!
Svett i ögat, naturchips i mungipan – studs studs!
Vet ni, måste berätta en sak! Ni vet mitt gnäll om gymångest hit och styrkelathet dit? Nåt har hänt. Plötsligt njuter jag av styrketräning och till och med längtar till gymmet. Jag vet inte om det beror på att jag liksom har väldigt tydliga mål med min styrketräning eller på att jag äntligen börjat förstå mig på them wee machines. Och sen har jag upptäckt upphopp och skojsiga tunga bollar och glädjen med riktigt tunga kettlebells (vs. ben så klart). Upphopp är så kul, tänker upphoppa hela vintern. Kul men läskigt förstås, Tony till exempel har ännu kvar såren från förra årets misslyckade upphoppförsök… Hursom! Det känns så himla rätt nu. Igår var jag så ivrig att jag nästan bokstavligen ramlade av löpbandet efter damp-löpning när jag skulle bli av med glädjeöverskottet efter gymträningen.
Förresten har det inte blivit nåt cyklande alls den här veckan heller – än. Igår blev jag för stressad för att hinna köra ute med Anna och AK, synd egentligen. Så blev gym och duracellöpning istället. Idag blir det mycket jobb så ska köra gym light (core eller liknande) och intervaller på testcykeln. Tänk att dagen har kommit då jag sätter mig på en spinner igen. Vintern är sannerligen här.
Ska förresten ta och köpa mig en snygg och bra trainer när jag kommer hem från Västerås. Tack och lov för min spartanska inredningssmak – finns ju hur gott om plats som helst i vardagsrummet. Min onda rygg mår inte bra av “bekväm” sittställning – jag måste sitta så drop-ish det bara går för att underhålla ryggen. Alltså helst på rosen så som den är inställd. Så att jag slipper lida på distanspassen och vårens lopp.
När man är fruktansvärt trött och nedstämd och sitter på tåget på väg hem och så får man ett sånt meddelande. Precis som när Grannen tröstköpte mig en tralla när min vackra gula DBS hade stulits ifrån mig! En begagnad, finfin glidar-Maraton som förhoppningsvis inte skickar mig över styret på samma grymma sätt som min omtyckta men något bråkiga gamm-Crescent. Nu ska jag fixa till den lite och sen kommer jag att vara snyggast i stan. Så sjukt tacksam för alla fantastiska människor i min närhet. Vi hjälps åt.