• Hem
  • Klädguider för (k)alla väder
  • CYKELKONST
  • Mer CK än hos CK
  • Hem
  • Klädguider för (k)alla väder
  • CYKELKONST
  • Mer CK än hos CK
Cykel

Carrie och jag.

av Katja 14 december, 2013
skrivet av Katja 14 december, 2013

Jag erkänner – jag älskar inte precis mig själv. Jag må ha gott självförtroende (som jag skrivit om tidigare), jag må vara stolt över mitt arbete, vad jag åstadkommer då och då etc. men jag känner mig själv för mycket för att älska mig själv. Inne i det omystiska, lättsamma skalet bor en ständigt ifrågasättande, blyg prestationsjunkie som mest vill ligga ihopkurrad med min sedan länge döda finska spets (fast levande förstås, i mina fantasier) och läsa böcker om modiga  upptäcktsfärdsmän som tar sig an okända farvatten (vet inte vad farvatten är men låter okänt och farligt). Tugga på ett äpple eller två, samt erhålla nån puss ibland från nån som tycker om mig trots min uppenbara otillräcklighet. Och sedan, sätta mig på min nyputsade cykel och bränna av ett par pil eller tjugo på de skuggiga, svala skogsvägarna där ingen hör mig ställa de frågor som jag aldrig kommer att få svar på.

Jag avundas de enkla, de självklara. De, som till skillnad från mig alltid har en given plats i rummet. De, som inte svamlar, inte gör bort sig, de som accepteras utan frågor, de som inte blir föremål för ständiga pro-/kontradiskyssioner. Jag önskar att jag vore en sån där helylletjej som andra tjejer “kände igen sig i”. Vem fan känner igen sig i mig?

Och allt detta, det säger jag inte för att verka märkvärdig. För märkvärdig, det är det sista jag vill vara! God och jordnära är kanske det finaste man kan säga om en människa, enligt mig. Och tanken på att jag kanske inte uppfattas som särskilt jordnära gör mig ensam. Och ledsen. Och får mig att känna som en annan Liberace-typ, med vackert utmejslat yttre, helt i harmoni med publiken, men sällan i harmoni med sig själv.

Jag är den värsta sortens nörd. Inte den coola, moderna tjejnörden som spelar tevespel och gillar vampyrer och klär sig i små tajta tröjor med nördigt tryck på. Jag är en riktig jävla nörd. En person som inte kan nöja mig med att veta lite om mycket. Utan som faktiskt kan jobba över tre timmar en kväll bara för att lära mig hur en järnvägsväxel fungerar. Eller mitt cykelintresse. Nu försöker jag hålla CK någorlunda lättläst och populär, men hade jag fått bestämma så hade 90 % av inläggen handlat om cykelkonstruktionn och -historia. Och utomlands kan jag spendera en hel dag på att undersöka någon bortglömd mosaik i en random katolsk kyrka. Och så lägger jag en-ett par timmar (!) per dag på att leta ny, bra och udda musik. Och tvingar mina stackars vänner att lyssna på den. Och så äter jag müsli torrt, utan fil eller mjölk alltså. 
Fy satan. Jobbig, nördig jävel utan någon som helst verklighetsförankring. Men jag finner tröst i en tanke. Jag brukar tänka på Carrie. Carrie är en senig, mörk kvinna som jag träffade på en middag ute i en av Mallorcas mindre kända småsamhällen. Carrie var brittiska och jobbade som servitris. Om kvällarna. På dagarna åkte Carrie ut till havs och fiskade järnet. Carrie hade akademisk examen. Hon hade haft statusjobb, man och en dotter. En vacker dag sa Carrie ifrån. Hon tog sitt pick och pack, tog dottern i hand och lämnade Storbrittanien för soliga Mallorca. Väl framme tog hon jobb på en restaurang och köpte sig så småningom en duglig fiskebåt. Dottern återvände så småningom till England för att studera vid Oxford. Carrie och dottern ses så ofta de kan. Carrie älskar att fiska och köra bil. Hon pratar snabbt, lite barskt, nästan burdust, hon driver med cyklisterna, tycker vi är ett jobbigt släkte som jämt blockerar för bilarna på Mallis. Men hennes ögon lyser och hennes skjortärmar är uppkavlade och vi glömmer omgivningen och pratar, och pratar, och cigarettröken är tät och lystern i hennes ögon smittar mig mer och mer. Hon pratar fiske. Och bilar. Och jag pratar cykel. Och äventyr. Och just då, i Carries sällskap, slappnar jag av och börjar trivas i livet.
Och jag älskar nästan mig själv, och jag älskar Carrie, och jag älskar speciellt tanken på två kvinnor, så otroligt långt ifrån varandra geografiskt, men som båda har förstått vad som är viktigt för just dem, och kommer aldrig svika sitt inre.
Sedan stängde restaurangen. 
Men Carrie, hon finns kvar i mina tankar. Hon ger mig styrka att fortsätta vara obekväm, nördig och jobbig, så länge det inte sårar någon. Även om det i slutändan innebär att jag cyklar mina skuggiga skogsrundor full med frågor ingen kan svara på. 
Tanken på Carrie tar mig hem.
12 kommentarer
0
FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

