Vad känner man när kompisen dyker upp med nya hjul på torsdagsträningen?
– ENVE!
för mer hjulkul, läs hos Swyzak *avis*
Det vart ingen tempokörning igår. Jag hade min cykel på jobbet – där hade den stått i två dagar – så när jag skulle kitta upp mig och putsa på den det sista innan avfärden mot Tidö där tävlingen gick upptäckte jag att ventilen hade lossnat så bakdäcket var katastrofmjukt. Visserligen hittade jag en handhållen nödpump på mitt kontor men den bjöd på inte på några vettiga bar den. Mojon sjönk när jag insåg att jag inte skulle hinna ut till Tidö men Tony föreslog en casual träningsrunda istället. Väl strax utanför stan kom vi på idén att hälsa på en kompis som hade skaffat sig ett alldeles eget torp ett gäng mil utanför Västerås. Så vi letade lite och chansade och hade tur – hon var hemma! Ett drömmigare ställe får man leta efter här i krokarna kan jag lova. Nära men ändå smakfullt gömt i trädgårdsgrönskan, med tillhörande smultron, fruktträd, köksträdgård och andra sjukt somriga tillbehör. Och den gudomliga kvällssolen på det. Himmelsk kväll – inte minst för att solen fortsatte skina (en raritet i dessa dagar!) även på vägen hem. Därmed inte sagt att det blev varmare så vi blev tvungna att köra den något aviga kombinationen vindjacka till kortbyxor. Tack Ewa för en stunds sommarmagi!
Ur boken Att cykla är nödvändigt av E. Sandström,
utgiven 1974, aktuell än idag
Alltså ska aldrig mer lita på prognoser… Och framför allt aldrig tendera att bli en sån där solskenscyklist. Jag älskar ju ffs väderhärj och bangar ytterst sällan uteträning. Men igår var jag ju allmänt loj och gjorde jag det och det var ju å det dummaste. Gav vid lunchtid upp idén och utecykling och bestämde mig för att köra intervaller på inomhustesthojen på gymmet nära där jag bor. På vägen dit var det strålande sol och superhärlig luft. Men väl ett gäng moln annalkandes. Det kommer regna snart tänkte jag då. Vänta nu bara tänkte jag och ställde in den klämkäcka spinningdatorn (som förresten förstod svenska men informerade uteslutande på italienska) på intervallkör. Tror ni då det kom nå blötska ute under tiden? Nej. Det blev mest finare och finare. Synd att klockan var så mycket, hade annars flytt därifrån, kittat upp mig och cyklat ut på långpass, typ. Istället tryckte jag på så inåt hvt bara för att hämnas (?) och det blev nog bra om än sjukt tråkig träning av alltihop ändå.
Ikväll är det klubbtempo och jag tänker cykla min runda och sedan åka dit heja på mina kompisar och förhoppningsvis slippa delta. Alltså jag är sjukt impad av duktiga tempoåkare och så men jag finner mig inte riktigt i tempo. Även om jag teoretiskt sett borde vara bra på det så dragstark som jag är. Hursom, det lär visa sig ikväll. Puss!
Hej.
Hur dricker ni er återhämtningsdryck?
Jag föredrar att göra det ur vinglas, med ett par bitar is i. Och en näve goda frön eller nötter till. Små medel – men bra mycket trevligare och godare än att trycka i sig gainomaxen direkt ur den smått själlösa förpackningen.
Fast alltså, det funkar enbart när man avslutar rundan hemma. Ute på tävling får man finna sig i plastvinglas och inga som helst isbitar om det inte rör sig om cyclocrosstävling förstås.
Puss!