föregående inlägg
Kattens Festiva Kalender. (Vuxen)lucka 5: Romantiska cykelpåhitt
nästa inlägg
Veckans grymma träning.

12 kommentarer

tommy 14 december, 2013 - 17:50

Jag älskar din blogg! Ligger i hårdträning inför vätternrundan 2014 och din blogg inspirerar varje dag. Även inlägg som inte handlar om cykling är roliga att läsa…. :-)

Svara
Katja 15 december, 2013 - 15:24

Tack Tommy! Häftigt, första ggn el speciell subtid att slå? Lycka till! :)

Svara
tommy 15 december, 2013 - 15:54

Första gången jag ska cykla! Satsar på 12 timmar helst mindre runt pölen. :-)

Svara
Katja 15 december, 2013 - 16:34

Det kommer du att klara galant! Satsa på mängd- och distansträning, det är nåt speciellt med att cykla långt… /en som älskar långa rundor

Svara
Johan Andersson 14 december, 2013 - 19:38

Härligt skrivet, fast lite dystert. Carrie är en tuff tjej.

Svara
Katja 15 december, 2013 - 15:23

Jag vet fan, usch gillar inte va dyster! Men ibland så är man ju i svacka, skönt att skriva av sig då :)

Svara
Hasse 14 december, 2013 - 21:48

Jo. Leve nörden!
En dag ska du få förklara järnvägsväxeln för mig.

Svara
Katja 15 december, 2013 - 15:24

Klart! Kan bli en spännande diskussion ;)

Svara
Jonas l 15 december, 2013 - 12:39

alla har vi våra nackdelar men så bra som du är borde du älska dig själv. Och på tal om nördighet, aldrig haft det så bra som när vi såg Paris-Roubaix. Nördighet är bra så länge man inte lämnar verkligheten helt och det tror jag inte du kan göra så social och partyfixare du är. Lyssna på Bo Kaspers Orkester och njut av livet.

Svara
Katja 15 december, 2013 - 15:25

Samma här, för mig är du för alltid Mr Roubaix (sug på den du Mike! ;)) Tack för musiktipset, länge sen jag lyssnade på dem, dags nu! Kram

Svara
Tio saker jag längtar till. 3 december, 2014 - 15:40

[…] med Grannen & Co! Längtar efter min Petra-tant, Carrie (som jag måste skåla med denna gången), längtar efter kasta mig i havet med bibsen på direkt […]

Svara
Mina Mallisresor: 2012-2014 17 april, 2015 - 14:49

[…] nu är det dags att skapa nya minnen – nya äventyr – nya mäktiga låtar – nya Carries att highfivea med – nya […]

Svara

Lämna gärna en kommentar <3 Avbryt svar

Kom ihåg mina uppgifter till nästa gång tack! (OBS spars endast i webbläsaren)

CommentLuv badgeShow more posts

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Cyklistens överlevnadsguide i coronatider 🖤

Cyklistens överlevnadsguide i coronatider 🖤

Katja är en tävlings- och äventyrscyklist med lika delar helt okej elitklassplaceringar som nöjespoäng i bakfickan och i sikte. Hon är också uppdragsledare, cykelguide, frilansskribent, lat kreatör och mamma till världens gulligaste treåring.

 

Katja älskar sin Ivar, att äventyra genom livet med storögd tillförsikt, att cykla fort och njutbart på landsväg, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik.

 

Sedan starten 2012 är CYKELKATTEN.CC en omtyckt och stilbildande skattkista full av kunskap och inspiration för alla som vill upptäcka och utveckla sin inre cyklist och hjälte.

 

Tack för att du läser och delar min passion. Maila dina tankar till cykelkatten@gmail.com – jag svarar alla privatpersoner och seriösa företag.

Bloggarkivet

Kategorier

Stolt kreatör av CXSM2021

CK på Insta

Bon courage! Puss, Katja

Voilà, liknande inlägg:x

På morsdagstur med son, sol och...

30 maj, 2021

Nittiofem sjyssta klubbk i lördags.

24 maj, 2021

En sån där vanlig craigdavidrunda i...

21 maj, 2021